Att skriva sitt testamente…

Ingen fara, det är inte som ni tror. Testamente för mig är i första hand något man skriver efter att man har haft en chefspost som man sedan ska lämna över till någon annan. Till exempel i Lundakarnevalen är detta ett tillfälle då testamenten är direkt nödvändiga. Visst, varje gäng vill göra sin karneval men det är ofta ganska bra att få reda på vilka (i efterhand) uppenbara fällor man inte vill gå i. I Boelspexet har vi också testamenten och när man får sin chefspost uppmanas man att direkt börja samla på sig visdom som man ska plita ner i sitt testamente. Detta glömmer man så klart och sedan sitter man där, med ett tomt worddokument och ska försöka formulera månader av slit, sena kvällar, idiotiska beslut och fantastiska lösningar. Inte så lätt! Ofta har man tur och har fått ett testamente från sin föregångare som var så bra att man kan utgå ifrån det och bara lägga till det man själv har utvecklat. Min nya kollega Filip (tillika vår kompis Filip och Olofs gamla sambo) och jag föreslog att man skulle införa testamenten i Humorfestivalen, för att det skulle vara bra av många anledningar. Så nu sitter jag här, bara ungefär 4 månader för sent och funderar på hur jag ska formulera mig. Jag älskar ju egentligen sånt här och de bästa testamentena är de som på ett enkelt och kortfattat sätt tar en igenom hela resan och som har konkreta tips på hur man ska hantera olika situationer samt kontaktuppgifter till bra folk som man kan ta hjälp av. Mitt stora problem (som ni också säkert märker) är att jag har väldigt svårt att hålla mig kortfattad. Jag vill ge så mycket information som möjligt men även om man ofta kan ha testamenten som en lathund i bakgrunden hela tiden så är för mycket information mer stjälpande än hjälpande. Så kort och koncist ska det vara och viktigast av allt, se till att lämna kontaktuppgifter till dig som skriver testamentet, så att efterträdaren vet vart man kan vända sig om allting skulle gå helt åt skogen (förhoppningsvis beror det då inte på testamentet).