Sitter nu på bussen på väg till skolan och fjärde dagen i kursen ”Pjäsanalys”. För att kunna sätta upp en teaterföreställning (eller en scenkonstproduktion) måste man veta hur man ska analysera, tolka och gestalta en pjäs. Analysen handlar om att bryta ner pjäsen i händelsenoment, identifiera vem som driver det händelsemomentet (det ”aktiva subjektet”) och vem som driver mothandlingen och vad den går ut på. Ingen tolkning, inget ”varför?”, ingen spekulation. Vad händer? Punkt. För mig som aldrig jobbat med teaterproduktion på professionell nivå är det otroligt lärorikt och intressant att få vara med och bryta ner en pjäs i smådelar för att sedan sätta ihop den igen och tydligare se de stora dragen av händelser. Vad är det egentligen som händer, upptäcker man då. Sedan ska man bestämma sig för en tolkning som man ska lägga på pjäsen: en feministisk, en freudiansk, en politisk i allmänhet, en relationsbunden, och så vidare. Vilken tolkning man gör kommer påverka hur man sedan gestaltar pjäsen, alltså själva utförandet. Är det inte häftigt? Om ni inte fattar något behöver ni inte vara oroliga, jag är inte heller säker på att jag har fattat något, men det är otroligt fascinerande och många ”aha-upplevelser” för mig. Nu ska vi ta tag i Othello!