”Don’t do it!”

För ganska precis ett år sedan träffade jag en producent i London som heter Nick Salmon.  2010 startade han, tillsammans med några andra, ett bolag som heter Playful Productions (Playfuluk.com) som idag är ett av de största privata produktionsbolagen i Storbritannien.

Det var oerhört mäktigt att få komma dit och fråga honom om vad som helst kring musikalproduktion. Han sa att musikalproduktion handlar om tre saker för en producent: ”Idea, taste, money”. Idé och smak hänger ihop så klart och för att förstå och få ”bra” smak så krävs naturligtvis att man ser mycket. Gärna allt. Och så pengarna. Den tråkiga biten men ack så nödvändiga. Så fort de funderar på att sätta upp en ny pjäs eller musikal så börjar de med att räkna på det. Inom ett år vill de ha fått in pengarna (recoupat), att få in 75% på 9 månader är bra. Går det dåligt så kan producenten eller teaterchefen stänga ner musikalen på någon månad. Ensemblen har 2 veckors uppsägningstid(!). Nick sa att det kan verka hårt men ofta har ensemblen redan börjat känna det på sig och leta andra jobb.

Jag frågade Nick om han hade några allmänna råd till mig inför att producera musikal:

”Don’t do it!” svarade han då och skrattade. Han menar på att det är så otroligt många olika delar att ha koll på; de stora penseldragen men också alla små detaljer som behövs för att det ska klaffa. De har varit ”General managers” för Wicked (de hanterar produktionen men har inte tagit fram den från början, utan som i det här fallet köpt den från USA) i 13 (nu 14) år och fortfarande är det något problem nästa dagligen som de måste hantera. Det är så många människor inblandade och så mycket som kan hända, allt från att någons släkting dör så att de behöver ha ledigt till konflikter bakom scen till något med kostym eller teknik eller publik eller… ja, ni fattar. Men han sa att det är ju också det som är så otroligt roligt, att få ihop allting. Det håller jag med om. Så jag tänker göra det ändå.

Annonser

Steg 1. Säg det högt.

Om jag ska få något att hända så måste jag uttala det högt så att andra hör. 2011 började jag berätta för folk att Olof och jag skulle plugga i New York. Våren 2012 bodde vi där i nästan ett halvår och pluggade ”filmmaking” och ”acting for film” (gissa vem som pluggade vad). Förra sommaren sa jag att vi skulle hyra en teater i Stockholm och göra en revy. Den 5e mars i år stod vi på Playhouse med Picknick – en revy och tog emot 130 i publiken och hade ett 27 härliga medverkande. I helgen la jag ut på Instagram något som jag funderat på i något år men inte riktigt vetat hur jag ska påbörja:

Jag vill vara med och skapa en helt ny musikal, från grunden.

Lite bakgrund. I Sverige är vi inte jättebra på att skapa nya musikaler. Ofta blir det inte succéer eller klassiker utan de läggs ner eller spelar färdigt men utan vidare genomslag i musikalbranschen. Jag tror att det är för att vi inte har rutinen på att skapa musikaler, rutiner som USA och London har. Book of Mormon tog sex år att utveckla. Det görs en mängd readings, workshops och provföreställningar för att manusförfattarna ska se vad som funkar och skriver om och skriver om och skriver om. Det är dyrt att producera musikal och i London är det endast 1 av 3 musikaler som drar in vad de kostat att producera dem. Alltså ”recupar” som jag hört en svensk producent kalla det (antar att det kommer från ”to recuperate” som betyder ”återhämta sig”).

I Sverige har man inte, som produktionsbolag, råd att förlora de pengar som en musikal kostar så därför måste det bli en ”succé”. Ekonomiskt alltså. Vad gör man då? Satsar på ”säkra” kort. Antingen en säker musikal: någon som inte hört talas om Sound of Music? Eller på en stjärna, gärna från Melodifestivalen, då är det många som känner till hen och då säljer hen biljetter. Eller möjligen: producerar något nytt fast i liten skala. Vilken är bra, tycker jag, att testa på liten scen för en mindre publik (likt hur amerikanska eller brittiska musikaler utvecklas så behöver även svenska musikaler testas). Problemet är att man ofta inte utvecklar det därifrån sen. Går det bra? Kul. Går det dåligt? Synd. Då går vi vidare till en ny produktion. Oavsett vilket.

Men nu känns det som om det börjar hända grejer och det utvecklas musikaler med både readings och workshops. Tillsammans med Musikallabbet var jag på ett intressant musikalsymposium i början av sommaren och det ska bli spännande att se vad resultaten blir av det och jag vill också läsa på ytterligare om metoderna och olika tillvägagångssätt inför att själv försöka utveckla en ny musikal. Det finns ingen anledning till att uppfinna hjulet på nytt varje gång, däremot kanske jag på något sätt kan bidra till att utveckla något ytterligare, med de erfarenheter som jag har och med Musikallabbets hjälp.

Jag tänker att jag ska utveckla mig mer i kommande inlägg. Nu har jag skrivit rätt generellt om musikalutveckling, det finns naturligtvis många variabler i det hela och förutsättningarna ser olika ut i olika länder och icke att förglömma: jag är en rookie vad gäller detta då jag har aldrig jobbat med musikaler. Men kanske kan det vara något positivt, att se med fräscha ögon på en bransch som behöver utvecklas. Min ambition med att börja blogga igen är att själv få syn på vad jag måste forska mer i, vad jag själv tycker är intressant samt få input av er som läser (om någon nu kommer läsa). Annars blir det som ett rop i rymden som får fungera som min arbetsdagbok. Kanske. Vi får se vad det blir. Kul om du kom ändå hit iallafall. Skriv gärna en rad och säg hej, eller ge mig en fråga som jag kan försöka besvara eller ta reda på!

Olof Ramel söker nya jobb

 

_02b7191

Det här är min man Olof Ramel. Han är artist, vilket i hans fall betyder: skådespelare, musikalartist och sångare. (Jag må vara jävig men till mitt försvar vill jag bara säga att jag tyckte att Olof var fantastisk på scen långt innan jag blev kär i honom.) Olof söker nu akut jobb, då det som var inbokat i vår av olika anledningar inte blir av och därför lägger jag nu ut det här ”Olof-är-en-bra-skådis-och-söker-jobb-inlägget” och hoppas att du vill vara snäll och hjälpa oss att sprida det!

Olof är en grym sångare som gärna sjunger allt från visor till rock till opera. Olof har alltid varit ett fan av den gamla tidens vissångare och revykungar så som Karl Gerhard, Hasse & Tage & Povel Ramel men inspireras också av personer som Sarah Leander, Jarl Kulle, Allan Edwall, Margareta Krook & Gösta Ekman. Jag tror att det var genom filmer som Fanny & Alexander och Sommarnattens Leende som hans skådespelardrömmar närdes och då han också började utveckla en stabil och vacker sångröst så har han mer eller mindre glidit in i musikalbranschen. De senaste åren har Olof deltagit i produktioner i Malmö (med omnejd) och spelat i Kal P Dal – en rockmusikal som gick två säsonger på Slakthuset, Pippi kommer till stan på Nöjesteatern och nu senast Musikalen Sällskapsresan, som just nu går på China Teatern i Stockholm. Förutom sin sångröst är Olof bra på att gestalta olika roller (vilket ju är bra att kunna när man är skådespelare…) och spelar, i Sällskapsresan, inte mindre än tio olika roller (nedan kan du hitta en film med alla hans byten för övrigt). Han är duktig på att hitta små egenheter som gör att varje karaktär blir en person och tillsammans med hans känsla för tajming blir han både trovärdig och rolig.

_02b7002

Olof har några nackdelar också, för det första är han inte så bra på att sälja sig själv. På samma gång som jag tycker att det hedrar honom så blir jag också frustrerad på att han är lite blyg när det kommer till att höra av sig till folk och leta nästa jobb. Dessutom har han ingen officiell utbildning inom skådespeleri, vilket verkar värderas högt i Sverige. Han har fått sin ”utbildning” genom att skriva, regissera och agera i olika typer av produktioner. Klassisk learning by doing.

Oavsett utbildning så är Olof en duktig skådis, folk har öst beröm över honom och mig (till honom alltså), fram för allt efter Sällskapsresan, men även tidigare. Ola Salo undrade när man skulle få se honom på tv och många fler bedyrar att han ”kommer att gå långt”. Men då krävs det ju att man får nästa jobb. Just nu är Olof en ovanligt talangfull skådespelare som inte har fått nästa jobb, jag tror delvis att det beror på att han är ”okänd” och då är det svårt att få större roller. Jag begär naturligtvis inte att han ska erbjudas de stora rollerna direkt men kanske i alla fall få möjligheten att söka dem (vilket inte verkar vara helt lätt). Även om Olof själv alltid tappar självförtroende innan han får nästa jobb så gör inte jag det. För jag vet att Olof är både duktig sångare och skådespelare och tror att han skulle göra oerhört bra ifrån sig i nästa produktion, bara han får chansen. Dessutom ska vi börja ta stepplektioner på söndag. (Jepp, jag med, det kan väl vara bra för en framtida producent att kunna riva av ett steppnummer om andan faller på?)

img_6157

Om du skulle vara mer intresserad av Olof får du gärna höra av dig till mig här via bloggen, direkt till Olof på olof@oloframel.se, kolla in hans hemsida www.oloframel.se kolla in några youtubeklipp:

Jag kan flyga från Sällskapsresan: https://www.youtube.com/watch?v=WZgmFmmssCk&t=3s

Hans 14 ombyten från Sällskapsresan: https://www.youtube.com/watch?v=UMm3EG_xh8Q&t=1s

Ost & Pattar från Karnevalsrevyn 2006: https://www.youtube.com/watch?v=fesoA0TAF4E

Tack för att du tog dig tid att läsa ända hit! Detta är ett test att nå fram på ett annat, lite lättsammare sätt till eventuella uppdragsgivare till Olof. Vi försöker naturligtvis maila och höra av oss på andra vägar också men är samtidigt medvetna om att vi inte är ensamma om att göra det, så vi är oändligt tacksamma för allt hjälp vi kan få för att få upp Olof på en scen igen.

En studiebesöksvecka

Denna vecka är vi runt och träffar våra treor, alltså de som går i producentklassen över oss, på sina olika praktiker. Jag missade måndagen för Folke var sjuk och Olof var i Skåne, då var min klass på Riksteatern, men igår kunde jag hänga med till Uppsala Stadsteater där vi hälsade på Sara. Det är något visst med att gå runt i alla olika lokaler i huset på en teater. Jag är så fascinerad av hur alla jobbar och hur man får ihop allt till en färdig produktion. Jag hoppas att jag också kommer kunna praoa lite hos de olika yrkeskategorierna när jag är ute på praktik sen.    

Först såg vi en väldigt fin barn- och ungdomsföreställning som heter Brev till en ängel (medverkande: Nidhal Fares och Nina Rashid). Det är en samproduktion med Unga Klara och den är delvis på arabiska.

  Hos kostym. 

  
Vi smög också oss in och tittade väldigt kort på första mask- och kostymrepet för Spelman på taket. Det är första gången de kör med kläder och peruk, vilket brukar vara spännande för alla. Det är tre veckor kvar till premiär. 

 Man vet aldrig vad som är rekvisita eller på riktigt på en teater…

Svårt att hinna med…

Återigen en intensiv vecka där jag går från skolan till att umgås så mycket jag kan med Folke innan han somnar till att plugga/jobba med andra grejer på kvällarna och ibland bara kolla på Netflix med Olof. När det finns så mycket att göra är det svårt att bara stänga av ibland men det blir också desto viktigare att göra det då. Det som prioriteras bort just nu är: att blogga, att gå och klippa mig och träning. Tyvärr. Men nästa vecka landar vi äntligen i vår egen lägenhet och efter det tänkte jag leta upp en bra träningsanläggning som funkar när man bor där och hitta en frisör. Då kommer vi också kunna packa upp våra kläder ordentligt på första gången på hela hösten, vilket bara det ska bli en lättnad. Idag har vi musikteater på schemat, vilket jag ser väldigt mycket fram emot! Återkommer med veckans ämnen i helgen.   

Vi har försökt börja läsa sagor för Folke på kvällarna, det går sådär… Kanske för att de tre vi har just nu innehåller rätt mycket text. Det blir också något att lösa lite längre fram. 

Flytt och ögonskada

Förra veckan var en rätt jobbig vecka och på grund av ganska avgörande fysiska hinder så blev det inte någon uppdatering här. Det började egentligen med att vi fick självstudier i skolan tis-fre vilket var perfekt. Dels har vi mycket att läsa och dels skulle vi flytta (för tredje gången av fyra) på tisdagen. Under måndagen hade vi dessutom en kort dag så Olof, jag och Folke skulle ut och kolla på vår egna lägenhet (som Olof ju inte sett innan) och passade på att promenera lite kring vinterviken. Det var mysigt och kommer nog bli bra när vi väl kommer dit (vilket är nästa vecka men snarare känns som ”aldrig” för tillfället). Efter typ 10 minuter in i lägenhetstittande så lyckades dock Folke på något extremt osmidigt sätt dänga till mitt halsband som for in i ögat och gjorde så in i h-lv-te ont. Med tårarna sprutande från vänster öga (och i mitt fall så sätter ju näsan igång när ögonen sätter igång så också med en plötsligt rinnsnuva) lämnar vi den familjen som bor i vår lägenhet nu lite hastigt och lustigt. Vi går hem och mitt öga blir bara värre och värre under kvällen och till slut har det blivit så illa så att jag faktiskt inte kan ha något öga öppet för när höger öga rör sig så hänger vänster med på något sätt och smärtan är nästan olidlig.  

Jag tycker extremt synd om mig själv och ringer hem stackars Olof som var på fotboll (som han sett fram emot ett tag). Så han störtar hem, får i mig en alvedon och hjälper mig sen att hitta sängen. Morgonen efter har mitt öga svullnat upp till en golfbolsstorlek och går över huvud taget inte att öppna. En liten panik sprider sig i familjen (inte så mycket hos Folke…) eftersom vi ska flytta samma dag och vi får en leverans från Ikea någon gång mellan 9-13 och Folke måste till förskolan (det är inte så smidigt att flytta tillsammans med honom) men det är fysiskt omöjligt för Olof att vara på plats både på förskolan och i nya lägenheten för att eventuellt ta emot en leverans klockan 9. Så vi bestämmer att jag tar emot leveransen. Dock är jag för tillfället blind så först får det bli en tripp till Ögonakuten som öppnar 08.00. Jag famlar mig ner till en taxi och lämnar Olof & Folke som beger sig mot förskolan. Är på ögonkliniken strax innan 8 och kommer in som nummer två till en läkare som ger mig mirakeldroppar (bedövning), kollar synen (som det inte var något fel på) och säger till mig vilken salva jag ska smörja med 5 ggr/dag och ger mig beskedet att det kommer göra ”j-vligt ont” i två dagar till men sen blir det bättre. Bedövningen kommer också avta om 30 minuter. Nu är klockan 8.45, jag smsar Olof att jag har återfått synen (om än tillfälligt) och att jag kan lösa leveranser som kommer om en kvart. DÅ upptäcker jag att jag inte fått med mig nycklarna till nya lägenheten. Hepp, bara att hoppa i en ny taxi tillbaka till gamla lägenheten, passa på att ta med mig allt jag orkar bära och åka tillbaka till nya lägenheten för att ta emot leveransen som kan komma vilken sekund som helst. Anländer med hjärtat i halsgropen och återigen ett smärtande öga till lägenheten 9.15. Leveransen kom 12.55.

Efter det insåg vi att man inte bara beställer möbler från IKEA utan också en miljard kartonger och rätt mycket jobbigt jobb. Men vi fick ihop det mesta och kunde sova första natten på Kungsholmen.

Onsdagen åkte vi ner till Skåne på och lyckades hänga rätt mycket med min familj, packa en bil full med grejer som Olof sen körde upp till Stockholm och jag hann också gå på Boelspex med efterföljande sittning. Dock kantrades detta av att Folke var lite krasslig och sov dåligt så igår när vi var tillbaka i Stockholm igen kunde vi inte med gott samvete lämna honom på förskolan. Olof var borta hela dagen så jag vabbade. Det var dock inte så mycket vårdande av barn då Folke egentligen bara sov hela dagen. Jag tror att han sov mellan 5-6 timmar och däremellan hängde han på mig och åkte vagnen en vända på stan när Olof kom hem. Sen slockande han vid 9 på kvällen igen och sov till 8 imorse då han vaknade med ett glatt ”hej”. Så idag blev det förskola för honom, skola för mig och Olofs första egenplanerade arbetsdag. Han storhandlade.

  Har saknat Sulli så oerhört mycket!
  Ett gäng av Folkes kusiner!  

Ute i parken och busar!

”B som i början på BOEL!”

På väg hem igen!



Måndagssjuk och mysig.

Teambuildad

Det har varit en så otroligt intensiv, spännande, läskigt, rolig och givande vecka. Det är speciellt att gå in i en bubbla 10 timmar per dag i fem dagar, med en grupp personer man inte känner så bra för att prata om gruppdynamik, feedback, konflikter, personlig utveckling, stress och ledarskap. Därför tycker jag att det var det skönt att alla gick in helhjärtat och med goda intentioner, vi hjälptes åt och har nu kommit ut på andra sidan, framförallt med starkare relationer till varandra. Vi kommer inte jobba i den här gruppkonstallationen igen men har (förhoppningsvis) fått med oss mycket input som kommer vara användbart i andra grupper.