en tråkig början på 2016

Fick idag lite ny blogg-pepp av Lotten (min gode vän, tillika Biljettchef i karnevalen 2014) som helt enkelt frågade om den var uppdaterad. Nej, svarade jag och skämdes vilket hon tyckte var helt onödigt och det ”tråkigaste som finns är ju att läsa de blogginläggen som ber om ursäkt för att de inte skrivit på ett tag”. Well, point taken. Jag ber alltså inte om ursäkt. Men det har tydligen inte blivit av.

Anyway…

2016 är inne på sin femtonde dag och so far har kulturvärlden förlorat både David Bowie och Alan Rickman. David Bowie hade jag ingen relation till egentligen, men jag blev uppriktigt ledsen när jag läste om Alan Rickman. Jag uppskattar verkligen hans insats i flera filmer och han känns på något sätt som en traditionell, brittisk skådespelare och det är något speciellt med dem. Efter att ha läst flera andra skådespelare uttala sig om honom idag, så känns det också som om han var en väldigt genuin och varm person, trots att han ofta fick spela skurk. Kanske tar det extra hårt för att han spelade professor Snape i Harry Potter, och att han någon gång lär ha sagt att han ska läsa Harry Potter även när han blir 80 år och så blev han bara 69. Kanske är det i allmänhet en mörk värld vi lever i för tillfället och då väller all sorg (som man annars håller inne med och inte låtsas om för att det på något sätt ändå känns så långt borta) över när det plötsligt drabbar någon inom ens ”närmaste krets” (Harry Potter-sagorna tillhör alltså min närmaste krets). Även om det drabbar en person jag aldrig kände.

ala rickman

Han lär också ha sagt ”I do take my work seriously and the way to do that is not to take yourself too seriously” och det tycker jag är eftersträvansvärt i alla sammanhang.