Jag är lite rörig ibland, de flesta som känner mig kan intyga detta. Har många ambitioner och höga mål om hur saker och ting ska vara, Olof kan intyga detta (han kan också intyga att jag är den förste att bryta mot mina egna regler, så jag är inte alls så ordentlig som jag gärna vill vara). För tillfället tänkte jag äta gröt varje morgon. Det låter enkelt, tänker ni, inte alls ett speciellt högt mål, det klarar hon. Ha! Eh nja. Till att börja med kan jag berätta att fram till mellanstadiet någon gång drack jag o’boy till frukost. Ett glas o’boy varje morgon, ibland varm, ibland kall. Detta berodde inte på lata föräldrar kan jag säga, de var tvärt om ganska tjatiga som jag minns det, och försökte på alla möjliga sätt få mig att äta en bättre frukost, kompromissen blev att jag fick behålla min o’boy men jag var tvungen att äta en macka också. Under gymnasiet och studietiden, när jag fick ta mer eget ansvar, blev det ofta ingen frukost alls. Jag minns hur min kompis Cin kunde prata hur länge som helst om hur fantastiskt hennes frukost var och att det är en helig stund för henne som man inte förstör om man fortfarande ville vara hennes vän. Jag förstod aldrig detta men lät henne vara, ville inte riskera att hamna på svarta listan. Jag är helt enkelt ingen frukostmänniska. Så att då plötsligt äta gröt varje morgon är ett större steg än ni tror, men idag var det dags. Första dagen på nya jobbet, lite nervös och kände att det skulle vara bra att vakna tidigt och verkligen äta frukost. Jag försov mig. Vaknade 20 min innan jag skulle gå, fick hoppa frukosten, kastade på mig kläderna och upptäckte lagom till kvällsmaten att jag hade fått på mig mitt linne på fel håll. Hela dagen har jag haft på mig linnet ut och in. Ingen har märkt något men jag tog det ändå som ett tecken på att jag är i ett desperat behov av lugna, harmoniska mornar med både gröt och proviva. Vi får väl se hur detta går… I morgon ska jag gå upp i tid!