Alltså, den här reklamen. 17 sekunders snack om produkten, resten av minuten viskar de om eventuella bieffekter… ganska amerikanskt va?
Hur tänkte de?
värdelöst vetande
Kändisspaning
Vår lärare, som heter Bryan Norton föresten, berättade att Tom Cruise och Katie Holmes precis har flyttat till 13th street. Det var tydligen ingen hemlighet, så om ni kommer till NY och letar efter oss så kommer vi förmodligen vara där på kändisspaning.
Cruise är ju huvudet kortare än Holmes och måste därför alltid filmas så att han ser längre ut. Det är ju inget nytt, och ni visste kanske redan det. Det finns tydligen lite skådisar som har konstiga saker i sina kontrakt. Barbra Streisand måste tydligen filmas ur en speciell vinkel och J-Lo får man aldrig ta ögonkontakt med när hon är on set, till exempel. Sådant får vi lära oss på våra föreläsningar! (bland annat!)
Tvångsbeteende eller idioti??
Jag har ett problem. Eller, det är inget jag lider nämnvärt av, det är snarare ett märkligt men diskret beteende. Något som ingen annan märker (utom möjligtvis Olof) men som ändå påverkar min existens och tillvaro. Jag läser på allting. Alltså, instruktioner (eller möjligtvis information). På allt som har instruktioner, även om man inte ska kunna göra fel, på ALLT. Är inte det lite konstigt? Och varför kan man fråga sig? Jag som har gjort O’boy under hela min uppväxt, som visste hur man blandade chokladmjölk innan jag lärde mig äta mackor, varför måste jag nu plötsligt läsa på förpackningen hur man gör? Skulle jag har gjort fel i 23 år? Och vad tusan skulle det spela för roll? Det finns lite olika teorier (som jag själv har tagit fram, jag har ännu inte konsulterat någon annan).
1. Extrem rädsla för att göra fel, tänk om att jag plötsligt har sönder toaletten, tappar mitt hår eller på annat sätt skämmer ut mig och måste ringa rörmokaren och förklara att jag råkade ha i för mycket diskmedel i diskmaskinen och därför har den nu exploderat.
2. Lathet, bättre att göra rätt från början så slipper jag göra om det igen.
3. Noggrannhet, rätt ska vara rätt och så vidare.
4. Dumhet, om jag inte läser instruktionerna så kommer jag inte förstå hur jag ska sätta i dammsugarpåsen eller schamponera håret.
5. Nyfikenhet: ”vad är egentligen skillnaden på tandkrämen ”extrem whitening” och ”ultra shine”?”
Jag hoppas och gissar på det sista alternativet, men det skulle också kunna vara nummer 4, då jag varken är pedantisk, lat eller speciellt rädd för att göra fel (det händer ju hela tiden). Men om det nu är nyfikenhet, alltså, hur nyfiken kan man vara? Vem bryr sig vad skillnaden är på de olika tandkrämerna så länge man blir ren och fräsch i munnen? Det kan inte ha varit en sådan nyfikenhet som fått människan att utvecklas och börja bygga samhällen i alla fall. En sådan nyfikenhet känns snarare kontraproduktiv, man hinner inte med viktiga saker för man hela tiden måste ifrågasätta och fundera på varför man just använder den här hårsprayen. Men det kanske är sådan nyfikenhet som gör att man går långt, jag vet inte åt vilket håll, men långt. Vi kan ju hoppas på det…
De’ eee lördag idag!
Olofs bror Martin gick förbi en jättevägg med lösgodis i en affär, där stod det en liten kille och sa uppgivet för sig själv ”Det ee lördag idag…”
Eftersom jag är vuxen nu, så får jag bestämma (inte bestämma när det är lördag. synd.) men i alla fall när jag ska äta godis. I lördags tog jag med, just lite Lördagsgodis till gänget som jobbade. Det råkade bli en påse över, så idag tänkte jag att jag ändå måste prova.
Det var inte gott. Jag är ledsen gänget, jag får köpa bättre godis till denna vecka! Men erkänn att påsarna ser väldigt attraktiva ut i butiken. Vi äter mest choklad i min familj (ja, och lite lösgodis ibland då) men vi brukar sällan äta just sådana här påsar. Nu vet jag varför!
Alltså, varför skulle det här godiset vara mer attraktivt för att det är utformat som en hamburgare? Men det är glutenfritt i alla fall. Det är ju bra.
Och det klassiska godishalsbandet, som efter ett tag bara blir soggit…
Och så Hockey Pulvret, som innehåller… ja, vadå? Socker, ammoniumklorid och lakritspulver. Det är bara att konstatera. Godis är inte frukt…
sitter här och fryser
Det är lite kallt i vår lägenhet. Det är nog en följd av otäta fönster och dåliga element (det är min högst okvalificerade gissning). Men det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Så jag har klätt på mig.
 |
Det är bara att fortsätta jobba!
Nytt jobb med kläderna ut och in
Jag är lite rörig ibland, de flesta som känner mig kan intyga detta. Har många ambitioner och höga mål om hur saker och ting ska vara, Olof kan intyga detta (han kan också intyga att jag är den förste att bryta mot mina egna regler, så jag är inte alls så ordentlig som jag gärna vill vara). För tillfället tänkte jag äta gröt varje morgon. Det låter enkelt, tänker ni, inte alls ett speciellt högt mål, det klarar hon. Ha! Eh nja. Till att börja med kan jag berätta att fram till mellanstadiet någon gång drack jag o’boy till frukost. Ett glas o’boy varje morgon, ibland varm, ibland kall. Detta berodde inte på lata föräldrar kan jag säga, de var tvärt om ganska tjatiga som jag minns det, och försökte på alla möjliga sätt få mig att äta en bättre frukost, kompromissen blev att jag fick behålla min o’boy men jag var tvungen att äta en macka också. Under gymnasiet och studietiden, när jag fick ta mer eget ansvar, blev det ofta ingen frukost alls. Jag minns hur min kompis Cin kunde prata hur länge som helst om hur fantastiskt hennes frukost var och att det är en helig stund för henne som man inte förstör om man fortfarande ville vara hennes vän. Jag förstod aldrig detta men lät henne vara, ville inte riskera att hamna på svarta listan. Jag är helt enkelt ingen frukostmänniska. Så att då plötsligt äta gröt varje morgon är ett större steg än ni tror, men idag var det dags. Första dagen på nya jobbet, lite nervös och kände att det skulle vara bra att vakna tidigt och verkligen äta frukost. Jag försov mig. Vaknade 20 min innan jag skulle gå, fick hoppa frukosten, kastade på mig kläderna och upptäckte lagom till kvällsmaten att jag hade fått på mig mitt linne på fel håll. Hela dagen har jag haft på mig linnet ut och in. Ingen har märkt något men jag tog det ändå som ett tecken på att jag är i ett desperat behov av lugna, harmoniska mornar med både gröt och proviva. Vi får väl se hur detta går… I morgon ska jag gå upp i tid!
