Det har väl inte gått fullt så smärtfritt som vi hade hoppats med inskolningen för Folke. Det känns som om allt med flytt och nytt boende och nya människor runt omkring kommer ikapp honom också. Vi vet ju rent logiskt att barn kan bli ledsna och få separationssvårigheter när man ska lämna dem på förskolan, det känns som om alla barn vi känner har gått igenom det under någon period. Men man är ju inte logiskt när det gäller ens eget barn. Vi vill ju att han alltid ska vara glad. Men denna veckan har det varit mycket gråt, gnäll och klängande. Imorse blev han ängslig bara Olof gick in i badrummet. Men det känns som om det är trygga förskolelärare som låter honom göra det han har lust med vilket bland annat verkar vara att hänga med de större barnen på en annan avdelning, tvätta händerna och städa. Dessutom får han somna i deras famn om han vill och äta när han behöver. Olof berättade att en av flickorna på en större avdelning hade sagt hejdå till Folke igår och sedan berättat glatt för Olof att Folke brukar förstöra deras lego. Det hade tydligen gått lite bättre igår än i förrgår och när Olof skulle hämta igår så ville han inte gå hem utan fortsatte att leka med den flickan. Så det var ju ändå hoppfullt för framtiden. Det jobbigaste tycker jag är att inte kunna hjälpa till, att inte kunna tröst och stötta varken Olof eller Folke mer än i efterhand. Samtidigt är det också fint att se hur deras band har blivit starkare under veckan. Här kommer några av bilderna som vi har fått från förskolan. 
