Olof Ramel söker nya jobb

 

_02b7191

Det här är min man Olof Ramel. Han är artist, vilket i hans fall betyder: skådespelare, musikalartist och sångare. (Jag må vara jävig men till mitt försvar vill jag bara säga att jag tyckte att Olof var fantastisk på scen långt innan jag blev kär i honom.) Olof söker nu akut jobb, då det som var inbokat i vår av olika anledningar inte blir av och därför lägger jag nu ut det här ”Olof-är-en-bra-skådis-och-söker-jobb-inlägget” och hoppas att du vill vara snäll och hjälpa oss att sprida det!

Olof är en grym sångare som gärna sjunger allt från visor till rock till opera. Olof har alltid varit ett fan av den gamla tidens vissångare och revykungar så som Karl Gerhard, Hasse & Tage & Povel Ramel men inspireras också av personer som Sarah Leander, Jarl Kulle, Allan Edwall, Margareta Krook & Gösta Ekman. Jag tror att det var genom filmer som Fanny & Alexander och Sommarnattens Leende som hans skådespelardrömmar närdes och då han också började utveckla en stabil och vacker sångröst så har han mer eller mindre glidit in i musikalbranschen. De senaste åren har Olof deltagit i produktioner i Malmö (med omnejd) och spelat i Kal P Dal – en rockmusikal som gick två säsonger på Slakthuset, Pippi kommer till stan på Nöjesteatern och nu senast Musikalen Sällskapsresan, som just nu går på China Teatern i Stockholm. Förutom sin sångröst är Olof bra på att gestalta olika roller (vilket ju är bra att kunna när man är skådespelare…) och spelar, i Sällskapsresan, inte mindre än tio olika roller (nedan kan du hitta en film med alla hans byten för övrigt). Han är duktig på att hitta små egenheter som gör att varje karaktär blir en person och tillsammans med hans känsla för tajming blir han både trovärdig och rolig.

_02b7002

Olof har några nackdelar också, för det första är han inte så bra på att sälja sig själv. På samma gång som jag tycker att det hedrar honom så blir jag också frustrerad på att han är lite blyg när det kommer till att höra av sig till folk och leta nästa jobb. Dessutom har han ingen officiell utbildning inom skådespeleri, vilket verkar värderas högt i Sverige. Han har fått sin ”utbildning” genom att skriva, regissera och agera i olika typer av produktioner. Klassisk learning by doing.

Oavsett utbildning så är Olof en duktig skådis, folk har öst beröm över honom och mig (till honom alltså), fram för allt efter Sällskapsresan, men även tidigare. Ola Salo undrade när man skulle få se honom på tv och många fler bedyrar att han ”kommer att gå långt”. Men då krävs det ju att man får nästa jobb. Just nu är Olof en ovanligt talangfull skådespelare som inte har fått nästa jobb, jag tror delvis att det beror på att han är ”okänd” och då är det svårt att få större roller. Jag begär naturligtvis inte att han ska erbjudas de stora rollerna direkt men kanske i alla fall få möjligheten att söka dem (vilket inte verkar vara helt lätt). Även om Olof själv alltid tappar självförtroende innan han får nästa jobb så gör inte jag det. För jag vet att Olof är både duktig sångare och skådespelare och tror att han skulle göra oerhört bra ifrån sig i nästa produktion, bara han får chansen. Dessutom ska vi börja ta stepplektioner på söndag. (Jepp, jag med, det kan väl vara bra för en framtida producent att kunna riva av ett steppnummer om andan faller på?)

img_6157

Om du skulle vara mer intresserad av Olof får du gärna höra av dig till mig här via bloggen, direkt till Olof på [email protected], kolla in hans hemsida www.oloframel.se kolla in några youtubeklipp:

Jag kan flyga från Sällskapsresan: https://www.youtube.com/watch?v=WZgmFmmssCk&t=3s

Hans 14 ombyten från Sällskapsresan: https://www.youtube.com/watch?v=UMm3EG_xh8Q&t=1s

Ost & Pattar från Karnevalsrevyn 2006: https://www.youtube.com/watch?v=fesoA0TAF4E

Tack för att du tog dig tid att läsa ända hit! Detta är ett test att nå fram på ett annat, lite lättsammare sätt till eventuella uppdragsgivare till Olof. Vi försöker naturligtvis maila och höra av oss på andra vägar också men är samtidigt medvetna om att vi inte är ensamma om att göra det, så vi är oändligt tacksamma för allt hjälp vi kan få för att få upp Olof på en scen igen.

Svårt att hinna med…

Återigen en intensiv vecka där jag går från skolan till att umgås så mycket jag kan med Folke innan han somnar till att plugga/jobba med andra grejer på kvällarna och ibland bara kolla på Netflix med Olof. När det finns så mycket att göra är det svårt att bara stänga av ibland men det blir också desto viktigare att göra det då. Det som prioriteras bort just nu är: att blogga, att gå och klippa mig och träning. Tyvärr. Men nästa vecka landar vi äntligen i vår egen lägenhet och efter det tänkte jag leta upp en bra träningsanläggning som funkar när man bor där och hitta en frisör. Då kommer vi också kunna packa upp våra kläder ordentligt på första gången på hela hösten, vilket bara det ska bli en lättnad. Idag har vi musikteater på schemat, vilket jag ser väldigt mycket fram emot! Återkommer med veckans ämnen i helgen.   

Vi har försökt börja läsa sagor för Folke på kvällarna, det går sådär… Kanske för att de tre vi har just nu innehåller rätt mycket text. Det blir också något att lösa lite längre fram. 

Flytt och ögonskada

Förra veckan var en rätt jobbig vecka och på grund av ganska avgörande fysiska hinder så blev det inte någon uppdatering här. Det började egentligen med att vi fick självstudier i skolan tis-fre vilket var perfekt. Dels har vi mycket att läsa och dels skulle vi flytta (för tredje gången av fyra) på tisdagen. Under måndagen hade vi dessutom en kort dag så Olof, jag och Folke skulle ut och kolla på vår egna lägenhet (som Olof ju inte sett innan) och passade på att promenera lite kring vinterviken. Det var mysigt och kommer nog bli bra när vi väl kommer dit (vilket är nästa vecka men snarare känns som ”aldrig” för tillfället). Efter typ 10 minuter in i lägenhetstittande så lyckades dock Folke på något extremt osmidigt sätt dänga till mitt halsband som for in i ögat och gjorde så in i h-lv-te ont. Med tårarna sprutande från vänster öga (och i mitt fall så sätter ju näsan igång när ögonen sätter igång så också med en plötsligt rinnsnuva) lämnar vi den familjen som bor i vår lägenhet nu lite hastigt och lustigt. Vi går hem och mitt öga blir bara värre och värre under kvällen och till slut har det blivit så illa så att jag faktiskt inte kan ha något öga öppet för när höger öga rör sig så hänger vänster med på något sätt och smärtan är nästan olidlig.  

Jag tycker extremt synd om mig själv och ringer hem stackars Olof som var på fotboll (som han sett fram emot ett tag). Så han störtar hem, får i mig en alvedon och hjälper mig sen att hitta sängen. Morgonen efter har mitt öga svullnat upp till en golfbolsstorlek och går över huvud taget inte att öppna. En liten panik sprider sig i familjen (inte så mycket hos Folke…) eftersom vi ska flytta samma dag och vi får en leverans från Ikea någon gång mellan 9-13 och Folke måste till förskolan (det är inte så smidigt att flytta tillsammans med honom) men det är fysiskt omöjligt för Olof att vara på plats både på förskolan och i nya lägenheten för att eventuellt ta emot en leverans klockan 9. Så vi bestämmer att jag tar emot leveransen. Dock är jag för tillfället blind så först får det bli en tripp till Ögonakuten som öppnar 08.00. Jag famlar mig ner till en taxi och lämnar Olof & Folke som beger sig mot förskolan. Är på ögonkliniken strax innan 8 och kommer in som nummer två till en läkare som ger mig mirakeldroppar (bedövning), kollar synen (som det inte var något fel på) och säger till mig vilken salva jag ska smörja med 5 ggr/dag och ger mig beskedet att det kommer göra ”j-vligt ont” i två dagar till men sen blir det bättre. Bedövningen kommer också avta om 30 minuter. Nu är klockan 8.45, jag smsar Olof att jag har återfått synen (om än tillfälligt) och att jag kan lösa leveranser som kommer om en kvart. DÅ upptäcker jag att jag inte fått med mig nycklarna till nya lägenheten. Hepp, bara att hoppa i en ny taxi tillbaka till gamla lägenheten, passa på att ta med mig allt jag orkar bära och åka tillbaka till nya lägenheten för att ta emot leveransen som kan komma vilken sekund som helst. Anländer med hjärtat i halsgropen och återigen ett smärtande öga till lägenheten 9.15. Leveransen kom 12.55.

Efter det insåg vi att man inte bara beställer möbler från IKEA utan också en miljard kartonger och rätt mycket jobbigt jobb. Men vi fick ihop det mesta och kunde sova första natten på Kungsholmen.

Onsdagen åkte vi ner till Skåne på och lyckades hänga rätt mycket med min familj, packa en bil full med grejer som Olof sen körde upp till Stockholm och jag hann också gå på Boelspex med efterföljande sittning. Dock kantrades detta av att Folke var lite krasslig och sov dåligt så igår när vi var tillbaka i Stockholm igen kunde vi inte med gott samvete lämna honom på förskolan. Olof var borta hela dagen så jag vabbade. Det var dock inte så mycket vårdande av barn då Folke egentligen bara sov hela dagen. Jag tror att han sov mellan 5-6 timmar och däremellan hängde han på mig och åkte vagnen en vända på stan när Olof kom hem. Sen slockande han vid 9 på kvällen igen och sov till 8 imorse då han vaknade med ett glatt ”hej”. Så idag blev det förskola för honom, skola för mig och Olofs första egenplanerade arbetsdag. Han storhandlade.

  Har saknat Sulli så oerhört mycket!
  Ett gäng av Folkes kusiner!  

Ute i parken och busar!

”B som i början på BOEL!”

På väg hem igen!



Måndagssjuk och mysig.

Inskolning

Det har väl inte gått fullt så smärtfritt som vi hade hoppats med inskolningen för Folke. Det känns som om allt med flytt och nytt boende och nya människor runt omkring kommer ikapp honom också. Vi vet ju rent logiskt att barn kan bli ledsna och få separationssvårigheter när man ska lämna dem på förskolan, det känns som om alla barn vi känner har gått igenom det under någon period. Men man är ju inte logiskt när det gäller ens eget barn. Vi vill ju att han alltid ska vara glad. Men denna veckan har det varit mycket gråt, gnäll och klängande. Imorse blev han ängslig bara Olof gick in i badrummet. Men det känns som om det är trygga förskolelärare som låter honom göra det han har lust med vilket bland annat verkar vara att hänga med de större barnen på en annan avdelning, tvätta händerna och städa. Dessutom får han somna i deras famn om han vill och äta när han behöver. Olof berättade att en av flickorna på en större avdelning hade sagt hejdå till Folke igår och sedan berättat glatt för Olof att Folke brukar förstöra deras lego. Det hade tydligen gått lite bättre igår än i förrgår och när Olof skulle hämta igår så ville han inte gå hem utan fortsatte att leka med den flickan. Så det var ju ändå hoppfullt för framtiden. Det jobbigaste tycker jag är att inte kunna hjälpa till, att inte kunna tröst och stötta varken Olof eller Folke mer än i efterhand. Samtidigt är det också fint att se hur deras band har blivit starkare under veckan. Här kommer några av bilderna som vi har fått från förskolan.   

    
   

Teambulding och skjuta på läggdags

Veckan har börjat intensivt. I skolan har vi nu teambulding vilket innebär att vi, producenter tillsammans med regissörer och dramatiker, utsätts för en mängd olika problem eller uppgifter som ska lösas i smågrupper och sedan processas i storgrupp. Dessutom ingår det man vanligen förknippar med teambuilding, det vill säga feedback i alla dess former. Det är svårt men viktigt och det känns som om ju mer engagemang man investerar i det, ju mer får man ut. Efter första dagen försökte jag minnas tillbaka på hur vi jobbade med Stein och kommittén för två år sedan. Jag kommer ihåg att jag då till sist landade i att uppskatta våra olika styrkor och acceptera att man själv aldrig kan sitta med alla svar eller vara bra på allt och att det är okey även om man är ledaren i en grupp. Det är till och med en fördel om en ledare är medveten om sina styrkor och svagheter och bjuder på dem, man uppfattas som mer sympatisk då. Därför handlar det också väldigt mycket om att lära känna sig själv. Det hela är mycket spännande och inte minst: roligt! Men vi har 10 timmars schemalagd tid om dagen denna vecka och ”läxor” på det. Jag gillar när det är intensivt så det stör egentligen inte mig men det blir ju tight att hinna träffa Folke. Därför passade vi på att attack-umgås igår när jag kom hem och så fick han vara uppe lite längre. Min läxa iform av reflektioner på dagen fick vänta till senare. 

   

Helg i det fria

Eftersom det varit så fint väder har Folke och jag varit ute nästan hela dagarna. Så himla gött! Dessutom har vi lyckats träffa lite vänner också, perfekt när man kan träffas i en park så att Folke kan springa omkring och leka samtidigt. Stockholm har många fina parker och ofta bra lekplatser även för de små barnen. 

   
    
    
    
 

vi kunde inte låta bli

I somras anlitade vi en fotograf för att ta några nya bilder på Olof till hemsida och ansökningar. Folke fick naturligtvis hänga med och råkade naturligtvis hamna på några kort som vi inte kunde låta bli att köpa… Jag har dock inte gjort något med dem ännu, men planen är väl att de ska förstoras på något sätt. Samtidigt är ju Folke nästan alltid glad, så det är nästan konstigt att sätta upp bilder på väggen där han inte ler, eller vad tycker ni?

_02b7068

Fotograf: Kamila Schneltser

_02b7058

Fotograf: Kamila Schneltser