En musikalisk rättighet

Igår var jag på Colombine teaterförlag. De representerar runt 300 dramatiker, översättare och tonsättare runt om i Skandinavien. De jobbar också internationellt, som ett dramaturgiat och har kontakt med många utländska förlag, agenturer och författare. Jag hade bokat möte med Lena Nylén, som var vår grupphandledare i våras när vi gjorde Unga StDH på skolan och fick också prata med Stefan Hallberg och heja på Karin Hökby.

colombine

Vi pratade ganska ostrukturerat om musikaler i Sverige och bristen på satsning på musikalutveckling. Det finns, som jag kommer återkomma om i ett annat inlägg, ett samarbete mellan Spira i Jönköping, Högskolan för Scen och musik i Göteborg och Östgötateatern som försöker hitta nya svenska vägar för just detta. Men det är det enda jag känner till (rätta mig gärna om ni vet någon mer?). Jag fick bekräftat min bild av att det ibland skrivs nya musikaler men att de ofta inte når de stora scenerna för att de provas på de små och sen inte utvecklas vidare. Däremot verkar det finnas många som vill skriva libretton, men som inte riktigt har en arena för det.

Jag fick några nya idéer efter vårt möte. Dels att de utomlands alltid kallar sina test-musikaler (alltså innan de är färdiga) för showcases. Det kanske är rätt bra att ha ett ord för det, så att folk förstår vad de går på? Jag kan spontant inte komma på det svenska ordet för det, om det ens finns men annars skulle jag vilja hitta på ett.

Det andra var att eftersom vi har ett annat finansieringssystem i Sverige, så måste vi kanske också ha en annan process än i Storbritannien och USA. Där har man showcases för potentiella finansierare som sen, beroende på hur långt de kommit, går in antingen med en mindre summa pengar för att utveckla musikalen vidare, eller med en större summa för att musikalen ska till West End/Broadway. I Sverige skulle vi ju snarare bjuda in potentiella producenter/teaterchefer som i så fall skulle ta musikalen till sin teater och visserligen finansiera den men då antingen med statliga medel eller biljettintäkter. Detta blir ju svårare för istället för att ha 10 finansiärer, så har vi i Sverige 1 vilket automatiskt innebär en större risk för den aktören. Dessutom har även de institutionella teatrarna hårdare krav på sig idag att bära sina egna kostnader (de får fortfarande mycket bidrag men måste sälja biljetter och visa statistik). Så de (institutionerna) vill ofta också ha ”säkra kort” på de större scenerna och lämnar chansandet till sina små scener. Det här med säkra kort och chansningar kan vi för övrigt också prata länge om. Varje produktion är ju, mer eller mindre, en chansning och man vill, i regel, alltid sälja biljetter (en teater utan publik är, som bekant, lite sorglig), men allt är relativt och vi kan nog enas om att det är större chans att den breda publikmassan kommer på Sound of music än på en nyskriven svensk musikal. Sen kanske man inte vill nå den breda publikmassan så klart, men mitt mål med att utveckla svensk musikal är nog att den ska nå den breda massan, så att man kan spela den på stora scener. Ja, efter två år på skolan har jag också förståelse för att vissa inte överhuvudtaget bryr sig om det kommer 2 eller 20 eller 200, men jag är själv inte där. Än. Jag vill att det ska komma publik. Men det var ett litet sidospår. Den stora frågan är hur vi ska få nyskrivna musikaler att bli något att satsa på? Hur ska vi få folk att våga gå på nyskrivet? Kan vi garantera kvalité enbart för att det tagit 6-8 år att utveckla musikalen? Har vi ens kompetensen i Sverige för att nå sådan kvalité som de mest lyckade internationella musikalerna? Får jag ens ställa den frågan?

Steg 1. Säg det högt.

Om jag ska få något att hända så måste jag uttala det högt så att andra hör. 2011 började jag berätta för folk att Olof och jag skulle plugga i New York. Våren 2012 bodde vi där i nästan ett halvår och pluggade ”filmmaking” och ”acting for film” (gissa vem som pluggade vad). Förra sommaren sa jag att vi skulle hyra en teater i Stockholm och göra en revy. Den 5e mars i år stod vi på Playhouse med Picknick – en revy och tog emot 130 i publiken och hade ett 27 härliga medverkande. I helgen la jag ut på Instagram något som jag funderat på i något år men inte riktigt vetat hur jag ska påbörja:

Jag vill vara med och skapa en helt ny musikal, från grunden.

Lite bakgrund. I Sverige är vi inte jättebra på att skapa nya musikaler. Ofta blir det inte succéer eller klassiker utan de läggs ner eller spelar färdigt men utan vidare genomslag i musikalbranschen. Jag tror att det är för att vi inte har rutinen på att skapa musikaler, rutiner som USA och London har. Book of Mormon tog sex år att utveckla. Det görs en mängd readings, workshops och provföreställningar för att manusförfattarna ska se vad som funkar och skriver om och skriver om och skriver om. Det är dyrt att producera musikal och i London är det endast 1 av 3 musikaler som drar in vad de kostat att producera dem. Alltså ”recupar” som jag hört en svensk producent kalla det (antar att det kommer från ”to recuperate” som betyder ”återhämta sig”).

I Sverige har man inte, som produktionsbolag, råd att förlora de pengar som en musikal kostar så därför måste det bli en ”succé”. Ekonomiskt alltså. Vad gör man då? Satsar på ”säkra” kort. Antingen en säker musikal: någon som inte hört talas om Sound of Music? Eller på en stjärna, gärna från Melodifestivalen, då är det många som känner till hen och då säljer hen biljetter. Eller möjligen: producerar något nytt fast i liten skala. Vilken är bra, tycker jag, att testa på liten scen för en mindre publik (likt hur amerikanska eller brittiska musikaler utvecklas så behöver även svenska musikaler testas). Problemet är att man ofta inte utvecklar det därifrån sen. Går det bra? Kul. Går det dåligt? Synd. Då går vi vidare till en ny produktion. Oavsett vilket.

Men nu känns det som om det börjar hända grejer och det utvecklas musikaler med både readings och workshops. Tillsammans med Musikallabbet var jag på ett intressant musikalsymposium i början av sommaren och det ska bli spännande att se vad resultaten blir av det och jag vill också läsa på ytterligare om metoderna och olika tillvägagångssätt inför att själv försöka utveckla en ny musikal. Det finns ingen anledning till att uppfinna hjulet på nytt varje gång, däremot kanske jag på något sätt kan bidra till att utveckla något ytterligare, med de erfarenheter som jag har och med Musikallabbets hjälp.

Jag tänker att jag ska utveckla mig mer i kommande inlägg. Nu har jag skrivit rätt generellt om musikalutveckling, det finns naturligtvis många variabler i det hela och förutsättningarna ser olika ut i olika länder och icke att förglömma: jag är en rookie vad gäller detta då jag har aldrig jobbat med musikaler. Men kanske kan det vara något positivt, att se med fräscha ögon på en bransch som behöver utvecklas. Min ambition med att börja blogga igen är att själv få syn på vad jag måste forska mer i, vad jag själv tycker är intressant samt få input av er som läser (om någon nu kommer läsa). Annars blir det som ett rop i rymden som får fungera som min arbetsdagbok. Kanske. Vi får se vad det blir. Kul om du kom ändå hit iallafall. Skriv gärna en rad och säg hej, eller ge mig en fråga som jag kan försöka besvara eller ta reda på!