två premiärer och en förkylning

Intensiv helg med premiär av Musikalen Sällskapsresan på China Teatern i fredags och sedan Bullets over Broadway på Göta Lejon i lördags. Däremellan lyckades vi införskaffa en leksaksspis från en loppis till Folke, vilket har varit lite av ett mål senaste tiden så man får nog se det hela som en lyckad helg. Tyvärr resulterade den i att min lilla förkylning, som först bara var lite charmigt snörvlig blommade ut rejält och blev allt annat än charmig. Dock gillar jag min hesa röst lite grann, jag har i stort sett bara varit hes två gånger tidigare i mitt liv; dagen efter jag tog studenten och dagen efter Lundakarnevalen 2014 så det är något av efter eftertraktat tillstånd i min värld (jag är medveten om att detta är idiotiskt ja).

Sällskapsresan tänker jag inte ge mig på att recensera. Jag gillar den, alla är bra, Olof är bäst och så vidare.


Kul grej var att vi råkade få ihop ett gäng från karnevalskommittén 2010 och dessutom råkade Hasse Aro gå förbi. Eftersom de hade en punsch-visa som handlade just om Hasse Aro (på ett väldigt ofarligt sätt), var vi tvungna att ta en bild.      
Vad gäller Bullets over Broadway så tycker jag att den var något ojämn och i längsta laget. Vi gick ut efter första akten och var begeistrade över uppbyggnaden inför paus, hur steppnumret bara växte och växte och det kändes som en riktigt ”broadwayshow”. Sen tycker jag tyvärr att andra akten blev något segare och kändes mer som en transportsträcka mot en lite oklar upplösning. MEN mycket bra castat, bra översatt, välrepeterat, tight, skojig och rapp dialog och fantastiska insatser från flera av skådespelarna.    

 

  
Rätt nöjd med spisen!

Annonser

En helt ovinklad recension av Sällskapsresan…

I musikalen Sällskapsresan medverkar 17 personer på scen och nio av dem har fler än en roll. Sammanlagt är det kanske en trettio-fyrtio roller. Olof har nio av dem. Det innebär att han är med väldigt mycket och det, i sin tur, innebär att jag har lite svårt att ge en helt ovinklad recension. Så jag tänker inte göra det. Men här kommer de recensionerna som faktiskt har kommit i tidningarna:

Det händer

Skånskan

Sveriges Radio

Aftonbladet

Expressen

Jag tycker att föreställningen är grymt rolig och absolut sevärd (om någon ändå undrar vad jag tycker… det är ju min blogg). Jag ska se den flera gånger till har jag tänkt!

a9eb75dcc94399e052062a62b4d85277-600x400

Fotograf: Mikael Lindell Bohlin

KAL P DAL – PREMIÄR

Vilken fantastisk kväll det var igår. Rockmusikalen Kal P Dal var verkligen så rockig, rolig och full av energi som man hoppades på. Nu är jag jävig i frågan men Olof var fantastisk på scen, stolt som en tupp blev jag och när han river av Stad i Ljus kan jag nästan inte sitta stilla, så bra var det. Men mycket är bra i den här musikalen. Energin från Nic Schröder (som spelar Kal P Dal) sätter liksom tempot i hela föreställningen och det gör att man inte har en lugn stund (på ett bra sätt). Sen är ju de andra skådisarna klockrena också och bandmedlemmarna från The Ark är otroligt imponerande. Jag är nog för nära produktionen för att kunna ge en uppriktig recension men igår var föreställningen riktigt häftig och även om jag inte direkt är ett stort Kal P Dal-fan, så hade jag väldigt roligt och rycktes med i de flesta låtarna.

Om ni vill ha lite mer seriösa recensioner så finns den bästa här:

Det Händer Betyg: 6/5

De andra recensionerna (som inte direkt var dåliga de heller)

Skånskan

Sydsvenskan

Aftonbladet

20121028-172357.jpg

Efter applådtacket kom de tre som är kvar från Pedalens Pågar upp och spelade en låt. Publiken hade redan gett stående ovationer och skanderade redan ”en gång till” till ensemblen så efter att Pedalens pågar spelat, kan man nog säga att stämningen var magisk och även jag (en, i sammanhanget, novis vad gäller skånsk rock) rös.

20121028-172413.jpg

Stolt fästmö väntade på Olof på premiärminglet. Och vilket mingel sen, det är svårt att återberätta allt som hände men eftersom det kändes som om föreställningen blev en sådan succé så var ju också glädjen översvallande bland alla som varit med så vi hade roligt helt enkelt. Gå och se Kal P Dal, så kommer ni också ha roligt!

Musikalinspiration

En av Olofs uppgifter är att hitta en monolog att framföra och nu sitter vi och letar en massa klipp och roligheter på nätet, det ena leder till det andra och nu har jag fastnat i musikalträsket. Dessutom gick Phantom of the opera på tv, vilket slutade med en allsång här i vår lilla studio (dit vi nu har flyttat) i Williamsburg.

Vi har sett en del musikalen innan, både i Malmö på Slakthuset, i Stockholm, London och New York. Den stora skillnaden tycker jag faktiskt är bemötandet på teatern, amerikanarna är duktiga på att snabbt se till att man hittar vart man ska, att man får handla det man vill och att man ändå känner sig välkommen. Men självklart är musikalerna olika också. Min favorit är nog fortfarande Joseph and the Amazing technicolor dreamcoat. Den var fantastisk, jag var inte så gammal när jag såg den men lyssnar fortfarande sönder låtarna på Spotify.

Nästa musikal vi ska försöka se är The Book of Mormon, den har fått väldigt bra kritik och skulle vara kul att se en modern musikal, som vi inte har någon koll på sen innan.

En klassiker som vi skulle vilja se (eller i alla fall jag) är Lejonkungen. Mamma och pappa pratar alltid om hur bra den är och den är ju känd för fantastisk kostym, scenografi, koreografi och för att de är så fantastiskt många på scen och musiken så klart! Så den verkar ha bra förutsättningar. 
I höstas när Olof kom och hälsade på mig i London, såg vi Wicked, vilken ju också var fantastiskt men där var det snarare historien och karaktärerna man blev förälskad i. De hade egentligen bara ett riktigt stort nummer och det var Defying Gravity. Följande klipp är från 2004 års Tony Awards, det framförs av Idina Menzel och Kristin Chenoweth och Idina vann en Tony för rollen som Elphaba samma år. 
När vi var i New York förra gången såg vi både Billy Elliot och Anything goes. Billy Elliot hade oerhört kreativ och kul koreografi, vi satt på läktaren vilket var perfekt för att se hur välrepeterade de var. Anything goes känns som en klassisk amerikansk feel good musikal, lite som de amerikanska filmerna från 30-talet, ni vet den käcka känslan?! Det är liksom seglartema, tvåfagra killar och tjejer som sticker ut hakan. Men jag gillar ju det också, man behöver inte gräva så djupt och man blir glad. 
Förstår att jag verkar oerhört positiv men so far har vi nästan bara sett musikaler som redan fått strålande kritik (och som också varit toppen!), jag lovar att vi ska försöka gå på lite fler okända musikaler och pjäser för den delen. Det finns ju en del att välja på! Tills sist kan jag ju säga att vi också är lite sugna på att se Wit, en pjäs med Cynthia Nixon. (ni vet Miranda från Sex & the City). Den har också fått bra kritik! Men sen ska vi se något som inte har fått så mycket kritik, det kan också bli spännande! (och hemskt dåligt så klart… vi får se)

Bilduppdatering!

Insåg plötsligt att jag har varit dålig på att bilduppdatera senaste dagarna så här kommer ett gäng bilder! Och så måste jag bara säga OLOF ÄR HÄR! Äntligen! Vi ska blogga ikapp de närmsta dagarna, han är lite dålig på att uppdatera sin blogg nämligen så jag måste föregå med gott exempel. Och varning för att följande bilder kanske fokuserar en del på Walter och Beata men de är så fina så det gör inget!

Den fina båten på Diana Memorial Playground,
lite för stor för Walter men den var spännande att titta på!

Han åkte rutschkana istället

och körde traktor!

… och gungade

Beata åkte vagn

Walter låter Olof provsmaka frukt genom datorn

En söt liten tjej i sin nya klänning!

Walter provsatt en karusellhäst

På naturhistoriska museet  
Utelåsta, Christian försöker få upp dörren

Sen försökte Walter

Det kommer fler bilder snart! Nu ska vi göra London på fyra dagar och visa Olof allt vi gjort. Ikväll har vi sett Wicked som sammanfattningsvis var FANTASTISK! Se den om ni har möjlighet! Min tanke är att jag ska ge er en lite utförligare recension och också jämföra med Billy Eliot och Anything Goes som vi såg i New York men det får bli när energinivån är lite högre. En sak är säker, man blir oerhört inspirerad av att gå på musikal, nu ska här produceras!!