Espen (vår norske kompis) stannade också kvar i New York lite längre och därför hänge vi med honom den sista söndagen vi var där. Det började roligt, Espen hade nämligen glömt att smörja in sina ögonlock med solkräm när han hade legat på stranden hela dagen innan.
Detta underhöll oss när vi stod och väntade på att få vara med på en gudstjänst i Harlem. Ja, nu var vi ute i mycket god tid och tänkte inte lämna vår plats i kön. Inte ens när de kom ut och sa ”alla måste donera 20 dollar var” – en ganska saftig avgift alltså, men vi hade ju hört så mycket om de här gudstjänsterna och nu var vi ju så nära så jo, vi ville lägga våra sista slantar (jag överdriver lite) på detta.
Det skulle vi inte ha gjort. Vi var ungefär 200 turister, som fick sitta ovanför hela församlingen vilket gjorde det hela oerhört opersonligt och eftersom de hade tagit 20 usd/person tänkte vi att nu gör de väl en rejäl show av detta. (de verkade ju onekligen göra det för turisterna, även om jag hade föredragit att gå till en mindre kyrka och faktiskt få ta del av gudstjänsten lite mer) Men nej, ingen direkt show blev det. Pastorn verkade lite trött och den lilla barnkören sjungen varken särskilt starkt eller rent. Tekniken försökte dock kompensera för detta och såg istället till att man fick hålla för öronen lite då och då. Besvikelsen var total. Nästa gång ska vi leta oss lite längre ut i Harlem och försöka undvika alla andra turister.
Men sen åkte vi ner till Brooklyn för att fira Norges Nationaldag. Det var ioförsig den 21 maj men de firar tydligen alltid den första söndagen efter den 17e. Och som de firar, amerikanarna älskar parader och norrmännen älskar 17 maj – slå ihop detta och du får en parad på prosack.
Det var nog ändå mest amerikanare får man nog säga och de var inte rädda för att vifta lite med den amerikanska flaggan också.
De här ser ju inte supernorska ut direkt…
Den här killen däremot, han kan inte vara mer norsk
och sen kom Miss Sweden, av någon anledning…
och de där parkvakterna som verkar ha gått vilse, igen.
Norrmännen är också stolta över sina vikingar…
och någon löpare (som vi bara såg typ 7 gånger, så det är konstigt att jag inte minns namnet)
Oljan
Grete Waitz hette hon ja och här kommer hon igen!
och sen åt vi klassisk norsk mat, som faktiskt var väldigt gott! Det var roligt att träffa lite norrmän och få lite smak av Skandinavien som vi då längtade så mycket efter.
