Norges nationaldag – ett inlägg om Espen

Espen (vår norske kompis) stannade också kvar i New York lite längre och därför hänge vi med honom den sista söndagen vi var där. Det började roligt, Espen hade nämligen glömt att smörja in sina ögonlock med solkräm när han hade legat på stranden hela dagen innan. 

Detta underhöll oss när vi stod och väntade på att få vara med på en gudstjänst i Harlem. Ja, nu var vi ute i mycket god tid och tänkte inte lämna vår plats i kön. Inte ens när de kom ut och sa ”alla måste donera 20 dollar var” – en ganska saftig avgift alltså, men vi hade ju hört så mycket om de här gudstjänsterna och nu var vi ju så nära så jo, vi ville lägga våra sista slantar (jag överdriver lite) på detta. 
Det skulle vi inte ha gjort. Vi var ungefär 200 turister, som fick sitta ovanför hela församlingen vilket gjorde det hela oerhört opersonligt och eftersom de hade tagit 20 usd/person tänkte vi att nu gör de väl en rejäl show av detta. (de verkade ju onekligen göra det för turisterna, även om jag hade föredragit att gå till en mindre kyrka och faktiskt få ta del av gudstjänsten lite mer) Men nej, ingen direkt show blev det. Pastorn verkade lite trött och den lilla barnkören sjungen varken särskilt starkt eller rent. Tekniken försökte dock kompensera för detta och såg istället till att man fick hålla för öronen lite då och då. Besvikelsen var total. Nästa gång ska vi leta oss lite längre ut i Harlem och försöka undvika alla andra turister. 
Men sen åkte vi ner till Brooklyn för att fira Norges Nationaldag. Det var ioförsig den 21 maj men de firar tydligen alltid den första söndagen efter den 17e. Och som de firar, amerikanarna älskar parader och norrmännen älskar 17 maj – slå ihop detta och du får en parad på prosack. 
Det var nog ändå mest amerikanare får man nog säga och de var inte rädda för att vifta lite med den amerikanska flaggan också. 
De här ser ju inte supernorska ut direkt… 
Den här killen däremot, han kan inte vara mer norsk
och sen kom Miss Sweden, av någon anledning… 
och de där parkvakterna som verkar ha gått vilse, igen. 
Norrmännen är också stolta över sina vikingar… 
och någon löpare (som vi bara såg typ 7 gånger, så det är konstigt att jag inte minns namnet)
Oljan
Grete Waitz hette hon ja och här kommer hon igen!
och sen åt vi klassisk norsk mat, som faktiskt var väldigt gott! Det var roligt att träffa lite norrmän och få lite smak av Skandinavien som vi då längtade så mycket efter. 
Annonser

Hemma igen

Det är skönt att vara tillbaka i Sverige. Vi har saknat våra familjer & vänner (även om vi inte hunnit träffa alla än), maten, kaffet och de glesare gatorna. Vi hann se de sista dagarna på rapsens blomning och kom lagom till sparrisen. Just nu är vi på Öland och tar det lugnt och försöker komma rätt i tidsrytmen.

Men vi har också börjat lyfta blicken lite för att se vad sommaren har att erbjuda. Det verkar bli intensivt. Det är roligt! Vi försöker hyra ut vår lägenhet i Lund över sommaren (fin 2a på 60 kvm, balkong, takterass & diskmaskin – sugen?) för att kunna hänga på landet så mycket som möjligt. Vi har alltid älskat landet och nu mer än någonsin känns det som och vi ska försöka hinna njuta mellan allt som ska planeras och fixas och donas. Det kommer både bli sjukgymnastjobb och filminspelningar, liveproduktioner, manusarbete, idé-workshops och en del bröllop, studenter och fester. Idag fick jag reda på att jag återigen kommer jobba med Lunds Humorfestival, vilket ska bli väldigt kul.

Sverige påminner ibland om New York och ibland inte alls så klart men här kommer några av våra observationer:

Central Park överst och trädgården hemma underst, vet inte vilken som är vackrast

English muffin med jordnötsmör och sylt överst, lingongrova med ost och skinka unders, 
båda så goda på så olika sätt

Två vackra soluppgångar, 
Manhattan och Öland

Times Square vs Stortorget i Kalmar. Här var nog Kalmar ändå bäst för där träffade vi några vänner som vi inte sett på tre månader… 

Jag älskar gatvyer och detta är några av mina favoriter. För tillfället föredrar jag de mer lantliga 
Vi har verkligen haft en härlig tid i New York, lärt oss massor och träffat en massa fantastiska människor och tre månader var nog precis lagom. Jag ser fram emot nästa gång vi kommer tillbaka (för vi har fortfarande massor kvar på vår att göra lista) men just nu är vi väldigt glada att vara hemma. 

Turistar med mamma och pappa

Mamma och pappa var här och hälsade på en vecka och det kändes som om firade förlovningen hela veckan. Vi kunde äntligen njuta lite av New York som man gör när man bara hälsar på i några dagar (om som vi gjorde de första dagarna vi kom hit). 
Chris kom och hälsade på och vi åt brunch i Strawberry Fields. Vädret hade äntligen blivit varmt och fuktigheten hade gått ner. 

Sen åkte vi till Lincoln Center och tittade på War Horse (som vi har velat se länge) och som har fått Tony Awards för bästa pjäs. Den var lite långsam bitvis men fantastiskt bra annars. För att inte tala om scenografin. Ni ser hästarna, som rör sig i stort sett som levande hästar och som styrs av tre män. Två sköter benen och en sköter huvudet och efter ett tag så köper man det rakt av och de är så otroligt fokuserade på sin uppgift så man tänker liksom inte på dem. Så fort hästen är på scen så rör den sig lite hela tiden, klipper med öronen eller svanens och trampar lite på stället – precis som hästar gör. Det var otroligt häftigt att se. 

I pausen gick vi ut och solade

Utanför ett Starbucks – det är så här vi umgås så fort vi får Wifi…

World Trade Center Memorial – mycket vackert gjort men tyvärr var inte museet öppet ännu. 
God mat! Här sitter vi på Isabellas, en jättegod italiensk restaurang bakom the Museum of Natural History. Det är nog en av de bästa vi har ätit på och precis så där mysig som italienska restauranger är. 
Nu på ett tåg på väg till vänner i Williamsburg, återigen med wifi… 

Oyster bar!

När mamma och pappa var här förra veckan, tog vi en lunch på Oyster bar som vi har pratat om sen förra gången vi var här. Vi fick in lite olika ostron (de smakar tydligen väldigt olika) från olika delar av USA. Jag smakade ett och återgick sedan till min krabbmacka. Det var inte direkt äckligt men jag kan väl inte påstå att det tillförde så mycket heller. Men det var kul att prova! Och Oyster bar är definitivt värt ett besök!

Olof gillar det

Mamma beställde deras välkända clamshowder, som var fantastiskt god!

På skylten uppe till vänster kan man se några av alla ostronsorterna

Mitt första ostron, ivrigt påhejad av Olof

Filmen är färdig!

Men ni får inte se den än, i morgon är det världspremiär och skulle man vara i New York får man gärna komma och titta. Vi är två klasser som har tagit den här 9-veckors kursen Film Making och därför är det också två screeningar i morgon och sedan ska vi ut på någon pub tillsammans med de skådisarna som är kvar. Det kommer nog bli roligt! Det är ganska många i vår klass som åker hem nästa vecka så denna helgen är fullproppad med saker som vi inte har ”hunnit” göra innan. Vi ska till Coney Island (jag vet inte riktigt vad man gör där, men det ska tydligen vara kul), till en kyrka i Harlem, till Bronx Zoo och sedan åker Olof, jag och Crystal till Niagara Falls på måndag. Så från och med i morgon klockan 19 ungefär, är vi inte längre studenter i New York, utan turister, som vi ha längtat!

Ikväll var Olof och jag och såg The Raven med John Cusack (som är strålande som vanligt). Den var väldigt bra och spännande, som en otroligt bra deckarserie med bara ett avsnitt. Hela atmosfären, stämningen och miljöerna känns väldigt mycket som Sherlock Holmes, men det gör inget, jag älskar ju Sherlock Holmes. Sedan är ju filmen otroligt snyggt gjord (som de flesta filmer idag så klart) och nu när man kan lite är det kul att sitta och fundera på ljus och kameravinklar, även om man mest är fascinerad av historien och också måste blunda lite då och då för att det blir lite för spännande. Men utan en utförligare recension än så här, får The Raven 5 av 5 fjäderfän av mig, så se den!

Början på slutet

Idag checkar vi ut (som det heter, när vi hämtar kamera och utrustning) för vår sista film. Vi checkar in igen om en och en halv vecka (då ska vi ha spelat in fem filmer) och kommer sen ha drygt en vecka på oss att redigera filmen. Mycket spännande! Och jag börjar. Har castat, fixat locations, props, ska lägga sista handen vid manuset och min shot list och sen borde jag vara redo. Idag är det inga svåra grejer. Vi kommer filma utomhus (så vi behöver inga lampor), på några gator (så vi behöver inget tillstånd), med Olof och Crystal (så jag behöver inte oroa mig för diviga skådisar) och med ett superbra crew. Hoppas jag. Vi har alla förutsättningar i alla fall. Och solen skiner, vilket jag tror kommer bli bra (hoppas bara att den gör det om tio dagar när jag ska filma nästa gång. Ja, jag vet att det inte är optimalt). Nog om detta, jag håller er uppdaterade! 

Jag hittade några bilder på Olofs telefon också, som jag har snott. Och eftersom han inte bloggar så där överdrivet mycket, så lägger jag upp dem här istället!
Central park

Uppklädda hundar i Central Park

Inspelning av min film – party pooper, tyvärr blev inte ljudet så bra som jag hade velat. Var nog en kombination av upptagningen och ett helt värdelöst rum att spela in i. Synd. Så ni får nog inte se den heller… 

Jag tar ljud på Eugênias film

Däckat i Central Park, det finns värre ställen man kan däcka på… 

Och här hade jag visst en bild från Staten Island Ferry ändå. 
(men den från parken var väl nästan bättre?)

Museum på Staten Island. Det var inte alls så pampigt som det ser ut. 

De hade uppstoppade fåglar. Bland annat. 

Och så avslutar vi med en bild på Olof och vår lärare Bryan. 
Han är en lustigkurre som inte kan vara med på bild utan att larva sig. 

Staten Island – vi kom, vi såg, vi vände i dörren

I måndags hade Olof, Crystal och jag eftermiddagen ledigt och vi bestämde oss för att turista lite. Det skulle gärna vara något hyfsat enkelt, men roligt, som vi aldrig gjort innan och helst gratis. ”Aha!” tänkte vi, båten över till Staten Island är gratis. Och att åka båt är kul. Och Crystal har inte sett Frihetsgudinnan på nära håll. Sagt och gjort, vi åkte ner till absoluta sydspetsen på Manhattan, stod i kö i två minuter, tillsammans med 3000 andra personer (som nog inte var turister) och hoppade på båten. Gratis. Toppen! Nu fanns där inget sådant där snitsigt öppet deck på översta våningen men vi tryckte oss mot fönstren och Crystal fotograferade allt hon kan, vi kom lite närmare Frihetsgudinnan i alla fall.

Jag tog tyvärr inte några bilder från vår spännande resa, men här är en bild från när vi såg Frihetsgudinnan förra året. (skulle också kunna vara utklippt från http://www.sefrihetsgudinnan.com)

Och här är en bild på mina resekamrater. Ja, de står i Shakespeare Garden men de ser lika dana ut. 
När vi väl kom fram till Staten Island tittade vi på skylt där det fanns fyra punkter med saker man kunde göra på ön. Vi tog den som låg närmast hamnen, eftersom vi var tvungna att åka hem snart igen, och hamnade på Staten Island Museum. Ett av de mest prisvärda museumen jag varit på. Vi fick studentrabatt. Det kostade 2 dollar. Så på en halvtimme tog vi oss igenom museumet (där jag faktiskt tog lite bilder, men de kommer när ni minst anar det) och sen började vi leta efter ett mysigt litet fik att äta på.  Eftersom vi fortfarande bara var några 100 meter från hamnen så fanns där bara snuskiga turistfällor, där man fick en liten macka för $8 och dessutom var avokadon slut. Som de öppna och godtrogna människor vi är, vill vi ju inte säga att alla matställen på Staten Island är som dessa var, men vi hade inte tid att utforska saken närmare (och vi ville inte betala 8 dollar för en macka utan avokado), så vi gick tillbaka till hamnen och köpte en macka på Sub Way istället. Och sen åkte vi hem. 
Slutsats. Åk inte till Staten Island ensam. Åk med en kul kompis. Det är sällskapet som gör resan!