Vi är på ett jättefint hotellrum MED TV OCH INTERNET! Vi är i himlen just nu. En vacker dag ska jag berätta hur vi bott i New York de senaste fem veckorna, men inte just nu. Låt oss i alla fall säga att vi varken har tv, internet, kök som man kan använda utan att bli magsjuk eller privat toa… Men NU, nu är vi på utflykt med Crystal. Vi har åkt buss hela dagen i stort sett. Vi lämnade New York vid 8 i morse och har precis nu, vid halv tio, kommit till hotellet. Vi stannade vid The Thousand Islands och åkte båt i en timme, vilket var trevligt men efter tio minuter kändes det som om varje ny historia om varenda liten ny ö bara var ännu en historia om en amerikan som vi inte hade någon aning om som gjorde något som inte alls var intressant. Men det var ganska kul att se ändå. De började köpa och bebygga öarna i mitten på 1800-talet, då kostade de bara 20-40 dollar, men idag är det självklart bara snuskigt rika amerikanare eller kanadensare som bor där. Vi åkte faktiskt över gränsen till Kanada också, så nu har vi varit där! I tio minuter. Det enda vi kan konstatera är att det blåser mer där.

Vår reseguide kan vara en av de mest enerverande människor jag har träffat. Hon försöker vara hjälpfull men hon gör det genom att utgå ifrån att detta är första gången som vi över huvud taget är utanför vårt hus, första gången vi köper mat på McDonalds, eller åker buss, eller står i toakö, eller går upp på morgonen. Hon tar liksom ifrån en allt förtroende och allt ansvar, vilket retar mig enormt. Och jag kanske är lite väl svensk men ni vet hur man gärna vill att ens guide ska vara trevlig och personlig men fortfarande professionell. Ja? I detta tycker jag inte det ingår att hon ska berätta om att hon är singel och letar efter en rik man bland de tusen öarna och att det är därför hon åker tillbaka hela tiden, att hon får alldeles för lite betalt för det jobbet hon gör, att hon inte har ätit lunch så hon mår inte så bra, att hon inte gillar att åka buss (!!?), att hon hatar McDonalds (som hon tog oss till?!) och så vidare och så vidare. Hon kommer från Kina så hon drar dessutom alla historier på kinesiska och pratar för evigt känns det som. Vi är alla redo att överge bussen och lifta hem (men jag ska inte göra det mamma, lovar) eftersom vi räknar med att det kommer bli ännu värre i morgon. 

Nu har vi alla fall fått en fint hotellrum på Radisson in Rochester och imorgon ska vi till Niagara Fallen, vilket ska bli oerhört spännande! Tyvärr ska det visst regna, men hey, vatten som vatten. Vi åker föresten med Take Tours och det går faktiskt ganska smidigt, förutom då att vi inte riktigt gillar guiden så har vi varit i tid och det har varit en lugn bussresa och så är det billigt.