Olof Ramel söker nya jobb

 

_02b7191

Det här är min man Olof Ramel. Han är artist, vilket i hans fall betyder: skådespelare, musikalartist och sångare. (Jag må vara jävig men till mitt försvar vill jag bara säga att jag tyckte att Olof var fantastisk på scen långt innan jag blev kär i honom.) Olof söker nu akut jobb, då det som var inbokat i vår av olika anledningar inte blir av och därför lägger jag nu ut det här ”Olof-är-en-bra-skådis-och-söker-jobb-inlägget” och hoppas att du vill vara snäll och hjälpa oss att sprida det!

Olof är en grym sångare som gärna sjunger allt från visor till rock till opera. Olof har alltid varit ett fan av den gamla tidens vissångare och revykungar så som Karl Gerhard, Hasse & Tage & Povel Ramel men inspireras också av personer som Sarah Leander, Jarl Kulle, Allan Edwall, Margareta Krook & Gösta Ekman. Jag tror att det var genom filmer som Fanny & Alexander och Sommarnattens Leende som hans skådespelardrömmar närdes och då han också började utveckla en stabil och vacker sångröst så har han mer eller mindre glidit in i musikalbranschen. De senaste åren har Olof deltagit i produktioner i Malmö (med omnejd) och spelat i Kal P Dal – en rockmusikal som gick två säsonger på Slakthuset, Pippi kommer till stan på Nöjesteatern och nu senast Musikalen Sällskapsresan, som just nu går på China Teatern i Stockholm. Förutom sin sångröst är Olof bra på att gestalta olika roller (vilket ju är bra att kunna när man är skådespelare…) och spelar, i Sällskapsresan, inte mindre än tio olika roller (nedan kan du hitta en film med alla hans byten för övrigt). Han är duktig på att hitta små egenheter som gör att varje karaktär blir en person och tillsammans med hans känsla för tajming blir han både trovärdig och rolig.

_02b7002

Olof har några nackdelar också, för det första är han inte så bra på att sälja sig själv. På samma gång som jag tycker att det hedrar honom så blir jag också frustrerad på att han är lite blyg när det kommer till att höra av sig till folk och leta nästa jobb. Dessutom har han ingen officiell utbildning inom skådespeleri, vilket verkar värderas högt i Sverige. Han har fått sin ”utbildning” genom att skriva, regissera och agera i olika typer av produktioner. Klassisk learning by doing.

Oavsett utbildning så är Olof en duktig skådis, folk har öst beröm över honom och mig (till honom alltså), fram för allt efter Sällskapsresan, men även tidigare. Ola Salo undrade när man skulle få se honom på tv och många fler bedyrar att han ”kommer att gå långt”. Men då krävs det ju att man får nästa jobb. Just nu är Olof en ovanligt talangfull skådespelare som inte har fått nästa jobb, jag tror delvis att det beror på att han är ”okänd” och då är det svårt att få större roller. Jag begär naturligtvis inte att han ska erbjudas de stora rollerna direkt men kanske i alla fall få möjligheten att söka dem (vilket inte verkar vara helt lätt). Även om Olof själv alltid tappar självförtroende innan han får nästa jobb så gör inte jag det. För jag vet att Olof är både duktig sångare och skådespelare och tror att han skulle göra oerhört bra ifrån sig i nästa produktion, bara han får chansen. Dessutom ska vi börja ta stepplektioner på söndag. (Jepp, jag med, det kan väl vara bra för en framtida producent att kunna riva av ett steppnummer om andan faller på?)

img_6157

Om du skulle vara mer intresserad av Olof får du gärna höra av dig till mig här via bloggen, direkt till Olof på [email protected], kolla in hans hemsida www.oloframel.se kolla in några youtubeklipp:

Jag kan flyga från Sällskapsresan: https://www.youtube.com/watch?v=WZgmFmmssCk&t=3s

Hans 14 ombyten från Sällskapsresan: https://www.youtube.com/watch?v=UMm3EG_xh8Q&t=1s

Ost & Pattar från Karnevalsrevyn 2006: https://www.youtube.com/watch?v=fesoA0TAF4E

Tack för att du tog dig tid att läsa ända hit! Detta är ett test att nå fram på ett annat, lite lättsammare sätt till eventuella uppdragsgivare till Olof. Vi försöker naturligtvis maila och höra av oss på andra vägar också men är samtidigt medvetna om att vi inte är ensamma om att göra det, så vi är oändligt tacksamma för allt hjälp vi kan få för att få upp Olof på en scen igen.

Flytt och ögonskada

Förra veckan var en rätt jobbig vecka och på grund av ganska avgörande fysiska hinder så blev det inte någon uppdatering här. Det började egentligen med att vi fick självstudier i skolan tis-fre vilket var perfekt. Dels har vi mycket att läsa och dels skulle vi flytta (för tredje gången av fyra) på tisdagen. Under måndagen hade vi dessutom en kort dag så Olof, jag och Folke skulle ut och kolla på vår egna lägenhet (som Olof ju inte sett innan) och passade på att promenera lite kring vinterviken. Det var mysigt och kommer nog bli bra när vi väl kommer dit (vilket är nästa vecka men snarare känns som ”aldrig” för tillfället). Efter typ 10 minuter in i lägenhetstittande så lyckades dock Folke på något extremt osmidigt sätt dänga till mitt halsband som for in i ögat och gjorde så in i h-lv-te ont. Med tårarna sprutande från vänster öga (och i mitt fall så sätter ju näsan igång när ögonen sätter igång så också med en plötsligt rinnsnuva) lämnar vi den familjen som bor i vår lägenhet nu lite hastigt och lustigt. Vi går hem och mitt öga blir bara värre och värre under kvällen och till slut har det blivit så illa så att jag faktiskt inte kan ha något öga öppet för när höger öga rör sig så hänger vänster med på något sätt och smärtan är nästan olidlig.  

Jag tycker extremt synd om mig själv och ringer hem stackars Olof som var på fotboll (som han sett fram emot ett tag). Så han störtar hem, får i mig en alvedon och hjälper mig sen att hitta sängen. Morgonen efter har mitt öga svullnat upp till en golfbolsstorlek och går över huvud taget inte att öppna. En liten panik sprider sig i familjen (inte så mycket hos Folke…) eftersom vi ska flytta samma dag och vi får en leverans från Ikea någon gång mellan 9-13 och Folke måste till förskolan (det är inte så smidigt att flytta tillsammans med honom) men det är fysiskt omöjligt för Olof att vara på plats både på förskolan och i nya lägenheten för att eventuellt ta emot en leverans klockan 9. Så vi bestämmer att jag tar emot leveransen. Dock är jag för tillfället blind så först får det bli en tripp till Ögonakuten som öppnar 08.00. Jag famlar mig ner till en taxi och lämnar Olof & Folke som beger sig mot förskolan. Är på ögonkliniken strax innan 8 och kommer in som nummer två till en läkare som ger mig mirakeldroppar (bedövning), kollar synen (som det inte var något fel på) och säger till mig vilken salva jag ska smörja med 5 ggr/dag och ger mig beskedet att det kommer göra ”j-vligt ont” i två dagar till men sen blir det bättre. Bedövningen kommer också avta om 30 minuter. Nu är klockan 8.45, jag smsar Olof att jag har återfått synen (om än tillfälligt) och att jag kan lösa leveranser som kommer om en kvart. DÅ upptäcker jag att jag inte fått med mig nycklarna till nya lägenheten. Hepp, bara att hoppa i en ny taxi tillbaka till gamla lägenheten, passa på att ta med mig allt jag orkar bära och åka tillbaka till nya lägenheten för att ta emot leveransen som kan komma vilken sekund som helst. Anländer med hjärtat i halsgropen och återigen ett smärtande öga till lägenheten 9.15. Leveransen kom 12.55.

Efter det insåg vi att man inte bara beställer möbler från IKEA utan också en miljard kartonger och rätt mycket jobbigt jobb. Men vi fick ihop det mesta och kunde sova första natten på Kungsholmen.

Onsdagen åkte vi ner till Skåne på och lyckades hänga rätt mycket med min familj, packa en bil full med grejer som Olof sen körde upp till Stockholm och jag hann också gå på Boelspex med efterföljande sittning. Dock kantrades detta av att Folke var lite krasslig och sov dåligt så igår när vi var tillbaka i Stockholm igen kunde vi inte med gott samvete lämna honom på förskolan. Olof var borta hela dagen så jag vabbade. Det var dock inte så mycket vårdande av barn då Folke egentligen bara sov hela dagen. Jag tror att han sov mellan 5-6 timmar och däremellan hängde han på mig och åkte vagnen en vända på stan när Olof kom hem. Sen slockande han vid 9 på kvällen igen och sov till 8 imorse då han vaknade med ett glatt ”hej”. Så idag blev det förskola för honom, skola för mig och Olofs första egenplanerade arbetsdag. Han storhandlade.

  Har saknat Sulli så oerhört mycket!
  Ett gäng av Folkes kusiner!  

Ute i parken och busar!

”B som i början på BOEL!”

På väg hem igen!



Måndagssjuk och mysig.

Att utforma en kalkyl

Hela denna veckan har vi sysslat med ekonomi i skolan. Vi har lite olika ingångskunskap i detta i producentklassen och därför har vi gått igenom allt vad gäller bokföring, budget, redovisning och diverse olika uträkningar grundligt. Så grundligt det alltså går på en vecka. Det vill säga ytligt… Men vi har hunnit med en hel del och även om jag jobbat med sånt här innan så har jag aldrig själv varit helt ansvarig för en budget, så det är bra med repetition. Jag hör också min bror Christians röst någonstans i bakhuvudet när han försökte förklara hur bokföringssystemet var uppbyggt för mig, när vi startade vårt företag 2012. Då fattade jag överhuvudtaget ingenting. Trots att jag nu inser att han sa precis rätt saker och även om jag fortfarande inte förstår varför vissa saker är på ett visst sätt (3000-seriern ska till exempel i stort sett alltid bokföras på kredit, även om det är intäkt, vilket säkert är logiskt på något plan men inte i mitt huvud) så förstår jag nu att jag inte kommer förstå och kan därmed släppa frustrationen. Hänger ni med? Man får inte börja analysera för mycket helt enkelt utan bara lära sig vissa saker och gå vidare.

Det roliga med det hela är att vi också nu faktiskt får öva på ett riktigt projekt, som förhoppningsvis blir av och som vi då har bidragit till med någon slags första kalkyl. Tyvärr är projektet hemligt för tillfället men jag kommer kunna berätta lite längre fram vad det handlar om. Jag tror att det kan bli ashäftigt! …de ska bara få ihop budgeten. Tyvärr så har vi inte lyckats med det än, men vi jobbar några olika kalkyler som kanske kan hjälpa dem på traven, eller inte, det återstår att se. Jag har också fått lära mig att skilja på ”budget” och ”kalkyl”. En budget är tydligen inte en budget förrän man ”spikar den” och sen får man inte gå ifrån den budgeten utan får då endast fylla i resultatet som kan gå plus eller minus samt en prognos baserat på detta. Behöver man göra stora förändringar gör man det vid ett tillfälle och då kallas det att man ”reviderar en budget”. En ”kalkyl” däremot är alla förslag på budget fram tills att man spikat budgeten. Det ska då visa att det är en beräkning som är under utveckling. Det kanske finns olika åsikter om detta eller är helt självklart (vad vet jag?), men jag tycker det är ett ganska tydligt sätt att tänka, så jag ska försöka tillämpa det.

Från pjäsanalys till ekonomi

Tre veckor har gått och vi har under två av dessa gjort pjäsanalys på tre pjäser: Gengångare av Ibsen, Othello av Shakespeare och Befriad av Sarah Kane. Tre olika författare, tre helt olika typer av pjäser på väldigt många sätt. Det har varit en mycket intressant kurs (det säger jag inte bara för att vår lärare kanske skulle komma över den här bloggen, för det gör han nog inte) om än bitvis rätt flummig och aningen snabb för att man skulle hänga med hela tiden. Men jag är ny på det här och har fått otroligt mycket ny input på kort tid. Jag tänker att det är så här Folke känner sig efter att ha varit på lekplatsen här i närheten och träffat mängder med andra barn på dagarna, jämfört med att vara i lilla Öved och endast träffa kusinerna. Så vi har båda två stupat i säng på kvällarna.

Men imorgon börjar en ny vecka och vi ska påbörja vår ekonomikurs. Det är mer något som folk utanför branschen kan greppa. Budget, excel, redovisning, moms, plus och minus. Nu har jag ju aldrig läst ekonomi, så jag vet inte riktigt själv hur det kommer bli. Men det ska bli skönt att lämna den kreativa analysen ett tag och smälta den biten så länge. Den kommer att återkomma senare i höst och då ska vi ta det ett steg till och faktiskt planera en gestaltning (själv utförandet) av en pjäs också. Det ska verkligen bli spännande!

Allt ska ske på 1,5 timmar

Folke har alltid skonat oss från sömnlöshet på nätterna vilket vi är evigt tacksamma för. Han har i stort sett sovit hela nätter från 2-3 månaders ålder och gör så fortfarande. I början sov han dessutom fyra-fem timmar varje dag också vilket fick mig att börja tro att det här med att jobba samtidigt som man är hemma med sitt barn är ”hur enkelt som helst”. Jag hade så mycket tid över kände jag, som jag bara kunde lägga på att sortera olika lådor, gå promenader eller läsa alla de där böckerna jag alltid vela läsa. (läs: kolla på netflix och diska). På något sätt vaggades jag in i tron om att det alltid skulle vara så här, alltid enkelt att göra andra grejer samtidigt som jag är med Folke. Ack så fel mitt tidigare naiva jag hade. Vi är fortfarande lyckligt lottade med nattsömnen, nemas problemas. Men plötsligt så vill Liten bara sova en gång på dagen, vid undantagsfall möjligtvis två om man jobbar på det. Detta innebär att man har cirka 1,5 timmar på sig mellan 6.30-19.30 på dagen att göra allt det där som man annars brukar kunna göra under betydligt fler timmar på en dag. Paddan kan sysselsätta honom korta stunder men man kan ju knappast dammsuga, plocka ur diskmaskinen eller maila under padd-tiderna. Då vill han nämligen ”hjälpa till” och det är ju, i stort sett, som en anti-uppgift. Semi-optimalt alltså. Så under padd-tiden får man passa på att klä på sig, gå på toa eller käka chips i hemlighet i köket och sådana grejer. Medan de här 1,5 timmarnas tupplurs-tid går till allt det andra; städa, maila, plugga, ringa viktiga samtal, boka biljetter, söka jobb till Olof, tvätta osv. (läs: blogga och dricka kaffe). Nu har jag cirka 25 minuter kvar av den tiden, sen är det full fart igen!


  
  

Pjäsanalys

Sitter nu på bussen på väg till skolan och fjärde dagen i kursen ”Pjäsanalys”. För att kunna sätta upp en teaterföreställning (eller en scenkonstproduktion) måste man veta hur man ska analysera, tolka och gestalta en pjäs. Analysen handlar om att bryta ner pjäsen i händelsenoment, identifiera vem som driver det händelsemomentet (det ”aktiva subjektet”) och vem som driver mothandlingen och vad den går ut på. Ingen tolkning, inget ”varför?”, ingen spekulation. Vad händer? Punkt. För mig som aldrig jobbat med teaterproduktion på professionell nivå är det otroligt lärorikt och intressant att få vara med och bryta ner en pjäs i smådelar för att sedan sätta ihop den igen och tydligare se de stora dragen av händelser. Vad är det egentligen som händer, upptäcker man då. Sedan ska man bestämma sig för en tolkning som man ska lägga på pjäsen: en feministisk, en freudiansk, en politisk i allmänhet, en relationsbunden, och så vidare. Vilken tolkning man gör kommer påverka hur man sedan gestaltar pjäsen, alltså själva utförandet. Är det inte häftigt? Om ni inte fattar något behöver ni inte vara oroliga, jag är inte heller säker på att jag har fattat något, men det är otroligt fascinerande och många ”aha-upplevelser” för mig. Nu ska vi ta tag i Othello! 

Analysera mera

En lite försenad uppdatering från förra veckan…

Utbildningens andra övning resulterade i fyra ganska olika pjäser i miniformat som vi sedan spelade upp i förra veckan. Sen skulle dessa analyseras och diskuteras under rubriken ”pedagogiskt samtal”. Här blev jag brutalt medveten om att när jag tidigare trott att jag gjorde analyser av föreställningar jag sett var det i själva verket något slags patetiskt försök att skrapa på ytan av konstens multipla lager. Jag är uppriktigt facinerad över hur djupt man kan gå och hur många olika sätt man kan tolka saker på. Vi diskuterade i helklass och gick först igenom händelseförloppet och sedan en analys av betydelsen och temat. Ibland var vi överens, ibland hade någon uppfattat en avgörande detalj, ibland hade det någon uppfattade som ”hotfullt” istället uppfattats som ”mysigt” av någon annan. Jag hade inte så mycket att tillägga utan suger snarare åt mig som en svamp av alla olika sätt att utrycka sig på och tolka saker och ting men försökte ändå delta aktivt genom att humma med, nicka och skratta.   Oklart hur det ippfattades. Samtidigt försökte jag lära mig allas namn för är det något jag lärt mig från spex- och karnevalstiden (bland annat efter tusen pikar från Mia Hempel när vi engagerade oss i Boelspexet) så är det att gemenskap uppnås enklare om man vet vad alla heter.