En lite försenad uppdatering från förra veckan…

Utbildningens andra övning resulterade i fyra ganska olika pjäser i miniformat som vi sedan spelade upp i förra veckan. Sen skulle dessa analyseras och diskuteras under rubriken ”pedagogiskt samtal”. Här blev jag brutalt medveten om att när jag tidigare trott att jag gjorde analyser av föreställningar jag sett var det i själva verket något slags patetiskt försök att skrapa på ytan av konstens multipla lager. Jag är uppriktigt facinerad över hur djupt man kan gå och hur många olika sätt man kan tolka saker på. Vi diskuterade i helklass och gick först igenom händelseförloppet och sedan en analys av betydelsen och temat. Ibland var vi överens, ibland hade någon uppfattat en avgörande detalj, ibland hade det någon uppfattade som ”hotfullt” istället uppfattats som ”mysigt” av någon annan. Jag hade inte så mycket att tillägga utan suger snarare åt mig som en svamp av alla olika sätt att utrycka sig på och tolka saker och ting men försökte ändå delta aktivt genom att humma med, nicka och skratta.   Oklart hur det ippfattades. Samtidigt försökte jag lära mig allas namn för är det något jag lärt mig från spex- och karnevalstiden (bland annat efter tusen pikar från Mia Hempel när vi engagerade oss i Boelspexet) så är det att gemenskap uppnås enklare om man vet vad alla heter.