Där fanns liksom Salads ‘n Smothies, Noodles, O’learys Sportsbar, Oyster Seafood och Streetfood. (allt låter tydligen mycket bättre på engelska!)

 Dessutom hade Streetfood en inkastare som stod och hojtade på personer som gick förbi. Vi svenskar är inte riktigt vana vid sånt men det är ganska uppfriskande kan jag tycka. Det blir inte så stelt när man går fram och beställer utan hon är på som tusan.

 Jag köpte naturligtvis mat av henne på Streetfood och till det fick man (om man ville) coleslaw, så klart. Streetfood har tydligen utvecklats av Scandinavian Service Partners i samarbete med Marcus Samuelsson, men bara namnet Street food osar USA, eller hur!

 Det bästa av allt är att Starbucks äntligen har öppnat inom räckhåll för oss Lundabor! Men kan det blir mer amerikanskt? Till och med personalen pratar amerikanska med varandra. ”One grande caramel late for Fanny, thank you!” Roligt och lite fånigt.

En av mina äldsta vänner Anna har fått jobb där, så vi fotade glatt henne i all stress, för det är fullt ös bakom disken. Och resultatet, ahh, den godaste latten sen jag var i London!