Flytt och ögonskada

Förra veckan var en rätt jobbig vecka och på grund av ganska avgörande fysiska hinder så blev det inte någon uppdatering här. Det började egentligen med att vi fick självstudier i skolan tis-fre vilket var perfekt. Dels har vi mycket att läsa och dels skulle vi flytta (för tredje gången av fyra) på tisdagen. Under måndagen hade vi dessutom en kort dag så Olof, jag och Folke skulle ut och kolla på vår egna lägenhet (som Olof ju inte sett innan) och passade på att promenera lite kring vinterviken. Det var mysigt och kommer nog bli bra när vi väl kommer dit (vilket är nästa vecka men snarare känns som ”aldrig” för tillfället). Efter typ 10 minuter in i lägenhetstittande så lyckades dock Folke på något extremt osmidigt sätt dänga till mitt halsband som for in i ögat och gjorde så in i h-lv-te ont. Med tårarna sprutande från vänster öga (och i mitt fall så sätter ju näsan igång när ögonen sätter igång så också med en plötsligt rinnsnuva) lämnar vi den familjen som bor i vår lägenhet nu lite hastigt och lustigt. Vi går hem och mitt öga blir bara värre och värre under kvällen och till slut har det blivit så illa så att jag faktiskt inte kan ha något öga öppet för när höger öga rör sig så hänger vänster med på något sätt och smärtan är nästan olidlig.  

Jag tycker extremt synd om mig själv och ringer hem stackars Olof som var på fotboll (som han sett fram emot ett tag). Så han störtar hem, får i mig en alvedon och hjälper mig sen att hitta sängen. Morgonen efter har mitt öga svullnat upp till en golfbolsstorlek och går över huvud taget inte att öppna. En liten panik sprider sig i familjen (inte så mycket hos Folke…) eftersom vi ska flytta samma dag och vi får en leverans från Ikea någon gång mellan 9-13 och Folke måste till förskolan (det är inte så smidigt att flytta tillsammans med honom) men det är fysiskt omöjligt för Olof att vara på plats både på förskolan och i nya lägenheten för att eventuellt ta emot en leverans klockan 9. Så vi bestämmer att jag tar emot leveransen. Dock är jag för tillfället blind så först får det bli en tripp till Ögonakuten som öppnar 08.00. Jag famlar mig ner till en taxi och lämnar Olof & Folke som beger sig mot förskolan. Är på ögonkliniken strax innan 8 och kommer in som nummer två till en läkare som ger mig mirakeldroppar (bedövning), kollar synen (som det inte var något fel på) och säger till mig vilken salva jag ska smörja med 5 ggr/dag och ger mig beskedet att det kommer göra ”j-vligt ont” i två dagar till men sen blir det bättre. Bedövningen kommer också avta om 30 minuter. Nu är klockan 8.45, jag smsar Olof att jag har återfått synen (om än tillfälligt) och att jag kan lösa leveranser som kommer om en kvart. DÅ upptäcker jag att jag inte fått med mig nycklarna till nya lägenheten. Hepp, bara att hoppa i en ny taxi tillbaka till gamla lägenheten, passa på att ta med mig allt jag orkar bära och åka tillbaka till nya lägenheten för att ta emot leveransen som kan komma vilken sekund som helst. Anländer med hjärtat i halsgropen och återigen ett smärtande öga till lägenheten 9.15. Leveransen kom 12.55.

Efter det insåg vi att man inte bara beställer möbler från IKEA utan också en miljard kartonger och rätt mycket jobbigt jobb. Men vi fick ihop det mesta och kunde sova första natten på Kungsholmen.

Onsdagen åkte vi ner till Skåne på och lyckades hänga rätt mycket med min familj, packa en bil full med grejer som Olof sen körde upp till Stockholm och jag hann också gå på Boelspex med efterföljande sittning. Dock kantrades detta av att Folke var lite krasslig och sov dåligt så igår när vi var tillbaka i Stockholm igen kunde vi inte med gott samvete lämna honom på förskolan. Olof var borta hela dagen så jag vabbade. Det var dock inte så mycket vårdande av barn då Folke egentligen bara sov hela dagen. Jag tror att han sov mellan 5-6 timmar och däremellan hängde han på mig och åkte vagnen en vända på stan när Olof kom hem. Sen slockande han vid 9 på kvällen igen och sov till 8 imorse då han vaknade med ett glatt ”hej”. Så idag blev det förskola för honom, skola för mig och Olofs första egenplanerade arbetsdag. Han storhandlade.

  Har saknat Sulli så oerhört mycket!
  Ett gäng av Folkes kusiner!  

Ute i parken och busar!

”B som i början på BOEL!”

På väg hem igen!



Måndagssjuk och mysig.

Teambuildad

Det har varit en så otroligt intensiv, spännande, läskigt, rolig och givande vecka. Det är speciellt att gå in i en bubbla 10 timmar per dag i fem dagar, med en grupp personer man inte känner så bra för att prata om gruppdynamik, feedback, konflikter, personlig utveckling, stress och ledarskap. Därför tycker jag att det var det skönt att alla gick in helhjärtat och med goda intentioner, vi hjälptes åt och har nu kommit ut på andra sidan, framförallt med starkare relationer till varandra. Vi kommer inte jobba i den här gruppkonstallationen igen men har (förhoppningsvis) fått med oss mycket input som kommer vara användbart i andra grupper.   

Inskolning

Det har väl inte gått fullt så smärtfritt som vi hade hoppats med inskolningen för Folke. Det känns som om allt med flytt och nytt boende och nya människor runt omkring kommer ikapp honom också. Vi vet ju rent logiskt att barn kan bli ledsna och få separationssvårigheter när man ska lämna dem på förskolan, det känns som om alla barn vi känner har gått igenom det under någon period. Men man är ju inte logiskt när det gäller ens eget barn. Vi vill ju att han alltid ska vara glad. Men denna veckan har det varit mycket gråt, gnäll och klängande. Imorse blev han ängslig bara Olof gick in i badrummet. Men det känns som om det är trygga förskolelärare som låter honom göra det han har lust med vilket bland annat verkar vara att hänga med de större barnen på en annan avdelning, tvätta händerna och städa. Dessutom får han somna i deras famn om han vill och äta när han behöver. Olof berättade att en av flickorna på en större avdelning hade sagt hejdå till Folke igår och sedan berättat glatt för Olof att Folke brukar förstöra deras lego. Det hade tydligen gått lite bättre igår än i förrgår och när Olof skulle hämta igår så ville han inte gå hem utan fortsatte att leka med den flickan. Så det var ju ändå hoppfullt för framtiden. Det jobbigaste tycker jag är att inte kunna hjälpa till, att inte kunna tröst och stötta varken Olof eller Folke mer än i efterhand. Samtidigt är det också fint att se hur deras band har blivit starkare under veckan. Här kommer några av bilderna som vi har fått från förskolan.   

    
   

Teambulding och skjuta på läggdags

Veckan har börjat intensivt. I skolan har vi nu teambulding vilket innebär att vi, producenter tillsammans med regissörer och dramatiker, utsätts för en mängd olika problem eller uppgifter som ska lösas i smågrupper och sedan processas i storgrupp. Dessutom ingår det man vanligen förknippar med teambuilding, det vill säga feedback i alla dess former. Det är svårt men viktigt och det känns som om ju mer engagemang man investerar i det, ju mer får man ut. Efter första dagen försökte jag minnas tillbaka på hur vi jobbade med Stein och kommittén för två år sedan. Jag kommer ihåg att jag då till sist landade i att uppskatta våra olika styrkor och acceptera att man själv aldrig kan sitta med alla svar eller vara bra på allt och att det är okey även om man är ledaren i en grupp. Det är till och med en fördel om en ledare är medveten om sina styrkor och svagheter och bjuder på dem, man uppfattas som mer sympatisk då. Därför handlar det också väldigt mycket om att lära känna sig själv. Det hela är mycket spännande och inte minst: roligt! Men vi har 10 timmars schemalagd tid om dagen denna vecka och ”läxor” på det. Jag gillar när det är intensivt så det stör egentligen inte mig men det blir ju tight att hinna träffa Folke. Därför passade vi på att attack-umgås igår när jag kom hem och så fick han vara uppe lite längre. Min läxa iform av reflektioner på dagen fick vänta till senare. 

   

Helg i det fria

Eftersom det varit så fint väder har Folke och jag varit ute nästan hela dagarna. Så himla gött! Dessutom har vi lyckats träffa lite vänner också, perfekt när man kan träffas i en park så att Folke kan springa omkring och leka samtidigt. Stockholm har många fina parker och ofta bra lekplatser även för de små barnen. 

   
    
    
    
 

vi kunde inte låta bli

I somras anlitade vi en fotograf för att ta några nya bilder på Olof till hemsida och ansökningar. Folke fick naturligtvis hänga med och råkade naturligtvis hamna på några kort som vi inte kunde låta bli att köpa… Jag har dock inte gjort något med dem ännu, men planen är väl att de ska förstoras på något sätt. Samtidigt är ju Folke nästan alltid glad, så det är nästan konstigt att sätta upp bilder på väggen där han inte ler, eller vad tycker ni?

_02b7068

Fotograf: Kamila Schneltser

_02b7058

Fotograf: Kamila Schneltser

Fler stora utbildningssteg i familjen denna vecka

Medan mamma har lärt sig en massa om bokföring så har Liten påbörjat sin egen lilla utbildning på förskolan. Igår besökte Olof och Folke den lilla gruppen ”Myrorna” på Folkes nya förskola för första gången. De har en 10-dagars inskolning som börjar med en timme. En ganska intensiv timme tydligen för sen däckade han direkt i vagnen.

 Idag var de där i fem timmar och Folke lyckades till och med somna efter maten. Det är ett utedagis och en del av det är att de sover utomhus. Toppen, tycker vi! 

Känns lite jobbigt att inte vara med honom där, prata med fröknarna och se hur allting går till men jag får ta del av det lite längre fram helt enkelt. Det är samtidigt skönt att Olof har sån koll på läget och Folke verkade direkt ivrig att få gå iväg med sin pappa imorse, vilket också är kul att se.