Flytt och ögonskada

Förra veckan var en rätt jobbig vecka och på grund av ganska avgörande fysiska hinder så blev det inte någon uppdatering här. Det började egentligen med att vi fick självstudier i skolan tis-fre vilket var perfekt. Dels har vi mycket att läsa och dels skulle vi flytta (för tredje gången av fyra) på tisdagen. Under måndagen hade vi dessutom en kort dag så Olof, jag och Folke skulle ut och kolla på vår egna lägenhet (som Olof ju inte sett innan) och passade på att promenera lite kring vinterviken. Det var mysigt och kommer nog bli bra när vi väl kommer dit (vilket är nästa vecka men snarare känns som ”aldrig” för tillfället). Efter typ 10 minuter in i lägenhetstittande så lyckades dock Folke på något extremt osmidigt sätt dänga till mitt halsband som for in i ögat och gjorde så in i h-lv-te ont. Med tårarna sprutande från vänster öga (och i mitt fall så sätter ju näsan igång när ögonen sätter igång så också med en plötsligt rinnsnuva) lämnar vi den familjen som bor i vår lägenhet nu lite hastigt och lustigt. Vi går hem och mitt öga blir bara värre och värre under kvällen och till slut har det blivit så illa så att jag faktiskt inte kan ha något öga öppet för när höger öga rör sig så hänger vänster med på något sätt och smärtan är nästan olidlig.  

Jag tycker extremt synd om mig själv och ringer hem stackars Olof som var på fotboll (som han sett fram emot ett tag). Så han störtar hem, får i mig en alvedon och hjälper mig sen att hitta sängen. Morgonen efter har mitt öga svullnat upp till en golfbolsstorlek och går över huvud taget inte att öppna. En liten panik sprider sig i familjen (inte så mycket hos Folke…) eftersom vi ska flytta samma dag och vi får en leverans från Ikea någon gång mellan 9-13 och Folke måste till förskolan (det är inte så smidigt att flytta tillsammans med honom) men det är fysiskt omöjligt för Olof att vara på plats både på förskolan och i nya lägenheten för att eventuellt ta emot en leverans klockan 9. Så vi bestämmer att jag tar emot leveransen. Dock är jag för tillfället blind så först får det bli en tripp till Ögonakuten som öppnar 08.00. Jag famlar mig ner till en taxi och lämnar Olof & Folke som beger sig mot förskolan. Är på ögonkliniken strax innan 8 och kommer in som nummer två till en läkare som ger mig mirakeldroppar (bedövning), kollar synen (som det inte var något fel på) och säger till mig vilken salva jag ska smörja med 5 ggr/dag och ger mig beskedet att det kommer göra ”j-vligt ont” i två dagar till men sen blir det bättre. Bedövningen kommer också avta om 30 minuter. Nu är klockan 8.45, jag smsar Olof att jag har återfått synen (om än tillfälligt) och att jag kan lösa leveranser som kommer om en kvart. DÅ upptäcker jag att jag inte fått med mig nycklarna till nya lägenheten. Hepp, bara att hoppa i en ny taxi tillbaka till gamla lägenheten, passa på att ta med mig allt jag orkar bära och åka tillbaka till nya lägenheten för att ta emot leveransen som kan komma vilken sekund som helst. Anländer med hjärtat i halsgropen och återigen ett smärtande öga till lägenheten 9.15. Leveransen kom 12.55.

Efter det insåg vi att man inte bara beställer möbler från IKEA utan också en miljard kartonger och rätt mycket jobbigt jobb. Men vi fick ihop det mesta och kunde sova första natten på Kungsholmen.

Onsdagen åkte vi ner till Skåne på och lyckades hänga rätt mycket med min familj, packa en bil full med grejer som Olof sen körde upp till Stockholm och jag hann också gå på Boelspex med efterföljande sittning. Dock kantrades detta av att Folke var lite krasslig och sov dåligt så igår när vi var tillbaka i Stockholm igen kunde vi inte med gott samvete lämna honom på förskolan. Olof var borta hela dagen så jag vabbade. Det var dock inte så mycket vårdande av barn då Folke egentligen bara sov hela dagen. Jag tror att han sov mellan 5-6 timmar och däremellan hängde han på mig och åkte vagnen en vända på stan när Olof kom hem. Sen slockande han vid 9 på kvällen igen och sov till 8 imorse då han vaknade med ett glatt ”hej”. Så idag blev det förskola för honom, skola för mig och Olofs första egenplanerade arbetsdag. Han storhandlade.

  Har saknat Sulli så oerhört mycket!
  Ett gäng av Folkes kusiner!  

Ute i parken och busar!

”B som i början på BOEL!”

På väg hem igen!



Måndagssjuk och mysig.

Annonser

Full fart direkt!

Så här intensivt har det inte varit sedan karnevalen. Olof och jag har verkligen pusslat för att få ihop Stockholmsflytt med ny skola, repetitioner, barn & hund (tack igen mamma och pappa), lägenhet, jobb och framtida projekt. Phew, det är ju löjligt att det alltid är så att allt händer samtidigt. Jag gillar när det är intensivt men ikväll är min första ensamma och riktigt lediga kväll på nästan två veckor. Nu har jag tråkigt i stället… Jag måste jobba lite men har lärt mig (lex karnevalen) att man ibland också bara måste tillåta sig att se på tv och inte göra något produktivt ett tag.

Tre dagar har gått av skolan och alla de farhågor jag hade om att jag kommer tvingas göra massa saker jag inte är helt bekväm med har redan besannats flera gånger. Men det känns som om väldigt många känner så i vår stora teaterklass (där det både är tekniker, regissörer, dramatiker, scenografi, mask & kostym) och det gör att alla är väldigt ödmjuka inför uppgifterna och hjälper varandra. Det finns inga skådespelare i vår stora klass så egentligen är vi 37 pers som hellre håller oss bakom scenen men som de två senaste dagarna har tvingats upp på den ändå.

Hur har dagarna sett ut då?

Dag 1 var en klassisk introdag; intro med teaterklassen, intro med hela scenkonstgänget (alltså inklusive skådespelare), intro med hela STDH (alltså inklusive film, tv & radio) och till sist med hela Konsthögskolan (alltså inklusive dans, cirkus och opera). Man kan, utan att underdriva, säga att det eskalerade i inspiration från 0-100. Dagen började med en powerpointpresentation som hette ”IT & Kommunikation” och avslutades med ett potpurri av tidigare elever från Konsthögskolan som visade upp opera, teater, cirkuskonster och talade om hur de har jobbat efter skolan. Otroligt coolt att se var man kan hamna senare. Att vi fyra scenkonstproducenter dessutom råkade hamna precis bakom Alice Bah Kuhnke och fick ta en bild med henne i pausen var grädden på moset. Den ska ramas in och sättas upp i vårt egna klassrum/arbetsrum. Alice sa, bland annat, i sitt tal: När jag ser alla era framträdanden så inser jag en sak. Vi politiker ska skapa förutsättningar för att ni konstnärer ska kunna vara så här kreativa. När vi har skapat förutsättningarna så ska vi hålla oss så långt borta från själva genomförandet som möjligt. (kanske inte exakt ordagrant men nästan).

En annan grej jag gillade var vad Emma Brommé (skådespelare vid Dramaten som gick ut 2012 från StDH) pratade om. Att om man ska kunna vara med och påverka vad som sätts upp eller hur man jobbar på en teater så måste man förkovra sig i yrket och konsten. Man måste läsa mer, se mer, utföra mer och hela tiden veta mer och presentera fler olika pjäser för att det ska bli en bredd inom det som sätts upp ”så att det inte blir Chekhov, igen”. (inte heller ordagrant men nära) Man kommer ju från olika infallsvinklar i projektet om man är skådespelare eller producent men jag blev ändå peppad på att läsa så mycket manus jag kan komma över och se så många olika pjäser  och produktioner jag hinner medan jag är här uppe.

Dag 2 startade vi med att träffas bara vi fyra scenkonstproducenter och vår lärare för att gå igenom schema och prata om ”Smärtpunkten” av Elisabeth Åsbrink som vi har läst under sommaren (eller som jag läste fram tills igårmorse…). Det är fantastiskt att plötsligt finna sig själv i en diskussion tillsammans med människor som man knappt har träffat men som ändå tänker på samma sätt kring produktioner och producentrollen. Som man, utan problem, öppet kan prata om producentens fallgropar och egna erfarenheter av detta. Då plötsligt var jag ”hemma”. En timme senare var jag inte det längre när vår första uppgift kom. Vi blev blandade med hela teaterklassen, uppdelade i grupper och skulle sätta ihop en liten scen som skulle framföras dagen efter, alltså i morse. Vi själva var skådespelare och ramarna var ganska tydliga (och besvärliga naturligtvis). Way off utanför min comfort zone. Men jag antar att det är mer utvecklande då. Själva framförandet gick bra och vi överlevde det hela. Bara för att en timme senare kastas in i nästa uppgift som istället var en ”site specific”, vi ska alltså hitta en specifik plats som är viktigt för handlingen och utföra en scen där (det får naturligtvis inte vara ett vanligt rum utan ska vara svårare än så). Imorgon ska detta redovisas. Jag tror att vi har en bra grej på gång men det blir också spännande…

Det som är skönt är att det känns som om alla verkligen ger sig hän och försöker sitt bästa samtidigt som jag ännu inte upptäckt någon som tar över för mycket eller är divig. Så det är en väldigt öppen känsla i klassen och alla vill väl, även lärarna. Dessutom upplever jag att vi blir behandlade som vuxna, det kanske bara är det som verkar men jag får uppfattningen att vi har ganska mycket chanser att vara med och bestämma vad vi ska få ut av den här utbildningen. För att prata karnevalsspråk så har vi en väldigt stor kreativ yta, men konstigt vore det kanske annars…

14138983_10157392610790424_125630789_o

Snart dags för ett nytt äventyr

Senaste åren har innefattat några stora händelser som året på ett eller annat sätt kretsat kring; New York, bröllop, karneval och Folke. Nu är vi snart på väg in i nästa stora äventyr: Stockholm & allt vad det innebär med flytt och boende, Folke och förskola, utbildning och jobb och inte minst att lämna alla och allt i Skåne i minst tre år. Phew vad det är blandade känslor men även om sorgen att lämna familj, vovve och vänner för så lång tid är enorm så försöker vi fokusera på de positiva. Det ska bli så otroligt spännande med min utbildning, det känns verkligen bra med vår nya lägenhet (som vi inte får förrän i oktober men ändå), det ska bli jättekul att kunna umgås med alla vänner i Stockholm som vi annars inte ser så ofta och det ska också bli spännande för Olofs del jobbmässigt, det känns som om mängder med möjligheter ligger runt knuten. Jag tänkte försöka ta upp bloggandet igen ifall någon vill följa med oss på vår resa som börjar snart…

Skärmavbild 2016-08-09 kl. 13.05.24.png

Dramaten & storstaden!

Få teaterscener i Sverige slår Dramatens vackra interiör med förgyllda detaljer och fantastiska målningar. Att publiken sitter på tre våningar skapar ju också en väldig intimitet och det måste vara mäktigt att stå på den scenen och fullkomligt vara omfamnad av människor. Olof hade faktiskt aldrig varit där innan och när jag plötsligt föll över några av de sista biljetterna till den sista föreställningen av Fanny och Alexander, som är Olofs favoritfilm, så kunde jag inte låta bli. Så utan att tänka mig för köpte jag två biljetter och tänkte att Olof får väl gå i alla fall och så får jag hitta på något annat med Folke. Vi passade på att åka upp till Stockholm några extra dagar för att klämma in att hinna träffa några vänner också. Så vi hade fullt schema med middagar och luncher och mellan dessa passade vi på att strosa på stan. Det var härligt att få lite storstadspuls igen och visst blir vi sugna på att flytta upp och testa våra vingar i den stockholmska kulturbranschen också, men vi får väl se när det blir av. När det väl var dags för Dramaten-besöket så ställdes mina planer in så vi chansade på att ta med oss Folke. Han brukar ju sova från 19 ändå, så kanske kanske kunde han göra det i bärselen. Han har ju varit med förr, även om han var mycket mindre då. Just denna gång hade vi dessutom tur på alla fronter. Vi satt längst upp, längst bak och där jobbade en mycket trevlig tjej som var otroligt hjälpsam. Hon sa att det inte var några problem att gå ut och in om han skulle vakna och om han ville sova i vagnen utanför så kunde hon vakta för hon satt ändå där. Men Folke sov sig igenom första akten, vaknade i pausen och var vaken ett tag in i andra akten, sen gick jag ut en sväng med honom och till slut fick Olof honom att somna i vagnen igen så att vi kunde njuta av föreställningens sista kvart tillsammans. Nu rekommenderar jag inte att ta med småbarn på föreställningar, men det var tur för oss att det gick att lösa denna gången. Och föreställningen? Mycket bra! Inte i klass med filmen (så klart, om du frågar Olof) men välspelad och med många fiffiga och imponerande scenografilösningar. Första kvarten av föreställningen blev som en film i och med att Dramaten har ett roterande golv som gjorde att man kunde ”klippa” mellan olika scener i olika rum och visa hur det sker samtidigt. Riktigt häftigt gjort.

Nu tog jag nästan inga bilder i Stockholm… men jag fick iallafall någon från teatern.

 

 

Sista pausen innan karnevalen!

Tack vare att större delen av kommittén läser en projektledningskurs som krävde att de skulle vara i Stockholm i helgen fick tre av oss (vi som inte läser kursen) en härlig paus i huvudstaden. Igårkväll mötte vi upp med hela gänget och käkade tillsammans med Quarnevalen, som också läser kursen. Quarnevalen är ett stort karnevalståg som annordnas av studenter på KTH och som kommer gå genom centrala Stockholm den 10 maj.

Vi som inte läste kursen har mest träffat folk från förra kommittén och samlat energi under, vad som nog är, det sista andhållet innan karnevalen. En tur till Abba-museet hann vi också med. Det var, som många säger, dyrt men bra!

Kvällen igår avslutades med att vi träffade ännu några till från förra kommittén och lite andra karnevalister. Så vi pratade nog nästan helt uteslutande karneval, det var gött!

20140330-233349.jpg

20140330-233414.jpg

20140330-233438.jpg

20140330-233450.jpg

20140330-233507.jpg

20140330-233515.jpg

20140330-233557.jpg