Dinosaurierna i den gröna bandtraktorn säger wraw, wraw, wraw!

När man passar två små snabba och energifulla barn som gärna pratar och hittar på hyss, måste man vara snabb på undanmanövrar och på att byta ämne. Framförallt gäller detta när man kör dem hem, i en tvillingvagn, från dagis. De är lite trötta, det är en halvtimmes promenad, det är snömodd som gör av vagnsföraren blir tokig på att tyskarna inte kan ploga promenadstigarna bättre, de vill inte sitta stilla och de skulle helst få ”oothie” (smoothie) eller ”yckla parken” (cykla) eller gå till ”hästastallet” (som är hemma hos farmor i Sverige)… Så man måste hålla dem lagom distraherade, men inte heller för mycket, för, om man till exempel pekar ut en grävmaskin, så finns också risken att man då, som maskinälskande treåring, hemskt gärna vill gå och kolla på den grävmaskinen. Så man pratar om vad W har ätit på dagis och så kan vi lägga en kvart på att prata om pastasåser, eller så sjunger vi. Det är det bästa egentligen och eftersom vi är i Tyskland (och ingen här förstår svenska) så skäms jag inte heller när jag går på gågatorna och högt sjunger ”hjulen på bussen”. Just den visan har vi också utvecklat en del, den var jättebra i början, men allvarligt, hur mycket balla grejer händer egentligen på en buss? W gillar ioförsig versen ”mammorna på bussen säger: sitt nu ner, sitt nu ner, sitt nu ner!” och det kan man höra honom sitta och sjunga för sig själv ibland. Men sen har vi också hittat på några nya verser, bland annat ”larvhjulen på bandtraktorn går runt runt runt, över hela fältet” och ”Skopan på lastaren”, ”Dinosaurierna på bussen” och den mest tungvrickande av dem alla ”Dinosaurierna i den gröna bandtraktorn säger…”, den går inte riktigt in i melodin men det funkar. Så vi sjunger och sjunger och sjunger och ibland sjunger vi ”En kulen natt” för den gillar Beata, hon är väl inte superförtjust i varken dinosaurier eller traktorer men förstår att det är spännande eftersom Walter är ett sånt fan. 

Bild

 

Mössa och keps! Klart att man ska ha det!

Annonser

Veckans jobb – au pair

Eftersom Christian och Ika fortfarande bor i Tyskland, (läs allt om deras äventyr på Ikas blogg HÄR) och deras au pair hoppade av en vecka innan de skulle åka ner, har jag nu hoppat in som barnflicka. Jag hade två tomma veckor och det är så mysigt att få umgås mer med barnen så nu är jag här. Och Olof. Han hade också en tom vecka och tycker också att det är mysigt att hänga med barnen (och med mig). Så nu har vi några dagar där vi helt styrs av barnen och det är ganska avkopplande. Missförstå mig inte nu, vi är inte direkt på en spaweekend, men så länge barnen är glada (vilket de är oftast) så är vi glada. Samtidigt blir det mycket prat på kvällarna om framtiden, projekt vi skulle kunna göra, bokföring, egna företag, inredning och bröllop, det är också gött.

 

barnen i en brandbil

Vi åker brandbil och turas om att rädda varandra och släcka bränder.

barnen åker kana

Vi åker rutschkana, vilket Beata tycker är jättekul när brorsan är med, annars är det lite läskigt.

beata bakar

Vi bakar! Sockerkaka och paj, smet är gott har barnen upptäckt. Rått ägg är så där…

beata posar med alla klämmor i håret

Vi sätter upp alla klämmor vi har i håret. Det är fint.

fika med en sovande beata

Och vi passar på att fika när Walter är på dagis och Beata sover. Det är också mysigt.