Dramaten & storstaden!

Få teaterscener i Sverige slår Dramatens vackra interiör med förgyllda detaljer och fantastiska målningar. Att publiken sitter på tre våningar skapar ju också en väldig intimitet och det måste vara mäktigt att stå på den scenen och fullkomligt vara omfamnad av människor. Olof hade faktiskt aldrig varit där innan och när jag plötsligt föll över några av de sista biljetterna till den sista föreställningen av Fanny och Alexander, som är Olofs favoritfilm, så kunde jag inte låta bli. Så utan att tänka mig för köpte jag två biljetter och tänkte att Olof får väl gå i alla fall och så får jag hitta på något annat med Folke. Vi passade på att åka upp till Stockholm några extra dagar för att klämma in att hinna träffa några vänner också. Så vi hade fullt schema med middagar och luncher och mellan dessa passade vi på att strosa på stan. Det var härligt att få lite storstadspuls igen och visst blir vi sugna på att flytta upp och testa våra vingar i den stockholmska kulturbranschen också, men vi får väl se när det blir av. När det väl var dags för Dramaten-besöket så ställdes mina planer in så vi chansade på att ta med oss Folke. Han brukar ju sova från 19 ändå, så kanske kanske kunde han göra det i bärselen. Han har ju varit med förr, även om han var mycket mindre då. Just denna gång hade vi dessutom tur på alla fronter. Vi satt längst upp, längst bak och där jobbade en mycket trevlig tjej som var otroligt hjälpsam. Hon sa att det inte var några problem att gå ut och in om han skulle vakna och om han ville sova i vagnen utanför så kunde hon vakta för hon satt ändå där. Men Folke sov sig igenom första akten, vaknade i pausen och var vaken ett tag in i andra akten, sen gick jag ut en sväng med honom och till slut fick Olof honom att somna i vagnen igen så att vi kunde njuta av föreställningens sista kvart tillsammans. Nu rekommenderar jag inte att ta med småbarn på föreställningar, men det var tur för oss att det gick att lösa denna gången. Och föreställningen? Mycket bra! Inte i klass med filmen (så klart, om du frågar Olof) men välspelad och med många fiffiga och imponerande scenografilösningar. Första kvarten av föreställningen blev som en film i och med att Dramaten har ett roterande golv som gjorde att man kunde ”klippa” mellan olika scener i olika rum och visa hur det sker samtidigt. Riktigt häftigt gjort.

Nu tog jag nästan inga bilder i Stockholm… men jag fick iallafall någon från teatern.

 

 

Annonser

Sex år tillsammans!

Igår firade Olof och jag sex år tillsammans. Det är otroligt vad fort tiden har gått och så mycket som har hänt och det var väldigt spännande att fantasiera och prata om vad som kommer hända kommande sex år.

20140321-082831.jpg

20140321-082859.jpg

Ska vi ha det vita eller benvita porslinet till kaffet?

Så många beslut man har att fatta innan man ska gifta sig. Det känns som första spexet när jag var regissör. Alla kom och frågade de mest konstiga frågor och jag stod där som ett frågetecken och förstod inte varför jag skulle ha svaret på huruvida dekoristen skulle använda matt eller blank färg när de målade bordet till andra akten. Men jag är kanske inte en detaljperson, jag gillar mer att jobba på de stora övergripande sakerna, att alla gäster ska få en bra känsla, att det ska vara lite oförutsägbart och roligt för början till slut. Men hur når man dit då? När vi pratade film i New York så sa de att detaljerna är de som gör att filmen inte blir en kliché. Så för att skapa en härlig känsla av att det är genomarbetat med eftertanke så krävs detaljer. Det är bara att svara på om vi ska ha vitt eller benvitt porslin (vilket för övrigt är en spexreferens ur mitt favoritspex Beethoven -98). Ingen av gästerna kommer tänka på det, men de kommer att känna det, förhoppningsvis…

Bild

Veckans jobb – au pair

Eftersom Christian och Ika fortfarande bor i Tyskland, (läs allt om deras äventyr på Ikas blogg HÄR) och deras au pair hoppade av en vecka innan de skulle åka ner, har jag nu hoppat in som barnflicka. Jag hade två tomma veckor och det är så mysigt att få umgås mer med barnen så nu är jag här. Och Olof. Han hade också en tom vecka och tycker också att det är mysigt att hänga med barnen (och med mig). Så nu har vi några dagar där vi helt styrs av barnen och det är ganska avkopplande. Missförstå mig inte nu, vi är inte direkt på en spaweekend, men så länge barnen är glada (vilket de är oftast) så är vi glada. Samtidigt blir det mycket prat på kvällarna om framtiden, projekt vi skulle kunna göra, bokföring, egna företag, inredning och bröllop, det är också gött.

 

barnen i en brandbil

Vi åker brandbil och turas om att rädda varandra och släcka bränder.

barnen åker kana

Vi åker rutschkana, vilket Beata tycker är jättekul när brorsan är med, annars är det lite läskigt.

beata bakar

Vi bakar! Sockerkaka och paj, smet är gott har barnen upptäckt. Rått ägg är så där…

beata posar med alla klämmor i håret

Vi sätter upp alla klämmor vi har i håret. Det är fint.

fika med en sovande beata

Och vi passar på att fika när Walter är på dagis och Beata sover. Det är också mysigt.

Bröllopsbudget… suck…

När man läser om bröllop (nej jag är ingen slav under andras åsikter men man vill ju inspireras) och kommer till rubriken ”planering” eller ”tidsplan” eller ”checklista” eller ”97 lätta steg du måste ta för att överhuvudtaget kunna ha ett bröllop” eller vad de nu kan tänkas döpa det till, så är alla rörande överens om att man behöver en budget. Inget konstigt med det, (en replik jag bara kan höra på västgötska eftersom Sandra, aka Buffalo Bill, hade den i Boelspexet), men var tusan ska man börja? Med att öppna excel kanske, sen får jag väl komma på något…. jag gör det och vad finner jag där? (oj, retoriska frågor, så pedagogiskt) Jo, de har en mall (i rosa, vilket kanske var lite löjligt, men det kunde man ändra) som heter Bröllopsbudget!

Bild

Det var fantastiskt strukturerat och tydligt och alla siffrorna hängde ihop så fiffigt. Jag var såld, så med hjälp av denna + inspiration och schablonkostnader på saker som jag aldrig har köpt förut och förhoppningsvis aldrig kommer köpa igen (typ brud- och tärnbuketter) + gamla papper från mina bröders bröllop (jag har upptäckt att min samlar- och spararbehov är nedärvt…) så lyckades jag få till en ganska bra budget. Eller grund till budget i alla fall, men man måste ju börja någonstans. Vi får väl se hur det går!

Utmaning

Min bror Christian har utmanat mig. Vi ska producera en låt. Hep. Man måste ju underhålla sig trots att man inte är anställd någonstans just nu. Eller, jag har ju eget företag, så jag är väl snarare ”in between projects” som det heter. Det är ju lite på gång med den där julmatmässan som vi ska ha och nu då med den här låten. Till siste november tycker han att den ska vara färdig. Jo då så att… Olof har redan blivit delegerad att skriva texten, så check på det (nästan, den är ju inte färdig än). Anledningen till att jag skriver det här är för att då måste jag ta tag i det. Precis som det var med vår USA-resa i våras. Det gällde att berätta för så många som möjligt om att vi skulle åka för då blev vi liksom tvungna att börja fixa med allt, för sen kommer folk fråga hur det går och då gäller det att ha ett intressant svar. Så, vi ska göra en låt. Ball. Jag håller er uppdaterade.