De där inbjudningarna alltså…

I större delen av mitt liv har jag sagt att jag inte är pysslig, jag är inte så konstnärlig, jag har inte tålamod att vara noggrann, jag tycker om när det går fort och är effektivt, jag vill att saker och ting ska vara enkelt men ändå proffsigt. Med detta i blodet valde jag ändå, av någon anledning, att göra alla inbjudningarna till vårt bröllop för hand. Från scratch. Hur tänkte jag då? Det är ju alltid kul att hitta nya utmaningar mot sig själv men jösses vad man kan bli galen på materiella saker som inte samarbetar. Ett tips om du ska göra egna inbjudningar: använda inte spraylim. Det håller nämligen inte. Då får man limma om. Good to know!

BildBildBildBildBild

Tack vare god hjälp från tärnor och familj så blev vi i alla fall klara till slut. Det tog lite drygt tre månader och nu är det ena kortet inte det andra likt, de är verkligen inte lika ursprungsidén, de flesta av dem håller ihop och framförallt; det finns ett gediget slit bakom varje enstaka kort som jag hoppas att alla inbjudna gäster uppskattar i dagens allt mer opersonliga samhälle. Det var tur att jag började i tid! Tackkorten blir nog färdigtryckta tror jag…

Klippt och klistrat!

Har pratat med Olof och vi är på samma spår, tur. Nu har vi testat våra namn i en mängd olika typsnitt pch stilar och jag tror att vi hittat rätt. Sen har vi beställt stämplar, jag har provklippt och klistrat inbjudan i vanligt papper och imorgon ska vi leta papper i rätt färger. För vi har nog bestämt oss för färger också. Så idag har varit en produktiv dag i bröllopsplaneringens tecken.

20121104-204443.jpg

Bröllopsinbjudningar

Det börjar bli dags att planera säger de. 9 månader är tydligen ingen lång tid när man ska förbereda ett bröllop. Nu ska jag ju inte låtsas som om vi inte har planerat någonting. (De jag umgås med vet att så inte är fallet). Vi har bokat datum och präst. Och påbörjat en del listor, till exempel tidsplan, att göra, inbjudningslista och så klart ett inspirationsdokument (det är snarare en power point, men jag är inte fullt så nördig som jag låter, bara effektiv. Tror jag.)

Nu är i alla fall mitt fokus på inbjudningarna. Det är svårt och jag har letat efter inspirationsbilder i en mängd olika forum. De bästa jag hittat har jag i pappersform (från tidningar) men idag hittade jag faktiskt en blogg av en tjej som heter Lina som gör jättefina inbjudningar på beställning, Lina kan ni hitta HÄR. Hon verkar vara så där härligt pysslig och kreativ som jag också önskar att jag var. Men trots min okreativa sida tänkte jag försöka pyssla ihop våra inbjudningar själv. Jag har ju tiden i alla fall. Det finns ju två sidor av detta, antingen vill man att det ska se professionellt ut eller så uppskattar man tiden som den blivande bruden (och hennes alltid så stöttande blivande make) har lagt ner på detta och kan ta att inte varje kort är identiskt. Föresten så får man ju bara ett kort, så hur man vet att det inte är identiskt vet jag inte. Men det verkar som om vikningen är det som kan göra att det ser ut som om man gjort det på bildlektionen i fyran, så det ska vi försöka lösa på något sätt. Och så kan man med ganska små medel få det att se proffsigt ut, därför ska vi beställa en stämpel  med vårt monogram och sedan embossera korten, vi får väl se hur det blir. Jag håller er uppdaterade och framförallt tänkte jag börja att berätta det för Olof som fortfarande sover.