Bröllopsyra – del 1. Veckan innan

Så kom dagen med stort B. Bröllopsdagen. Min och Olofs. 6 juli. Och vilken dag alltså. Men innan den kom en väldigt fokuserad bröllopsvecka. Hela veckan hade egentligen varit optimal. Mina syskon med familjer kom hem helgen innan, många vänner utomlands ifrån kom redan på onsdagen eller torsdagen och varje kväll var det stora middagar, mycket skoj och bra snack. Vädret började också skifta från moln och rusk till blå himmel och värme. På fredagen fixade vi med de sista detaljerna och eftersom vi var 18 personer (plus minus 4 som plötsligt fick ta hand om skadade, sömniga eller hungriga barn) så gick det ganska fort och utan någon större stress. Alla frågar om man är nervös. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag skulle varit nervös för. Det var ju Olof jag skulle gifta mig med, min fine Olof som är så snäll. Nej, det var inget att vara nervös inför. Men vi var båda två exalterade över vad som skulle komma, det kan man nog inte vara riktigt förberedd på. 

 

Bild

 

Middag med vår vän Chema från Spanien. Det är helt otroligt att alla sitter vid bordet samtidigt, det är nog en så kallad ”arrangerad” bild.

Bild

 

Som goda spexare och hemiter (som Olof kallas som har bott på Thomanders studenthem) så smaksatte vi så klart vår egen snaps. Det blev… så där. Men det fanns bara en flaska kvar efteråt så det gick ner verkade det som. 

Bild

 

Alla fick hjälpa till med lite olika pyssel, här klipps det namn till placeringslistan. (Obs. också en arrangerad bild, en av grabbarna klippte inte ett endaste klipp, ni får själva gissa vem). 

Bild

 

Det sattes bord, stolar och dukades. Vi provsatt också hur trångt man kunde sitta, kunde det sitta en Olof och en Hans bredvid varandra, var det två Johanna som var tvungna att sitta där eller fram för allt, kunde man sitta mellan Olof och Hans?

Bild

Vissa stolar var bredare och fulare och vissa mindre och snyggare, kunde man sätta varannan för att uppnå bekvämlighet eller var det tvunget att vara snyggt? Vi satsade faktiskt på bekvämlighet, så det såg inte klokt ut i det mindre rummet:

Bild

 

Men man fick sitta bekvämt i alla fall… och det blev ju så klart snyggare när dukningen var färdig. 

 

Bild

 

På fredagskvällen hade vi en klassisk hamburger-grillning. Mycket trevligt och gott! Och vilken tur med vädret alltså, det hade inte alls varit lika trevligt om vi hade varit tvungna att sitta inne och huttra. 

 

De där inbjudningarna alltså…

I större delen av mitt liv har jag sagt att jag inte är pysslig, jag är inte så konstnärlig, jag har inte tålamod att vara noggrann, jag tycker om när det går fort och är effektivt, jag vill att saker och ting ska vara enkelt men ändå proffsigt. Med detta i blodet valde jag ändå, av någon anledning, att göra alla inbjudningarna till vårt bröllop för hand. Från scratch. Hur tänkte jag då? Det är ju alltid kul att hitta nya utmaningar mot sig själv men jösses vad man kan bli galen på materiella saker som inte samarbetar. Ett tips om du ska göra egna inbjudningar: använda inte spraylim. Det håller nämligen inte. Då får man limma om. Good to know!

BildBildBildBildBild

Tack vare god hjälp från tärnor och familj så blev vi i alla fall klara till slut. Det tog lite drygt tre månader och nu är det ena kortet inte det andra likt, de är verkligen inte lika ursprungsidén, de flesta av dem håller ihop och framförallt; det finns ett gediget slit bakom varje enstaka kort som jag hoppas att alla inbjudna gäster uppskattar i dagens allt mer opersonliga samhälle. Det var tur att jag började i tid! Tackkorten blir nog färdigtryckta tror jag…

Bröllopsinbjudningar

Det börjar bli dags att planera säger de. 9 månader är tydligen ingen lång tid när man ska förbereda ett bröllop. Nu ska jag ju inte låtsas som om vi inte har planerat någonting. (De jag umgås med vet att så inte är fallet). Vi har bokat datum och präst. Och påbörjat en del listor, till exempel tidsplan, att göra, inbjudningslista och så klart ett inspirationsdokument (det är snarare en power point, men jag är inte fullt så nördig som jag låter, bara effektiv. Tror jag.)

Nu är i alla fall mitt fokus på inbjudningarna. Det är svårt och jag har letat efter inspirationsbilder i en mängd olika forum. De bästa jag hittat har jag i pappersform (från tidningar) men idag hittade jag faktiskt en blogg av en tjej som heter Lina som gör jättefina inbjudningar på beställning, Lina kan ni hitta HÄR. Hon verkar vara så där härligt pysslig och kreativ som jag också önskar att jag var. Men trots min okreativa sida tänkte jag försöka pyssla ihop våra inbjudningar själv. Jag har ju tiden i alla fall. Det finns ju två sidor av detta, antingen vill man att det ska se professionellt ut eller så uppskattar man tiden som den blivande bruden (och hennes alltid så stöttande blivande make) har lagt ner på detta och kan ta att inte varje kort är identiskt. Föresten så får man ju bara ett kort, så hur man vet att det inte är identiskt vet jag inte. Men det verkar som om vikningen är det som kan göra att det ser ut som om man gjort det på bildlektionen i fyran, så det ska vi försöka lösa på något sätt. Och så kan man med ganska små medel få det att se proffsigt ut, därför ska vi beställa en stämpel  med vårt monogram och sedan embossera korten, vi får väl se hur det blir. Jag håller er uppdaterade och framförallt tänkte jag börja att berätta det för Olof som fortfarande sover.