Bröllopet del 2 – fotografering och kyrkan

Vi har lyckats samla in bilder från en mängd olika håll men här kommer faktiskt enbart bilder från vår fotograf Gustav Modéer Wiking som gjorde ett strålande jobb. Det var lite konstigt att bli så fotograferad som man blir på sin bröllopsdag. Både av proffsfotografer men också med alla mobilkameror som kommer fram. Top Model är nog inget för mig trots allt…

Annonser

Barnen på bröllopet!

Vi var ganska bestämda redan på början på att vi ville ha med våra brorsbarn på bröllopet. Alla fick vara brudnäbbar om de ville och alla ville, vilket vi tyckte var underbart. Nio stycken var de tillsammans och allting blev absolut lite rörigare men också roligare, tyckte vi. Dessutom fick vi umgås med alla redan från några dagar innan och det är ju alltid gött, eftersom vi kanske var lite väl fokuserade på själva dagen. Här är ett gäng bilder på dem alla, fram för allt från dagarna innan. (Jag har aldrig tidigare lagt bilderna i ett galleri, så vi får väl se om det är bra, då kommer det nog lite fler bilder från själva bröllopsdagen snart!)

Bröllopsyra – del 1. Veckan innan

Så kom dagen med stort B. Bröllopsdagen. Min och Olofs. 6 juli. Och vilken dag alltså. Men innan den kom en väldigt fokuserad bröllopsvecka. Hela veckan hade egentligen varit optimal. Mina syskon med familjer kom hem helgen innan, många vänner utomlands ifrån kom redan på onsdagen eller torsdagen och varje kväll var det stora middagar, mycket skoj och bra snack. Vädret började också skifta från moln och rusk till blå himmel och värme. På fredagen fixade vi med de sista detaljerna och eftersom vi var 18 personer (plus minus 4 som plötsligt fick ta hand om skadade, sömniga eller hungriga barn) så gick det ganska fort och utan någon större stress. Alla frågar om man är nervös. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag skulle varit nervös för. Det var ju Olof jag skulle gifta mig med, min fine Olof som är så snäll. Nej, det var inget att vara nervös inför. Men vi var båda två exalterade över vad som skulle komma, det kan man nog inte vara riktigt förberedd på. 

 

Bild

 

Middag med vår vän Chema från Spanien. Det är helt otroligt att alla sitter vid bordet samtidigt, det är nog en så kallad ”arrangerad” bild.

Bild

 

Som goda spexare och hemiter (som Olof kallas som har bott på Thomanders studenthem) så smaksatte vi så klart vår egen snaps. Det blev… så där. Men det fanns bara en flaska kvar efteråt så det gick ner verkade det som. 

Bild

 

Alla fick hjälpa till med lite olika pyssel, här klipps det namn till placeringslistan. (Obs. också en arrangerad bild, en av grabbarna klippte inte ett endaste klipp, ni får själva gissa vem). 

Bild

 

Det sattes bord, stolar och dukades. Vi provsatt också hur trångt man kunde sitta, kunde det sitta en Olof och en Hans bredvid varandra, var det två Johanna som var tvungna att sitta där eller fram för allt, kunde man sitta mellan Olof och Hans?

Bild

Vissa stolar var bredare och fulare och vissa mindre och snyggare, kunde man sätta varannan för att uppnå bekvämlighet eller var det tvunget att vara snyggt? Vi satsade faktiskt på bekvämlighet, så det såg inte klokt ut i det mindre rummet:

Bild

 

Men man fick sitta bekvämt i alla fall… och det blev ju så klart snyggare när dukningen var färdig. 

 

Bild

 

På fredagskvällen hade vi en klassisk hamburger-grillning. Mycket trevligt och gott! Och vilken tur med vädret alltså, det hade inte alls varit lika trevligt om vi hade varit tvungna att sitta inne och huttra. 

 

Ska vi ha det vita eller benvita porslinet till kaffet?

Så många beslut man har att fatta innan man ska gifta sig. Det känns som första spexet när jag var regissör. Alla kom och frågade de mest konstiga frågor och jag stod där som ett frågetecken och förstod inte varför jag skulle ha svaret på huruvida dekoristen skulle använda matt eller blank färg när de målade bordet till andra akten. Men jag är kanske inte en detaljperson, jag gillar mer att jobba på de stora övergripande sakerna, att alla gäster ska få en bra känsla, att det ska vara lite oförutsägbart och roligt för början till slut. Men hur når man dit då? När vi pratade film i New York så sa de att detaljerna är de som gör att filmen inte blir en kliché. Så för att skapa en härlig känsla av att det är genomarbetat med eftertanke så krävs detaljer. Det är bara att svara på om vi ska ha vitt eller benvitt porslin (vilket för övrigt är en spexreferens ur mitt favoritspex Beethoven -98). Ingen av gästerna kommer tänka på det, men de kommer att känna det, förhoppningsvis…

Bild

Möhippa!!

Som jag har våndats och funderat på hur den ska bli, om den ska bli, vilka som skulle komma, om någon skulle komma, vad vi skulle göra, om jag skulle behöva skämma ut mig, om jag skulle ha tid att umgås med alla och vad jag skulle behöva missa som jag har planerat in. Olof har fått ta en del av denna oro och, som vanligt, lugnat mig med att mina tärnor nog vet vad de håller på med. Oj så rätt han hade. Möhippan kunde nog inte ha varit bättre och jag skulle kunna lägga flera timmar på att beskriva den och hur fantastiskt roligt jag hade men jag delar lite av mina mobilbilder istället.

Bild

Jag var helt övertygad om att Olof och jag skulle åka till Tyskland över dagen och blev rätt överraskad när det plötsligt ringde ganska aggressivt på dörren och ett brev for in. Pulsen steg till 180 och jag flängde runt för att hitta allt jag skulle ha med mig. Då hade Olof redan packat en väska så det vara bara att ge sig av, spännande!

Bild

På första stationen möttes jag av en blomkrans, lite bubbel och en uppgift – para ihop rätt fåglar med varandra. Inget svårt för en blivande fågelskådarfru!

Bild

På nästa station var det fiskar!

Bild

Sen hamnade jag till slut i borgen där hela gänget väntade – vilken känsla när man steg in i det rummet alltså! På just den här bilden ser vi kanske inte så glada ut (förutom Amanda så klart!) men det var oerhört trevligt (tyckte jag iallafall 🙂

Bild

Sedan bar det av till Malmö och fäktning (som för övrigt kan ha varit den jobbigaste sporten jag utövat!)! Här är Katta och jag!

Bild

De hade verkligen lyckats pricka in rätt mat för dagen, först var det lunch på TGI Friday – cheeseburgare med pommes och goda drinkar. På kvällen var det sushibuffé! Alltså… Mums!

BildBild

Efter lite avkopplande tid på Ribbans Kallbadhus (jag fick mitt livs första massage) så tog vi en drink i det gröna! Och så middag på det. Hela dagen var liksom precis så där lagom som jag hade hoppats på innan. Det var roliga och nya aktiviteter, god mat, bubbel fanns tillgängligt när man helst var sugen och framförallt fanns det tid för att prata med varandra och bara umgås. Hoppas att alla som var med också hade roligt! Så oerhört gött jag tyckte att det var i alla fall och nu är jag fylld med så mycket tacksamhet, glädje och pepp inför bröllopet – mindre än åtta veckor kvar nu, and counting!

Fantastiska frisören för framtida festfrisyren!

Igår var jag hos min nya frisör Kristina på Studio Saga i Höör. Ja, Höör är lite off (om man bor i Lund, inte om man bor i Hörby kanske) men hon fick så mycket beröm under vår bröllopsmässa där och jag har inte direkt någon frisör här i Lund så jag tänkte what the heck (stavas det så?!) och åkte dit. Vilken tur att jag gjorde det för hon är superduktig! Så om ni inte vet vart ni ska vända er och bor någorlunda i närheten av Ringsjön så skulle jag rekommendera Studio Saga

Gillar att de har filmposters på väggarna! 

 

Bild

 

 

 

 

 

Bild

Sitter och blir vacker. Ett steg till avprickat på min långa att göra lista – vissa av sakerna är helt klart roligare än andra. 

 

De där inbjudningarna alltså…

I större delen av mitt liv har jag sagt att jag inte är pysslig, jag är inte så konstnärlig, jag har inte tålamod att vara noggrann, jag tycker om när det går fort och är effektivt, jag vill att saker och ting ska vara enkelt men ändå proffsigt. Med detta i blodet valde jag ändå, av någon anledning, att göra alla inbjudningarna till vårt bröllop för hand. Från scratch. Hur tänkte jag då? Det är ju alltid kul att hitta nya utmaningar mot sig själv men jösses vad man kan bli galen på materiella saker som inte samarbetar. Ett tips om du ska göra egna inbjudningar: använda inte spraylim. Det håller nämligen inte. Då får man limma om. Good to know!

BildBildBildBildBild

Tack vare god hjälp från tärnor och familj så blev vi i alla fall klara till slut. Det tog lite drygt tre månader och nu är det ena kortet inte det andra likt, de är verkligen inte lika ursprungsidén, de flesta av dem håller ihop och framförallt; det finns ett gediget slit bakom varje enstaka kort som jag hoppas att alla inbjudna gäster uppskattar i dagens allt mer opersonliga samhälle. Det var tur att jag började i tid! Tackkorten blir nog färdigtryckta tror jag…