spex

Inspiration

Publicerad av

0

Funderar mycket på framtiden nu för tiden, älskar sjukgymnastik men brinner för att producera. Frågan är bara hur och vad. Vissa dagar skulle det vara skönt att veta att man har ett ”riktigt” jobb och en fast inkomst och faktiskt får jobba med att hjälpa människor att må bättre, det låter ju rätt gött liksom och sjukgymnastik är verkligen roligt! Men samtidigt… att gå 100% in i ett projekt, organisera upp och planera en föreställning eller ett event kan vara det roligaste i världen. Börja skissa upp hur organisationen ska se ut, ta kontakt med rätt folk, få reda på alla förutsättningar, göra budget, börja sälja biljetter, marknadsföra och fram för allt att få jobba med själva showen, med artister, tekniker och medarbetare. Att checka av med alla så att de är redo, öppna portarna för publiken, släcka ljuset och sedan stå back stage och titta på vad som händer på scenen är magiskt tycker jag. Det finns få saker som slår det. Samma känsla infann sig när vi gjorde Karnevalsfilmen, ”tystnad, tagning” och kameran rullar, skådespelarna tände till och gav 100% och efter tagningen gick man igenom tillsammans med regissör, fotograf och ljud och så förbättrade man något lite grann och så körde man igen och så blev det ännu lite bättre. Det kanske låter fånigt men det ger mig gåshud.

Hittade en artikel om Ander Jansson och Johan Wester från 2008 som verkligen inspirerar! Jag vill också sitta på ett fik hela dagarna och planera stordåd! Ska bara ut i världen först och få lite kunskap om hur man skapar stordåd, sen får vi se! Artikeln kan ni läsa HÄR föresten. Kul att Anna Modéer Wiking också är med i artikeln, en förebild för mig när det gäller att leda en organisation, hon är duktig och professionell men gör allting med en glimt i ögat och med oerhört mycket glädje. Dessutom har hon familjen med på ett hörn (ofta ett ganska stort hörn) och det gillar jag. Det var så vi drev fälttävlan på Övedskloster och det var urkul!

Jag vandrat i minnenas allé och hittade lite bilder från Agardhspex och Karnevalsfilm, mycket nöje!

Calle spelar livvakt, gillar att Jakob är inne i rollen trots att han inte är i bild!

Vi har hämtat den fina filmflaggan från min kompis Hugo som var på tåget på väg till Malmö 

Regisserar Agardhspexet med de två gästregissörerna Jakob och Olof (typ andra gången jag träffar Olof)

Filmfolk på iskall inspelningsplats, gänget höll alltid stämningen på topp!

Agardhspexets ensemble! Bra gäng! I det gänget har vi faktiskt fem framtida Boelister! 

Filmgänget kollar på vår Lipdub (undrar vad som hände med den föresten, jag återkommer!)

Munnen full med hår

Publicerad av

0

Gick hem efter en liten tur på stan och tänkte ikväll är det fredagskväll vilket ledde mig vidare in på en melodi som börjar

”Det är fredag kväll och snart är stunden här som du sett fram emot, nu i flera dar.
Det var ju då hon sa vi kanske skulle ta och hitta på nånting, bara du och jag.
Sen dess har du preparerat för allt ska bli perfekt så långt det går.
Diskat, städat och möblerat, till och med tatt på dig underkläder, med helt nya resår”

Ja, ni kanske vet vilken låt det är. Kanske inte. Den är från Lundakarnevalens revy 2002 och heter Munnen full med hår. Nej, det blev kanske ingen klassiker men jag gillar den. Heja Ola Bergstrand och den fantastiska refrängen ”Badibedidodam tam dobidajdaj, badibedidodam dabidobidam” (ungefär). Ibland undrar jag om jag, om tio år kommer möta någon crazy 18-åring som vet exakt vilka Boelspex jag var med i och vad jag gjort i Karnevalerna (för ja, jag tänkte göra någon till, Olof har gjort tre och jag bara en så jag ska åtminstone göra en till) och om jag i så fall kommer tycka att den 18-åringen är knäpp och borde skaffa sig ett liv eller om jag kommer minnas hur jag var som 18-åring och hur häftiga jag tyckte att alla spexare var när jag var då. Missförstå mig inte nu, jag tycker fortfarande alla många spexare är häftiga men jag känner väl kanske inte att vi har en idol-fan-relation, snarare en kompis-kompisrelation. Och jag har slutat berätta för de ”gamla” spexarna vilka spex de var med i när de inte själva minns, insåg att det var lite väl nördigt. Och så har jag ju Olof som jag kan nörda mig med, han blir aldrig trött på spex-snacket. Men om jag någonsin möter någon som känner igen mig från scenen eller studentlivsengagemanget så ska jag banne mig uppskatta den personen som tusan och bjuda henne/honom på en öl (om personen har åldern inne förstås).

Det slog mig nu att vi faktiskt hade ett par fans framme vid scenen efter Boelspexet och alla scentjejer i närheten fick skriva sin autograf. Tjejerna som frågade var kanske 9 år gamla och vi blev alla oerhört smickrade. Vi kommer nog att minnas dem längre än vad de kommer minnas oss. När de är 22 kommer de skratta åt sig själva för att de frågade ett gäng spexare om deras autografer. Men när vi är 89 kommer vi fortfarande tänka tillbaka med glädje på de två tjejerna som tyckte att vi var häftiga som superstjärnor (det kommer vi inbilla oss i alla fall).

För alla er potentiella fans kommer här en bild på Amanda, mig och Karin från årets Boelspex: Henry VIII.

Ha en trevlig helg!