Nu är det spex på gång

London är fantastiskt och det var verkligen läge att lämna Lund en stund och det är jätteroligt att se en ny del av världen. Men ändå. Det är ändå siste-november-helgen nu och till skillnad från många andra, som avskyr november-rusket och mörkret som kommer, så älskar jag november och det fantastiska spex som kommer med den månaden, nämligen Lundaspexet. Jag tror att jag har sett varje Lundaspex, höst och vår, så länge jag kan minnas och så fort jag kunde kastade jag mig in i spexvärlden i Lund. Därför känns det konstigt nu att inte vara med, att inte vara DÄR, när de spelar Berlinerluft och ridån går. Oerhört konstigt. Men nu kör de i alla fall, med det nyskrivna spexet Jean Baptiste Bernadotte, gå och se det om ni är i närheten av Lund. Gå in på Lundas hemsida och läs mer!

Annonser

Munnen full med hår

Gick hem efter en liten tur på stan och tänkte ikväll är det fredagskväll vilket ledde mig vidare in på en melodi som börjar

”Det är fredag kväll och snart är stunden här som du sett fram emot, nu i flera dar.
Det var ju då hon sa vi kanske skulle ta och hitta på nånting, bara du och jag.
Sen dess har du preparerat för allt ska bli perfekt så långt det går.
Diskat, städat och möblerat, till och med tatt på dig underkläder, med helt nya resår”

Ja, ni kanske vet vilken låt det är. Kanske inte. Den är från Lundakarnevalens revy 2002 och heter Munnen full med hår. Nej, det blev kanske ingen klassiker men jag gillar den. Heja Ola Bergstrand och den fantastiska refrängen ”Badibedidodam tam dobidajdaj, badibedidodam dabidobidam” (ungefär). Ibland undrar jag om jag, om tio år kommer möta någon crazy 18-åring som vet exakt vilka Boelspex jag var med i och vad jag gjort i Karnevalerna (för ja, jag tänkte göra någon till, Olof har gjort tre och jag bara en så jag ska åtminstone göra en till) och om jag i så fall kommer tycka att den 18-åringen är knäpp och borde skaffa sig ett liv eller om jag kommer minnas hur jag var som 18-åring och hur häftiga jag tyckte att alla spexare var när jag var då. Missförstå mig inte nu, jag tycker fortfarande alla många spexare är häftiga men jag känner väl kanske inte att vi har en idol-fan-relation, snarare en kompis-kompisrelation. Och jag har slutat berätta för de ”gamla” spexarna vilka spex de var med i när de inte själva minns, insåg att det var lite väl nördigt. Och så har jag ju Olof som jag kan nörda mig med, han blir aldrig trött på spex-snacket. Men om jag någonsin möter någon som känner igen mig från scenen eller studentlivsengagemanget så ska jag banne mig uppskatta den personen som tusan och bjuda henne/honom på en öl (om personen har åldern inne förstås).

Det slog mig nu att vi faktiskt hade ett par fans framme vid scenen efter Boelspexet och alla scentjejer i närheten fick skriva sin autograf. Tjejerna som frågade var kanske 9 år gamla och vi blev alla oerhört smickrade. Vi kommer nog att minnas dem längre än vad de kommer minnas oss. När de är 22 kommer de skratta åt sig själva för att de frågade ett gäng spexare om deras autografer. Men när vi är 89 kommer vi fortfarande tänka tillbaka med glädje på de två tjejerna som tyckte att vi var häftiga som superstjärnor (det kommer vi inbilla oss i alla fall).

För alla er potentiella fans kommer här en bild på Amanda, mig och Karin från årets Boelspex: Henry VIII.

Ha en trevlig helg!

Vägen till New York är lång

Olof & jag har bestämt oss för att åka till New York till våren, vet egentligen inte när vi bestämde oss men vi var båda oerhört sugna efter att ha varit där i våras och vi skulle gärna vilja stanna lite längre. Dessutom tipsade Christian mig om New York Film Academy (New York Film Academy) för ungefär ett år sedan. Jag kollade upp skolan och tänkte att det hade varit asball att gå på en filmskola i New York men det skulle aldrig jag kunna göra, lilla jag som gillar mysiga hemmakvällar med min kille & vovve i Lund, skulle jag kunna åka till New York? Jo, ta mig tusan, det skulle jag kunna, tänkte jag, och nu har jag bestämt mig för det. Men jag tar med mig min kille för säkerhets skull. 

Vi har hittat var sin kurs på skolan som vi verkligen vill gå, jag en producentkurs och Olof en skådespelarkurs. Vi har gjort vår första anmälan och nästa steg är att skicka in påskrivna papper, bevis på att vi har ”highschool diploma” samt en depositionsavgift. Dessutom har vi fått mail från tre olika människor på skolan angående visa, betalning samt en person som är vår egna kontaktperson och som tydligen kan hjälpa oss med allt (förutom det som de andra två mailade om tydligen). De är oerhört tillmötesgående och trevliga och jag har redan haft kontakt med en fjärde person som dessutom visade oss runt på skolan när vi var där i våras. Vårt enda (förhoppningsvis) lilla problem för tillfället är att vi förmodligen behöver ett studentvisum men skolan kan inte hjälpa till med I-20 formuläret eftersom vi endast kommer läsa en kvällskurs och inte heltidsstudier. I-20 formuläret behöver vi först för att sedan boka tid hos Amerikanska ambassaden i Sverige för att sedan få ett studentvisum – alltså inget I-20 formulär – inget studentvisum. Olof mailade då Amerikanska ambassaden och frågade om hur vi skulle lösa detta men de svarade helt enkelt att vi behöver studentvisum om studierna är vår huvudsysselsättning när vi är där. (detta får mig att tänka på några repliker från Lundaspexet Beethoven: Beethoven: Hur kommer jag ut härifrån? Baltzar: Tja, du måste bevisa att du är frisk. Beethoven: Hur gör jag det? Baltzar: Tja, du måste bevisa att du fungerar ute i samhället? Beethoven: Men jag sitter ju här inne!! Baltzar: Tja, det är ett problem såklart!) (förlåt, det var ett litet sidospår, jag tenderar att göra sånt) Frågan är i alla fall, är studierna vår heltidssysselsättning? Det är ”bara” en kvällskurs och vi kommer inte vara i landet längre än 90 dagar (vilket är max innan man behöver visum om man ska turista) vilket innebär att vi kanske kan hävda och vår huvudsysselsättning är att vara turister och därför behöver vi inget visa, eller? Man vill ju inte heller riskera att bli utkastad ur USA (för alltid!). Då jobbar vi hellre lite extra för att få ett studentvisa, om vi nu ska ha det. Men hur får vi då tag på ett I-20 formulär? Det är rörigt helt enkelt. Men vi jobbar på det och Olof har nu mailat Svenska Konsulatet i New York istället, eftersom amr. ambassaden i Sverige inte svarar i telefon och inte gav oss något bra svar på mail. Så fort vi har löst visumfrågan kommer vi ta tag i allt det där med skolan och sen gäller det bara att hitta boende och fixa med lägenheten hemma i Lund som vi ska hyra ut också. Samtidigt håller jag på att söka stipendier och förbereda mig inför nytt sjukgymnastjobb i december, men det är andra historier, de kommer!