Blandat

Fälttävlan i OS

Publicerad av

0

Idag har Olof, pappa, farmor och jag bänkat oss framför tvn för att titta på den avgörande hoppningen i OS i fälttävlan. Det är oerhört spännande och det är extra roligt eftersom tre av svenskarna faktiskt har varit här och tävlat också (när vi hade tävlingar för flera år sedan). Dessutom är det  fälttävlan på Ribban om några dagar och då kommer nog några av dem dyka upp också. Att sen svt också är så begeistrade i Sveriges framgånger i fälttävlan att de ändrar tv-sändningen, så att de visar i stort sett hela tävlingen på SVT 1, är också roligt. Så HEJA SVERIGE!!

…succè?

Publicerad av

0

Ja, det blev inte bättre. Blogginspirationen försvann när vi kom hem men det händer fortfarande en hel del, fast nu på familjefronten. Det är studenter, födelsedagar och familjemiddagar som bara har rullat på.  Det var lätt att skriva om vad som hände i London eller New York, det var tydligt vad bloggen handlade om liksom. Men nu…? Okey, ny plan, nästa mål, succé! Hoppas vi. Christian och jag har precis startat ett företag och tänkte producera lite grejer. Ja, alltså, vi har en massa idéer och planer som vi ska sätta i verket och det är därför jag nu alltså har bytt namn och mål. Bloggen får handla om det. Jag gissar på att jag fortfarande kommer smyga in lite familjeliv och bröllop här och där också, och lite om Boelspexet så klart och att jobba som sjukgymnast och allmänt om annat också kanske. Ja, ni får se helt enkelt.

Gamla vänner med nya barn!

Publicerad av

0

Tvillingar? Vad tycker ni? Ser det bra ut? Roligt men kanske lite väl intensivt.
Dessa två sötnosar är Larkins yngsta barn och Larkin är dotter till vänner som mamma haft sen hon pluggade på collage i USA i slutet på 60-talet. Gamla familjevänner alltså och vi har inte träffat dem sen jag var …
… så här liten (Larkins bilder). Så det var fantastiskt kul att träffa dem igen och precis som med alla gamla vänner, faller man in i samma gamla familjära stämning ganska fort, 
även om det var 15 år sen sist. 

Första dagen var vi i Colonial Williamsburg (som ni sett) och nästa dag tog de med oss till Jamestown, den plats dit Engelsmännen kom och slog sig till ro (en liten stund). Deras första fort alltså. 
De har fortfarande utgrävningar där och vi följde med på en guidad tur, som en av arkeologerna höll, vilket var kul för han var väldigt kunnig och visste vad han pratade om. 

Vårt glada gäng!

Larkins man Danny jobbar också där som arkeolog och han gav oss också en liten privat tur och visade de minsta sakerna de hittade, detta är en pärla som de har hittat mängder av (den lilla pricken i mitten av hans hand alltså). 
Larkin och Dannys äldsta son Charlie fick också hjälpa till och leta skatter

Sedan åkte vi på lite fågelskådning och vi hade tur!

Vi fick se en Bald Eagle (ni kanske kan se den, den sitter mellan de två träden till vänster och sticker upp som en liten kvist på en av tvärgrenarna, vi hade kikare med oss, så vi såg den rätt bra)

och på kvällen var det filmvisning – de fattade precis och reagerade precis som jag hoppades 🙂

Idag är en sorglig dag

Publicerad av

1

Idag tog vi farväl av Olofs mamma som varit sjuk en längre tid. Det var så stilla och fridfullt som man kunde önskat sig, vilket var en lättnad i allt det sorgliga. Utöver det finns det inte så mycket att säga. Har nynnat på en sång som vi sjöng mycket på Åhuslägret, som passar in en dag som denna.

Må din väg, gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen,
må Gud hålla, hålla dig i sin hand

ÄNTLIGEN!

Publicerad av

2

Äntligen har vi förlovat oss! Som jag har längtat! Eftersom min kära svägerska Ika (gift med min mellanbror) har lovat en massa detaljer på sin blogg, så får jag väl ge er det. (inte mig emot…)
För att verkligen förstå det hela så måste jag bara berätta att vi har längtat efter ett hotellrum ungefär sedan vi flyttade in på Upper West Side, eftersom den lägenheten var så oerhört sunkig och utan varken tv, kök eller internet. Så när vi äntligen checkade in på The Element så var det en oerhörd lättnad som föll över oss. Vi kollade på tv och surfade så mycket vi kunde. Till och med på fredagskvällen när Crystal, Espen och Espens kompis Kristian kom över, så stannade vi bara på rummet och hängde, för att det var så härligt.
Lördagen kom och vi tog en lång morgon, åt frukost och satte sedan på How I met your Mother. Jag slumrade till igen och hörde att Olof viskade att han skulle gå och hämta kaffe till oss (hotellet bjöd på gratis kaffe dygnet runt), härligt tänkte jag och somnade. Cirka 30 minuter senare väcktes jag av Olof som stod på knä med röda rosor i handen. Yrvaken och lite sugen på det där kaffet han hade pratat om, förstod jag först inte alls vad han höll på med. Men så sa han de magiska orden och jag kunde inte fort nog få ur mig mitt ja. Sedan tog han med mig till Diamond District där jag fick välja ut min ring, sen gick vi till Central Park och tog en fin bild: 
och strax där efter landade mamma och pappa på sitt hotell och tog med oss till en fin skaldjursrestaurang för att fira. De var för övrigt föga förvånade och trodde snarare att vi hade förlovat oss när vi var vid Niagara Falls. Så det var nog dags kan man säga 🙂

Mycket bussande för de där fallen…

Publicerad av

0

Nu har vi sett Niagara Fallen. De var fantastiska, det var verkligen jättehärligt att åka ut med Maid of the Mist och vara mitt i Hästsko-fallet (fallen?), som är det största av de tre fallen. Men jag är inte säker på att det var så himla fantastiskt att man känner att 18 timmars bussresa med en guide som behandlar oss som småbarn var värt det. Men det är väl klart lätt att säga i efterhand när man väl sett dem, hade vi inte åkt hade vi nog ångrat det, fram för allt nu när vi har så mycket tid här. Hade vi bara varit här en vecka så skulle jag inte vilja lägga två dagar på Niagara Fallen. Vi har inte undersökt saken närmare men det finns säkert bättre resor att åka med från New York och de där tusen öarna är inte så viktiga. Det bästa på hela resan, förutom själva båtturen i Niagara Fallen, var hotellet, helt klart. Här kommer lite härliga bilder: 
Bakom oss ser ni Amerika-fallet (som alltså ligger i amerika…)
på båten (jag vet, vi skulle kunna vara var som helst, men vi var där)
Snygga i blått

Canada

Amerikafallet till vänster och dimman rakt ovanför mitt huvud är de stora fallet, Hästskon tror jag att de kallade det

Det stora fallet, taget från båten
och så en liten bild på guiden, Celine (but you can call me Celine Dion if you like)
För övrigt kan jag bara berätta att vi började dagens resa (från hotellet till Niagara Fallen till New York) kl 6.45 imorse och den startade med 50 minuter snack från Celine om alla de strategier vi skulle ha när vi väl kom fram till fallen. Hon har också berättat sju gånger (och jag överdriver inte) att vi gärna får dricksa henne ”om vi tycker att hon har gjort ett bra jobb”, sedan satte hon igång en applåd till sig själv. Jag tror inte att hon och jag kommer att bli kompisar. 

Dags att gå i kyrkan!

Publicerad av

0

I söndags skulle vi utforska vårt nya liv som turister för första gången. Well, vi åkte till Coney Island i lördags men jag tror att den här bilden säger allt:

Så vi behöver inte prata med om det.
Alltså var söndagen den dag då vi skulle turista ordentligt. Vi ville åka till en kyrka i Harlem, Eugênia hade besökt en kyrka förra gången hon var här och tyckte att den var bra så nu skulle vi åka dit igen. Tyvärr så kom vi dit lite för sent och lyckades precis missa 100-personers gränsen, så den gudstjänsten var full. Vi sprang vidare till en annan kyrka men även den var full. Eller, full på turister i alla fall. Det verkar som om de har en gräns för antalet turister och det är väl helt rätt. Jag tycker ändå att det känns lite märkligt att gå och titta på andra människors gudstjänst, men samtidigt antar jag att de får in en hel del pengar på turisternas donationer. Annars skulle de nog stänga oss ute. Men det blev alltså ingen gudstjänst för oss och vi bestämde oss istället för att ströva runt lite i Harlem. Vi gick förbi Apollo Theater, där Micheal Jackson, Aritha Franklyn, Ella Fitzgerarld med flera blev upptäckta. 
Sen köpte vi kaffe och tänkte gå och lyssna på några lokala förmågor som stod och sjöng gospel på torget, precis när vi kom dit var de klara för dagen. Så klart. Så vi begav oss till Morningside Park istället, en avlång park i flera nivåer som är ganska mysig. 
Vi gick hela vägen ner till Central Park i den, sen köpte vi picknick och gick och satte oss på högsta punkten i Central Park, Great Hill. Vid ett bord i närheten av oss verkade de ha barnkalas, även om det bara var en liten unge där och resten vuxna, klassiskt ettårskalas. Och vi närmare betraktelse insåg vi att en av killarna som var där liknade Eric Dahlgren, som vi känner från Lund. Olof smög sig fram och kunde efter lite spanande bekräfta att det verkligen var han och man kan säga att han blev mycket förvånade när vi två klev fram och hejade på svenska. Mycket roligt och ganska otroligt att träffa honom här.
Vi bokade en baseball date med Eric och återgick till vår picknick i parken för att sedan ströva ner till en loppmarknad i våra kvarter i Upper West och sedan tog vi tunnelbanan ner till Highland Park och njöt av solnedgången.
Highland Park
På det hela taget var det en mycket avkopplande och härlig dag, även om det inte blev någon kyrka.