Har massor att berätta men ska nu ut i Colonial Williamsburg med gamla familjevänner – bjuder på en film så länge! Här var uppgiften att göra objektet till subjekt – i detta fallet ett äpple (också en production workshop). Rätt kul faktiskt!
Vi hade en fantastiskt duktig lärare i något som kallades Production Workshop. Han var mycket för djupa, artistiska filmer och vi lärde oss massor av honom, eller, jag vet inte om vi lärde oss det praktiskt men jag tror att jag förstår det mesta rent teoretiskt. Första lektionen handlade om att bygga upp spänningen. Ni vet, man berättar något för publiken som inte karaktären vet till exempel att det är en bomb under bordet, som tickar ner och så klipper man mellan bomben och de som sitter vid bordet och så plötsligt kommer det en kvinna med en barnvagn och sätter sig vid bordet bredvid (insatserna höjs) och så vidare. Det var vårt första projekt. Men den filmen som jag lägger upp här, är vårt andra projekt, den handlar om hur man bygger upp ett mysterium, det är lite svårare att förklara, men kolla på den första filmen först – Doodlebug (en av Christopher Nolans första kortiflmer). Den är jättekonstig och Heng Tat (vår lärare) älskar den. Så vi skulle göra något liknande, man ska ge publiken ledtrådar som sedan förklaras i slutet – ett mysterium.
Till vår sista film med 16 mm skulle vi lägga på ljud (som jag har berättat tidigare), jag valde att testa med lite pålagda skratt. Från början hette filmen Bergman – the comedy, men någonstans under vägen blev namnet istället – Playing with death. Mycket nöje!
Nu var det dags att lära sig kontinuitet. Så här kommer den filmen. Här är exponeringen bättre men ganska många bilder är ur fokus, vilket vi senare insåg berodde på kameralinsen tyvärr. Dessutom blev det ett missförstånd med en annan skådis som skulle varit med i min film men som samtidigt spelade in med några andra, så jag var tvungen att strunta i den biten, vilket gör min film helt ologisk, men det är kontinuitet i alla fall, och det var ju det det handlade om.
Alltså, jag vill lägga upp min film men jag tror att jag ska lägga upp dem i ordning, så att ni vet var vi kommer ifrån helt enkelt. Så detta är mitt första projekt, vår mise en scene. Vi fick inte klippa alls i filmen utan skulle bara visa en scen från en vinkel. I vårt fall ligger hela ansvaret (vad gäller bild, ljud, innehåll och så vidare) på regissören. Men ibland är det svårt att förmedla till de andra, i det här fallet är jag inte helt överens med min DP, men det var även första gången han filmade, så det är inte så konstigt. Och så är exponeringen helt åt skogen, men det lärde jag mig till nästa inspelning. Så här kommer den: Moment Killer
När vi gjorde Karnevalsfilmen så var vi tio personer som jobbade med den från början, sedan blev vi så småningom 103 personer och vissa dagar 150 personer. Det var på många sätt ett fantastisk samarbete och jag kunde i stort sett enbart sitta med scheman och listor – vilket jag älskar – och sedan se till att dessa följdes. Det var jätteroligt (nästan jämt) och jag kunde lämna över det artistiska/tekniska/nördiga bitarna till resten av gänget och det var oerhört skönt. Men nu, när jag ska göra en film som ioförsig är en bråkdel av Karnevalsfilmen – men dock – så måste jag tänka på allting själv. Alltså, jag har ett crew på fyra personer men det förväntas ändå att jag ska ha tänkt igenom varje kameravinkel, hur ljuset ska vara, hur ljudet ska vara, när vi ska äta, vad vi ska äta, hur vi ska transportera oss dit, var toan finns och fram för allt – ta hand om det artistiska – vad händer i varje tagning? Puh! Man ska egentligen göra ett bildmanus men då mitt ritande snarare förstör mer än det förklarar så nöjer jag mig med oerhört detaljerade shoot lists. Men det är en del att tänka på och nu verkar det dessutom som om det ska regna på måndag också (så dumt så dumt) men jag har en B-plan och idag har jag och Olof varit uppe i Riverside Park och scoutat location. Visst ser det fint ut? Och så tänk er att det regnar… Nej, gör inte det föresten, jag håller fortfarande tummarna och enligt våra lärare ska man inte kolla vädret och använda plan B förrän tidigast 18 timmar innan.
