Apple on the run!

Har massor att berätta men ska nu ut i Colonial Williamsburg med gamla familjevänner – bjuder på en film så länge! Här var uppgiften att göra objektet till subjekt – i detta fallet ett äpple (också en production workshop). Rätt kul faktiskt!

Annonser

The Mystery – Remotely Related

Vi hade en fantastiskt duktig lärare i något som kallades Production Workshop. Han var mycket för djupa, artistiska filmer och vi lärde oss massor av honom, eller, jag vet inte om vi lärde oss det praktiskt men jag tror att jag förstår det mesta rent teoretiskt. Första lektionen handlade om att bygga upp spänningen. Ni vet, man berättar något för publiken som inte karaktären vet till exempel att det är en bomb under bordet, som tickar ner och så klipper man mellan bomben och de som sitter vid bordet och så plötsligt kommer det en kvinna med en barnvagn och sätter sig vid bordet bredvid (insatserna höjs) och så vidare. Det var vårt första projekt. Men den filmen som jag lägger upp här, är vårt andra projekt, den handlar om hur man bygger upp ett mysterium, det är lite svårare att förklara, men kolla på den första filmen först – Doodlebug (en av Christopher Nolans första kortiflmer). Den är jättekonstig och Heng Tat (vår lärare) älskar den. Så vi skulle göra något liknande, man ska ge publiken ledtrådar som sedan förklaras i slutet – ett mysterium.

och så vår film: 
Den blir ju bättre av att den är filmad på 16 mm så klart 

Film – nu med ljud!

Till vår sista film med 16 mm skulle vi lägga på ljud (som jag har berättat tidigare), jag valde att testa med lite pålagda skratt. Från början hette filmen Bergman – the comedy, men någonstans under vägen blev namnet istället – Playing with death. Mycket nöje!

Nästa projekt – kontinuitet

Nu var det dags att lära sig kontinuitet. Så här kommer den filmen. Här är exponeringen bättre men ganska många bilder är ur fokus, vilket vi senare insåg berodde på kameralinsen tyvärr. Dessutom blev det ett missförstånd med en annan skådis som skulle varit med i min film men som samtidigt spelade in med några andra, så jag var tvungen att strunta i den biten, vilket gör min film helt ologisk, men det är kontinuitet i alla fall, och det var ju det det handlade om.

Vårt första projekt

Alltså, jag vill lägga upp min film men jag tror att jag ska lägga upp dem i ordning, så att ni vet var vi kommer ifrån helt enkelt. Så detta är mitt första projekt, vår mise en scene. Vi fick inte klippa alls i filmen utan skulle bara visa en scen från en vinkel. I vårt fall ligger hela ansvaret (vad gäller bild, ljud, innehåll och så vidare) på regissören. Men ibland är det svårt att förmedla till de andra, i det här fallet är jag inte helt överens med min DP, men det var även första gången han filmade, så det är inte så konstigt. Och så är exponeringen helt åt skogen, men det lärde jag mig till nästa inspelning. Så här kommer den: Moment Killer

Att planera en inspelningsdag

När vi gjorde Karnevalsfilmen så var vi tio personer som jobbade med den från början, sedan blev vi så småningom 103 personer och vissa dagar 150 personer. Det var på många sätt ett fantastisk samarbete och jag kunde i stort sett enbart sitta med scheman och listor – vilket jag älskar – och sedan se till att dessa följdes. Det var jätteroligt (nästan jämt) och jag kunde lämna över det artistiska/tekniska/nördiga bitarna till resten av gänget och det var oerhört skönt. Men nu, när jag ska göra en film som ioförsig är en bråkdel av Karnevalsfilmen – men dock – så måste jag tänka på allting själv. Alltså, jag har ett crew på fyra personer men det förväntas ändå att jag ska ha tänkt igenom varje kameravinkel, hur ljuset ska vara, hur ljudet ska vara, när vi ska äta, vad vi ska äta, hur vi ska transportera oss dit, var toan finns och fram för allt – ta hand om det artistiska – vad händer i varje tagning? Puh! Man ska egentligen göra ett bildmanus men då mitt ritande snarare förstör mer än det förklarar så nöjer jag mig med oerhört detaljerade shoot lists. Men det är en del att tänka på och nu verkar det dessutom som om det ska regna på måndag också (så dumt så dumt) men jag har en B-plan och idag har jag och Olof varit uppe i Riverside Park och scoutat location. Visst ser det fint ut? Och så tänk er att det regnar… Nej, gör inte det föresten, jag håller fortfarande tummarna och enligt våra lärare ska man inte kolla vädret och använda plan B förrän tidigast 18 timmar innan.

Min B-plan, det är fortfarande utomhus men under tak. Jag hoppas bara att ljuset funkar ändå… 

Over the shoulder shoot

Medium Shoot från sidan, fortfarande på plan B-platsen

Kommer bli en close up nerifrån

Fin väg som ska användas

Skulle kunna filma ovanifrån om de står längre ner i parken, ska fundera på det

Murgröna på stenmuren är snyggt nerifrån

Ska försöka få med båda vägarna i samma shoot, hoppas det blir bra! 
Så håll tummarna för vädret så ska jag nu återgå till mina listor och mitt körschema. 

Bilderbok med fokus på Max

Återigen kommer här en snabb uppdatering av de senaste dagarna med hjälp av bilder. Nu håller vi på med våra sista filminspelningar. Alla har sammanlagt två dagar var att filma och så försöker vi puzzla ihop det med våra skådisar och locations. Mycket svårt men roligt! Här är mitt crew och Bryans hund, som spelade en stor roll i Eugênias film, världens största Doberman, Max.

Klappa Max.
Bryan påstår att han är renrasig men vi är helt övertygade om att det finns en häst eller björn lite längre bak i släkten. Det var faktiskt en liten kille som kom fram och pekade på honom och sa ”Is that a horse?” 

Max njuter. 
Max är världens snällaste hund och kanske den minst aktiva jag någonsin mött. 

Espen konkurrerade med Max om uppmärksamheten

Max vill inte.
Och Lana (också skådis, som går i Espens klass), skulle promenera förbi Espen med Max, vilket visade sig var lättare sagt än gjort. Max ville helst stå still. 

Max vilar

Duktig Max.
Här väntar Max och jag på resten av gänget som köpte lunch, då la han sig på mina fötter och spelade död, vilket ledde till en himla massa kommentarer från förbipasserande. 

Grabbarna Grus i slutet av dagen

Max är slut som artist. 
Min bränna efter en dag utomhus… Notera ändå hur mulet det var på många av bilderna!!

Filminspelning dag 3, nu är det Dans film. Här är vi i ett pyttelitet badrum. John står redo med kameran bakom Espen (ja, han spelade huvudrollen även i denna film, denna gång utan Max) och jag skulle ta ljud. Eftersom spegeln var upphäng i höjd till ett barn så sitter Espen på en soptunna, för att komma i rätt höjd. (en soptunna som sedan gick sönder…)

Alex lagade mat till hela crewet (vi var hemma hos honom) och imponerade på alla

Espen passar på att vila lite… 

Och när vi äntligen var färdiga, vid 10 på kvällen, mötte jag upp Crystal och Olof som hade hittat en bar med spel, billig öl och gratis choklad = himmelriket för oss. Och den ligger inte långt ifrån där vi bor, så dit går vi nog igen. 

och höjdpunkten på dagen var när vi kom hem och hittade ett paket som väntade på mig, med svensk choklad!! som min fina kompis Karin har skickat. Vilken lycka!! Precis vad jag längtat efter, för det finns faktiskt ingen choklad som Marabou mjölkchoklad (all annan choklad är nästan bortkastad på mig) (men bara nästan!)
Föresten…
Max bryter mot lagen.
Vi visste att vi bröt lite mot reglerna, men tydligen tar de oerhört humorbefriade parkvakterna oerhört seriöst på sådant. Så vi fick böter på $50! America, land of the free alltså (?!)