Övedsklosters egna butik!

Jag tycker det är så coolt att Hans och Johanna har öppnat butik på Övedskloster. Om ni inte har varit där så tycker jag absolut att ni ska försöka svänga förbi någon dag, om inte annat passa på att besöka den på vår julmarknad den 12-13 december. Butiken kombinerar deras två stora intressen: kött och kläder. Det är som är så gött med den är att jag verkligen gillar allt som säljs där så jag rekommenderar den gärna. Köttet är närproducerat och jag vet att de kossorna har mått bra hela vägen. Kläderna är ursnygga i bra kvalité och dessutom finns där en massa fina grejer som man gärna ger bort i present, som inredning och smycken. Så besök Slottsbutiken när ni har möjlighet och följ dem på instagram om ni är mer nyfikna!

Skärmavbild 2015-09-22 kl. 22.12.16

Hepp!

Ett ord jag brukar använda för att hetsa på folk, utan att för den skull vara otrevlig. Det är mer en vänlig uppmaning att de ska komma igång. Ett ”nu sätter vi fart” i bokstavlig eller bildlig mening som kan handla om att ”nu måste vi sluta fika och ta tag i vad vi nu skulle göra” eller ”nu bär vi de här stolarna”. Men det skulle också kunna betyda: ”hoppsan, så här blev det”…

För tillfället passar det här ordet in väldigt väl på min situation. Det är fyra månader sen min lille pojke föddes och runt 15 månader sen Lundakarnevalen 2014 och jag börjar känna ”hepp!”. Alla som, sedan juni 2014, frågat mig vad mina planer har varit har fått till svar att det är lite oklart och jag tar det som det kommer. Jo, mammaledig är jag ju och ska fortsätta vara det, men nu råkar vi ha fått en pojke som är väldigt nöjd och tillfreds med livet vilket ger mig möjligheten att pyssla med andra saker också. Det kan dock inte vara för komplicerade saker och jag måste hela tiden vara flexibel och se hur varje dag blir. Ibland så blir det kaos och liten kommer inte till ro utan vill vara i famnen hela tiden. Så är det ju med bebisar. Men stundvis, som nu, så ligger han nöjt i sin resesäng här i köket och jollrar och leker med de leksaker som hänger över honom i vår hemmagjorda mobil. Så: Hepp, tänkte jag, varför inte börja blogga igen?

Frågan är bara var man ska börja? Ska man upprepa allt som hänt sedan sist (vilket ioförsig mest har varit fokus: BEBIS)? Fokusera på framtiden? Reflektera över tiden efter karnevalen? Skriva om hur det är att vara mamma? Sätta upp mål och hur jag ska nå dem? Det är svårt att välja och hitta ett fokusområde (vilket är tipset alla snackar om för en ”lyckad” blogg) så jag tror helt enkelt att jag ska fortsätta på den bloggväg jag har börjat på. Jag kommer skriva om jobb som frilansande projektledare/organisatör/you name it, jag kommer reflektera över karnevalen och vad det har gett mig, jag kommer skriva om vardagen, om mammarollen, om huset vi nu bor i och om min skådespelande man och jag kommer skriva om mål och drömmar och hur jag ska nå dem.

På senaste tiden har jag äntligen börjat känna att det ska bli kul med en massa nya projekt igen, det ska bli kul att så småningom börja jobba och hitta nya utmaningar. Det ska bli kul att börja blogga igen! Men nu: dags att byta blöja! Hepp!

Tidningsdagen!

Skrev detta inlägg dagen efter tidningsdagen, men har inte hunnit lägga in bilderna förrän nu… Så här kommer det, två veckor för sent med några egna reflektioner!

Vilken dag det var, Tidningsdagen 2014. Tusentals karnevalister över hela Skåne jobbade för att sprida det karnevalistiska budskapet, sälja karnevalstidningen och locka folk till karnevalen. Kanske avskräckte man en del också, men det var nog lika bra det i så fall. Vad jag har hört så verkar karnevalisternas uppfattning vara övervägande positiv och det verkar som om vierierna i varje sektion har jobbat hårt för att det skulle bli en härlig dag. Vilket känns jättekul!

Poängen med karnevalstidningen är ju att sprida karnevalens budskap och locka folk till Karnevalen i maj. Det är helt klart vår största marknadsföring för vi sprids i hela Skåne och får dessutom press på det. Sedan säljer vi tidningen för en 20, det är 40 000 ex vilket ni själva kan räkna ut blir en slant. Så att sälja tidningar är viktigt för karnevalen och karnevalisterna och det bygger på att alla hjälps åt. Vi har i största möjliga mån försökt att undvika att ansvaret till ska ligga på den enskilde karnevalisten, genom att istället puscha sektionsledningarna att skapa goda förutsättningar för att man ska sälja mycket och fram för allt ha en härlig dag i den orten man hamnar på. Det är klart att det är lättare om man hamnar i centrala Lund än Hässleholm, (även om Biljetteriet i Hässleholm gjorde, vad jag förstår, en strålande insats), men ju fler tidningar sektionen i Lund sålde desto färre blev det sedan kvar för hela karnevalen att sälja i efterhand. Så det jämnade väl i viss mån ut sig. Vi lyckades inte sälja alla tidningarna på tidningsdagen utan har ett gäng (ganska många) kvar och nu jobbar Blädderiet med att få dessa sålda, samtidigt som varje sektion fortsätter försöka sälja sin kvot. Det är svårt att planera tidningsdagen, förmodligen en av våra största utmaningar (det finns rätt många så stora utmaningar med karnevalen ioförsig). Risken finns att man till slut ändå måste slå ut de tidningar man har kvar på varje karnevalist och be dem köpa ut, eftersom det är så viktigt att få sålt dem. Samtidigt som man också kan se det som ett väldigt enkelt sätt att få in pengarna egentligen. Men jag hoppas att vi har tagit ett steg i rätt riktning och att man nästa karneval kan få till ännu bättre försäljning på ett ännu smidigare sätt. Och om vi jämför oss med Quarnevalen i Stockholm så är våra siffror per karnevalist småpotatis… där uppe ska varje karnevalist sälja 52 tidningar á 50 kr, och man börjar med att köpa ut dem själv för att sedan sälja vidare. Så allt är väl relativt och hur man tar det beror på vilken inställning och förväntan man har från början, vilket man då måste bygga upp från centralt håll.

Iallafall, tillbaka till dagen. Mitt mål var att besöka så många sektioner som möjligt under tidningsdagen. På morgonen var det två uppsamlingar i stadsparken och där fick jag vara med och weheja lite och berätta om vikten av tidningsdagen. Även förra tidningschefen Johan Pärsson var där och delade med sig av sina bästa säljtips. Jag tycker alltid det är svårt att nå ut till några tusen personer med information, fram för allt när man, som jag, är lite beroende av att folk skrattar när man försöker vara rolig, och kanske extra mycket när ens humor bygger på ironi. Men jag har (den hårda vägen) fått lära mig att ironi inte funkar när man talar inför en större grupp, så jag har fått ändra hela min humor när går upp på en scen inför folk. Jag jobbar nu mer med melodin och går man bara upp på slutet i meningarna, så brukar man i alla fall kunna få lite wehej tillbaka (jag skulle säga att det är nästan vetenskapligt bevisat att folk inte lyssnar men gärna wehejar när de får chansen och fram för allt om alla andra gör det). Det gick väl ganska bra i lördags, jag måste nog jobba mer på korta meningar som är mer kärnfulla och kanske inte så mycket på invecklade fyndigheter som verkar roliga på hemma på kammaren natten innan. Men jag lär mig hela tiden!

Resten av dagen åkte jag runt med Olof och hälsade på så många sektioner vi hann. Närmare bestämt fem (!) stycken. Men de var väldigt långt bort! Vi hamnade i Ystad, Simrishamn, Tomelilla, Sjöbo och till sist Staffanstorp! Det var väldigt roligt att få komma och hälsa på snabbt i varje sektion, jag får alltid ett så fint mottagande och blir också alltid imponerad av karnevalisternas pepp. I Simrishamn var det en tjej som sålde 14 tidningar på 10 minuter ungefär och hon började dessutom sälja ut autografer av mig, vilket visade sig vara populärt. Det är en väldigt märklig känsla, att folk vill ta i hand, fotografera och få autografer. Jag gör ju bara det jag tycker är roligast i hela världen. Men det är klart att det är mycket på skoj också, man gör det med glimten i ögar och det är klart kul att man kunde hjälpa till. Och det är sådant man får tänka på och komma ihåg när det inte är så kul, för det händer ju trots allt också…

Från general till projektledare and back again!

Phew, vilken helg! Eller vilken vecka! Snarare. Hej och hå vad det går, dagarna bara flyger iväg och vad som först ser ut som en tom vecka fylls snabbt på med möten, middagar och aktiviteter till höger och vänster. Det är oerhört kul när man känner att man hinner samla sig inför varje grej och känner att man har koll på läget. Det är svårare när det är två stora events som tar fokus på olika sätt. Denna veckan har det varit lite så och det har varit något rörigt i huvudet men jag tror trots allt att det har gått bra. Det är väldigt roligt med hela generalsbiten så klart, roligt men omvälvande. Sedan var det bröllopsmässa igår, vilket också var roligt på sitt sätt. Men nu när den är över, kan fokus förflytta sig till karnevalen. Vilket känns gött!

Bild

Själva helgen har varit minst sagt omväxlande; först (som sagt) Bröllopsmässa, klädd i svart, kavaj, smink, på fötterna hela dagen, snabb, trevlig och organiserad (är alltså tanken på hur man vill bli uppfattad). Sedan direkt därifrån till kommittéhelg i en scoutstuga, sova i 20-mannatält, laga mat över öppen eld, ingen mobiltäckning, sex lager kläder (jag har inte så proffsiga friluftskläder, men lager på lager är också bra), gott snack vid brasan, sitta eldvakt och filosofera i natten. Älskar ytterligheterna och är nu full av intryck från båda!

Förberedelser inför mässan om en vecka!

Idag är det fullt fokus på Bröllopsmässan som äger rum om en vecka. Nja, lite karneval klämmer sig in i dagens att göra lista också, men mest är det Bröllopsmässa… Det är skojigt och skrämmande på samma gång. Alltid svårt att veta om det kommer folk, om det är bra väder, om pressen kommer, om klänningarna kommer passa modellerna och så vidare och så vidare. Men det gäller bara att försöka planera så gott det går, svara på frågor från utställare och försöka få bekräftelse från alla håll. Så att alla är redo och på hugget när dörrarna öppnas kl 11! 

Bild

Tillväxt med 100%

Lundakarnevalen 2014 har nu fler karnevalister än någonsin! I helgen träffade vi våra fantastiska sektionschefer för första gången på en kickoff weekend. Det var riktigt gött. Men det gör också att jag idag återigen är lite efter i allt vad jag ska göra, så nu gör jag allt det. Och bloggar. Som sig bör. Här är en härlig bild på det fina gänget, nästan alla är med! 

Bild