Min första faktura!

Idag ska jag skicka min första faktura för mitt första frilansjobb från Sohobo. Är det inte häftigt? Nej, kanske inte. Förhoppningsvis kommer jag snart få skicka så mycket fakturor att det inte direkt är något jag kommer skriva om här. Men det känns ändå lite häftigt just idag. Hur har jag då gjort den här fakturan? Vad ska man ha med? Hur ska layouten se ut för att det ska bli tydligt? Helt ärligt så har jag fått Olofs mall och bara kopierat in mina egna uppgifter. Det var enklast så. Men jag har läst på lite i alla fall och frågat min bror, Christian, som ju är delägare tillika snille i vårt företag. Förutom att det ska vara tydligt vem fakturan kommer ifrån, vem den ska till, hur mycket den ska vara på, hur mycket som är moms och vart det ska betalas in ska man tydligen också skriva: företagets organisationsnummer, att vi har F-skattesedel samt momsregnummer/VAT No. Det där sista tyckte jag var oerhört konstigt och tydligen är det organisationsnumret + SE i början och 01 på slutet. Skumt va? Då kan man ju tycka att vem som helst bara kan räkna ut det själv, men det ska vara med ändå tydligen. Ja, det är mycket sådant som man inte riktigt hänger med på i början. Men om man gör en bra fakturamall så kommer det sedan gå jättefort att fylla i och skicka fakturor. Vår mall (det kanske gäller för alla, men jag kan ju bara prata för oss) är i excell och då fyller den själv i dagens datum, räknar ut moms, räknar ut när de ska betala in och den sammanlagda summan så klart, oerhört smidigt.

Om man vill läsa på lite mer om det här så står det väldigt mycket på Verksamt.se och då om fakturor på verksamt.se – faktura och om just moms har jag googlat fram den här sidan också: Ekonomikonsulter.se

Nu ska jag skriva ut – slicka kuvert – och lägga på lådan! (ska bara ta reda på vart jag ska skicka den…)

Egenföretagare

Det är inte helt lätt att vara egenföretagare. Det är konstigt att tänka sig att man ska bli framgångsrik på det här sättet, men det kanske man blir. Christian & Olof siktar ju på internationell karriär och en Oscar vore ju inte helt fel. Jodå. Vi ska bara börja filma först. Vilken vecka som helst nu. Mina kompisar (tillika före detta karnevalsfilmsregissörer) filmade en liten kortfilm en helg. Där skulle jag ha varit med. Men ett betaljobb dök upp och vad ska man göra? Så jag sprang som produktionsassistent på Intresseklubben istället för att vara inspelningsledare på ett eget projekt. Det var också roligt men vad kul det hade varit att få vara med och göra en egen film istället. Men det kommer väl fler tillfällen. Vilken vecka som helst…

Vi har faktiskt lite projekt ”i pipen” (som inte alls låter så coolt när man läser det, ni får lägga till en amerikansk dialekt…). För det första så har ju Boelspexet mer eller mindre satt igång redan. Jo, vi kollationerar nästa fredag men vi har haft inprovningar, satt tonarter med de gamla, ska sätta tonarter med de nya, det har blivit rätt mycket manusmöten, chefsmöten, styrelsemöten, det kommer bli scenmidag och förkollationering innan nästa fredag. Så det känns som om vi är igång, även om vi inte har börjat repa än. Och oj vad roligt det ska bli att komma igång igen, att få hänga i Stora Salen på AF, spela boll, sjunga skryt, festa, hänga i Röda rummet, repa, basta & bara hänga med hundra glada boelister i en månad. Det ni, det är bland det bästa som finns!

Sen kommer det ju en bröllopsmässa där någon gång i slutet på Boelperioden – nämligen den 13 oktober. Det ska också bli otroligt roligt, mest för att det är nytt och jag tror det har potential att bli hur bra som helst faktiskt. Så dit får man gärna komma och kolla läget och dricka kaffe. Det gör det ju extra roligt att Olof och jag faktiskt själva påbörjat vår bröllopsplanering. Igår pratade vi med prästen och idag ska vi boka kyrkan. Otroligt spännande!

Och förutom detta så ska jag även få vara med i en produktionsgrupp tillsammans med min andra bror (eller första kanske man får säga, för han är ju faktiskt äldst) och det sätter vi igång med nu i veckan. Jag älskar de första produktionsmötena i ett nytt projekt. Då det känns som om allt är möjligt och allt kommer bara lösa sig och man kommer få både sponsorer, press och publik hur enkelt som helst. Det är liksom smekmånaden i projektet, alla är glada och allt kommer bli bra. I slutet av projektet eller när det närmar sig själva mässan, spexet, festivalen eller vad det nu kan vara, då brukar jag gå tillbaka till mina anteckningar från de första mötena, bara för att få tillbaka den där känslan och inte glömma bort vad tanken egentligen var från början. Ibland har de första önskningarna och visionerna fått ge vika för mer praktiska lösningar, men då gäller det att fånga upp dem igen och så får man extra energi mot slutet för att jobba på att få med dem. Det tillsammans med en ordentligt genomtänkt grundplan (och då menar jag körschema) brukar bli bra!

Mitt i smeten

Jag vet att det är nu jag borde blogga! De senaste veckorna har jag kastats mellan sjukgymnastik och bröllopsplaner till humorfestival och bröllopsmässekoordinator. Det har varit otroligt mycket möten av alla slag; produktionsmöte, inspirationsmöte, manusmöte, mässmöte, styrelsemöte och så vidare. Men det är KUL som tusan och nu, ikväll, sätter Lunds tredje humorfestival igång. DET ska bli roligt och jag är oerhört peppad. Det är ju det man vill syssla med, humor alltså, så detta är som chokladfabriken för en chokladälskare (en liknelse som passar mig, dessutom är det tydligen bra med choklad nu igen, jag visste väl det! Choklad minskar risken för Stroke). Jag hinner inte blogga så mycket mer nu heller men jag vill ändå berätta att mina egna visitkort har kommit, till mitt eget produktionsbolag, är det inte fantastiskt?! Nej, kanske inte, vilken 17 åring som helst kan starta ett företag nu för tiden. Men här är de i alla fall!

Får man skoja om allt?

Läste en intressant artikel i DN som handlade om hur snart man får skoja om en tragedi. En komiker i USA hade skojat om massakern i Denver och blivit totalsågad och fått jättemycket kritik. Det finns självklart inga färdiga regler men på något sätt kan de flesta människor ändå känna om det är ”tillåtet” eller inte, är det ”to soon?”. Några av komikerna de intervjuat i artikeln menar att det mer handlar om skämtets utförande och kvalité än tid efter olyckan. Men får man verkligen skoja om allting? Och vem bestämmer det? Olof och jag har haft många diskussioner om detta och själv är jag blyg och vill inte trampa någon på tårna. Jag vill inte att någon ska bli obekväm eller ta åt sig. Detta kan så klart bli ett problem då man plötsligt inte ens kan skoja om namnet Gun-Britt eller om att man äter ostmackor med kaviar utan att någon tar åt sig. Vad blir resultatet då? Just det, inte så roligt. Olof däremot menar att man måste kunna skoja om allt, annars låter man det sorgliga eller hemska ta över (nu talar jag om värre saker än ostmackor med kaviar) men det ska ju också självklart ske med en viss smakfullhet (alltså kvalité på skämtet). Och jag antar att det väl är ett sätt att hantera situationen eller få distans till den. Dessutom, om man skojar om allt, så kanske inte Gun-Britt tar åt sig, för att det just är hennes namn som drabbas. Har man också skojat om 15 andra personer i lokalen + Estoniakatastrofen+ massmördare och basketspelare (varför det nu skulle vara roligt), då är man plötsligt inte så utmålad längre. Man försök ju inte vara elak när man skojar, man vill ju bara att folk ska skratta. Olof säger att man inte får ha någon skam i kroppen om man ska vara en bra komiker. Det är nog sant. Sen är ju Olof specialist på att känna av publiken, det är nog också viktigt. Jag vet många publiker som vikit sig dubbla åt saker som inte skulle varit politiskt korrekt om det blivit citerat i en tidningsartikel. Då handlar kvalitén på skämtet om utförande, tajming och omständighet, vilket gör det svårt att återberätta (alltså ett klassiskt ”you should have been there-moment”). Snart är det Humorfestival i Lund. Där är det verkligen högt och lågt i humorn med allt från stand up till clowner, samhällssatir och trams. Det finns något för alla och det mesta brukar bli väldigt uppskattat. Men det är väl också som Henrik Schyffert säger, i den där artikeln i DN, att det måste få vara tillåtet för komiker att göra bort sig. Han menar att det är en förutsättning för humorn att utvecklas. Precis som med allt annat, helt enkelt, man testar gränserna. Är det ”to soon” kommer publiken låta en veta det, och så lär man sig till nästa gång, förhoppningsvis utan att ha trampat någon på tårna för mycket.

Läs artikeln i DN: Hur snart får man skoja om en tragedi?

Full rulle igen!

Precis som förra året så proppas början av hösten full med event och produktioner som man efter den inte så produktionsrika sommaren längtar efter att ta tag i. Nu börjar det då närma sig och man inser att man borde ha gjort så mycket mer för några veckor sedan när man istället bestämde sig för att lägga hela dagen på att titta på film eftersom det ändå regnar ute och ”jag har faktiskt semester”. Det är väl just det, som egenföretagare och projektledare och manusförfattare har man nog inte semester. Utan man får plötsligt en vecka ledigt i februari eller november eller något och då får man passa på att vara ledig då istället. Nu har vi ändå lyckats ha en väldigt lugn sommar och ingenting är kris på produktionsfronten riktigt ännu, men som sagt, det finns alltid saker att göra.

Så vad är då höstens första projekt? Well, som den goda student jag en gång var kan jag inte riktigt släppa taget om vårt älskade Boelspex. Än en gång är jag med och skriver och regisserar och står på scen. Framförallt för att det är så fantastiskt roligt i sig men också för att det är ett gött gäng både chefer och ensemblemedlemmar som jag gärna vill jobba med igen. Så Boelspex blir det alltså, tredje helgen i oktober. Vi skriver just nu manus för fullt och allt annat som kommer med det, vad gäller kupletter, affisch, dekor, kläder och så vidare. Det är konstant möten och mail som hela tiden utvecklar spexet – vilket är mycket spännande och kräver mycket kreativitet från alla håll. Så boka tredje helgen i oktober!

En bild från förra årets Boelspex Henry VIII

Veckan innan Boelspexet har premiär har jag fått den stora glädjen att projektleda en bröllopsmässa. Mer info om var kommer nog ganska snart, eftersom det är börjar bli läge att börja marknadsföra den. Men som alltid så har det varit några veckors ställtid när man liksom går och halvtänker på projektet i stort sett hela tiden, berättar för folk att man ska genomföra det vilket ger en input från olika håll och sedan börjar man sakta men säkert strukturera upp hela grejen. Det är också ett kreativt arbete som så småningom (ungefär nu, i det här fallet) ebbar ut i en mycket praktisk lista med exakt vad som ska göras och när man väl har nått det stadiet så brukar väldigt mycket gå väldigt fort, för man kan jobba på alla fronter samtidigt eftersom man redan har ganska tydliga ramar. Så det är också en spännande process som jag nu är mitt inne i.

Det som egentligen ligger närmast i tiden, men som inte är mitt egna ansvar, är faktiskt Lunds Humorfestival, siste augusti och förste september. Jag kommer att vara scenproducent där för tredje året i rad och det ska också bli fantastiskt kul! Vi sätter igång med arbetet på måndag så från och med nästa vecka har jag tre stora projekt att jobba med som alla ligger inom en och en halv månad. Men som mamma sa härom dagen, ”Kaos är granne med Gud”, vilket stämmer in väldigt bra på mig för jag är som mest effektiv och kreativ när jag har mycket att göra (som nog gäller de flesta i den här branschen).

För övrigt ligger ju mitt och Christians nystartade företag och pyr och börjar bli redo att marknadsföras på olika sätt också. Det kommer också bli grymt roligt. Så trots att allt händer på i stort sett samma gång (och dessutom samtidigt som jag letar lite sjukgymnastjobb och tänkte plugga) så är det mesta väldigt roligt så det där med semester är nog ändå överskattat. Man får vara glad att man jobbar med sin hobby liksom.

Fälttävlan i OS

Idag har Olof, pappa, farmor och jag bänkat oss framför tvn för att titta på den avgörande hoppningen i OS i fälttävlan. Det är oerhört spännande och det är extra roligt eftersom tre av svenskarna faktiskt har varit här och tävlat också (när vi hade tävlingar för flera år sedan). Dessutom är det  fälttävlan på Ribban om några dagar och då kommer nog några av dem dyka upp också. Att sen svt också är så begeistrade i Sveriges framgånger i fälttävlan att de ändrar tv-sändningen, så att de visar i stort sett hela tävlingen på SVT 1, är också roligt. Så HEJA SVERIGE!!

Ett midsommarbarn!!

ÄNTLIGEN var det dags för den lilla knodden att komma ut så i fredags blev jag faster för sjätte gången. Det blev en liten Hedvig. Här är hon:

Eller ja, först en bild på faderns glada syskon som skålade för Hedvig när vi fick beskedet. 

Men HÄR är hon. Och Olof. Fina va? 

Kusinerna är mycket intresserade också

Stolt faster