Colonial Williamsburg

Publicerad av

0

Aktiviteten på denna blogg har varit låg senaste veckan, ska försöka bättra mig. Men det har inte hänt så där super mycket just nu. Vi försöker planera framåt, både kort- och långsiktigt men som alltid är det svårt att veta var man ska börja. Men jag har några bilder från USA som jag inte visat än, här från Colonial Williamsburg, USAs första huvudstad. Där kan man gå runt och prata med smeden eller en piga som jobbar där (och som skådespelar hela dagarna). De är väl pålästa, man måste plugga i tre år för att få jobb där och sen blir de väl någon blandning av guider och skådespelare men också hantverkare så klart. De har mycket produktion fortfarande och vill man beställa något från smeden till exempel, så är det en väntetid på flera år. Men, som någon sa till oss, betalar man rätt så kan man komma före i kön. 
Court house – där var vi inne på en ”riktigt” rättegång. 
Så här såg det ut, när vi var där för flera år sedan var det bara vita vuxna män som ägde mark som fick sitta i juryn, men de kriterierna har de släppt nu, så det var mest kvinnor. 
Dommaren och hans … kompis

Smeden

också inne hos smeden

Han gör mycket vapen tydligen 

Peter och pappa

Mamma pratar med en av hästarna, medan ryttaren pratar med oss

Häst och vagn

Peter, Olof och jag

De på andra sidan, mamma, pappa och Cathy

Kusken (precis som i Boel, är hon en kvinna utklädd till man)

Skomakaren gör skor till alla som jobbar där så han tar inte in nya beställningar längre. 

Lunch, planerar resten av eftermiddagen

En av deras vackra trädgårdar

Inne i det stora residenset

Konstiga men roliga färgkombinationer

även här

Hela dagen avslutades med rollspel – här har vi engelsmännen som försöker lugna massorna som vill göra uppror (om jag uppfattade det hela rätt, vilket jag kanske inte gjorde, men det var roligt!)

Nu är ”vi” självständiga – fram med barnorkestern!

och så salut på det! 
Vad skönt, då kan man åka hem, nöjd efter en heldag på 1800-talet

Idag är en sorglig dag

Publicerad av

1

Idag tog vi farväl av Olofs mamma som varit sjuk en längre tid. Det var så stilla och fridfullt som man kunde önskat sig, vilket var en lättnad i allt det sorgliga. Utöver det finns det inte så mycket att säga. Har nynnat på en sång som vi sjöng mycket på Åhuslägret, som passar in en dag som denna.

Må din väg, gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen,
må Gud hålla, hålla dig i sin hand

Hemma igen

Publicerad av

0

Det är skönt att vara tillbaka i Sverige. Vi har saknat våra familjer & vänner (även om vi inte hunnit träffa alla än), maten, kaffet och de glesare gatorna. Vi hann se de sista dagarna på rapsens blomning och kom lagom till sparrisen. Just nu är vi på Öland och tar det lugnt och försöker komma rätt i tidsrytmen.

Men vi har också börjat lyfta blicken lite för att se vad sommaren har att erbjuda. Det verkar bli intensivt. Det är roligt! Vi försöker hyra ut vår lägenhet i Lund över sommaren (fin 2a på 60 kvm, balkong, takterass & diskmaskin – sugen?) för att kunna hänga på landet så mycket som möjligt. Vi har alltid älskat landet och nu mer än någonsin känns det som och vi ska försöka hinna njuta mellan allt som ska planeras och fixas och donas. Det kommer både bli sjukgymnastjobb och filminspelningar, liveproduktioner, manusarbete, idé-workshops och en del bröllop, studenter och fester. Idag fick jag reda på att jag återigen kommer jobba med Lunds Humorfestival, vilket ska bli väldigt kul.

Sverige påminner ibland om New York och ibland inte alls så klart men här kommer några av våra observationer:

Central Park överst och trädgården hemma underst, vet inte vilken som är vackrast

English muffin med jordnötsmör och sylt överst, lingongrova med ost och skinka unders, 
båda så goda på så olika sätt

Två vackra soluppgångar, 
Manhattan och Öland

Times Square vs Stortorget i Kalmar. Här var nog Kalmar ändå bäst för där träffade vi några vänner som vi inte sett på tre månader… 

Jag älskar gatvyer och detta är några av mina favoriter. För tillfället föredrar jag de mer lantliga 
Vi har verkligen haft en härlig tid i New York, lärt oss massor och träffat en massa fantastiska människor och tre månader var nog precis lagom. Jag ser fram emot nästa gång vi kommer tillbaka (för vi har fortfarande massor kvar på vår att göra lista) men just nu är vi väldigt glada att vara hemma. 

Spanarna räddar alla tråkiga stunder

Publicerad av

0

Jag skulle vilja hylla radioprogrammet Spanarna, som har räddat många tråkiga stunder på vår resa i USA. Vi laddade ner avsnitt från SR-appen, så fort vi hade wifi och sedan kunde vi lyssna på dem offline så fort vi var tvungna att vänta på något/hade tråkigt i mer än en timme. De räddare vår resa till Niagara Falls, diverse bussresor till Philadelphia, de har dränkt övrigt oväsen när man pluggande eller väntande på skolan och piggat upp luncher på egen hand på Union Square. Dessutom är det lättare att somna när man lyssnar till fyra personers lagom högljudda snackade om dagsaktuella händelser (även om vi också lyssnar på program från 2006). De är (i stort sett alltid) mycket pålästa och förberedda med välformulerade spetsiga spaningar om de trender som härjar (eller som man knappt märker, ibland är de lite omotiverade, men det är nästan roligare) i samhället. Framförallt uppskattar jag Jessika Gedins underfundiga humor och förmåga att beskriva verkligheten med så oerhört knivskarpa formuleringar.  Så TACK Spanarna för era intressanta inlägg och trevliga stämning, som lyst upp vår resa och gett oss känslan av att Sverige inte var så långt borta, inte ens efter 8 timmar på en gammal buss på väg mot Kanadensiska gränsen…

Turistar med mamma och pappa

Publicerad av

0

Mamma och pappa var här och hälsade på en vecka och det kändes som om firade förlovningen hela veckan. Vi kunde äntligen njuta lite av New York som man gör när man bara hälsar på i några dagar (om som vi gjorde de första dagarna vi kom hit). 
Chris kom och hälsade på och vi åt brunch i Strawberry Fields. Vädret hade äntligen blivit varmt och fuktigheten hade gått ner. 

Sen åkte vi till Lincoln Center och tittade på War Horse (som vi har velat se länge) och som har fått Tony Awards för bästa pjäs. Den var lite långsam bitvis men fantastiskt bra annars. För att inte tala om scenografin. Ni ser hästarna, som rör sig i stort sett som levande hästar och som styrs av tre män. Två sköter benen och en sköter huvudet och efter ett tag så köper man det rakt av och de är så otroligt fokuserade på sin uppgift så man tänker liksom inte på dem. Så fort hästen är på scen så rör den sig lite hela tiden, klipper med öronen eller svanens och trampar lite på stället – precis som hästar gör. Det var otroligt häftigt att se. 

I pausen gick vi ut och solade

Utanför ett Starbucks – det är så här vi umgås så fort vi får Wifi…

World Trade Center Memorial – mycket vackert gjort men tyvärr var inte museet öppet ännu. 
God mat! Här sitter vi på Isabellas, en jättegod italiensk restaurang bakom the Museum of Natural History. Det är nog en av de bästa vi har ätit på och precis så där mysig som italienska restauranger är. 
Nu på ett tåg på väg till vänner i Williamsburg, återigen med wifi… 

Oyster bar!

Publicerad av

0

När mamma och pappa var här förra veckan, tog vi en lunch på Oyster bar som vi har pratat om sen förra gången vi var här. Vi fick in lite olika ostron (de smakar tydligen väldigt olika) från olika delar av USA. Jag smakade ett och återgick sedan till min krabbmacka. Det var inte direkt äckligt men jag kan väl inte påstå att det tillförde så mycket heller. Men det var kul att prova! Och Oyster bar är definitivt värt ett besök!

Olof gillar det

Mamma beställde deras välkända clamshowder, som var fantastiskt god!

På skylten uppe till vänster kan man se några av alla ostronsorterna

Mitt första ostron, ivrigt påhejad av Olof

ÄNTLIGEN!

Publicerad av

2

Äntligen har vi förlovat oss! Som jag har längtat! Eftersom min kära svägerska Ika (gift med min mellanbror) har lovat en massa detaljer på sin blogg, så får jag väl ge er det. (inte mig emot…)
För att verkligen förstå det hela så måste jag bara berätta att vi har längtat efter ett hotellrum ungefär sedan vi flyttade in på Upper West Side, eftersom den lägenheten var så oerhört sunkig och utan varken tv, kök eller internet. Så när vi äntligen checkade in på The Element så var det en oerhörd lättnad som föll över oss. Vi kollade på tv och surfade så mycket vi kunde. Till och med på fredagskvällen när Crystal, Espen och Espens kompis Kristian kom över, så stannade vi bara på rummet och hängde, för att det var så härligt.
Lördagen kom och vi tog en lång morgon, åt frukost och satte sedan på How I met your Mother. Jag slumrade till igen och hörde att Olof viskade att han skulle gå och hämta kaffe till oss (hotellet bjöd på gratis kaffe dygnet runt), härligt tänkte jag och somnade. Cirka 30 minuter senare väcktes jag av Olof som stod på knä med röda rosor i handen. Yrvaken och lite sugen på det där kaffet han hade pratat om, förstod jag först inte alls vad han höll på med. Men så sa han de magiska orden och jag kunde inte fort nog få ur mig mitt ja. Sedan tog han med mig till Diamond District där jag fick välja ut min ring, sen gick vi till Central Park och tog en fin bild: 
och strax där efter landade mamma och pappa på sitt hotell och tog med oss till en fin skaldjursrestaurang för att fira. De var för övrigt föga förvånade och trodde snarare att vi hade förlovat oss när vi var vid Niagara Falls. Så det var nog dags kan man säga 🙂