Om det är någon som tvivlar så är Olof också med på denna resan. Många som jag pratar med säger ”ja, vi följer dig på bloggen, det är jättekul, men hur är det med Olof? Hur har han det?” Så nu tänker jag svara på det i ett inlägg som enbart handlar om Olof, jag har inga problem att prata om honom ett tag.

Olof har det bra, verkar det som. Han kom hem efter första dagen (ja, det var längesen nu) och sa att han knappt pratat med någon. Uppgiven över att inte riktigt trivas (första dagen!) gick vi på TGI Friday och åt gott (ja, det var också längesen nu). Dagen efter var det bättre och han började prata om en tjej som heter Crystal. ”Kul”, tänkte jag, ”att han så klart ska bli kompis med tjejerna i klassen” (nej, så tänkte jag inte och nu handlar ju inte detta om mig, så ignorera det!). Nej men dagarna gick och vi båda förstod att Olofs klass faktiskt var riktigt riktigt bra, alla är trevliga och vi har haft en massa härliga barhäng med dem (som ni har sett). Skådisarna har inte alls lika späckat schema som filmskaparna men de behöver tydligen mycket tid på sig att förbereda olika roller och monologer och så vidare. (vi som gör film behöver ju ingen tid alls för att förbereda något, film är så bra på det sättet…) Men så här kan en dag för skådisarna se ut (om jag har förstått det hela rätt):

Olofs dagbok
tisdag 9 april 2012
– dagar till världsberömmelse = en dag färre än igår

Hej kära Dagbok!
Idag började vi 9 (!) så jag var tvungen att gå upp vid halv 8. Fanny skuttade ur sängen som vanligt och tjatar på mig att gå upp. Sen slutar det ändå med att jag får vänta på henne när vi ska gå, varje gång. Men vi kom iväg i god tid för att hinna till klassen börjar men för sent för att hinna få kaffe. Typiskt. Jag tycker inte om att börja dagen utan kaffe. Dessutom hade vi Voice and Movement idag – det vill säga ”yoga”. Det där med Voice har jag aldrig fattat, det är bara en massa andningsövningar och inte ens tillräckligt mycket för att ha med ”voice” i titeln på klassen. Nä, stretch, böj och åma sig på golvet, är allt vi håller på med. Tur att Crystal är med, hon tycker inte heller om att rulla upp på ryggen med fötterna över huvudet. Vi är ungefär som Jason Segel i det här klippet:

What’s up? My legs are up!

Fanny älskar yoga klassen (påstår hon, men jag vet nog hur ovig hon också är, hon skulle inte klara en sekund av ”solhälsningen”), jag erbjöd mig att byta lektion med henne idag eftersom hon skulle ha genomläsning av allas manus på sin första lektion. Det hade kunnat vara roligt, att tycka till om lite pretentiösa filmmanus, men det gick tydligen inte.

Idag var vi, för nästan första gången, på samma campus som Fanny föresten, på Union Square, annars brukar vi vara långt nere i Tribeca. Den skolan är tråkig som helhet men klassrummen på Union Square är helt otroligt små. Dessutom är det fönster i dörrarna till nästan allihop, så när man står där i någon snygg yoga position kan man plötsligt se en förvirrad filmskapare i fönstret som aldrig har sett något så konstigt. Sådär charmigt.

Nästa klass var Improvisation. Vi har en fantastiskt rolig lärare med ett otroligt kroppsspråk och mimik. Det blev inga kysscener idag (det hade varit ännu roligare med tanke på fönstret i dörren) men det har varit. Jag brukar hänga ihop med Frank, en stor kille från Texas, även i improv. Han, liksom jag, är inte rädd för lite intimitet och det brukar alltid muntra upp stämningen. Det är också alltid väldigt underhållande när Fanny får höra om våra klasser och på något sätt verkar folk bara berätta om de klasserna där vi har haft något slags pusskalas (vilket inte har hänt alls lika ofta som det låter som nu).
Men improv är kul i alla fall, vi får tramsa och skratta i två och en halv timme. Puh, jobbig dag hittills alltså. Först avslappnade yoga och sedan skoj på improv… Men sedan var det dags för våra monologer. Det kräver lite mer av oss och jag är nu på min andra monolog. Första gången gjorde jag en från Forest Gump, när Tom Hanks står vid graven i slutet och pratar till Jenny. Jag ville ha en monolog som inte var allt för rolig utan som utmanade mig lite. Och det tror jag att den gjorde, jag har väl inte övat överdrivet mycket men det gick bra i alla fall, någon grät. Nu har jag helt släppt det djupare temat och tagit en monolog från Rowan Atkinson. Även det verkar funkar bra och folk skrattade i alla fall åt mig.

Ikväll måste jag hitta några nya monologer samt läsa igenom en dialog som jag ska framföra tillsammans med Crystal i vår acting for film class. Det är en dialog från Revolutionary Road som nog kan bli bra.

Det rullar på bra här på filmskolan, dagboken, jag har hittat många vänner och Fanny och jag försöker hitta på så mycket turistiga grejer vi kan. Fast egentligen vill jag bara skåda fågel, som du vet. I helgen var Chris snäll och tog med oss till en skog i närheten där jag fick några nya amerikakryss. Jag såg någon slags hackspett, en hök av något slag och en söt fågel med rött huvud (nu börjar det verkligen märkas att det är jag och inte Olof som skriver…). Jag hoppas mycket på maj månad, då ska Central Park tydligen invaderas med fåglar och eftersom Fanny går i skolan en vecka längre än jag har jag en vecka för mig själv då jag bara ska strosa runt och skåda. Skönt!

Vi funderar också mycket på vad vi ska hitta på när vi kommer tillbaka till Sverige, man blir väldigt inspirerad här och förhoppningsvis kan man hålla inspirationen och kreativiteten flödande även hemma på landet. Och så kanske vi får lite andra saker att planera också… vi får väl se… jag återkommer om det. Men vi har det bra i alla fall, jag tar hand om Fanny allt jag kan och det är inte lätt. Hon har nämligen bestämt sig för att se och göra allt, men jag hänger på så klart, som alltid, det är lika bra. Annars hade jag ju inte kommit hit heller.

Vi hörs snart igen!
Olof