Filmen är färdig!

Men ni får inte se den än, i morgon är det världspremiär och skulle man vara i New York får man gärna komma och titta. Vi är två klasser som har tagit den här 9-veckors kursen Film Making och därför är det också två screeningar i morgon och sedan ska vi ut på någon pub tillsammans med de skådisarna som är kvar. Det kommer nog bli roligt! Det är ganska många i vår klass som åker hem nästa vecka så denna helgen är fullproppad med saker som vi inte har ”hunnit” göra innan. Vi ska till Coney Island (jag vet inte riktigt vad man gör där, men det ska tydligen vara kul), till en kyrka i Harlem, till Bronx Zoo och sedan åker Olof, jag och Crystal till Niagara Falls på måndag. Så från och med i morgon klockan 19 ungefär, är vi inte längre studenter i New York, utan turister, som vi ha längtat!

Ikväll var Olof och jag och såg The Raven med John Cusack (som är strålande som vanligt). Den var väldigt bra och spännande, som en otroligt bra deckarserie med bara ett avsnitt. Hela atmosfären, stämningen och miljöerna känns väldigt mycket som Sherlock Holmes, men det gör inget, jag älskar ju Sherlock Holmes. Sedan är ju filmen otroligt snyggt gjord (som de flesta filmer idag så klart) och nu när man kan lite är det kul att sitta och fundera på ljus och kameravinklar, även om man mest är fascinerad av historien och också måste blunda lite då och då för att det blir lite för spännande. Men utan en utförligare recension än så här, får The Raven 5 av 5 fjäderfän av mig, så se den!

Annonser

Inspelningsdag 1

Så var första inspelningsdagen förbi. Det är lite som första dagen i skolan. Även om vi alla redan känner varandra, så måste man liksom hitta sina roller på något sätt. Eugênia blev min DP, jag känner henne bäst och dessutom använde vi hennes kamera för att filma med istället. Mest för att hon känner sig mer bekväm med den och den är i stort sett lika bra som skolans. Eftersom jag inte har koll på kameratekniken tillräckligt bra så är jag osäker på om det var ett smart drag. Men so far verkar bilderna bli jättefina, så det ska nog gå bra. Förutom Eugênia och jag, så är John, Alex och Dan H med i mitt crew. Jag gillar verkligen allihop och vi är alla taggade för att komma igång och filma men ingen tar det på allt på stort allvar. Så vi har kul ihop, vilket känns viktigt.

Det gick bra igår, Olof och jag hade scoutat platserna kvällen före och jag hade ett ganska detaljerat shoot schema som vi följde och blev klara en halvtimme tidigare än planerat. Det fanns några småsaker bara som kanske kan bli problem nämligen: det var stålande sol (problem 1 = kommer det att vara det nästa gång vi filmar, om drygt en vecka?) och sedan filmade vi några grejer i skuggan (problem 2 = kommer det att se ut som att det plötsligt blev kväll?). Förmodligen inte men vi får vänta och se helt enkelt. Jag är i alla fall oerhört nöjd med Olof och Crystal, som jag tycker verkligen fattade rollerna direkt. De hade ju så klart läst manus i förväg och vi har pratat om det en del, men sånt vet man ju aldrig förrän man väl börjar filma och det är inte helt enkelt när man inte har någon dialog att förlita sig på.

Skådisarna läser in sig på sina roller

DP & AC ställer in kameran (Alex och John tittar på)

Alex blev första tejpare (eller Second AC)

Sen blev han Första Bouncingboardhållare (det är ett bra ord)

Är mycket spänd på hur det här klippet kommer se ut, 
Olof är nog välexponerad men det finns en risk att bakgrunden kommer bli jätteljus vilket kanske kommer se konstigt ut. 

”we’re rolling”

”and cut!” söt hund distraherar Crystal

Början på slutet

Idag checkar vi ut (som det heter, när vi hämtar kamera och utrustning) för vår sista film. Vi checkar in igen om en och en halv vecka (då ska vi ha spelat in fem filmer) och kommer sen ha drygt en vecka på oss att redigera filmen. Mycket spännande! Och jag börjar. Har castat, fixat locations, props, ska lägga sista handen vid manuset och min shot list och sen borde jag vara redo. Idag är det inga svåra grejer. Vi kommer filma utomhus (så vi behöver inga lampor), på några gator (så vi behöver inget tillstånd), med Olof och Crystal (så jag behöver inte oroa mig för diviga skådisar) och med ett superbra crew. Hoppas jag. Vi har alla förutsättningar i alla fall. Och solen skiner, vilket jag tror kommer bli bra (hoppas bara att den gör det om tio dagar när jag ska filma nästa gång. Ja, jag vet att det inte är optimalt). Nog om detta, jag håller er uppdaterade! 

Jag hittade några bilder på Olofs telefon också, som jag har snott. Och eftersom han inte bloggar så där överdrivet mycket, så lägger jag upp dem här istället!
Central park

Uppklädda hundar i Central Park

Inspelning av min film – party pooper, tyvärr blev inte ljudet så bra som jag hade velat. Var nog en kombination av upptagningen och ett helt värdelöst rum att spela in i. Synd. Så ni får nog inte se den heller… 

Jag tar ljud på Eugênias film

Däckat i Central Park, det finns värre ställen man kan däcka på… 

Och här hade jag visst en bild från Staten Island Ferry ändå. 
(men den från parken var väl nästan bättre?)

Museum på Staten Island. Det var inte alls så pampigt som det ser ut. 

De hade uppstoppade fåglar. Bland annat. 

Och så avslutar vi med en bild på Olof och vår lärare Bryan. 
Han är en lustigkurre som inte kan vara med på bild utan att larva sig. 

En dag i Olofs amerikanska liv

Om det är någon som tvivlar så är Olof också med på denna resan. Många som jag pratar med säger ”ja, vi följer dig på bloggen, det är jättekul, men hur är det med Olof? Hur har han det?” Så nu tänker jag svara på det i ett inlägg som enbart handlar om Olof, jag har inga problem att prata om honom ett tag.

Olof har det bra, verkar det som. Han kom hem efter första dagen (ja, det var längesen nu) och sa att han knappt pratat med någon. Uppgiven över att inte riktigt trivas (första dagen!) gick vi på TGI Friday och åt gott (ja, det var också längesen nu). Dagen efter var det bättre och han började prata om en tjej som heter Crystal. ”Kul”, tänkte jag, ”att han så klart ska bli kompis med tjejerna i klassen” (nej, så tänkte jag inte och nu handlar ju inte detta om mig, så ignorera det!). Nej men dagarna gick och vi båda förstod att Olofs klass faktiskt var riktigt riktigt bra, alla är trevliga och vi har haft en massa härliga barhäng med dem (som ni har sett). Skådisarna har inte alls lika späckat schema som filmskaparna men de behöver tydligen mycket tid på sig att förbereda olika roller och monologer och så vidare. (vi som gör film behöver ju ingen tid alls för att förbereda något, film är så bra på det sättet…) Men så här kan en dag för skådisarna se ut (om jag har förstått det hela rätt):

Olofs dagbok
tisdag 9 april 2012
– dagar till världsberömmelse = en dag färre än igår

Hej kära Dagbok!
Idag började vi 9 (!) så jag var tvungen att gå upp vid halv 8. Fanny skuttade ur sängen som vanligt och tjatar på mig att gå upp. Sen slutar det ändå med att jag får vänta på henne när vi ska gå, varje gång. Men vi kom iväg i god tid för att hinna till klassen börjar men för sent för att hinna få kaffe. Typiskt. Jag tycker inte om att börja dagen utan kaffe. Dessutom hade vi Voice and Movement idag – det vill säga ”yoga”. Det där med Voice har jag aldrig fattat, det är bara en massa andningsövningar och inte ens tillräckligt mycket för att ha med ”voice” i titeln på klassen. Nä, stretch, böj och åma sig på golvet, är allt vi håller på med. Tur att Crystal är med, hon tycker inte heller om att rulla upp på ryggen med fötterna över huvudet. Vi är ungefär som Jason Segel i det här klippet:

What’s up? My legs are up!

Fanny älskar yoga klassen (påstår hon, men jag vet nog hur ovig hon också är, hon skulle inte klara en sekund av ”solhälsningen”), jag erbjöd mig att byta lektion med henne idag eftersom hon skulle ha genomläsning av allas manus på sin första lektion. Det hade kunnat vara roligt, att tycka till om lite pretentiösa filmmanus, men det gick tydligen inte.

Idag var vi, för nästan första gången, på samma campus som Fanny föresten, på Union Square, annars brukar vi vara långt nere i Tribeca. Den skolan är tråkig som helhet men klassrummen på Union Square är helt otroligt små. Dessutom är det fönster i dörrarna till nästan allihop, så när man står där i någon snygg yoga position kan man plötsligt se en förvirrad filmskapare i fönstret som aldrig har sett något så konstigt. Sådär charmigt.

Nästa klass var Improvisation. Vi har en fantastiskt rolig lärare med ett otroligt kroppsspråk och mimik. Det blev inga kysscener idag (det hade varit ännu roligare med tanke på fönstret i dörren) men det har varit. Jag brukar hänga ihop med Frank, en stor kille från Texas, även i improv. Han, liksom jag, är inte rädd för lite intimitet och det brukar alltid muntra upp stämningen. Det är också alltid väldigt underhållande när Fanny får höra om våra klasser och på något sätt verkar folk bara berätta om de klasserna där vi har haft något slags pusskalas (vilket inte har hänt alls lika ofta som det låter som nu).
Men improv är kul i alla fall, vi får tramsa och skratta i två och en halv timme. Puh, jobbig dag hittills alltså. Först avslappnade yoga och sedan skoj på improv… Men sedan var det dags för våra monologer. Det kräver lite mer av oss och jag är nu på min andra monolog. Första gången gjorde jag en från Forest Gump, när Tom Hanks står vid graven i slutet och pratar till Jenny. Jag ville ha en monolog som inte var allt för rolig utan som utmanade mig lite. Och det tror jag att den gjorde, jag har väl inte övat överdrivet mycket men det gick bra i alla fall, någon grät. Nu har jag helt släppt det djupare temat och tagit en monolog från Rowan Atkinson. Även det verkar funkar bra och folk skrattade i alla fall åt mig.

Ikväll måste jag hitta några nya monologer samt läsa igenom en dialog som jag ska framföra tillsammans med Crystal i vår acting for film class. Det är en dialog från Revolutionary Road som nog kan bli bra.

Det rullar på bra här på filmskolan, dagboken, jag har hittat många vänner och Fanny och jag försöker hitta på så mycket turistiga grejer vi kan. Fast egentligen vill jag bara skåda fågel, som du vet. I helgen var Chris snäll och tog med oss till en skog i närheten där jag fick några nya amerikakryss. Jag såg någon slags hackspett, en hök av något slag och en söt fågel med rött huvud (nu börjar det verkligen märkas att det är jag och inte Olof som skriver…). Jag hoppas mycket på maj månad, då ska Central Park tydligen invaderas med fåglar och eftersom Fanny går i skolan en vecka längre än jag har jag en vecka för mig själv då jag bara ska strosa runt och skåda. Skönt!

Vi funderar också mycket på vad vi ska hitta på när vi kommer tillbaka till Sverige, man blir väldigt inspirerad här och förhoppningsvis kan man hålla inspirationen och kreativiteten flödande även hemma på landet. Och så kanske vi får lite andra saker att planera också… vi får väl se… jag återkommer om det. Men vi har det bra i alla fall, jag tar hand om Fanny allt jag kan och det är inte lätt. Hon har nämligen bestämt sig för att se och göra allt, men jag hänger på så klart, som alltid, det är lika bra. Annars hade jag ju inte kommit hit heller.

Vi hörs snart igen!
Olof

Hej så länge! Fanny

Filminspelning, Central Park och påsk!

Här kommer lite bilder igen, från senaste veckan som har handlat om, just det som titeln beskriver, filminspelningar, Central Park och påsk. De lite mer artistiska bilderna har jag fixat med Instagram, ”rätt nöjd själv faktiskt”. (som kommer från vilken film? Fille borde veta…)
Här spelar vi in vår Banan-film (fråga inte) i en vacker park nära skolan. Alex, Eugênia och Vanessa. 

Sedan inspelning av min Chekhovian film. Namnet kommer, som ni kanske förstår, av ryssen Anton Chekhov en banbrytare inom historieberättandet i och med hans förmåga till subtext i sina historier (i väldigt korta drag) och det är just det som detta projektet handlade om. Så vi fick tilldelat oss en dialog, där vi var tvungna att använda de exakta orden men sedan skulle vi bygga upp historien kring karaktärer, tid och rum. Ska bli väldigt kul att se de olika filmerna på screeningen och framför allt ska det bli väldigt spännande att redigera allt imorgon. 

Min film, har jag bestämt, utspelar sig i slutet av ett födelsedagskalas och en av ”karaktärerna” är ett födelsedagskort. Kan bli hur dåligt som helst faktiskt. Men det är första gången vi tar ljud på plats så jag försöker se det som utvecklande och tänker på allt jag lär mig. Och oj, vad mycket hjälp jag har haft av Karnevalsfilmen. Hela tiden hör jag hur Truls ger mig direktiv angående hur jag ska hantera ljudbommen och med kameravinklarna, inte på ett galet sätt alltså, utan på ett bra sätt. 

Sedan var skådisarna (ni känner väl igen dem nu…), jag och Eugênia hungriga och Crystal tog oss med till ett ställe som har de bästa burgarna vi ännu har ätit. De är nästan magiska, så goda är de. Hans, dessa slår Wendys alla gånger! 
Visst ser de goda ut?! Och dessa kan man hitta på Shake Shack, på lite olika platser i stan. Man får räkna med att det är kö ut på gatan men de är ganska snabba så oftast behöver man inte vänta mer än 15 minuter. Och det är det värt!

Fredag började med inspelning av Eugênias film i Washington Park. Mycket härligt men inte ett bra ställe om man ska ta ljud. Har vi lärt oss. 

En produktionsbild, jag skötte ljudet på Olofs närbilder (och om jag får skryta lite så fick jag beröm för det idag, av vår lärare som är en professionell ljudkille). Jag tror att det beror på att jag vågar ligga tätt inpå, precis utanför bildramen, med ljudbommen (tack vare Truls) vilket så klart ger ett bättre ljud. 

Sedan intog jag och Olof Central Park

Modellande i rymddräkt, inte helt svalt förmodligen. 

En liten flicka som beundrar H.C Andersen. 
Lördagsfrukost i parken med Crystal

Bakom oss pågick en äggjakt som var mycket underhållande. 
En av de många musikanterna

Utsikt från Belvedere Slott i mitten av parken.

I Shakespeare Garden

Utsikt över The Reservoir

Några fina flodhästar som vi hittade på en lekplats, inte helt lätta att komma upp på. 

Olof kom upp enkelt (men spräckte sina byxor på köpet…)

Crystal tog den lilla

Sedan åkte vi som sagt till Chris i Philadelphia och fick en jättefin påsk-korg (av påskharen tydligen). 

Olof smakar det amerikanskt traditionella påskgodiset Peeps (marshmallows med gult socker på)
Fågelskådning i en vacker skog

… eller hur!

Nu är vi tillbaka i skolan och jag förbereder för fullt inför min sista film. Olof har huvudrollen så klart och Crystal är också med. Förhoppningsvis kan vi börja filma redan till helgen. Ska bli väldigt kul men också läskigt. Nu ska vi försöka använda allt vi lärt oss de senaste fem veckorna. Men eftersom jag inte direkt har några inspirerande bilder från vår skolmiljö som kommer här istället en bild på två sköldpaddor. Som solar. Tror jag.

På återseende!

Bilduppdatering – äntligen!

Efter två försök i skolan och nu en stund på Starbucks så kommer äntligen lite bilder igen!
Ett litet bevis på att våren har kommit till New York, fast för tillfället är det kallt som tusan och regnet har porlat hela dagen. Så det där med att ligga i Central Park kunde jag ju glömma… 

 I måndags flyttade från fina Brooklyn till fina Upper West, vi tog tunnelbanan. Det var billigt men besvärligt…

Veckan har bjudit på fint väder, fram tills idag, men det har varit jättekallt. Och eftersom jag och Olof har packat ner våra mössor och vantar i en väska som vi bestämt oss för att inte öppna förrän vi kommer hem igen, så har vi frusit som bara den. 
Då vi (fortfarande) inte har fixat internet till det nya stället, så hänger vi en del på Starbucks i närheten. Det vi sparar på internet-avgift lägger vi nu på kaffe, kan man säga… 

Igårkväll gick vi ut på ett ställe som heter ”The Cave” i Brooklyn. Det var som en liten grotta, bokstavligen talat, längst bort stod bandet och längs ena väggen var baren och längs andra kunde man sitta. Ganska mysigt men högljutt och hyfsat billig öl. På bilden ovan ser ni Olof, mig, Espen och Vanessa (hon kommer från Schweitz, som vilket alla vet, är nästan som Sverige, för amerikanarna, så vi är nästan landsmän. Hon går i min klass). 

Här har vi Bruna och Eugênia, som också går i min klass. De kommer båda från Brasilien. 
Efter ett tag fick vi tag på ett lösenord till deras wifi, så vi utlänningar försvann i våra mobiler… 
Efter en helkväll tog vi oss till Wendy’s, som vi för tillfället gillar mer än McDonalds, även om de är sjukt långsamma. Ingen snabbmat så långt ögat når… 

Här är bilder från en loppmarknad eller second hand butik som vi ramlade in på av en slump. Där kunde man köpa allt från möbler till kläder till knappar till gamla bilder (på främlingar!?!) och tandavgjutningar (?!!!), mycket underhållande.

Nedan kommer lite blandade bilder från veckans inspelningar. Mitt andra crew har varit ett riktigt tjejgäng med Pamela, Vanessa och Minky. Sedan har vi gjort en annan liten uppgift också och av någon anledning blev vårt crew alla och bara tjejerna, så det har varit mycket tjejer helt enkelt.

Här spelar vi in An apple on the run, på en träplanka som funkar som dolly 
(en grej man kör kameran på för att kunna förflytta sig smidigt) 

En av våra mindre roller

Melonen gör sig redo för entré
I Vanessas film fick jag och Olof spela mot varandra, vilket var kul!
Här är bilder från inspelningen av min ljudfilm, Espen är Döden (men, som han konstaterade själv, ser mer ut som en nunna). Notera vårt pyttelilla Schackspel, som Olof faktiskt har fått från mormor. Det har fått följa med på resan. 
Inspelning av Pamelas film, hon hade fixat en mängd rekvisita och gjorde om ett av våra klassrum till en konstnärs röriga lilla vrå.

Screening Music Film

Idag har vi haft screening för vårt senaste projekt, the music film. Vi har jobbat med ljud för första gången och det är väldigt svårt. Tanken med musikfilms-projektet här på skolan var från början att man verkligen skulle göra en musikfilm och passa in film med musik, logiskt ja, och ja, helt ärligt, lite tråkigt. Nu är vår lärare (ni minns, Bryan) lite trött på att hans studenter gör musikvideor där man dansar runt på stan till ”New York, New York”, så han har ändrat uppgiften något och sagt att vi kan göra en ljudfilm om vi vill. Alltså, för er som inte vet, allt man hör på film, som inte är dialog, är pålagt i postproduktion. Jag vet, helt sjukt. Men allt från fotsteg till att borsta tänderna är pålagt och detta är en konst man inte lär sig på en kvart direkt. Så vi har haft mycket roligt med det här projektet och samtidigt slitit vårt hår en del också. Till sist tror jag att alla blev ganska nöjda för screeningen var verkligen jättebra, jag blev otroligt imponerad över hur mycket bättre de här filmerna var jämfört med våra continuitys. Alltså utvecklas vi och det är kul. Eller, kan det vara som Bryan sa, att vi är så vana vid att se stumfilm för tillfället så allt med ljud, som låter något sådär okey, är otroligt imponerande. Jag väljer att tro på det första alternativet. Återigen är jag i skolan och har glömt mobil/kamerasladden men det kommer att komma bilder (och kanske till och med filmer), snart!

Trevlig helg!