ekonomi

En teater som Björn och Benny.

Publicerad av

0

En stor musikal i Sverige (med stor menar jag med en ensemble på 30-50 pers och runt 80-100 föreställningar som minst) kan kosta mellan 20 – 50 miljoner kronor att producera. Jag drar det i väldigt runda slängar nu, det kan såklart se väldigt olika ut men det handlar oavsett om mycket pengar. Väldigt mycket pengar. Om vi då utgår ifrån att man inte är på en institution, så måste man ju på något sätt dra in alla de här pengarna igen (om man vill kunna betala ut löner iallafall, vilket inte alla producenter verkar bry sig om, men vi säger nu att man vill det) och för att kunna dra in pengar så måste publiken komma. Hur lockar man då publik? KÄNDIS verkar vara den enklaste lösningen.

Första personen som dyker upp om man googlar ”kändis”: Leif GW Persson.

Det mest optimala måste vara att lyckas casta en känd musikalartist, men ofta är musikalartisterna inte fullt så kända som till exempel Melodifestivaldeltagarna alternativt sonen till en Melodifestivaldeltagare. Jag blir alltid ledsen när jag ser ett ”känt” namn i rollen istället för en skådespelare eller musikalartist, ofta betyder det att de har behövt göra avsteg från kvalitén i föreställningen för att kunna sälja biljetter. Nu vill jag inte klanka ner på någon melodifestivalendeltagare, de kan ju vara asbra på vad de håller på med, men de är (oftast) inte musikalartister.

A Chorus Line

I Storbritannien pratar man om ”triple threats”, alltså folk som är duktiga på sång, dans OCH skådespeleri. Det är lite mer ovanligt i Sverige (och ännu ovanligare i Melodifestivalen). Dock verkar den allmänna publiken uppskatta en ”kändis” mer än en grym musikalartist. Varför är det så egentligen? Hur det vara personberoende huruvida man ska gå och se en musikal eller inte? Har det med trygghet att göra? Vi hade en föreläsare i ettan som sa att antingen måste artisten eller verket eller upphovsmännen vara känd. Är alla tre det så är det allra bäst. Men det går om det endast är en av dessa faktorer också;

Om det är Björn och Benny som producerar något så måste inte huvudrollsinnehavaren vara känd. Eller om någon liten teater sätter upp Les mis, då kan det funka också. Men hur många teatrar går publiken på för att de vet att den teatern alltid sätter upp intressanta eller högkvalitativa föreställningar oavsett vad de sätter upp? Jag påstår inte att jag är felfri, jag faller också för något jag känner igen. Men varför kan det inte vara teatern? Jag försöker jobba på det och till exempel se det som händer på Playhouse Teatern i Stockholm, för jag tycker det är kul att de hämtar grejer från USA som inte satts upp i Sverige tidigare. HUR ska man göra för att bygga upp en sån teater? Tänk om man kunde göra samma sak med musikaler? Även om de kostar 20 miljoner kronor. Vågar man det? Jag återkommer förmodligen kring detta, för jag grubblar mycket på det.

Att utforma en kalkyl

Publicerad av

0

Hela denna veckan har vi sysslat med ekonomi i skolan. Vi har lite olika ingångskunskap i detta i producentklassen och därför har vi gått igenom allt vad gäller bokföring, budget, redovisning och diverse olika uträkningar grundligt. Så grundligt det alltså går på en vecka. Det vill säga ytligt… Men vi har hunnit med en hel del och även om jag jobbat med sånt här innan så har jag aldrig själv varit helt ansvarig för en budget, så det är bra med repetition. Jag hör också min bror Christians röst någonstans i bakhuvudet när han försökte förklara hur bokföringssystemet var uppbyggt för mig, när vi startade vårt företag 2012. Då fattade jag överhuvudtaget ingenting. Trots att jag nu inser att han sa precis rätt saker och även om jag fortfarande inte förstår varför vissa saker är på ett visst sätt (3000-seriern ska till exempel i stort sett alltid bokföras på kredit, även om det är intäkt, vilket säkert är logiskt på något plan men inte i mitt huvud) så förstår jag nu att jag inte kommer förstå och kan därmed släppa frustrationen. Hänger ni med? Man får inte börja analysera för mycket helt enkelt utan bara lära sig vissa saker och gå vidare.

Det roliga med det hela är att vi också nu faktiskt får öva på ett riktigt projekt, som förhoppningsvis blir av och som vi då har bidragit till med någon slags första kalkyl. Tyvärr är projektet hemligt för tillfället men jag kommer kunna berätta lite längre fram vad det handlar om. Jag tror att det kan bli ashäftigt! …de ska bara få ihop budgeten. Tyvärr så har vi inte lyckats med det än, men vi jobbar några olika kalkyler som kanske kan hjälpa dem på traven, eller inte, det återstår att se. Jag har också fått lära mig att skilja på ”budget” och ”kalkyl”. En budget är tydligen inte en budget förrän man ”spikar den” och sen får man inte gå ifrån den budgeten utan får då endast fylla i resultatet som kan gå plus eller minus samt en prognos baserat på detta. Behöver man göra stora förändringar gör man det vid ett tillfälle och då kallas det att man ”reviderar en budget”. En ”kalkyl” däremot är alla förslag på budget fram tills att man spikat budgeten. Det ska då visa att det är en beräkning som är under utveckling. Det kanske finns olika åsikter om detta eller är helt självklart (vad vet jag?), men jag tycker det är ett ganska tydligt sätt att tänka, så jag ska försöka tillämpa det.

Kontering med glädje!

Publicerad av

0

Igår pratade vi ekonomi hela dagen och gick igenom grunderna i hur man bygger upp en budget, var man konterar och en hel del allmänt kring produktion. Vår lärare, Charlotte Olofsson, är inte ekonom i grunden utan producent. Hon har bland annat producerat Björn och Bennys stora produktioner: Kristina från Duvemåla, Chess och Mamma Mia. Det var väldigt intressant att höra henne berätta om produktionsekonomi och eftersom vi är en så liten grupp, på bara fyra personer, blir det också väldigt naturliga diskussioner där vi också utgår ifrån våra egna erfarenheter. Dagen bjöd på många ”aha-upplevelser” och det är förvånande hur kul det kan vara med kontering, tycker jag, som alltid varit lite rädd för det där med budget, redovisning och bokföring.