En teater som Björn och Benny.

En stor musikal i Sverige (med stor menar jag med en ensemble på 30-50 pers och runt 80-100 föreställningar som minst) kan kosta mellan 20 – 50 miljoner kronor att producera. Jag drar det i väldigt runda slängar nu, det kan såklart se väldigt olika ut men det handlar oavsett om mycket pengar. Väldigt mycket pengar. Om vi då utgår ifrån att man inte är på en institution, så måste man ju på något sätt dra in alla de här pengarna igen (om man vill kunna betala ut löner iallafall, vilket inte alla producenter verkar bry sig om, men vi säger nu att man vill det) och för att kunna dra in pengar så måste publiken komma. Hur lockar man då publik? KÄNDIS verkar vara den enklaste lösningen.

Första personen som dyker upp om man googlar ”kändis”: Leif GW Persson.

Det mest optimala måste vara att lyckas casta en känd musikalartist, men ofta är musikalartisterna inte fullt så kända som till exempel Melodifestivaldeltagarna alternativt sonen till en Melodifestivaldeltagare. Jag blir alltid ledsen när jag ser ett ”känt” namn i rollen istället för en skådespelare eller musikalartist, ofta betyder det att de har behövt göra avsteg från kvalitén i föreställningen för att kunna sälja biljetter. Nu vill jag inte klanka ner på någon melodifestivalendeltagare, de kan ju vara asbra på vad de håller på med, men de är (oftast) inte musikalartister.

A Chorus Line

I Storbritannien pratar man om ”triple threats”, alltså folk som är duktiga på sång, dans OCH skådespeleri. Det är lite mer ovanligt i Sverige (och ännu ovanligare i Melodifestivalen). Dock verkar den allmänna publiken uppskatta en ”kändis” mer än en grym musikalartist. Varför är det så egentligen? Hur det vara personberoende huruvida man ska gå och se en musikal eller inte? Har det med trygghet att göra? Vi hade en föreläsare i ettan som sa att antingen måste artisten eller verket eller upphovsmännen vara känd. Är alla tre det så är det allra bäst. Men det går om det endast är en av dessa faktorer också;

Om det är Björn och Benny som producerar något så måste inte huvudrollsinnehavaren vara känd. Eller om någon liten teater sätter upp Les mis, då kan det funka också. Men hur många teatrar går publiken på för att de vet att den teatern alltid sätter upp intressanta eller högkvalitativa föreställningar oavsett vad de sätter upp? Jag påstår inte att jag är felfri, jag faller också för något jag känner igen. Men varför kan det inte vara teatern? Jag försöker jobba på det och till exempel se det som händer på Playhouse Teatern i Stockholm, för jag tycker det är kul att de hämtar grejer från USA som inte satts upp i Sverige tidigare. HUR ska man göra för att bygga upp en sån teater? Tänk om man kunde göra samma sak med musikaler? Även om de kostar 20 miljoner kronor. Vågar man det? Jag återkommer förmodligen kring detta, för jag grubblar mycket på det.

”Don’t do it!”

För ganska precis ett år sedan träffade jag en producent i London som heter Nick Salmon.  2010 startade han, tillsammans med några andra, ett bolag som heter Playful Productions (Playfuluk.com) som idag är ett av de största privata produktionsbolagen i Storbritannien.

Det var oerhört mäktigt att få komma dit och fråga honom om vad som helst kring musikalproduktion. Han sa att musikalproduktion handlar om tre saker för en producent: ”Idea, taste, money”. Idé och smak hänger ihop så klart och för att förstå och få ”bra” smak så krävs naturligtvis att man ser mycket. Gärna allt. Och så pengarna. Den tråkiga biten men ack så nödvändiga. Så fort de funderar på att sätta upp en ny pjäs eller musikal så börjar de med att räkna på det. Inom ett år vill de ha fått in pengarna (recoupat), att få in 75% på 9 månader är bra. Går det dåligt så kan producenten eller teaterchefen stänga ner musikalen på någon månad. Ensemblen har 2 veckors uppsägningstid(!). Nick sa att det kan verka hårt men ofta har ensemblen redan börjat känna det på sig och leta andra jobb.

Jag frågade Nick om han hade några allmänna råd till mig inför att producera musikal:

”Don’t do it!” svarade han då och skrattade. Han menar på att det är så otroligt många olika delar att ha koll på; de stora penseldragen men också alla små detaljer som behövs för att det ska klaffa. De har varit ”General managers” för Wicked (de hanterar produktionen men har inte tagit fram den från början, utan som i det här fallet köpt den från USA) i 13 (nu 14) år och fortfarande är det något problem nästa dagligen som de måste hantera. Det är så många människor inblandade och så mycket som kan hända, allt från att någons släkting dör så att de behöver ha ledigt till konflikter bakom scen till något med kostym eller teknik eller publik eller… ja, ni fattar. Men han sa att det är ju också det som är så otroligt roligt, att få ihop allting. Det håller jag med om. Så jag tänker göra det ändå.

Olof Ramel söker nya jobb

 

_02b7191

Det här är min man Olof Ramel. Han är artist, vilket i hans fall betyder: skådespelare, musikalartist och sångare. (Jag må vara jävig men till mitt försvar vill jag bara säga att jag tyckte att Olof var fantastisk på scen långt innan jag blev kär i honom.) Olof söker nu akut jobb, då det som var inbokat i vår av olika anledningar inte blir av och därför lägger jag nu ut det här ”Olof-är-en-bra-skådis-och-söker-jobb-inlägget” och hoppas att du vill vara snäll och hjälpa oss att sprida det!

Olof är en grym sångare som gärna sjunger allt från visor till rock till opera. Olof har alltid varit ett fan av den gamla tidens vissångare och revykungar så som Karl Gerhard, Hasse & Tage & Povel Ramel men inspireras också av personer som Sarah Leander, Jarl Kulle, Allan Edwall, Margareta Krook & Gösta Ekman. Jag tror att det var genom filmer som Fanny & Alexander och Sommarnattens Leende som hans skådespelardrömmar närdes och då han också började utveckla en stabil och vacker sångröst så har han mer eller mindre glidit in i musikalbranschen. De senaste åren har Olof deltagit i produktioner i Malmö (med omnejd) och spelat i Kal P Dal – en rockmusikal som gick två säsonger på Slakthuset, Pippi kommer till stan på Nöjesteatern och nu senast Musikalen Sällskapsresan, som just nu går på China Teatern i Stockholm. Förutom sin sångröst är Olof bra på att gestalta olika roller (vilket ju är bra att kunna när man är skådespelare…) och spelar, i Sällskapsresan, inte mindre än tio olika roller (nedan kan du hitta en film med alla hans byten för övrigt). Han är duktig på att hitta små egenheter som gör att varje karaktär blir en person och tillsammans med hans känsla för tajming blir han både trovärdig och rolig.

_02b7002

Olof har några nackdelar också, för det första är han inte så bra på att sälja sig själv. På samma gång som jag tycker att det hedrar honom så blir jag också frustrerad på att han är lite blyg när det kommer till att höra av sig till folk och leta nästa jobb. Dessutom har han ingen officiell utbildning inom skådespeleri, vilket verkar värderas högt i Sverige. Han har fått sin ”utbildning” genom att skriva, regissera och agera i olika typer av produktioner. Klassisk learning by doing.

Oavsett utbildning så är Olof en duktig skådis, folk har öst beröm över honom och mig (till honom alltså), fram för allt efter Sällskapsresan, men även tidigare. Ola Salo undrade när man skulle få se honom på tv och många fler bedyrar att han ”kommer att gå långt”. Men då krävs det ju att man får nästa jobb. Just nu är Olof en ovanligt talangfull skådespelare som inte har fått nästa jobb, jag tror delvis att det beror på att han är ”okänd” och då är det svårt att få större roller. Jag begär naturligtvis inte att han ska erbjudas de stora rollerna direkt men kanske i alla fall få möjligheten att söka dem (vilket inte verkar vara helt lätt). Även om Olof själv alltid tappar självförtroende innan han får nästa jobb så gör inte jag det. För jag vet att Olof är både duktig sångare och skådespelare och tror att han skulle göra oerhört bra ifrån sig i nästa produktion, bara han får chansen. Dessutom ska vi börja ta stepplektioner på söndag. (Jepp, jag med, det kan väl vara bra för en framtida producent att kunna riva av ett steppnummer om andan faller på?)

img_6157

Om du skulle vara mer intresserad av Olof får du gärna höra av dig till mig här via bloggen, direkt till Olof på [email protected], kolla in hans hemsida www.oloframel.se kolla in några youtubeklipp:

Jag kan flyga från Sällskapsresan: https://www.youtube.com/watch?v=WZgmFmmssCk&t=3s

Hans 14 ombyten från Sällskapsresan: https://www.youtube.com/watch?v=UMm3EG_xh8Q&t=1s

Ost & Pattar från Karnevalsrevyn 2006: https://www.youtube.com/watch?v=fesoA0TAF4E

Tack för att du tog dig tid att läsa ända hit! Detta är ett test att nå fram på ett annat, lite lättsammare sätt till eventuella uppdragsgivare till Olof. Vi försöker naturligtvis maila och höra av oss på andra vägar också men är samtidigt medvetna om att vi inte är ensamma om att göra det, så vi är oändligt tacksamma för allt hjälp vi kan få för att få upp Olof på en scen igen.

Fredagsmys med burkmat

Det blev ravioli i kväll. När jag var liten var det bland det godaste jag visste och jag tyckte det var världens lyx när mamma tog fram en burk färdig-ravioli när hon och jag var ensamma hemma (tror inte pappa tycker om det…). Nu äter jag det mest i brist på inspiration och ork att laga något vettigare. Men det är fortfarande gott så klart. Jag har huset för mig själv i kväll (igen) eftersom Olof jobbar. Det finns mängder med saker jag skulle kunna göra: städa, sortera ut gamla kläder, sortera Folkes kläder, sätta ihop en jobb-kontaktlista, göra tack-kort för Folkes dop, göra album för 2015, köpa in kläder till Folke på rean som börjar sina men det lutar ändå åt att jag kanske bara spelar mitt nya favoritspel: Mariokart 8 på Wii U. Det är en väldigt bra paus i vardagen och om man har mycket i huvudet så kan man stänga av lite genom att spela en stund. Det vore så klart gött att sitta och jobba en stund först, så blir tv-spelet som en belöning sen. Det är skönt att jobba på fredagskvällar för det finns egentligen ingen brådska på att något ska bli färdigt, man hade lika gärna kunnat göra det på måndagen efter men det är så oerhört gött när måndagen kommer att ligga steget före. Så får det bli, först jobb. Sen Mariocart. Men nu: choklad!

ravioli-800g-fontana

Att börja jobba så smått…

Nu när Sällskapsresan har haft premiär så börjar Olof få lite fritt på vardagarna. Det är jättekul för dels så kan vi umgås mer än bara ”godmorgon” och ”godnatt” men också för att jag kan börja jobba så smått igen.  

idag blev det t.ex en snabbvisit på Nova Lund


 Framförallt kommer det handla om att ragga upp nya projekt nu fram till jul och förhoppningsvis påbörja något nytt efter nyår. Men också så klart Jul på Övedskloster som nu går av stapeln för fjärde året. Det är inte klokt! Förra året växte vi till runt hundra utställare ochvi hade runt sex tusen besökare. I år kommer vi försöka behålla storleken på organisationen och bara göra allting lite bättre. Det känns kul och jag tror det är bra, man ska inte växta varje år, ibland behöver organisationen komma ikapp och det handlar inte heller alltid om att bli större. Stort är inte lika med bra, även om amerikanarna verkar tro det. Idag hade vi ett riktigt kickass styrgruppsmöte där vi gick igenom hela marknaden på två timmar och slängde upp allt som ska göras, det är en del men vi har lärt oss mycket på de tidigare tre åren så förhoppningsvis går allt smidigare och bättre iår. Det är i vilket fall kul att vara igång igen. Välkomna till tredje adventshelgen! 
 

så här såg det ut förra året!

 

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten – kollationering!

Från det ena till det andra. Jag har börjat jobba med en föreställning som ska gå på Lunds Stadsteater i januari-februari (sedan ska den ut på turné och till sist till Helsingborg) som heter: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. Det är från början en bok, av Mark Haddon, som gjorde succé 2003, sedan blev det en föreställning i London och nu går den in på sin fjärde säsong på West End och är även där en succé. Nu hoppas vi att den ska bli det i Lund och Skåne också! Min uppgift är att samordna marknadsföring och biljettförsäljning i Lund, så jag kan redan på förhand be om ursäkt om jag kommer tjata om den här föreställningen de närmsta tre månaderna. Men idag var det iallafall kollationering – otroligt spännande! Jag har ju aldrig jobbat med en ”riktigt” teateruppsättning förut (no offence spexen och humorlund). De senaste tre dagarna har jag dock jobbat runt 10-12 timmar/dag så jag ska inta sängen nu. Här kommer åtminstone bildbevis och så får jag berätta mer om föreställningen en annan dag. Jag tror att det kan bli riktigt riktigt bra!

Skärmavbild 2014-11-19 kl. 21.21.47

Ni ser mig uppe till höger va?

Utställarträff!

Så var det återigen november och julmarknaden närmar sig med stormsteg. Jag är platschef, personalchef och ansvarig för underhållningen så just nu är det en hel del bollar i huvudet. Men jag tror att det mesta är (nästan) på banan. Idag var det utställarträff iallafall och runt 30 olika utställare var här för att titta på lokalerna, få information och ställa frågor. Det är alltid spännande att träffa alla och de verkar också nöjda med träffen. Det gör väldigt mycket när det väl är dags för marknad, att man har fått ett ansikte på dem och kanske ännu mer att de har fått ett ansikte på oss, det underlättar kommunikationen enormt. Vi är dessutom fler utställare än någonsin i år, runt 90 stycken och för att få plats har vi öppnat upp ännu en lokal. Mycket spännande att växa! Man känner ju också att ansvaret växer på det och även personalstyrkan har blivit något större. Men det är en balansgång mellan det mysiga, familjära och det stora, professionella så klart. (Fast familjära kommer vi nog alltid vara, med tanke på att hela familjen är insyltad på ett eller annat sätt…)

utställarträff 1

Fick hjälp med att sätta ihop kuverten med viktiga papper till utställarna. 90 kuverten tar lite tid…

utställarträff 2 utställarträff 3 utställarträff 4