Beställa porslin, dukar, servetter, bord, stolar, såsslevar….

Hepp vad det är en djungel med det här med att ha en fest för drygt hundra personer. Vad ska man äta? Hur många bord behövs? Dukar på dem? Hur många såsskålar ska man ha? Blommor på borden? Och ljus! Men i vilka ljusstakar? Var ska man börja? Det är alltid svårt när man befinner sig i den där situationen innan man har börjat ta tag i saker och ting. Själv förespråkar jag lite ställningstid innan man drar igång, för att förbereda sig, prata med folk runt omkring och fundera på många olika möjligheter. Nu har jag haft lite väl lång ställningstid och det är ju trots allt bara fyra månader kvar till den stora dagen så det är dags att ta tag i saker. Men var ska man börja? Jo, med någon annan som har haft en liknande fest så klart! I mitt fall har jag turen att mina tre äldre bröder har gift sig kombinerat med att min pappa sparar på alla gamla listor till alla fester vi någonsin har haft. Så det var bara att gräva ner sig i pärmarna med papper från mina bröders bröllop och sedan hade jag en ganska bra grund att stå på. Har man inte tre bröder som alla lyckats hitta en fru eller en pappa med nostalgi och ordningssinne så är mitt förslag att man försöker hitta inspiration på annat håll (läs internet och vänner). Det är svårt att beräkna vad som går åt, vilket företag man ska hyra porslin ifrån och om man ska ha det vita eller benvita porslinet till kaffet (spexreferens…). Men prata med folk, kolla på internet, bilda en egen uppfattning och precis som när man skriver manus så kan man alltid låna idéer från andra och sedan anpassa dem efter en själv. Det bästa jag vet när jag går på bröllop är att se hur de har löst olika saker för att sedan kunna kopiera, göra motsatsen eller förbättra samma sak, utan att för den skull peka ut det inför värdparet så klart, alla bröllop är fantastiska på sitt sätt. Så nu har jag suttit hela morgonen med att jämföra två olika företag som levererar allt från kaffesked till barnvakt till ens bröllop. De två företagen är festservice.net och bergsuthyrning.se Vi får väl se vad vi landar på så småningom! 

 

Bild

Att köpa en brudklänning…

Bröllopsbranschen är stor, förförisk och helt käpp rätt uppåt väggarna, om man tänker efter. Men låt oss nu inte tänka efter utan istället dyka ner i hur man föreställer sig att det är att köpa brudklänning jämfört med hur det är i verkligheten.  

Föreställning: När man kommer in i affären uppstår någon slags gloria runt en, så man direkt känner sig som en ängel. 

I verkligheten: Eftersom man gifter sig på sommaren och bor i Sverige så blåser det storm utomhus när det är dags att prova klänning, så man stövlar in i affären med håret på ända och blir genast ombedd (nästa tillsagd) att ta av sig sina leriga stövlar. 

Föreställning: Alla expediter ser direkt att man är nyförlovad och kär, de ler mystiskt åt en och säger att de vet precis vilken klänning som skulle passa mig.

I verkligheten: Jag måste säga att vi letar efter en brudklänning, då tittar expediten på mig och min höggravida kompis Nathalie och undrar vem av oss som ska gifta sig. 

Föreställning: Man får stå mitt i ett stort rum fyllt med speglar, uppe på en piedestal och så kommer expediten med den ena klänningen vackrare än den andra medan man står där och beundrar sig själv och får klänningen att röra sig som en klocka.

I verkligheten: Det finns en hel del fula klänningar där ute som man också måste igenom för ”de kanske är snyggare på än på galgen  (det är de oftast inte). Affärerna har också bara en storlek av de flesta klänningarna så man får prova en 36a fast att man egentligen är en 38a eller 40a, sen får man föreställa sig att den sitter snyggt på alla ställen den ska sitta snyggt på samtidigt som expediten håller ihop den i ryggen. 

Föreställning: Det finns inga hinder när man provar brudklänning, allt är möjligt. 

I verkligheten: Det är det inte. Beställningstiden på brudklänningar kan vara upp till 6 månader, så några av de jag provade skulle nog inte hinna komma i tid. 

Föreställning: När man får på sig ”the one” så märker man det direkt. 

I verkligheten: När jag fick på mig ”the one” så märkte jag det direkt, det var lite magiskt. Men inte alls för att det var som i en Hollywoodfilm med Julia Roberts utan för att den passade mig så himla bra och var precis det jag letat efter, utan att riktigt veta om det. Så nu är den beställd och den hinner med (en liten) marginal komma innan bröllopet. Gissa om det är skönt att ha den pucken ur världen. 

Sammanfattningsvis kan jag nog ändå säga att det är rätt kul att prova brudklänningar men jag tror nog att det berodde mer på att jag hade trevligt sällskap vid båda mina provdagar än för att själva klänningsletande är så himla roligt, för det är det inte. Man vill bara hitta en snygg som inte kostar en förmögenhet. Ett tips är att kolla mycket på nätet och i tidningar innan så man vet ungefär vad man tycker är snyggt och vad man själv kan tänka sig. Jag hittade till sist min klänning på Proms and Weddings i Malmö. Jag gillade deras hemsida och kunde välja ut några klänningar från den som jag sedan bad om att få prova. Dessutom var de himla trevliga när jag väl var där. 

Bild

Bröllopsbudget… suck…

När man läser om bröllop (nej jag är ingen slav under andras åsikter men man vill ju inspireras) och kommer till rubriken ”planering” eller ”tidsplan” eller ”checklista” eller ”97 lätta steg du måste ta för att överhuvudtaget kunna ha ett bröllop” eller vad de nu kan tänkas döpa det till, så är alla rörande överens om att man behöver en budget. Inget konstigt med det, (en replik jag bara kan höra på västgötska eftersom Sandra, aka Buffalo Bill, hade den i Boelspexet), men var tusan ska man börja? Med att öppna excel kanske, sen får jag väl komma på något…. jag gör det och vad finner jag där? (oj, retoriska frågor, så pedagogiskt) Jo, de har en mall (i rosa, vilket kanske var lite löjligt, men det kunde man ändra) som heter Bröllopsbudget!

Bild

Det var fantastiskt strukturerat och tydligt och alla siffrorna hängde ihop så fiffigt. Jag var såld, så med hjälp av denna + inspiration och schablonkostnader på saker som jag aldrig har köpt förut och förhoppningsvis aldrig kommer köpa igen (typ brud- och tärnbuketter) + gamla papper från mina bröders bröllop (jag har upptäckt att min samlar- och spararbehov är nedärvt…) så lyckades jag få till en ganska bra budget. Eller grund till budget i alla fall, men man måste ju börja någonstans. Vi får väl se hur det går!

Att göra provinbjudningar

Vi blev båda så inspirerade i söndags att vi igår stack till Lund och köpte material för att göra provinbjudningar. Det blev papper i olika blå nyanser, rött band, några provstämplar med hjärtan, embosseringsdyna, embosseringspulver i guld och värmepistol. Allt inhandlades på Panduro, som jag älskar men jag tror att vi kommer försöka leta billigare papper på nätet sen när vi väl ska köpa in hela alltet.

Bild

Olivia var ledig från dagis så hon var med och tittade på. Hon tycker egentligen att vi skulle gjort rosa inbjudningar, men hon tycker att blått är fint också. Och fram för allt var guldpulvret och guldpappret väldigt fint. Så mycket roligare det blev att ha en liten hänförd brorsdotter med som hejarklack, hon får nog vara med sen när vi ska göra resten av inbjudningarna också, för att hålla upp stämningen.

Bild

Att embossa (embossera?) var inte så svårt som man kan tro, men det hjälper nog att ha en värmepistol. Först stämplar man med någon slags emosseringsklister (obs påhittat ord), sen ska man hälla över en massa puder, det som inte fastnar hälls av igen, sedan värmer man med värmepistolen och vips så har man ett jätte fint, lite upphöjt tryck. Bild

Bild

Man kan nästan se på bilden att pulvret smälter och blir glammigt. Nu ska vi bara se hur kul jag kommer tycka att det här är, 80 inbjudningar senare… Men det borde vara genomförbart.

Klippt och klistrat!

Har pratat med Olof och vi är på samma spår, tur. Nu har vi testat våra namn i en mängd olika typsnitt pch stilar och jag tror att vi hittat rätt. Sen har vi beställt stämplar, jag har provklippt och klistrat inbjudan i vanligt papper och imorgon ska vi leta papper i rätt färger. För vi har nog bestämt oss för färger också. Så idag har varit en produktiv dag i bröllopsplaneringens tecken.

20121104-204443.jpg

Bröllopsinbjudningar

Det börjar bli dags att planera säger de. 9 månader är tydligen ingen lång tid när man ska förbereda ett bröllop. Nu ska jag ju inte låtsas som om vi inte har planerat någonting. (De jag umgås med vet att så inte är fallet). Vi har bokat datum och präst. Och påbörjat en del listor, till exempel tidsplan, att göra, inbjudningslista och så klart ett inspirationsdokument (det är snarare en power point, men jag är inte fullt så nördig som jag låter, bara effektiv. Tror jag.)

Nu är i alla fall mitt fokus på inbjudningarna. Det är svårt och jag har letat efter inspirationsbilder i en mängd olika forum. De bästa jag hittat har jag i pappersform (från tidningar) men idag hittade jag faktiskt en blogg av en tjej som heter Lina som gör jättefina inbjudningar på beställning, Lina kan ni hitta HÄR. Hon verkar vara så där härligt pysslig och kreativ som jag också önskar att jag var. Men trots min okreativa sida tänkte jag försöka pyssla ihop våra inbjudningar själv. Jag har ju tiden i alla fall. Det finns ju två sidor av detta, antingen vill man att det ska se professionellt ut eller så uppskattar man tiden som den blivande bruden (och hennes alltid så stöttande blivande make) har lagt ner på detta och kan ta att inte varje kort är identiskt. Föresten så får man ju bara ett kort, så hur man vet att det inte är identiskt vet jag inte. Men det verkar som om vikningen är det som kan göra att det ser ut som om man gjort det på bildlektionen i fyran, så det ska vi försöka lösa på något sätt. Och så kan man med ganska små medel få det att se proffsigt ut, därför ska vi beställa en stämpel  med vårt monogram och sedan embossera korten, vi får väl se hur det blir. Jag håller er uppdaterade och framförallt tänkte jag börja att berätta det för Olof som fortfarande sover. 

 

Bröllopsmässa

Nu är det två veckor sedan bröllopsmässan på Åkersberg gick av stapeln. Och det gick bra! Om jag får säga det själv? Vi hade till slut 17 utställare som alla var laddade och nästan alla var i tid och vi hade inga större problem med någonting egentligen. Utom vädret, men vad ska man göra? Det kom ungefär 200 personer och besökte mässan och vi hoppas att de hade lika trevligt som de verkade ha. Självklart finns det en massa saker som vi måste ta tag i till ett eventuellt andra år. Man måste räkna med några missar första året, det är nästan oundvikligt. Sedan beror så klart storleken på dessa missar på planering och backup-planer (man måste ha backup-planer) och man får vara beredd på att jobbet som projektledare snabbt övergår till att släcka bränder när man gör något för första gången. Så utifrån det tänket gick det bra, det var inga större bränder att släcka utan mer detaljer och lite övergripande organisering på vissa bitar som kan förbättras till nästa år. Snart ska vi ha utvärderingsmöte och då får vi väl se om det blir ett nästa år, hoppas det. Här kommer i alla fall lite bilder från mässan, mycket nöje!

Backstage inför modevisningen

Maria

Alla klänningarna kom från Wedding Store Monti Amand i Malmö

 

Gårdens fantastiska bröllopstårta

 

 

Låtta och Isa som bridezilas

 

 

Åsa från Åsas Hälsokälla gav zonterapi i öronen, otroligt spännande (mina öron var varma i någon timme efteråt)

 

 

En vacker bukett som Wrights Flora visade upp

 

 

Insidan på en lyxig limousine från Event Limousine

 

 

Vackra men enkla bordsdekorationer om man tänker grönt som vi kanske gör (vi har inte bestämt färgtema än…)