Fler stora utbildningssteg i familjen denna vecka

Medan mamma har lärt sig en massa om bokföring så har Liten påbörjat sin egen lilla utbildning på förskolan. Igår besökte Olof och Folke den lilla gruppen ”Myrorna” på Folkes nya förskola för första gången. De har en 10-dagars inskolning som börjar med en timme. En ganska intensiv timme tydligen för sen däckade han direkt i vagnen.

 Idag var de där i fem timmar och Folke lyckades till och med somna efter maten. Det är ett utedagis och en del av det är att de sover utomhus. Toppen, tycker vi! 

Känns lite jobbigt att inte vara med honom där, prata med fröknarna och se hur allting går till men jag får ta del av det lite längre fram helt enkelt. Det är samtidigt skönt att Olof har sån koll på läget och Folke verkade direkt ivrig att få gå iväg med sin pappa imorse, vilket också är kul att se. 

När det är helg är det helg

Det härliga (beroende på hur man vill se det) med att ha en 1,5åring är att när man är med honom så är man med honom. Därför håller jag, till min egen förvåning, helg när det är helg eftersom jag har Folke själv nästan hela helgerna nu när Olof jobbar. En av de stora fördelarna med detta är att jag är riktigt taggad på skolan på måndagsmorgonen. Sitter nu på bussen dit och ser mycket fram emot en vecka med Ekonomi. 

Helgen bjöd på en lugn fredagskväll, att Folke blir bättre (?) på att äta själv, Lidingöloppet, mysig middag med Clara och Björn (som hade sprungit Lidingöloppet), upptäkten av en ny lekplats och sen klassisk take-away söndagsmiddag med Olof.  Här kommer några bildbevis…

    

  

      
    
      

 

Allt ska ske på 1,5 timmar

Folke har alltid skonat oss från sömnlöshet på nätterna vilket vi är evigt tacksamma för. Han har i stort sett sovit hela nätter från 2-3 månaders ålder och gör så fortfarande. I början sov han dessutom fyra-fem timmar varje dag också vilket fick mig att börja tro att det här med att jobba samtidigt som man är hemma med sitt barn är ”hur enkelt som helst”. Jag hade så mycket tid över kände jag, som jag bara kunde lägga på att sortera olika lådor, gå promenader eller läsa alla de där böckerna jag alltid vela läsa. (läs: kolla på netflix och diska). På något sätt vaggades jag in i tron om att det alltid skulle vara så här, alltid enkelt att göra andra grejer samtidigt som jag är med Folke. Ack så fel mitt tidigare naiva jag hade. Vi är fortfarande lyckligt lottade med nattsömnen, nemas problemas. Men plötsligt så vill Liten bara sova en gång på dagen, vid undantagsfall möjligtvis två om man jobbar på det. Detta innebär att man har cirka 1,5 timmar på sig mellan 6.30-19.30 på dagen att göra allt det där som man annars brukar kunna göra under betydligt fler timmar på en dag. Paddan kan sysselsätta honom korta stunder men man kan ju knappast dammsuga, plocka ur diskmaskinen eller maila under padd-tiderna. Då vill han nämligen ”hjälpa till” och det är ju, i stort sett, som en anti-uppgift. Semi-optimalt alltså. Så under padd-tiden får man passa på att klä på sig, gå på toa eller käka chips i hemlighet i köket och sådana grejer. Medan de här 1,5 timmarnas tupplurs-tid går till allt det andra; städa, maila, plugga, ringa viktiga samtal, boka biljetter, söka jobb till Olof, tvätta osv. (läs: blogga och dricka kaffe). Nu har jag cirka 25 minuter kvar av den tiden, sen är det full fart igen!


  
  

Men, vem har Folke?

De som följer mig på instagram har förstått att det är rätt mycket som händer här uppe. Olof har repat mycket (även efter premiären eftersom han också är understudy), jag har gått i skolan och dessutom behövt se en massa föreställningar. Plus en del som jag själv har velat se. Just denna veckan föll det sig dessutom så att jag skulle se två föreställningar för skolan och hade en inbokad sen ett år tillbaka så det har varit rätt intensivt. Som tur är har vi fantastiska familjemedlemmar och vänner som ställt upp och passat Folke när både Olof och jag varit borta. För det verkar det vara många som undrar, vad vi har gjort med honom, men ni behöver inte vara oroliga. Dels har mina föräldrar ställt upp massor och först haft Folke själv en vecka i Skåne, sen följde mamma med upp hit en vecka och sen kom hon upp två dagar till när det körde ihop sig för oss. Verkligen helt ovärderlig hjälp och så roligt för Folke att få hänga med mormor hela dagarna. Sen har min fina kusin Eric med sin fina flickvän Frida hoppat in och ställt upp så att jag kunde gå på Sällskapsresanpremiären. Dessutom hoppade Eric in så att Olof och jag kunde gå tillsammans på the Phantom of the Opera men då kunde Eric bara halva kvällen så då hoppade även min fantastiska kompis Clara in och bytte av Eric för att sedan vakta en sovande Folke. Phew alltså, vad skulle vi gjort utan er?

Snart dags för ett nytt äventyr

Senaste åren har innefattat några stora händelser som året på ett eller annat sätt kretsat kring; New York, bröllop, karneval och Folke. Nu är vi snart på väg in i nästa stora äventyr: Stockholm & allt vad det innebär med flytt och boende, Folke och förskola, utbildning och jobb och inte minst att lämna alla och allt i Skåne i minst tre år. Phew vad det är blandade känslor men även om sorgen att lämna familj, vovve och vänner för så lång tid är enorm så försöker vi fokusera på de positiva. Det ska bli så otroligt spännande med min utbildning, det känns verkligen bra med vår nya lägenhet (som vi inte får förrän i oktober men ändå), det ska bli jättekul att kunna umgås med alla vänner i Stockholm som vi annars inte ser så ofta och det ska också bli spännande för Olofs del jobbmässigt, det känns som om mängder med möjligheter ligger runt knuten. Jag tänkte försöka ta upp bloggandet igen ifall någon vill följa med oss på vår resa som börjar snart…

Skärmavbild 2016-08-09 kl. 13.05.24.png

Det är mycket med musikalen sällskapsresan nu…

Nog för att Kal P Dal verkligen gjorde succé i Malmö när den gick 2012 och 2013 och Olof gjorde en strålande insats i den. Den funkade i Skåne och var oerhört folklig här nere, men att han nu får vara med i en föreställning som bygger på en film som är älskad i hela landet och som dessutom ska till China Teatern i Stockholm känns väldigt mycket mer spännande. Det känns som om Musikalen Sällskapsresan har alla förutsättningar för att slå i Stockholm också, den har alla repliker man kan från filmen, ett rappt tempo, medryckande musik och duktiga, välcastade skådespelare. Inte minst, Sven Melander, som har en sådan oerhörd tajming och som lyckas få varje replik att låta som om den kommer helt naturligt, jag förstår att publiken skrattar åt, i stort sett, allt han säger.

Vi får väl se hur det blir men de senaste veckorna har både Olof och jag varit lite uppe i det här med Stockholm, dels för att det blir kul för honom att få ”visa upp sig” där uppe men också för att vi kanske flyttar dit, hela familjen. Vi har alltid pratat om att testa att bo i Stockholm ett tag och då känns det kanske lämpligt att passa på när Olof faktiskt redan har ett jobb. Jag insåg att i stort sett allt jag delat på facebook den senaste tiden har handlat om Olof i olika intervjuer eller om Musikalen Sällskapsresan. Kanske ska börja fokusera lite mer på min egen väg framåt också. Å andra sidan hade jag ungefär 18 månader då jag enbart fokuserade på karnevalen, så det kanske är Olof tur nu… Jag är otroligt glad för hans skull i alla fall, han är en duktig skådespelare och sångare och det är kul att han får visa sin bredd i Musikalen Sällskapsresan, med sina tio roller…

Skärmavbild 2016-02-13 kl. 11.03.15

Att börja jobba så smått…

Nu när Sällskapsresan har haft premiär så börjar Olof få lite fritt på vardagarna. Det är jättekul för dels så kan vi umgås mer än bara ”godmorgon” och ”godnatt” men också för att jag kan börja jobba så smått igen.  

idag blev det t.ex en snabbvisit på Nova Lund


 Framförallt kommer det handla om att ragga upp nya projekt nu fram till jul och förhoppningsvis påbörja något nytt efter nyår. Men också så klart Jul på Övedskloster som nu går av stapeln för fjärde året. Det är inte klokt! Förra året växte vi till runt hundra utställare ochvi hade runt sex tusen besökare. I år kommer vi försöka behålla storleken på organisationen och bara göra allting lite bättre. Det känns kul och jag tror det är bra, man ska inte växta varje år, ibland behöver organisationen komma ikapp och det handlar inte heller alltid om att bli större. Stort är inte lika med bra, även om amerikanarna verkar tro det. Idag hade vi ett riktigt kickass styrgruppsmöte där vi gick igenom hela marknaden på två timmar och slängde upp allt som ska göras, det är en del men vi har lärt oss mycket på de tidigare tre åren så förhoppningsvis går allt smidigare och bättre iår. Det är i vilket fall kul att vara igång igen. Välkomna till tredje adventshelgen! 
 

så här såg det ut förra året!