Olof Ramel söker nya jobb

 

_02b7191

Det här är min man Olof Ramel. Han är artist, vilket i hans fall betyder: skådespelare, musikalartist och sångare. (Jag må vara jävig men till mitt försvar vill jag bara säga att jag tyckte att Olof var fantastisk på scen långt innan jag blev kär i honom.) Olof söker nu akut jobb, då det som var inbokat i vår av olika anledningar inte blir av och därför lägger jag nu ut det här ”Olof-är-en-bra-skådis-och-söker-jobb-inlägget” och hoppas att du vill vara snäll och hjälpa oss att sprida det!

Olof är en grym sångare som gärna sjunger allt från visor till rock till opera. Olof har alltid varit ett fan av den gamla tidens vissångare och revykungar så som Karl Gerhard, Hasse & Tage & Povel Ramel men inspireras också av personer som Sarah Leander, Jarl Kulle, Allan Edwall, Margareta Krook & Gösta Ekman. Jag tror att det var genom filmer som Fanny & Alexander och Sommarnattens Leende som hans skådespelardrömmar närdes och då han också började utveckla en stabil och vacker sångröst så har han mer eller mindre glidit in i musikalbranschen. De senaste åren har Olof deltagit i produktioner i Malmö (med omnejd) och spelat i Kal P Dal – en rockmusikal som gick två säsonger på Slakthuset, Pippi kommer till stan på Nöjesteatern och nu senast Musikalen Sällskapsresan, som just nu går på China Teatern i Stockholm. Förutom sin sångröst är Olof bra på att gestalta olika roller (vilket ju är bra att kunna när man är skådespelare…) och spelar, i Sällskapsresan, inte mindre än tio olika roller (nedan kan du hitta en film med alla hans byten för övrigt). Han är duktig på att hitta små egenheter som gör att varje karaktär blir en person och tillsammans med hans känsla för tajming blir han både trovärdig och rolig.

_02b7002

Olof har några nackdelar också, för det första är han inte så bra på att sälja sig själv. På samma gång som jag tycker att det hedrar honom så blir jag också frustrerad på att han är lite blyg när det kommer till att höra av sig till folk och leta nästa jobb. Dessutom har han ingen officiell utbildning inom skådespeleri, vilket verkar värderas högt i Sverige. Han har fått sin ”utbildning” genom att skriva, regissera och agera i olika typer av produktioner. Klassisk learning by doing.

Oavsett utbildning så är Olof en duktig skådis, folk har öst beröm över honom och mig (till honom alltså), fram för allt efter Sällskapsresan, men även tidigare. Ola Salo undrade när man skulle få se honom på tv och många fler bedyrar att han ”kommer att gå långt”. Men då krävs det ju att man får nästa jobb. Just nu är Olof en ovanligt talangfull skådespelare som inte har fått nästa jobb, jag tror delvis att det beror på att han är ”okänd” och då är det svårt att få större roller. Jag begär naturligtvis inte att han ska erbjudas de stora rollerna direkt men kanske i alla fall få möjligheten att söka dem (vilket inte verkar vara helt lätt). Även om Olof själv alltid tappar självförtroende innan han får nästa jobb så gör inte jag det. För jag vet att Olof är både duktig sångare och skådespelare och tror att han skulle göra oerhört bra ifrån sig i nästa produktion, bara han får chansen. Dessutom ska vi börja ta stepplektioner på söndag. (Jepp, jag med, det kan väl vara bra för en framtida producent att kunna riva av ett steppnummer om andan faller på?)

img_6157

Om du skulle vara mer intresserad av Olof får du gärna höra av dig till mig här via bloggen, direkt till Olof på olof@oloframel.se, kolla in hans hemsida www.oloframel.se kolla in några youtubeklipp:

Jag kan flyga från Sällskapsresan: https://www.youtube.com/watch?v=WZgmFmmssCk&t=3s

Hans 14 ombyten från Sällskapsresan: https://www.youtube.com/watch?v=UMm3EG_xh8Q&t=1s

Ost & Pattar från Karnevalsrevyn 2006: https://www.youtube.com/watch?v=fesoA0TAF4E

Tack för att du tog dig tid att läsa ända hit! Detta är ett test att nå fram på ett annat, lite lättsammare sätt till eventuella uppdragsgivare till Olof. Vi försöker naturligtvis maila och höra av oss på andra vägar också men är samtidigt medvetna om att vi inte är ensamma om att göra det, så vi är oändligt tacksamma för allt hjälp vi kan få för att få upp Olof på en scen igen.

två premiärer och en förkylning

Intensiv helg med premiär av Musikalen Sällskapsresan på China Teatern i fredags och sedan Bullets over Broadway på Göta Lejon i lördags. Däremellan lyckades vi införskaffa en leksaksspis från en loppis till Folke, vilket har varit lite av ett mål senaste tiden så man får nog se det hela som en lyckad helg. Tyvärr resulterade den i att min lilla förkylning, som först bara var lite charmigt snörvlig blommade ut rejält och blev allt annat än charmig. Dock gillar jag min hesa röst lite grann, jag har i stort sett bara varit hes två gånger tidigare i mitt liv; dagen efter jag tog studenten och dagen efter Lundakarnevalen 2014 så det är något av efter eftertraktat tillstånd i min värld (jag är medveten om att detta är idiotiskt ja).

Sällskapsresan tänker jag inte ge mig på att recensera. Jag gillar den, alla är bra, Olof är bäst och så vidare.


Kul grej var att vi råkade få ihop ett gäng från karnevalskommittén 2010 och dessutom råkade Hasse Aro gå förbi. Eftersom de hade en punsch-visa som handlade just om Hasse Aro (på ett väldigt ofarligt sätt), var vi tvungna att ta en bild.      
Vad gäller Bullets over Broadway så tycker jag att den var något ojämn och i längsta laget. Vi gick ut efter första akten och var begeistrade över uppbyggnaden inför paus, hur steppnumret bara växte och växte och det kändes som en riktigt ”broadwayshow”. Sen tycker jag tyvärr att andra akten blev något segare och kändes mer som en transportsträcka mot en lite oklar upplösning. MEN mycket bra castat, bra översatt, välrepeterat, tight, skojig och rapp dialog och fantastiska insatser från flera av skådespelarna.    

 

  
Rätt nöjd med spisen!

Det är mycket med musikalen sällskapsresan nu…

Nog för att Kal P Dal verkligen gjorde succé i Malmö när den gick 2012 och 2013 och Olof gjorde en strålande insats i den. Den funkade i Skåne och var oerhört folklig här nere, men att han nu får vara med i en föreställning som bygger på en film som är älskad i hela landet och som dessutom ska till China Teatern i Stockholm känns väldigt mycket mer spännande. Det känns som om Musikalen Sällskapsresan har alla förutsättningar för att slå i Stockholm också, den har alla repliker man kan från filmen, ett rappt tempo, medryckande musik och duktiga, välcastade skådespelare. Inte minst, Sven Melander, som har en sådan oerhörd tajming och som lyckas få varje replik att låta som om den kommer helt naturligt, jag förstår att publiken skrattar åt, i stort sett, allt han säger.

Vi får väl se hur det blir men de senaste veckorna har både Olof och jag varit lite uppe i det här med Stockholm, dels för att det blir kul för honom att få ”visa upp sig” där uppe men också för att vi kanske flyttar dit, hela familjen. Vi har alltid pratat om att testa att bo i Stockholm ett tag och då känns det kanske lämpligt att passa på när Olof faktiskt redan har ett jobb. Jag insåg att i stort sett allt jag delat på facebook den senaste tiden har handlat om Olof i olika intervjuer eller om Musikalen Sällskapsresan. Kanske ska börja fokusera lite mer på min egen väg framåt också. Å andra sidan hade jag ungefär 18 månader då jag enbart fokuserade på karnevalen, så det kanske är Olof tur nu… Jag är otroligt glad för hans skull i alla fall, han är en duktig skådespelare och sångare och det är kul att han får visa sin bredd i Musikalen Sällskapsresan, med sina tio roller…

Skärmavbild 2016-02-13 kl. 11.03.15

Dramaten & storstaden!

Få teaterscener i Sverige slår Dramatens vackra interiör med förgyllda detaljer och fantastiska målningar. Att publiken sitter på tre våningar skapar ju också en väldig intimitet och det måste vara mäktigt att stå på den scenen och fullkomligt vara omfamnad av människor. Olof hade faktiskt aldrig varit där innan och när jag plötsligt föll över några av de sista biljetterna till den sista föreställningen av Fanny och Alexander, som är Olofs favoritfilm, så kunde jag inte låta bli. Så utan att tänka mig för köpte jag två biljetter och tänkte att Olof får väl gå i alla fall och så får jag hitta på något annat med Folke. Vi passade på att åka upp till Stockholm några extra dagar för att klämma in att hinna träffa några vänner också. Så vi hade fullt schema med middagar och luncher och mellan dessa passade vi på att strosa på stan. Det var härligt att få lite storstadspuls igen och visst blir vi sugna på att flytta upp och testa våra vingar i den stockholmska kulturbranschen också, men vi får väl se när det blir av. När det väl var dags för Dramaten-besöket så ställdes mina planer in så vi chansade på att ta med oss Folke. Han brukar ju sova från 19 ändå, så kanske kanske kunde han göra det i bärselen. Han har ju varit med förr, även om han var mycket mindre då. Just denna gång hade vi dessutom tur på alla fronter. Vi satt längst upp, längst bak och där jobbade en mycket trevlig tjej som var otroligt hjälpsam. Hon sa att det inte var några problem att gå ut och in om han skulle vakna och om han ville sova i vagnen utanför så kunde hon vakta för hon satt ändå där. Men Folke sov sig igenom första akten, vaknade i pausen och var vaken ett tag in i andra akten, sen gick jag ut en sväng med honom och till slut fick Olof honom att somna i vagnen igen så att vi kunde njuta av föreställningens sista kvart tillsammans. Nu rekommenderar jag inte att ta med småbarn på föreställningar, men det var tur för oss att det gick att lösa denna gången. Och föreställningen? Mycket bra! Inte i klass med filmen (så klart, om du frågar Olof) men välspelad och med många fiffiga och imponerande scenografilösningar. Första kvarten av föreställningen blev som en film i och med att Dramaten har ett roterande golv som gjorde att man kunde ”klippa” mellan olika scener i olika rum och visa hur det sker samtidigt. Riktigt häftigt gjort.

Nu tog jag nästan inga bilder i Stockholm… men jag fick iallafall någon från teatern.

 

 

En helt ovinklad recension av Sällskapsresan…

I musikalen Sällskapsresan medverkar 17 personer på scen och nio av dem har fler än en roll. Sammanlagt är det kanske en trettio-fyrtio roller. Olof har nio av dem. Det innebär att han är med väldigt mycket och det, i sin tur, innebär att jag har lite svårt att ge en helt ovinklad recension. Så jag tänker inte göra det. Men här kommer de recensionerna som faktiskt har kommit i tidningarna:

Det händer

Skånskan

Sveriges Radio

Aftonbladet

Expressen

Jag tycker att föreställningen är grymt rolig och absolut sevärd (om någon ändå undrar vad jag tycker… det är ju min blogg). Jag ska se den flera gånger till har jag tänkt!

a9eb75dcc94399e052062a62b4d85277-600x400

Fotograf: Mikael Lindell Bohlin

Utomhusteater!

Ikväll har vi sett ”allo allo! emliga armén” på Fredriksdalsteatern. Det var första gången vi var där och visst gav det en massa inspiration inför eventuella framtida sommarteatrar. De har ju verkligen rutin på saker och ting, bara Eva Rydberg gör sin 20e sommar där nu, 70 år gammal. Nils Poppe, innan henne, drev teatern i 28 år men egentligen startades den redan på 20-talet. Nu var ju det här inte tänkt som någon historielektion men vill man läsa mer om teatern kan man göra det HÄR.

”Allo allo! Emliga armén” var också roande. Fars är ju egentligen inte min speciallitet så jag tänkte hålla mig från att recensera föreställningen. Vi var framförallt där för att se Sven Melander som Olof jobbat med hela hösten i Kal P Dal. Vi såg Sven även i Arlövsrevyn och jag måste säga att han är riktigt bra på teaterscenen. Han har tajming och någon slags härligt distanserad scennärvaro som jag gillar. (Jag förstår att det låter motsägelsefullt men det är i alla fall i positiv bemärkelse). Sen är dessutom Eva Rydberg en av Boelspexarnas högt uppskattade hedersledamöter så vi passade på att ge henne en chokladask från oss i Boel också. En win win och en härlig kväll har det alltså varit. Jag gillar verkligen utomhusteatrar!

20130731-001318.jpg

20130731-001339.jpg

Tre dagars ledighet spenderade på bästa sätt!

Idag tar jag återigen tag i jobb efter att ha haft tre dagars ledighet. Och vilken ledighet! Det började med deklaration och momsredovisning i måndagskväll, något som gick strålande för att vara första året man har ett företag (vilket väl bara kan betyda att jag har gjort fel). I tisdags var det sillafrukost, eftermiddagsvinhäng i Lundagård och till sist Lundaspex och siste april-fest i borgen. Lundaspexarna satte upp Uarda, det mest klassiska spexet där man får en härlig känsla för 100-årig spexkultur. Jag var med för fem år sedan (aktiv i dekoren men nykär och skadad på ett oerhört fånigt sätt så jag bidrog nog inte så där jättemycket direkt) och att se spexet igen var minst sagt nostalgiskt. Det var första gången på sex år som jag satt i publiken och såg ett Lundaspex och så oerhört duktiga de var! Så där duktiga som jag tyckte att Olofs gäng var (när han var med), vilket då var själva anledningen till att jag själv ville bli en Lundaspexare. Så det var roligt att se och sedan, som själva grädden på moset, fick jag sitta med några av mina favoritmänniskor på festen och hade hur kul som helst. 

Bild

 

Sedan igår, efter tre timmars sömn var det dags för första maj-lunch på Thomanders. En lunch där alla som någonsin bott där bjuds tillbaka med respektive, en lunch som också går lite i nostalgins tecken, med mycket sång, skratt och trevligt umgänge. Med ett sådant upplägg är det svårt att misslyckades och det gjorde det inte detta året heller. Så idag är man nöjd och glad, solen skiner och framför mig ligger en kommittéhelg där jag får prata om något av det bästa jag vet, nämligen karneval och studentlivet i Lund.