Min man är fågelskådare. Har jag nämnt det kanske någon gång förut? Jo visst. Då kan jag också berätta om en vanlig kväll hemma hos herr och fru Ramel (mig och Olof alltså).

Jag sitter och jobbar. Som alltid. Med datorn. Ingen vet vad jag gör. Ingen förstår att det jag gör kan ta så lång tid. Men jag jobbar med datorn. Det är mail som ska skickas. Listor som ska göras. Körscheman som ska gås igenom. Ni vet, det vanliga organisatoriska livet. Olof, han jobbar som skådespelare. Då är man ”ledig” ibland. Nu är han till exempel ledig. Det är bra, då kan han skåda fågel nästan hela tiden, med undantag för riktigt dåligt väder (typ strålande sol, regn och vind är bra väder), festligheter och små utflykter som hans fru hittar på. Men i kväll var det perfekt väder (regn och vind alltså, ni är med?!) och jag sitter ju ändå och jobbar (och bloggar), så han stack ut. Det gick bra. Igen. Det första som hända var att 9 myrspovar (eller myrsnäppor eller något åt det hållet) flög över honom. Då kom strax hans kompis Ola. De skådar ihop här i Sjöbo. Olas fru kallar Olof för tur-Olof. Han ser tydligen en hel del och leder nu Sjöbo-listan (på vem som har sett flest olika fågelarter alltså). Om Olas fru visste hur mycket tid som krävs för att han ska bli tur-Olof, då är jag inte säker på att det skulle varit hans smeknamn… Men iallafall. Ola och tur-Olof skådar nu ihop alltså och då, när de som allra mest vill se, och står och pratar om att det vore gött med några kärrsnäppor. Tydligen gillar kärrsnäppor regn, de brukar vara i kanten på något sätt och sedan svänga av därifrån (jag var inte helt uppmärksam i den här delen av historien). Då kommer regnet och med regnet kom också kärrsnäpporna. Perfekt! Nytt Sjöbokryss för både Ola och tur-Olof. Sen blev de blöta och kom hem. Ännu en lyckad fågelskådarkväll alltså.