Att sätta igång…

… det är banne mig inte så lätt. Jag gillar att skriva listor. Nu har jag för tillfället en lista med fem underrubriker för att hålla reda på allting. Men om jag verkligen vill vara ”on top of it” så gör jag självklart listor för varje underrubrik fast mer noggrant och med underrubriken som överrubrik. Är jag otydlig? Förmodligen lite väl pedantisk också men jag gillar att ha överblick. Det svåra är sen bara att sätta igång med något, att pricka av listan och få hjulen att rulla. Var börjar man? ”Varje stor resa börjar med ett steg”, ”sikta mot månen så når man himlen”, ”ingen succé utan ansträngning” och min egna favorit ”om du tvekar inför nästa steg blir du stående på ett ben resten av livet” och så vidare och så vidare. Alla som någonsin sagt något som fortfarande anses vara vist och tänkvärt har förmodligen varit framgångsrika (i någon bemärkelse) vid den tidpunkt då de sa vad de nu sa som alla fortfarande kommer ihåg och det är lätt att vara klok då. När man står där på toppen av kullen och ska dela med sig av sin vishet på ett ödmjukt sätt, då är det rätt lätt att klämma i med att du inte ska stå där på ett ben och glo. Men när du står där, med kramp i benet och inte har någon aning om åt vilket håll du ska åt härnäst, hjälper det då att någon har talat om för dig att du ska hoppa? Kanske. Förmodligen. Låt oss inte röra till det ytterligare utan jag kan bara konstatera att det är dags att sätta igång. Men inte just nu. Imorgon!

Googlade mig själv…

.. för att kolla om min blogg dyker upp och javisst, det gör den. Men innan den så dök en artikel från 2004 upp. Sjukt roligt att detta finns dokumenterat! Och jag kan säga att dikten jag skrev bygger på ”Så bistert kall”, ni vet den sorgliga punschvisan, som min äldsta bror brukade sjunga (men det kunde jag ju inte gärna berätta för tidningen). Här finns artikeln i alla fall, om ni är nyfikna! Elever prisas på Färsingaskolan

Alla dessa papper

Det är så mycket att fixa med inför USA och man blir trött bara man tänker på det. För att få det där efterlängtade I-20 certifikatet från skolan som vi behöver för att få vårt visum från amerikanska ambassaden behöver vi lämna in 5 olika papper och bevis för att vi har råd att åka, att vi har gått ut gymnasiet och svar på diverse frågor, som till exempel om vi är krigsveteraner. Svar nej och så vidare. Så det fixar vi med nu och det går segt men framåt. Men nu till något helt annat. För att inte tråka ut er alldeles för mycket kommer här en kul sång… Enjoy!

Barnvänligt Warmuseum!

Walter och jag har hittat var sin kompis, nannyn Zhaklina från USA med rötter i Grekland och Grace, 18 månader från Grekland med rötter i Österrike. Grace pratar både tyska, grekiska och engelska vilket innebär att hon inte pratar så mycket alls ännu men hon är himla söt. Vi har hängt med dem i några dagar och nu har vi varit på War museum, inte så mycket för krigsutställningarna utan för att de har en himla fin lekavdelning för små barn. I stort sett allt är i skumgummi och det finns en massa leksaker och grejer att klättra på. Man kan säga att Walter och Grace sprang och lekte konstant i två timmar. Man fick betala 2,5£ per barn över 1 år och sen fick man vara där inne i en timme. Anledningen till de två timmarna spring var att vi var där tidigt för att få plats, de tar bara in 30 barn per timme, så vi fikade lite innan och då sprang barnen också runt och lekte med en traktor som man kunde åka i. Well, det var egentligen en stridsvagn men i Walters ögon är alla stora maskiner på 4 hjul en traktor så vi kallade den för det. Jag kan verkligen rekommendera War museum om man är i London med små barn, deras fik har god latte också! Igår när vi också var där, men inte kom in för att det var fullt, gick vi på en utställning som heter War Horse som också var väldigt trevlig. Kan vara värt ett besök, alla utställningarna är gratis.
Ser inte så kul ut på utsidan kanske,
svårt att föreställa sig att det finns ett lekland där inne…

Här i entrén stod ”traktorn” som W lekte med så fort han fick chansen

Inne på leklandet
Här kunde man klättra i gångar en bit ovanför marken

Grace gick först

och sen kom Walter
Lilla B roar sig själv, här sitter hon och dansar
(även om jag förstår att ni inte ser det på en stillbild)

Tågen var också väldigt populära

… och rutschkanan

Harrods!

Igår var vi på Harrods, vilket var en häftigt upplevelse. En massa folk och sjukt dyra grejer i ett magiskt varuhus! Här kommer lite bilder därifrån!

Allting är Hans…
Utanför stod det här ekipaget och väntade

Skyltfönsterna med Swarovskis diamanter som huvudtema

Walter imponeras
 Nu till vad man kan köpa på detta fantastiska och överdådiga varuhus
Först barnmode:

Det här är alltså inte till din moster utan till din femåriga dotter

Lika så det här

… och till ett rimligt pris så klart. 
Nu till husdjuren
Varför inte köpa hundleksak och hundskål för några hundra pounds styck…

Den här tror jag Sulitelma hade gillat,
men hennes husse hade nog inte uppskattat att matte la 1300 kr på en hundsäng.
(framförallt inte eftersom hon ändå sover i vår säng…)

Eller kanske ett halsband för 160 £ 

Här var ett bageri för hundar
och ett spa
vet inte om hundarna såg så avslappnade ut dock
självklart kunde man också köpa hundvalpar,
de såg ut att ha det bra även om de var instängda, tror att de tar rätt väl hand om dem. 

Pet fashion med jultema

Var lite sugen på att köpa en sådan här till Sulli
men jag var rädd att de andra hundarna skulle reta henne…

Walter hittade en pandakompis

Självklart kan man köpa brudparet!

Kanske en liten Mini Seven för knappt 10 000£

Här fanns också en klänning som Madonna haft på sig på någon stor konsert

De hade en liten avdelning för Harry Potter-prylar

Skulle gärna köpt alla böckerna så här fint inbundna men jag har ju redan läst dem några gånger,
men jag var sugen… 

Inspiration

Funderar mycket på framtiden nu för tiden, älskar sjukgymnastik men brinner för att producera. Frågan är bara hur och vad. Vissa dagar skulle det vara skönt att veta att man har ett ”riktigt” jobb och en fast inkomst och faktiskt får jobba med att hjälpa människor att må bättre, det låter ju rätt gött liksom och sjukgymnastik är verkligen roligt! Men samtidigt… att gå 100% in i ett projekt, organisera upp och planera en föreställning eller ett event kan vara det roligaste i världen. Börja skissa upp hur organisationen ska se ut, ta kontakt med rätt folk, få reda på alla förutsättningar, göra budget, börja sälja biljetter, marknadsföra och fram för allt att få jobba med själva showen, med artister, tekniker och medarbetare. Att checka av med alla så att de är redo, öppna portarna för publiken, släcka ljuset och sedan stå back stage och titta på vad som händer på scenen är magiskt tycker jag. Det finns få saker som slår det. Samma känsla infann sig när vi gjorde Karnevalsfilmen, ”tystnad, tagning” och kameran rullar, skådespelarna tände till och gav 100% och efter tagningen gick man igenom tillsammans med regissör, fotograf och ljud och så förbättrade man något lite grann och så körde man igen och så blev det ännu lite bättre. Det kanske låter fånigt men det ger mig gåshud.

Hittade en artikel om Ander Jansson och Johan Wester från 2008 som verkligen inspirerar! Jag vill också sitta på ett fik hela dagarna och planera stordåd! Ska bara ut i världen först och få lite kunskap om hur man skapar stordåd, sen får vi se! Artikeln kan ni läsa HÄR föresten. Kul att Anna Modéer Wiking också är med i artikeln, en förebild för mig när det gäller att leda en organisation, hon är duktig och professionell men gör allting med en glimt i ögat och med oerhört mycket glädje. Dessutom har hon familjen med på ett hörn (ofta ett ganska stort hörn) och det gillar jag. Det var så vi drev fälttävlan på Övedskloster och det var urkul!

Jag vandrat i minnenas allé och hittade lite bilder från Agardhspex och Karnevalsfilm, mycket nöje!

Calle spelar livvakt, gillar att Jakob är inne i rollen trots att han inte är i bild!

Vi har hämtat den fina filmflaggan från min kompis Hugo som var på tåget på väg till Malmö 

Regisserar Agardhspexet med de två gästregissörerna Jakob och Olof (typ andra gången jag träffar Olof)

Filmfolk på iskall inspelningsplats, gänget höll alltid stämningen på topp!

Agardhspexets ensemble! Bra gäng! I det gänget har vi faktiskt fem framtida Boelister! 

Filmgänget kollar på vår Lipdub (undrar vad som hände med den föresten, jag återkommer!)

Trendspaning – mellanregler och bombsäkra soptunnor

Har två nya spaningar att ta upp.

1. Ska man gå över ett övergångsställe, förlåt, låt mig omformulera mig, övergångsställen existerar inte, man får gå över där det verkar rimligt och hoppas att det inte kommer en bil. Och så finns det trafikljus för gångtrafikanter också så klart, men för att gå över där krävs också en del mod. Först är det nämligen rött och rött och rött och rött och sen plötsligt är det grönt (gärna alla övergångsställen i fyrvägskorsningen samtidigt) och då har man ca 6 sekunder på sig att gå över och sen blir det svart. Gubben slocknar alltså och då vet man inte om man fortfarande får lov att gå eller om man ska stanna, men ofta kan man inte stanna för man står mitt i gatan, så man fortsätter gå. Tydligen ska det vara någon slags mellanregel när gubben är släckt; man får inte börja gå men man har rättighet att gå före bilarna men bilarna får köra också ifall det skulle vara tomt på gångtrafikanter. Man får helt enkelt ha koll på alla håll, fram för allt när man gå över med barnvagn, vilket vi gör en del.

2. Efter alla kravaller i London som har varit den senaste tiden har man plockat bort ett gäng soptunnor. Alltså i stort sett varenda soptunna på gatan är bortplockad. Det finns kanske ett tjugotal i hela London (känns det som) och man ska ha tur om man springer på en sådan. Idag gick vi i 20 min innan vi hittade en soptunna. Detta är följden av en väldigt enkel orsak; i soptunnor kan man kasta bomber. Engelsmännens lösning? Självklar! Bombsäkra soptunnor! Och när man ändå är i gång med dessa, förmodligen, asdyra avfallstunnor så kan man lika gärna passa på att sätta in en LCD-skärm i dem, så det har man också gjort.  Då kommer man också kunna få information om resor, nyheter och säkerhet ifrån tunnorna, otroligt praktiskt! Redan nästa år kommer dessa tunnor att installeras lite här och där i London men fram tills dess får man glatt hålla fast vid sin tomma starbucksmugg en extra stund och hoppas att man, någon gång, springer på en soptunna.

Läs mer om de Nya soptunnorna!