Folkes nostalgiska barnrum

Det absolut roligaste att inreda i vårt hus är Folkes rum. Mycket beroende på att det nu är mina gamla barngrejer som kan får användning för igen, jag är en samlare nämligen och har sparat på en hel del små grejer som Folke nu får stå ut med tills han är gammal nog att ha en åsikt (alternativt tills han är gammal nog att köpa sina egna grejer…). Det är inte bara mina gamla saker som finns där, vi försöker också fylla på med färg och trams. Det är också under utveckling, men här kommer ett smakprov på hur det ser ut för tillfället: En poster från 500-spelet (eller om det kommer från föreställningen), som Anders Jansson och Johan Wester producerade och som Olof jobbade med för typ sju år sedan. Det är en måttstock där man kan jämföra sig med en massa kända personer. Minst är Attila på 137 cm.
En galge från Lundakarnevalen 2014, som vi använde som bordsplaceringslapp på ledningsgruppsfesten efter karnevalen. (Den sitter mest där för att det fanns en krok framför mig när jag plockade upp den ur en låda… vi får väl se var den hamnar sen, men Folke gillar att kolla på den)
Den övre tavlan fick vi i bröllopspresent och tavlan under har jag målat när jag var 10 år till min mormor och morfar. Som den blödiga nostalgiker jag är tycker jag det är fint att den sistnämnda har suttit på min mormors vägg sedan dess och därför har jag svårt att slänga den.

En kartbok som vi köpte på Harrods i London, precis innan Folke föddes, med tanken att han skulle bläddra i den när han blir lite äldre. Samt ett pussel där man kan lära sig fåglar (mycket viktigt i vår familj).
Ankan är en present som jag fick av Hans & Johanna när jag hade gjort mitt första gymnasiespex. Det står ”bra jobbat Fanny, RAJ!” Jag minns att jag frågade vad ”Raj” betydde och Hans svarade: ”Du vet… RAJ!” ”Jahaaaa”, sa jag men fattade ändå inte riktigt. Till höger en liten tavla från Dubai som jag och mamma köpte när vi var där för ett år sedan. Här är min älsklingsspeldosa; när man öppnar lådan så börjar den spela och clownen dansar. Den funkar fortfarande även om den har blivit rejält solblekt. Sen en liten skål som jag fick i doppresent och två fina bilar i trä, som Folke fick när han var en vecka gammal av några i kommittén.
Några finare kläder som Folke också fått (det är inte bara söta klänningar man kan hänga upp på galgar…). En japansk outfit och en Phillies-hoodie. Om någon undrar så hejar vi på Philadelphia i Baseboll.

Man kan också se karnevalspapperskorgar (så klart!), några böcker som är sagor som har varit föreställningar som Olof varit med i (Det susar i säven, Pippi, En julsaga), den lilla hästen från en karusell, den flagga Olof hade på en fotbollsmatch i våras där Zlatan spelade (där Olof ville ta med Folke, som var en månad gammal, för att han iallafall skulle ha sett Zlatan, även om han inte kunde se länge än en meter vid tillfället), fler små presenter till Folke och så klart: akut-clownnäsan som Olof fick som resepresent för inte så längesen. Alla behöver ju en akut-clownnäsa.

Till sist, nedan, några andra tavlor och självklart, papegojan som hängde i mitt rum också.

Sakta men säkert kommer vi nog byta ut sakerna mot saker som Folke har fått eller gjort eller målat. Men jag gillar när det finns en historia bakom de saker man har och det är ju kul när man kan återanvända. Olof är inte fullt så nostalgisk och han låter mig fixa och inreda. Nu jobbar han så mycket också så det mesta har jag pillat med själv, men vi brukar diskutera och bolla idéer på kvällarna. Folke ger ju inte så mycket respons på sitt rum ännu… Det är inte heller så ”lekvänligt” för en ettåring. Men det kommer det bli! Tills dess så njuter jag av att titta på allting vid varje morgon- och kvällsamning.

Annonser

Ett litet andrum

Här hemma på landet är det enkelt att stänga av Lundalivet ett litet tag. Man kan alltid ta flykten ut i skogen, med en god bok någonstans, vid ett pussel eller framför tv eller tv-spel. För att inte tala om alla barnen man kan leka med när det är jullov! Dessutom dricker vi mycket kaffe. Egentligen behöver man inte lämna köket på hela dagen. Med tre bröder, lika många svägerskor och sju brorsbarn så finns det alltid någon som är sugen på fika. Den här julen har jag också verkligen försökt stänga av digitala medier ett tag, inte kolla mailen varje dag (eller i alla fall inte flera gånger per dag) och inte hela tiden ha telefonen i närheten. Svårt men nyttigt!

Så här kan det se ut:

bild

Middag för alla barnen, nu är de så många så de får ett eget bord.

bild2

Promenad i det fina vädret!

De två kusinerna kom på att de kunde hålla handen för att inte frysa. Sen gick de så hela vägen.

bild3

Familjejakt i mellandagarna är tradition.

bild5

Pappa får ner barnen under bordet för att titta på film. Mycket poppis!bild4

Avskedskram idag när ett gäng flyttar tillbaka in till Lund.

Det har varit en väldigt mysig jul och batterierna är nu laddade inför våren!

Skype – något för alla!

Det är inte lätt med lånddistansförhållanden, men just nu har vi ett med min min bror, svägerska och två brorsbarn (Walter och Beata) som bor i Frankfurt. Då är det tur att skype finns! Så vi kan se dem växa lite (nu tänker jag i första hand på barnen) och så att de inte glömmer oss så klart. Idag är det Walters treårsdag så vi skypeade lite. Barnen var inte så intresserade av oss för det hade tydligen varit full fart hela dagen, men när vår katt Zeus dök upp i rutan blev det plötsligt väldigt spännande. Zeus var inte lika entusiastisk, men han spelade med ett tag.

20121028-201344.jpg

Om tre veckor ska vi åka ner och hälsa på dem, som vi längtar!!

Helg alltså!

Någon lär ha sagt: Det bästa med att jobba är att man är ledig på helgerna. Det håller jag väl inte riktigt med om men jag tycker ju faktiskt om mitt jobb. Men det är ändå trevligt med helg. Förra helgen var magisk på många vis (använder jag ordet ”magiskt” för ofta? borde kanske sluta). Olof stack till Norge vilket var trist för mig men kul för honom, ett helt gäng grabbar som Olof har bott med träffades där och hade det gött. Men jag var hemma ensam i vårt fina hus på landet. (Jag säger vårt, även om det rent tekniskt sätt är min brors, eller min andra brors, jag vet inte. det är i alla fall inte vårt. Men nu låtsas vi det!) Efter en mycket trevlig och lyxig After Work hos min faster, då vi firade min kusin som nu fyllt 25 (vilket är läskigt eftersom det innebär att jag snart blir 24…) så började jag pyssla lite i huset. Vårt hus. Några timmar på fredagsnatten och några på lördagsmorgonen, sedan var faktiskt det mesta undanplockat av allt vårt stök sen vi flyttade in. SKÖNT! Helgen fortsatte sedan med lite mys med brorsbarnen (de som är kvar i Sverige), examensfest för min underbara kompis Calle och sedan 101års fest för mormor. Det ni! 101 år! Här kommer lite blandade bilder från helgen!

Provsmakar bubbel på kontoret, bra start på helgen!

Våra fina hundar sov, medan jag städade (selma, t vä, är Christian och Ikas som vi lånar)
Mys med brorsdotter Olivia

Bus med O

Partaj för Calle

Mormor 101! 
Kvällssol!

Olof har varit och köpt en fågelmatshållare (eller vad det heter)

Huset från baksidan!

Dags att återgå till Arenan, ikväll har vi publikföreställning för första gången, spännande!

Bye bye Lollon!

Nu är vi hemma igen. Olof efter fem dagar och jag efter sex veckor. Förutom julskyltningen som plötsligt drabbat Lund är det mesta sig likt. Visst Domkyrkans museum (eller vad det nu är) är färdigt och invigt och Saluhallens nybyggnad börjar också ta form. Och granen har visst ramlat på Mårtenstorget på grund av någon liten storm igår. Stormen Berit tydligen. Det låter ju skräckinjagande… Varför dessa namn för övrigt? Jaja, det är ett så kallat sidospår, glöm det. London har sammanfattningsvis varit underbart! Vi har haft härligt väder i stort sett hela tiden, människorna är trevliga, maten är ganska god, pundet är billig, staden är trevlig och barnen, dessa fina barn som jag lyckligtvis fått mysa med i sex veckor, shit vad jag saknar dem. Redan? Ja, jag saknade dem redan imorse när vi smög upp utan att väcka någon, annars brukar det vara Walter som väcker mig med ett ”gå upp!” och stort leende. Sen vill han ha ”vide” (välling) och ”titta tede” (titta på barnprogram på tvn, helst Nicke Nyfiken och hans ”pappa”). Beata vaknar även hon, ofta med ett leende. Och även om hon inte snackar ännu så kan hon klappa, vinka och snart krypa! (inget av detta kunde hon innan vi åkte). Måste visa en liten fin film på barnen tillsammans, för de gillar verkligen varandra också. (herre gud, jag börjar låta som skådespelarna som ska marknadsföra sin film och som bara måste berätta hur underbart de har haft det tillsammans med hela crewet och att de alla är som en familj och att ingenting är dåligt. Men vi är redan familj och visst det var jobbigt ibland och ibland var alla arga och ibland regnade det, men oftast inte.) Så här kommer filmen i alla fall. (W höll på att byta om till pyjamas, därav har han inga byxor. Och det är mitt diadem han har på sig, om någon undrar…)

Och London var barnvänligare än vad jag först trodde, jo man kan i stort sett inte åka tunnelbana själv, eller man kan men man vill inte, men i övrigt har vi hittat en massa roliga barnaktiviteter. Army museum (det hette inte War museum, som jag har trott hela tiden) var helt klart bäst. Science museum var också bra men fruktansvärt mycket barn, trots att vi var där på en vardag, då var nämligen alla skolbarn där. Men Walter älskade att leka med vattnet! Och så finns det ett helt gäng parker så klart!

Olof och jag har hunnit med lite mer vuxna grejer som shopping och musikal också men vi ville båda hänga med både barnen och Christian & Ika så vi var inte jätteaktiva vad gäller museebesök och sevärdheter, tvärt om, vi såg Lord Nelson, Big Ben och Westminister Abbey, c’est tout. Men vi har gått en massa och bland annat varit på Winter wonderland i Hyde Park och tittat på julmarknaden och karusellerna. Det var mysigt men kanske lite väl mycket folk. När man känner att man bli slussad fram av folkmassan och inte kan stanna för att titta på saker, då är det några personer för mycket. Men åker man dit en vardag så är det inga problem!

Vattenlek på Science Museum, Ws kompis Grace till höger

Lilla B med ett klistermärke, så nöjd för så lite
På army museum

Somnar i cykelaffären
Åker tåg på Winterwonderland

Mys på musikal

”den här vill jag ha i julklapp!”

På sushirestaurang med Zhaklina (som inte kan använda pinnar)
På Piccadilly cirkus

Turistigt på stan

På väg att laga en punkterad vagn

Följa John i St James’ Park

Sushibuffé sista kvällen

Bagaget vi fick med hem, 3 stora väskor+4 handbagage

That’s it! Nu blickar vi mot nya utmaningar och nya städer. Först Lund ett tag, börjar jobba på onsdag och pappersarbetet inför USA fortsätter, men mer om det senare. Tack Christian och Ika för fantastiska sex veckor och två fantastiska barn! Och som Walter säger ”Bye Bye Lollon”!

Bilduppdatering!

Insåg plötsligt att jag har varit dålig på att bilduppdatera senaste dagarna så här kommer ett gäng bilder! Och så måste jag bara säga OLOF ÄR HÄR! Äntligen! Vi ska blogga ikapp de närmsta dagarna, han är lite dålig på att uppdatera sin blogg nämligen så jag måste föregå med gott exempel. Och varning för att följande bilder kanske fokuserar en del på Walter och Beata men de är så fina så det gör inget!

Den fina båten på Diana Memorial Playground,
lite för stor för Walter men den var spännande att titta på!

Han åkte rutschkana istället

och körde traktor!

… och gungade

Beata åkte vagn

Walter låter Olof provsmaka frukt genom datorn

En söt liten tjej i sin nya klänning!

Walter provsatt en karusellhäst

På naturhistoriska museet  
Utelåsta, Christian försöker få upp dörren

Sen försökte Walter

Det kommer fler bilder snart! Nu ska vi göra London på fyra dagar och visa Olof allt vi gjort. Ikväll har vi sett Wicked som sammanfattningsvis var FANTASTISK! Se den om ni har möjlighet! Min tanke är att jag ska ge er en lite utförligare recension och också jämföra med Billy Eliot och Anything Goes som vi såg i New York men det får bli när energinivån är lite högre. En sak är säker, man blir oerhört inspirerad av att gå på musikal, nu ska här produceras!!

Oh what a night

Att hänga i ett trapphus i tre timmar med två små barn är inget jag rekommenderar. Vi har varit utelåsta, utan mat, blöjor, Ikas glasögon, Ikas skor halva kvällen. Det var också precis under den tiden barnen skulle äta och sova och efter cirka 30 minuter hade Beata gjort kod brun (ni fattar?!). Vilken cirkus och förtvivlan. Men efter kontakt med fyra olika låssmeder på fyra olika telefoner med för lite batteri som dog en efter en (telefonerna alltså, inte låssmederna) så kom först ingen låssmed inom en timme som han hade lovat, han hade blivit uppehållen på kunden före oss. Men sen, efter ytterligare 55 minuter kom en kille, stack in en liten plastgrej och vips så var dörren uppe! För det tog han mer betalt än vad vi lägger på el på tre månader, men absolut, totally worth it! Det är alltid skönt med utgifter som man inte behöver tänka över, vi var ju tvungna att komma in, plan B hade varit att krossa ett fönster…

En snabb liten trendspaning bara, engelsmännen älskar spraydeodorant. Det känns inte som om det har slagit så mycket i Sverige? Där kör man roller och stick, eller hur? Jag menar, visst, jag hade spraydeodorant när jag var 14, men det var ju oerhört inne då. (Jag var ju alltid inne som tonåring nämligen) (obs ironi). Apropå spray… Vad hände med den sajten? Den var också inne när jag var 14 ungefär. Var tvungen att googla det. Jo, de finns kvar men ingår nu i ett ”mediehus”. Så klart. Men man kan tydligen fortfarande skaffa mail, spela spel, läsa horoskop och spraydejta, bara en sån sak.