Nu är vi tillbaka i skolan och jag förbereder för fullt inför min sista film. Olof har huvudrollen så klart och Crystal är också med. Förhoppningsvis kan vi börja filma redan till helgen. Ska bli väldigt kul men också läskigt. Nu ska vi försöka använda allt vi lärt oss de senaste fem veckorna. Men eftersom jag inte direkt har några inspirerande bilder från vår skolmiljö som kommer här istället en bild på två sköldpaddor. Som solar. Tror jag.
new york
En härlig helg i Philadelphia
Denna helgen har vi för första gången några dagar ledigt. Så vi har faktiskt tagit lite semester från skolan. Jag har ett första utkast på mitt sista manus och ligger lite före de andra i klassen, vad gäller planering så jag kan med ganska gott samvete vara lite ledig. Det kommer säkert att bita mig i foten imorgon men det ska nog gå bra. Och eftersom det har varit så otroligt härligt väder har vi varit ute nästan hela dagarna. (tyvärr bloggar jag nu från mobilen, så bilderna kommer senare). I fredags spelade vi först in den sista filmen i vårt näst sista projekt, då vi ska lära oss att ta upp dialog med bom och mick. Mycket roligt och assvårt, vet ni hur mycket ljud det finns överallt som man inte vill ha med på film? Allt från brummande kylskåp till fåglar till bilar till regissörer som inte vet när de ska sluta äta choklad. (det sistnämda var inte jag!) det är hopplöst att ta ljud på plats och jag förstår att folk gör större delar av filmer i studios.
På fredageftermiddagen tänkte vi gå till Central Park Zoo men i och med att det var långfredag och fint väder så tänkte ungefär 200 000 andra människor också det, så vi struntade i Zoo och strosade bara runt i parken istället. Även igår strosade vi runt i Central Park, denna gången med Crystal och tittade på olika fåglar och på folk som spelade Baseball och lekte med sina hundar. Det var på det hela taget ganska idylliskt. Sen tog vi oss med en Bolt Buss till Philadelphia där vi hälsade på mammas gamla collegekompis Chris, som nu har blivit en god vän till familjen. Hennes son Tavis var också hemma och fram till förra maj hade jag inte träffat Tavis sen Hans och Johanna gifte sig (2002) men senaste året har vi träffats både i Washington, London och nu här. Ganska lustigt. Att komma hem till Chris är lite som att komma hem, både Olof och jag slappnade genast av och bara njöt av att ha trevligt och bli ompysslad. Chris har verkligen tagit hand om oss. Igår åt vi kinamat och tittade på en fågelskådarfilm som heter The Big Year med Steve Martin, Jack Black and Owen Wilson. Den var lite smålustig, handlade om tre killar som ville göra ett Big Year, alltså se så många fåglar som möjligt i USA under ett år. Sen idag har Chris tagit oss med till två olika skogar för att skåda fågel och promenera i det fina vädret, verkligen härligt! Så vi har varit ute mycket och helgen avslutades med en väldigt god påskmiddag med lamm och hela faderullan. Jag tror att det var bland det bästa vi ätit på hela resan, kanske mest för att jag och Olof verkligen har längtat efter hemmalagad mat. Nu sitter vi tyvärr på en buss tillbaka till New York, vi älskar ju den staden så klart men det är ändå med lite vemod som vi lämnar Philadelphia och hemtrevligheten hos Chris.
USA gillar sallad
Det är sant, i vart och var annat Deli kan man köpa fräsch sallad från salladsbufféer. Dessutom har de lite större affärer som Wholefoods eller Bread and Butter (som både ligger bara någon minut från vår skola), som har enorma salladsbufféer och även bufféer med varm mat eller frukt eller efterrätter. Det är fantastiskt!
Screening Music Film
Idag har vi haft screening för vårt senaste projekt, the music film. Vi har jobbat med ljud för första gången och det är väldigt svårt. Tanken med musikfilms-projektet här på skolan var från början att man verkligen skulle göra en musikfilm och passa in film med musik, logiskt ja, och ja, helt ärligt, lite tråkigt. Nu är vår lärare (ni minns, Bryan) lite trött på att hans studenter gör musikvideor där man dansar runt på stan till ”New York, New York”, så han har ändrat uppgiften något och sagt att vi kan göra en ljudfilm om vi vill. Alltså, för er som inte vet, allt man hör på film, som inte är dialog, är pålagt i postproduktion. Jag vet, helt sjukt. Men allt från fotsteg till att borsta tänderna är pålagt och detta är en konst man inte lär sig på en kvart direkt. Så vi har haft mycket roligt med det här projektet och samtidigt slitit vårt hår en del också. Till sist tror jag att alla blev ganska nöjda för screeningen var verkligen jättebra, jag blev otroligt imponerad över hur mycket bättre de här filmerna var jämfört med våra continuitys. Alltså utvecklas vi och det är kul. Eller, kan det vara som Bryan sa, att vi är så vana vid att se stumfilm för tillfället så allt med ljud, som låter något sådär okey, är otroligt imponerande. Jag väljer att tro på det första alternativet. Återigen är jag i skolan och har glömt mobil/kamerasladden men det kommer att komma bilder (och kanske till och med filmer), snart!
Trevlig helg!
frukt, film och för mycket kaffe
Tiden verkligen flyger iväg och vi börjar närma oss mitten på kursen. Mitt dåliga bloggande senaste veckan beror egentligen enbart på att vi har flyttat och inte har internet på det nya stället. Och vart har vi flyttat, kan man undra. Jo, till ett litet rum på 73e gatan, väster om Central Park. Vi har världens finaste utsikt och behöver bara korsa gatan för att vara i Central Park, det är optimalt om man är fågelskådare (som Olof) och gillar promenader (som jag). Vi flyttade in i måndags under minst sagt röriga omständigheter. Vi både hade olika inspelningar på morgonen, sen stressade vi i oss lunch, packade färdigt det sista och släpade med oss väskorna på tunnelbanan (jodå, tunnelbana = i stort sett gratis, taxi = i stort sett skitdyrt). Vi hade ju bara 3 stora väskor och var sin supertung ryggsäck. Men jo, det var jobbigt. Men vi kom fram, försenade, svettiga och var egentligen tvungna att vända direkt och hasta vidare till nästa filminspelning. Det var en tjej i mitt crew som skulle filma och jag och Olof fick spela mot varandra, mycket roligt. Och trovärdigt hoppas jag eftersom vi skulle spela ett förälskat par.
Och sen har veckan fortsatt i den hastade takten kan man säga. Mycket kaffe har det blivit och jag försöker kompensera mycket stillasittande med mycket frukt (hur nu det går ihop…) Vi har haft långa dagar och mina projekt börjar kulminera och leda till mitt sista finalprojekt. På tisdag ska jag ha ett färdigt manus och jag har inte ens en idé ännu, så… om ni kommer på något som man kan filma på två dagar och redigera på fem så är jag idel öra.
Dags att skynda vidare!
Vardag i New York!
Utelämnad
Klockan är 00.51. Om sju timmar och fyrtio minuter ska jag träffa mitt crew, 30 minuter tidigare än vanligt för att checka ut kamerautrustningen och förbereda för inspelning. Tills dess ska jag på något sätt ha fixat min rekvisita, samt kostym till en av skådisarna i form av scrubs (jag vet inte vad sjukhuskläder heter på svenska). Hur jag ska fixa detta vet jag inte och eftersom vi fortfarande inte jobbar med ljud, så kan det vara svårt att förstå att en sköterska är en sköterska om hon inte bär scrubs… Men det löser sig och huvudsaken är ju trots allt att vi ska förbereda, filma, redigera och inse vad vi gjort fel till nästa gång. (redan nu kan jag nog skriva upp, ”fixa kostym tidigare än natten innan” på den listan) Anders Jansson har gått den här kursen för många år sedan och han berättade glatt att de fick en kamera i handen, gick ut och filmade, kom tillbaka och så var allt svart. Jaja, då var det bara att gå ut igen, göra om och göra rätt, man lär av sina misstag. Och det är ju sant och den attityden har de fortfarande, men vad mycket roligare det är om det blir bra från början.
Det snackas också mycket om hierarkin på en inspelningsplats för en inspelningsplats kräver hierarki och följer man inte den, blir man avskedad (det är rätt enkelt att bli avskedad). Regissören är chef på plats (rent tekniskt är ju producenten chef för han har pengarna, men utan regissör har man inte ens idén till filmen, så han har ändå ganska mycket att säga till om). Tillsammans med sin DP (director of photagraphy) vet regissören precis hur allt ska vara. Han har förklarat för sin DP för flera månader sen hur han vill ha varje scen, varje shoot, varje klipp. Ett bildmanus formas (de stora regissörerna har tio-tolv personer som sitter och skissar bildmanus när regissören berättar om sina visioner) och när man väl är på plats vet DPn exakt hur varje shoot ska filmas och ljussättas. Sen har han självklart ett gäng under sig som ser till att hans visioner, som är en förlängning av regissörens visioner, följs. Jag älskar filminspelningar, jag gillar när alla vet precis vad man ska göra, även om man bara har en liten uppgift så gör man den till 150% för att (och här kommer twisten igen) gör man inte det, så blir man avskedad. Det säger våra lärare hela tiden. Är man inte i tid till sin call time, som förmodligen är crew call (eftersom jag inte jobbar som skådis), och att vara i tid innebär 30 min innan crew call, så blir man avskedad. Är man där 30 minuter innan är det bra, är man där prick är det godtagbart och är man sen är man avskedad. (Då är det ändå lustigt tycker jag, att det alltid är minst en person i min klass, som blir minst 10 minuter sen varje lektion, men det är en annan historia).
Den kursen jag går, är i första hand en regissörsutbildning tydligen. Jag vet inte vad jag trodde innan och nu verkar det logiskt men jag var inte riktigt beredd på det. Vi lär oss alltså alla bitar av filminspelning för att sedan bli framgångsrika regissörer. Och då kan man säga att de pratar väldigt mycket om hur viktigt det är att man gör sin hemläxa som regissör. Man kan inte komma till en inspelningsplats oförberedd. Till en film skulle man, som sagt, ha träffat sin DP månader i förväg och även skådespelarna, som kommer fråga en massa om manuset ”vad vill min karaktär? vad är min karaktärs mål? politiska åsikt? vad har hon att förlora? tycker hon om thaimat?” och så vidare. Som regissör har man så klart svar på dessa frågor och ger dem till skådespelaren. MEN man får inte ge direktiv i adjektiv, nej, man måste lära sig att prata det obegripliga ”skådespelar-språket” och ge direktiv i VERB och inte hur som helst heller. Jag ska alltså inte säga till min skådis: ”du ska skratta” utan man ska säga ”du ska vara glad” och sen får skådisen gestalta den känslan och det verbet som hon vill. Fast det är så klart mer invecklat ändå tror jag. Det är väldigt svårt i alla fall, att göra det rätt och det var detta den där läraren skällde på oss för i onsdags. Vi har alltså inte fått så mycket utbildning om det innan vi träffade honom och han förutsatte att vi var värdelösa, för att ”film making studenter gör ändå fel”, så det är lika bra att vi fattar det från början… Jag tror att vi har fattat, jag har det i alla fall. ”Gör din läxa, lär dig det där språket” Och imorn ska jag vara director. Hur tusan ska det gå? Äsch, inte ens skådisarna har lärt sig ”språket” än, det skulle inte fatta om jag började veckla in verben i karaktärens mål (till en två minuters stumfilm dessutom). De vill i nuläget veta om de ska vara arga eller glada, no offence Olof.
Läxan har jag gjort. Både shoot list, bildmanus och ritningar på vad kamera och ljus ska stå. Jag vet hur jag ska dirigera mitt crew och skådisarna är Olof, Crystal och en kille från Texas som heter Frank, han går också i Olofs klass. Så jag vet att de är snälla och trevliga. Olof kommer först så vi börjar med hans shoots och han är så klart väl införstådd med hela scenen och säger att han tycker den är bra (vad ska han säga liksom?). Så det ska nog gå bra hoppas jag, men regissören ska ha koll på allt och har man inte det så märks det direkt (det är de snabba med att påpeka på skolan också). Nu är detta vårt andra projekt och så himla blodigt är det inte. Men jag tänker att, om jag ser till att få även de här små projekten så felfria som möjligt, så kommer jag ha mycket enklare för mig sen när det är dags för vår stora lilla film. Så jag kommer vara på tårna i morgon och börja dagen med en stor kopp kaffe. Men jag är inte vaken nu för att jag inte kan sova, nej nej, Olof är ute och filmar (det blev inställt i fredagskväll) så jag måste släppa in honom när han kommer hem (vi har bara en nyckel och just nu har jag den… praktiskt va?) Så sömnlösheten är inte stress men visst är det lite rörigt i huvudet för tillfället. Jag uppdaterar sen om hur det gick!