Skrev detta inlägg dagen efter tidningsdagen, men har inte hunnit lägga in bilderna förrän nu… Så här kommer det, två veckor för sent med några egna reflektioner!

Vilken dag det var, Tidningsdagen 2014. Tusentals karnevalister över hela Skåne jobbade för att sprida det karnevalistiska budskapet, sälja karnevalstidningen och locka folk till karnevalen. Kanske avskräckte man en del också, men det var nog lika bra det i så fall. Vad jag har hört så verkar karnevalisternas uppfattning vara övervägande positiv och det verkar som om vierierna i varje sektion har jobbat hårt för att det skulle bli en härlig dag. Vilket känns jättekul!

Poängen med karnevalstidningen är ju att sprida karnevalens budskap och locka folk till Karnevalen i maj. Det är helt klart vår största marknadsföring för vi sprids i hela Skåne och får dessutom press på det. Sedan säljer vi tidningen för en 20, det är 40 000 ex vilket ni själva kan räkna ut blir en slant. Så att sälja tidningar är viktigt för karnevalen och karnevalisterna och det bygger på att alla hjälps åt. Vi har i största möjliga mån försökt att undvika att ansvaret till ska ligga på den enskilde karnevalisten, genom att istället puscha sektionsledningarna att skapa goda förutsättningar för att man ska sälja mycket och fram för allt ha en härlig dag i den orten man hamnar på. Det är klart att det är lättare om man hamnar i centrala Lund än Hässleholm, (även om Biljetteriet i Hässleholm gjorde, vad jag förstår, en strålande insats), men ju fler tidningar sektionen i Lund sålde desto färre blev det sedan kvar för hela karnevalen att sälja i efterhand. Så det jämnade väl i viss mån ut sig. Vi lyckades inte sälja alla tidningarna på tidningsdagen utan har ett gäng (ganska många) kvar och nu jobbar Blädderiet med att få dessa sålda, samtidigt som varje sektion fortsätter försöka sälja sin kvot. Det är svårt att planera tidningsdagen, förmodligen en av våra största utmaningar (det finns rätt många så stora utmaningar med karnevalen ioförsig). Risken finns att man till slut ändå måste slå ut de tidningar man har kvar på varje karnevalist och be dem köpa ut, eftersom det är så viktigt att få sålt dem. Samtidigt som man också kan se det som ett väldigt enkelt sätt att få in pengarna egentligen. Men jag hoppas att vi har tagit ett steg i rätt riktning och att man nästa karneval kan få till ännu bättre försäljning på ett ännu smidigare sätt. Och om vi jämför oss med Quarnevalen i Stockholm så är våra siffror per karnevalist småpotatis… där uppe ska varje karnevalist sälja 52 tidningar á 50 kr, och man börjar med att köpa ut dem själv för att sedan sälja vidare. Så allt är väl relativt och hur man tar det beror på vilken inställning och förväntan man har från början, vilket man då måste bygga upp från centralt håll.

Iallafall, tillbaka till dagen. Mitt mål var att besöka så många sektioner som möjligt under tidningsdagen. På morgonen var det två uppsamlingar i stadsparken och där fick jag vara med och weheja lite och berätta om vikten av tidningsdagen. Även förra tidningschefen Johan Pärsson var där och delade med sig av sina bästa säljtips. Jag tycker alltid det är svårt att nå ut till några tusen personer med information, fram för allt när man, som jag, är lite beroende av att folk skrattar när man försöker vara rolig, och kanske extra mycket när ens humor bygger på ironi. Men jag har (den hårda vägen) fått lära mig att ironi inte funkar när man talar inför en större grupp, så jag har fått ändra hela min humor när går upp på en scen inför folk. Jag jobbar nu mer med melodin och går man bara upp på slutet i meningarna, så brukar man i alla fall kunna få lite wehej tillbaka (jag skulle säga att det är nästan vetenskapligt bevisat att folk inte lyssnar men gärna wehejar när de får chansen och fram för allt om alla andra gör det). Det gick väl ganska bra i lördags, jag måste nog jobba mer på korta meningar som är mer kärnfulla och kanske inte så mycket på invecklade fyndigheter som verkar roliga på hemma på kammaren natten innan. Men jag lär mig hela tiden!

Resten av dagen åkte jag runt med Olof och hälsade på så många sektioner vi hann. Närmare bestämt fem (!) stycken. Men de var väldigt långt bort! Vi hamnade i Ystad, Simrishamn, Tomelilla, Sjöbo och till sist Staffanstorp! Det var väldigt roligt att få komma och hälsa på snabbt i varje sektion, jag får alltid ett så fint mottagande och blir också alltid imponerad av karnevalisternas pepp. I Simrishamn var det en tjej som sålde 14 tidningar på 10 minuter ungefär och hon började dessutom sälja ut autografer av mig, vilket visade sig vara populärt. Det är en väldigt märklig känsla, att folk vill ta i hand, fotografera och få autografer. Jag gör ju bara det jag tycker är roligast i hela världen. Men det är klart att det är mycket på skoj också, man gör det med glimten i ögar och det är klart kul att man kunde hjälpa till. Och det är sådant man får tänka på och komma ihåg när det inte är så kul, för det händer ju trots allt också…