Screening Music Film

Idag har vi haft screening för vårt senaste projekt, the music film. Vi har jobbat med ljud för första gången och det är väldigt svårt. Tanken med musikfilms-projektet här på skolan var från början att man verkligen skulle göra en musikfilm och passa in film med musik, logiskt ja, och ja, helt ärligt, lite tråkigt. Nu är vår lärare (ni minns, Bryan) lite trött på att hans studenter gör musikvideor där man dansar runt på stan till ”New York, New York”, så han har ändrat uppgiften något och sagt att vi kan göra en ljudfilm om vi vill. Alltså, för er som inte vet, allt man hör på film, som inte är dialog, är pålagt i postproduktion. Jag vet, helt sjukt. Men allt från fotsteg till att borsta tänderna är pålagt och detta är en konst man inte lär sig på en kvart direkt. Så vi har haft mycket roligt med det här projektet och samtidigt slitit vårt hår en del också. Till sist tror jag att alla blev ganska nöjda för screeningen var verkligen jättebra, jag blev otroligt imponerad över hur mycket bättre de här filmerna var jämfört med våra continuitys. Alltså utvecklas vi och det är kul. Eller, kan det vara som Bryan sa, att vi är så vana vid att se stumfilm för tillfället så allt med ljud, som låter något sådär okey, är otroligt imponerande. Jag väljer att tro på det första alternativet. Återigen är jag i skolan och har glömt mobil/kamerasladden men det kommer att komma bilder (och kanske till och med filmer), snart!

Trevlig helg!

Projekt två – continuity – halvfärdigt

Det gick bra! Vi sov fyra timmar, tog oss upp, fixade kaffe och påbörjade filminspelningen. Mitt crew var i tid (typ) och taggade (typ). Vi hittade ett klassrum som vi kunde filma i, det såg inte alls ut som det i min storyboard men det funkade, vi löste det. För det är väl det första man ska lära sig om man vill göra film, flexibilitet. En av mina skådisar kom inte heller, det blev ett litet missförstånd så vi strök delen med henne. Det kommer funka ändå, rent kontinuitetsmässigt, vilket ändå var uppgiften, men det blir nog ingen Oskar för den här filmen heller. Imorgon ska jag redigera den, vilket ska bli väldigt spännande. Jag hoppas verkligen att fokus och exponering är rätt… 
 Preppar rummet, Dan till vänster och Greg på bordet
Olof på plats, väntar på att ljuset ska ställas in ordentligt 

Kollar så att scenbilden ser bra ut, här ser ni Alex också
Frank i bakgrunden och Olof

Efter inspelningen käkade jag och Olof lunch tillsammans 
och jag åt min första Philly cheese, den var mycket god!
(Till Dan J: Nu har jag ätit den och du hade rätt!)

Utelämnad

Klockan är 00.51. Om sju timmar och fyrtio minuter ska jag träffa mitt crew, 30 minuter tidigare än vanligt för att checka ut kamerautrustningen och förbereda för inspelning. Tills dess ska jag på något sätt ha fixat min rekvisita, samt kostym till en av skådisarna i form av scrubs (jag vet inte vad sjukhuskläder heter på svenska). Hur jag ska fixa detta vet jag inte och eftersom vi fortfarande inte jobbar med ljud, så kan det vara svårt att förstå att en sköterska är en sköterska om hon inte bär scrubs… Men det löser sig och huvudsaken är ju trots allt att vi ska förbereda, filma, redigera och inse vad vi gjort fel till nästa gång. (redan nu kan jag nog skriva upp, ”fixa kostym tidigare än natten innan” på den listan) Anders Jansson har gått den här kursen för många år sedan och han berättade glatt att de fick en kamera i handen, gick ut och filmade, kom tillbaka och så var allt svart. Jaja, då var det bara att gå ut igen, göra om och göra rätt, man lär av sina misstag. Och det är ju sant och den attityden har de fortfarande, men vad mycket roligare det är om det blir bra från början.

Det snackas också mycket om hierarkin på en inspelningsplats för en inspelningsplats kräver hierarki och följer man inte den, blir man avskedad (det är rätt enkelt att bli avskedad). Regissören är chef på plats (rent tekniskt är ju producenten chef för han har pengarna, men utan regissör har man inte ens idén till filmen, så han har ändå ganska mycket att säga till om). Tillsammans med sin DP (director of photagraphy) vet regissören precis hur allt ska vara. Han har förklarat för sin DP för flera månader sen hur han vill ha varje scen, varje shoot, varje klipp. Ett bildmanus formas (de stora regissörerna har tio-tolv personer som sitter och skissar bildmanus när regissören berättar om sina visioner) och när man väl är på plats vet DPn exakt hur varje shoot ska filmas och ljussättas. Sen har han självklart ett gäng under sig som ser till att hans visioner, som är en förlängning av regissörens visioner, följs. Jag älskar filminspelningar, jag gillar när alla vet precis vad man ska göra, även om man bara har en liten uppgift så gör man den till 150% för att (och här kommer twisten igen) gör man inte det, så blir man avskedad. Det säger våra lärare hela tiden. Är man inte i tid till sin call time, som förmodligen är crew call (eftersom jag inte jobbar som skådis), och att vara i tid innebär 30 min innan crew call, så blir man avskedad. Är man där 30 minuter innan är det bra, är man där prick är det godtagbart och är man sen är man avskedad. (Då är det ändå lustigt tycker jag, att det alltid är minst en person i min klass, som blir minst 10 minuter sen varje lektion, men det är en annan historia).

Den kursen jag går, är i första hand en regissörsutbildning tydligen. Jag vet inte vad jag trodde innan och nu verkar det logiskt men jag var inte riktigt beredd på det. Vi lär oss alltså alla bitar av filminspelning för att sedan bli framgångsrika regissörer. Och då kan man säga att de pratar väldigt mycket om hur viktigt det är att man gör sin hemläxa som regissör. Man kan inte komma till en inspelningsplats oförberedd. Till en film skulle man, som sagt, ha träffat sin DP månader i förväg och även skådespelarna, som kommer fråga en massa om manuset ”vad vill min karaktär? vad är min karaktärs mål? politiska åsikt? vad har hon att förlora? tycker hon om thaimat?” och så vidare. Som regissör har man så klart svar på dessa frågor och ger dem till skådespelaren. MEN man får inte ge direktiv i adjektiv, nej, man måste lära sig att prata det obegripliga ”skådespelar-språket” och ge direktiv i VERB och inte hur som helst heller. Jag ska alltså inte säga till min skådis: ”du ska skratta” utan man ska säga ”du ska vara glad” och sen får skådisen gestalta den känslan och det verbet som hon vill. Fast det är så klart mer invecklat ändå tror jag. Det är väldigt svårt i alla fall, att göra det rätt och det var detta den där läraren skällde på oss för i onsdags. Vi har alltså inte fått så mycket utbildning om det innan vi träffade honom och han förutsatte att vi var värdelösa, för att ”film making studenter gör ändå fel”, så det är lika bra att vi fattar det från början… Jag tror att vi har fattat, jag har det i alla fall. ”Gör din läxa, lär dig det där språket” Och imorn ska jag vara director. Hur tusan ska det gå? Äsch, inte ens skådisarna har lärt sig ”språket” än, det skulle inte fatta om jag började veckla in verben i karaktärens mål (till en två minuters stumfilm dessutom). De vill i nuläget veta om de ska vara arga eller glada, no offence Olof.

Läxan har jag gjort. Både shoot list, bildmanus och ritningar på vad kamera och ljus ska stå. Jag vet hur jag ska dirigera mitt crew och skådisarna är Olof, Crystal och en kille från Texas som heter Frank, han går också i Olofs klass. Så jag vet att de är snälla och trevliga. Olof kommer först så vi börjar med hans shoots och han är så klart väl införstådd med hela scenen och säger att han tycker den är bra (vad ska han säga liksom?). Så det ska nog gå bra hoppas jag, men regissören ska ha koll på allt och har man inte det så märks det direkt (det är de snabba med att påpeka på skolan också). Nu är detta vårt andra projekt och så himla blodigt är det inte. Men jag tänker att, om jag ser till att få även de här små projekten så felfria som möjligt, så kommer jag ha mycket enklare för mig sen när det är dags för vår stora lilla film. Så jag kommer vara på tårna i morgon och börja dagen med en stor kopp kaffe. Men jag är inte vaken nu för att jag inte kan sova, nej nej, Olof är ute och filmar (det blev inställt i fredagskväll) så jag måste släppa in honom när han kommer hem (vi har bara en nyckel och just nu har jag den… praktiskt va?) Så sömnlösheten är inte stress men visst är det lite rörigt i huvudet för tillfället. Jag uppdaterar sen om hur det gick!

“Practice as if you are the worst, perform as if you are the best.”

Victor Verhaeghe

Alla Olofs lärare jobbar också som skådisar, vilket så klart är väldigt bra då de har en massa erfarenhet och vet hur tuff branschen är men de är ändå duktiga nog att få jobb hela tiden. En av lärarna heter Victor Verhaeghe och i kväll var vi och såg en show som han har gjort på Abingdon Theatre. Han har en egen timme en söndag i månaden och bjuder in lite olika skådisar som deltar i hans sketcher eller så kommer de med egna sketcher och så har Victor en massa egna roliga sketcher så klart. Det var fantastiskt roligt och Victor var en precis så bra skådespelare som man vill att någon ska vara. Han har glimten i ögat, är inte rädd för att spela ful och kan gå in i fem olika roller i fem olika sketcher med lika mycket trovärdighet i varje. Jag tror att både jag och Olof blev inspirerade att producera något live igen. Vi får väl se hur vi kombinerar film- och liveproduktioner i framtiden. Jag skulle vilja lägga upp ett youtube-klipp med Victor men vårt internet är så långsamt, så gå in på hans hemsida och kolla, han har varit med i allt från Third Watch till Sex and the City!

Saint Patrick’s day

17 mars är det Saint Patrick’s Day och även om det inte är en officiell helgdag i USA så är det helt klart en dag man gärna firar så pass mycket att det känns som om Grodan Boll, The Grinch eller The Green Lantern har spytt på hela stan, fast på ett trevligt sätt så klart. Allt är grönt! Plötsligt är varenda amerikan halvirländsk och alla springer runt med lustiga hattar och gröna klövers i öronen (som örhängen alltså). Det är en väldigt härlig och gemytlig stämning på stan, fram tills man springer på ett gäng high school elever som äntligen ser sin chans att dricka offentligt och då tappar all förmåga att umgås bland vanligt (nyktert) folk. Olof hade lektion men jag begav mig ut och kollade på paraden (amerikanarna är verkligen bra på att fira ordentligt). Jag såg den första två timmarna ungefär och det var superkul, härligt väder och glada människor. Här kommer ett axplock av mina bilder från dagen och kvällen, vi gick så klart ut och firade. Ingen av oss är från Irland, men vi ville visa vår support…

Först i tåget kom ett gäng militärer. Jag tog tunnelbanan upp till East 86st och gick och mötte tåget uppifrån. Det gick alldeles utmärkt att gå nästan hela vägen ner förbi Central Park, sen svängde jag av. Det var otroligt mycket olika militärer i paraden, allt från olika regementen till Ubåts-veterander eller Vietnam-veteraner. Och folket älskar dem, där märker man verkligen den amerikanska stoltheten och patriotismen som man inte ruckar på så lätt.

Lite mer färgglada militärer… (alltså, jag har tyvärr ingen aning vem som är vad, så mina kommentarer kommer vara allt annat än informativa, ledsen)

Ett gäng gröningar på trappan utanför Metropolitan Museum of Art.

Hattar

Det var många high school-orkestrar i paraden också, de var nästan bättre än de vanliga orkestrarna, spelade roligare låtar och var fler till antalet så det blev maffigare liksom. 

Fler hattar… 

… 

Och en hel massa poliser också ”New Yorks finests”

Kul hatt

Söt hund

Kul kille

Flaggor

Det här gänget var bäst på att marschera och ”drilla” med sina gevär, oerhört imponerande!

Grön barnfamilj

Ännu en hund som inte förstår varför den måste vara med om detta…

”If you’re lucky enough to be Irish, then you’re lucky enough”

Söt liten tjej som dansade för alla som ville titta

Den inte så söta, äldre versionen av den lilla tjejen, hon dansade inte. Inte än i alla fall. 

Ett gäng hästar, men inte militärer, snarare en ridskola. 

… och efter dem kom rengöringen

… hatt igen

Nu är det kväll och eftersom vi inte kom in på den första klubben, hamnade först jag och Olof på ett litet, uppenbarligen mycket populärt ställe mitt i the Village. Det var så mycket folk att vi nästan inte kom in någonstans, men så såg vi att den här puben hade Happy Hour – få en öl och en burgare för $5, perfekt tänkte vi. Men tydligen hade happy hour slutat och vi fick betala $30 för två öl + burgare. Förbannade (okey, det var mest jag som var arg) och uppenbarligen lurade, kastade vi oss vår mat, blev på bättre humör och tog den här bilden som egentligen inte visar någonting av stället men vi (jag) är glada igen i alla fall. 

Vi mötte upp vårt vanliga gäng, Crystal, Espen och Jess uppe i Upper West istället, där var det betydligt mindre folk men fortfarande fest. Vi hittade en irländsk pub som både hade liveband och jukebox så vi var nöjda.

Vi hängde i samma hörn som Henke Larsson. 

Här är vi!

Så gröna vi kunde (jag har grön ögonskugga…)

Första gången jag spelar på en jukebox. 
Så slutade en bra dag! 

Första projektet – Mise en scène

Här kommer en ”behind the camera-bild” från min första inspelningsplats som ”director”. Det kommer alltså stå i eftertexterna ”Director – Fanny Ramel”. Coolt va? Alltså, själva filmen kommer nog inte vara bra alls, jag ska redigera den i morgon och det ska bli väldigt spännande och se om vi fick rätt på ljus och fokus. Vi får väl se om jag någonsin lägger upp den här, förhoppningsvis kommer någon av mina filmer bli så bra att jag vågar visa den för världen. 

Igår kväll var det open casting, alla skådisarna gjorde audition för alla filmmakarna och sedan skulle vi öva på att ge regi och be dem göra scenen igen. Det var kul att se alla skådespelarna och framförallt Olof så klart! Men han som höll i hela grejen var otroligt skrämmande och fick nog både oss och skådespelarna att känna sig allt annat än uppmuntrade, jag antar att man får tuffa till sig och försöka lära sig något av sådana människor också men man är inte så kaxig när man väl sitter där. Och så hann vi bara få upp fyra skådisar igen och eftersom vi inte har fått någon utbildning om hur man ger regi än så var det väldigt svårt för att oss att ”prata skådespelarnas språk” som den där här killen ville att vi skulle göra, så det slutade med att han tog över regibiten själv istället. Hyfsat värdelöst kan man säga.

Så efter käftsmällen vi alla upplevde där behövde vi var sin drink, så vi var faktiskt ett helt gäng som gick ut tillsammans och det var kul att umgås över klassgränserna. 

Vi hamnade i en hörna med Olofs kursare, Sabine (från Österrike) till vänster och Crystal till höger. 

Och sen fortsatte Espen, Crystal, Olof och jag vidare till ett annat ställe, här hävdade jag att vi mer övergick till att fira mig och min första inspelning och de andra gick med på det. 
Crystal gör som jag och fotograferar allt, vilket är roligt! 

 Och kvällen slutade med lite nattmat på Kellogg’s Diner som ligger 50m från vår lägenhet, det är en sån där riktigt amerikansk diner, som man ser på film, öppet dygnet runt så klart.

Madison Square Garden!!

Hockey! Ikväll har vi sett The New York Rangers spöa The Hurricanes från Carolina med 4-2. En otroligt bra match, eller? Jag vet inte. Men det var kul att gå på hockey, det var första gången för mig och även om man har sett hockey innan så är Madison Square Garden fantastiskt! Här kommer lite bilder, sen är det dags att sova. Skådisarna har minsann sovmorgon i morgon, inte vi. 

En liten snabb öl innan matchen, vi köpte öl på MSG också men det var dubbelt så dyrt. Här har vi Crystal, nere i högra hörnet. Bredvid henne sitter Minkey från min klass faktiskt och sen kommer Jess som går i den andra skådespelarklassen.  

Henke Lundqvists porträtt på väggen! Tyvärr spelade inte han just idag men både Carl Hagelin och Anton Strålman spelade och gjorde bra ifrån sig, kul, tyckte vi! 

Vi satt högst upp men man såg ändå otroligt bra! 

 Foamfinger var ett måste så klart! 
Det var nästan helt fullt, det vill säga nästan 18 000 personer. Helt sjukt!