Vår egna idyll

Så gick hela jul- och nyårshelgen på ett kick. Vi var nöjda och trötta efter julmarknaden, som jag inte tror kunde ha gått bättre. Vi har lite bilder som vi ska publicera på något bra sätt så småningom och är ni sugna på att läsa mer om hur det gick så kan man läsa artiklarna från Skånskan eller Ystads Allehanda

Det var spännande att få jobba med Hans och med Övedskloster för första gången. Nu plötsligt har jag fått jobba med ett eget projekt, där resultatet faktiskt spelar roll på ett helt annat sätt än vad jag tidigare upplevt. Med ”resultatet” menar jag hur publiken och våra utställare upplevde alltihop. Det har hela tiden varit viktigt för oss att det ska vara trevligt och genuint både för de som ställer ut och för de som kommer på besök. Vi ville skapa många mervärden på alla fronter, det skulle inte bara en vanlig julmarknad där man enbart skulle vara fokuserad på att sälja eller köpa. Nej, vi ville blanda det kulturella och historiska med jordbruket och passa på att visa upp det som vi alltid har uppskattat med Övedskloster och samtidigt hitta på grejer för barnen. Det fanns både traktorer, grödor och levande djur att titta på och mamma och pappa hade historiska vandringar på gården och i trädgården. Det är därför kul att vi har fått så mycket positiv feedback kring just detta, folk verkar ha uppskattat detaljerna och blandningen, vilket gläder oss mycket så klart! 

Sen var det jul och nyår, som sagt, och hela familjen var hemma samtidigt större delen av tiden, vilket jag älskar. Jag har nog skrivit om det förut; fenomenet när man går upp vid 10, sätter sig vid frukostbordet och dricker kaffe och sen kan man sitta där nästan hela dagen och bara umgås och snacka och dricka kaffe. Det är magiskt och fyller på iallafall min energi. Sen att vi nu har sex barn (alltså tillsammans, jag har ju inga egna utan det har varit ett gäng brorsbarn som sprungit runt fötterna) gör ju att man använder ganska mycket av den energin igen, men det är roligt nästan jämt. Så det har varit fullt ös med alla barnen och inte direkt någon fridfull, ”läsa en god bok framför brasan-jul”, men vi har haft väldigt roligt och trevligt och i min värld så är det en idyll. 

Nu är det nytt år och från att inte ha haft speciellt mycket att göra har jag plötsligt ett helt gäng projekt och grejer att ta tag i, vilket känns kul. Det gäller ju att hoppa på när man får möjligheten, sen får man se lite vart det bär. 

Bild

Återigen utomlands med barnen!!

På söndag ska vi äntligen äntligen få träffa de små brorsbarnen som är utomlands hela tiden. Det är helt sjukt att det var ett helt år sedan vi var i London tillsammans, eller Lollond som Walter sa då. Nu pratar han tydligen tyska, märkligt. Och lilla B, som vi kämpade på att hon skulle börja krypa vid den här tiden förra året, nu springer hon tydligen runt som en liten marodör och klättrar på allt hon kommer åt. Jo, vi har träffat dem sen hon började hon började gå, men att hon dessutom pratar och fram för allt kan ha en TOFFS i håret! Helt galet. Vi har skypat en del med dem så förhoppningsvis är vi inte främlingar så länge utan kan börja gosa och kramas direkt. Som vi längtar!

Det ska så klart bli kul att träffa Christian och Ika också så klart, vi ska prata framtid och företag. Det ska också bli spännande! Så en vecka i Frankfurt med barn, framtid och företagsplaner ser jag fram emot!

Bild

Jag och Beata i London, i favoritparken där Walter brukade åka cykel och leka i löven. Lilla B hängde mest med.

 

Bild

 

Walter och jag innan han ska somna, även detta i London, då delade vi rum. Så oerhört mysigt det var att bli väckt av en tvååring varje morgon.

Prinsessfödelsedagar när man är liten

I helgen var det Halloweenparty för att Otto och Jakob fyllt år. Det var runt 35 glada och utspökade 7-9 åringar på plats för att leka, käka marrängsviss, ha disco och gå på skattjakt. Själv blev man nostalgisk och minns hur det var när man skulle på kalas när man var liten. Först var man jätteorolig att man inte hade klätt upp (eller ut) sig tillräckligt, sen var man rädd att någon skulle tycka att man överdrivet det, sen gällde det att få sitta bredvid sina bästisar när man skulle äta, sen var det hela cirkusen med discot, vem man skulle dansa med, att man alltid var 15cm längre än killarna, att jag och en av mina bästisar alltid dansade med alla killarna och sen blev sura på vår andra kompis för att hon bara dansade med de söta (vi var bara fem tjejer i klassen, så det gällde ju att ställa upp). Ja, det var tider det. De här kidsen i Otto och Jakobs klass verkar mycket mer belevade, de dansar inte tryckare precis, de dansar (precis som vi nu gör på våra fester) alla tillsammans i olika grupper på dansgolvet (och till typ samma låtar som oss, sätter man på Barbie Girl får man onda ögat och blir det där gamla fastern som inte fattar någonting…) Så jag hängde mest med Olivia, vi småsystrar får hänga ihop. Och hon verkade också ha en bra födelsedagsfest, även om inte hon var i centrum.

Bild

Olivia ville vara en läskig pumpa, så hon fick låna min sminkrock och så fick jag agera sminkös för att fixa detta.

Bild

Läskig pumpa i prinsessklänning blev det till slut, varför välja när man kan få det bästa av två världar?

Bild

 

Full fart på festen!

Bild

Efter festen fick lilla pumpan ta sig ett bad för att bli ren och sen var det dags att ladda inför nästa födelsedag, nämligen hennes egen, bara några dagar bort.

 

 

I födeseldagspresent fick Olivia en egen prinsessklänning (den blåa har hon ärvt från sin bror som önskade sig en i julklapp för flera år sedan) och av oss fick hon en mikrofon med stativ, gissade om det var en nöjd liten tjej som gick runt och spred glitter  omkring sig (klänningen glittrade av sig en del nämligen).

Frukost på avstånd tillsammans!

Något av det roligaste jag vet är när mina tre bröder med familjer är hemma samtidigt. Då är det en sån där avslappnad, skämtsam och familjär stämning som man bara kan koppla av i. Vi pratar alla lite om vårt eget men lägger in inlägg om varandras historier här och där och barnen turas om att kräva uppmärksamhet hos olika personer hela tiden. Vi gör inte så mycket annat än sitter i mamma och pappas kök och dricker kaffe, första frukosten börjar vid 7 (då är mamma uppe) och sen varar den ungefär fram till 11.30, då vi alla är samlade och då är det dags att börja tänka på lunch, som sedan övergår i fika, kanske en promenad och sen middag. Det är underbart och inträffar bara några få dagar om året, någon gång på sommaren och så till jul. Men idag lyckades vi faktiskt, trots att en familj är i Värnamo och en i Frankfurt, att skypea allihopa på samma gång. Vi fick igång ett tre-video-samtal och pratade och åt frukost ihop i drygt en halvtimme. Det fungerade riktigt bra, man pratar lite i mun och barnen visar upp olika färdigheter (en visar upp sina bilar, några andra sin utkarvade pumpa och en tredje att hon har börjat ”äta” gröt) så det är precis som vanligt. Jag håller på att längta ihjäl mig till julen när vi alla kommer ses på riktigt igen.

20121103-230205.jpg

Vi som är hemma!

20121103-230220.jpg

Gänget i Tyskland

20121103-230231.jpg

Underbar teknik!

Höstlov!

Denna vecka är det höstlov. För oss kulturarbetare spelar det ingen som helst roll, varje mån-tors är höstlov för Olof och jag kan i stort sett ta höstlov när jag vill. Eller kanske snarare aldrig… Men de som går i eller jobbar med skolan har höstlov nu, så därför har vi passat på att träffa min gamla lärarkompis Karin i veckan (hon var ju så klart inte lärare när vi blev kompisar, det är alltså inte min gamla lärare jag umgås med. Ni fattar!) , vardagsmiddagar när man inte behöver gå upp tidigt nästa dag är så himla trevligt.

Sen har Olof och jag haft FF med mina brorsbarn en kväll. Vi hade varken föräldrar eller farföräldrar på plats såvi kunde gör precis som vi ville. Det var mycket mysigt, barnen fick välja var sin film som vi skulle titta på, sen åt vi hemmagjorda hamburgare och gjorde en koja i tv-rummet med en massa madrasser och så fick de sova där hela natten. Stor succé och vi hade himla kul. Dagen efter gjorde vi scones och var ute och lekte en massa. Det är så gött när man känner att man har energi och bara kan skämma bort sina brorsbarn lite.

20121102-122931.jpg

Här sitter vi och käkar hamburgare framför Askungen, kojan skymtar lite i bakgrunden.

Skype – något för alla!

Det är inte lätt med lånddistansförhållanden, men just nu har vi ett med min min bror, svägerska och två brorsbarn (Walter och Beata) som bor i Frankfurt. Då är det tur att skype finns! Så vi kan se dem växa lite (nu tänker jag i första hand på barnen) och så att de inte glömmer oss så klart. Idag är det Walters treårsdag så vi skypeade lite. Barnen var inte så intresserade av oss för det hade tydligen varit full fart hela dagen, men när vår katt Zeus dök upp i rutan blev det plötsligt väldigt spännande. Zeus var inte lika entusiastisk, men han spelade med ett tag.

20121028-201344.jpg

Om tre veckor ska vi åka ner och hälsa på dem, som vi längtar!!