Januari-februarisysselsättningen är räddad! Jag ska nämligen få jobba med Köp mjölk Skriv bok. Det är Anders Janssons och Johan Westers nya föreställning som kommer spelas på Arenan här i Lund. Jag är inte helt insatt ännu, har börjat pilla med lite smågrejer men ska börja på riktigt efter nyår. Det ska bli fantastiskt roligt, inte minst att jobba med Anagrams liveproduktiongäng som är så härliga!
Pssst. Gå in och köp biljetter, de går tydligen rätt bra!
En vecka kvar på sjukgymnastjobbet på StrokeDagRehab. Det har verkligen varit fantastiskt roligt och vilken härlig arbetsmiljö det är. Eller nej, låt mig ta tillbaka det där. Att hela tiden ha ledningen flåsande i nacken för att man ska spara, att det inte finns resurser, att det som är trasigt kanske får vara det ett tag till och att man inte tillsätter vikarier om någon vill ta ledigt eller blir sjuk, det är inte den mest rogivande arbetssituationen. Men sjukhuset ska spara in 450 miljoner till i september ungefär och hur det ska göras kan man ha väldigt mycket åsikter om, och det har jag, men låt oss inte gräva ner oss i det nu. Det får dyka upp någon annan dag. MEN alla som jobbar på StrokeDagRehab är oerhört duktiga och härliga människor. Redan första dagen trivdes jag och hade roligt på jobbet, direkt. De är fantastiska på att hålla humöret och stämningen upp trots allt. Så det är sorgligt att mitt vik bara var en månad långt (jag lyckades få jobbet precis innan anställningsstoppet om någon undrar) och att jag måste sluta på onsdag.
Men ur askan i elden fast på ett bra sätt – som ur grädden i kakan snarare. För nu siktar vi mot 2012 då jag kommer satsa lite mer på producentgrejen. Vi har skickat in alla papper till NYFA nu OCH betalt depositionen så nu inväntar vi bekräftelse samt vårt I-20 certifikat. Det är oerhört spännande! Och förutom kursen räknar jag med att få vara med och jobba med ett par föreställningar men inget är bestämt än. Det stora problemet med alla produktioner, både live och film är alltid pengarna så klart. Och frågan vi jobbar med är om det viktiga är att tjäna ihop någon form av lön för tillfället eller investera i föreställningar nu för att tjäna pengar senare? Men hur länge kan man hålla på så?
För övrigt så letar min bror och svägerska en au pair. De ska till Frankfurt i 3 månader. Ika har fått jobb där, som inredningsdesigner, vilket är helt fantastiskt. Heja henne! Så de åker iväg i 3 månader till och behöver så klart en au pair till de små. Vad jag inte förstår är varför de nu söker ”au pair” men jag har fått stå ut med att heta ”nanny” hela hösten. ”Au pair” låter mycket mer sofistikerat. Det kan så klart vara för att ”Nanny Fanny” rimmar. Kul. Men i alla fall! (jag har verkligen svårt att hålla tråden idag) de letar au pair och om ni vill veta mer kan ni kolla in Ikas hemsida www.ikaramel.se
… det är banne mig inte så lätt. Jag gillar att skriva listor. Nu har jag för tillfället en lista med fem underrubriker för att hålla reda på allting. Men om jag verkligen vill vara ”on top of it” så gör jag självklart listor för varje underrubrik fast mer noggrant och med underrubriken som överrubrik. Är jag otydlig? Förmodligen lite väl pedantisk också men jag gillar att ha överblick. Det svåra är sen bara att sätta igång med något, att pricka av listan och få hjulen att rulla. Var börjar man? ”Varje stor resa börjar med ett steg”, ”sikta mot månen så når man himlen”, ”ingen succé utan ansträngning” och min egna favorit ”om du tvekar inför nästa steg blir du stående på ett ben resten av livet” och så vidare och så vidare. Alla som någonsin sagt något som fortfarande anses vara vist och tänkvärt har förmodligen varit framgångsrika (i någon bemärkelse) vid den tidpunkt då de sa vad de nu sa som alla fortfarande kommer ihåg och det är lätt att vara klok då. När man står där på toppen av kullen och ska dela med sig av sin vishet på ett ödmjukt sätt, då är det rätt lätt att klämma i med att du inte ska stå där på ett ben och glo. Men när du står där, med kramp i benet och inte har någon aning om åt vilket håll du ska åt härnäst, hjälper det då att någon har talat om för dig att du ska hoppa? Kanske. Förmodligen. Låt oss inte röra till det ytterligare utan jag kan bara konstatera att det är dags att sätta igång. Men inte just nu. Imorgon!
Funderar mycket på framtiden nu för tiden, älskar sjukgymnastik men brinner för att producera. Frågan är bara hur och vad. Vissa dagar skulle det vara skönt att veta att man har ett ”riktigt” jobb och en fast inkomst och faktiskt får jobba med att hjälpa människor att må bättre, det låter ju rätt gött liksom och sjukgymnastik är verkligen roligt! Men samtidigt… att gå 100% in i ett projekt, organisera upp och planera en föreställning eller ett event kan vara det roligaste i världen. Börja skissa upp hur organisationen ska se ut, ta kontakt med rätt folk, få reda på alla förutsättningar, göra budget, börja sälja biljetter, marknadsföra och fram för allt att få jobba med själva showen, med artister, tekniker och medarbetare. Att checka av med alla så att de är redo, öppna portarna för publiken, släcka ljuset och sedan stå back stage och titta på vad som händer på scenen är magiskt tycker jag. Det finns få saker som slår det. Samma känsla infann sig när vi gjorde Karnevalsfilmen, ”tystnad, tagning” och kameran rullar, skådespelarna tände till och gav 100% och efter tagningen gick man igenom tillsammans med regissör, fotograf och ljud och så förbättrade man något lite grann och så körde man igen och så blev det ännu lite bättre. Det kanske låter fånigt men det ger mig gåshud.
Hittade en artikel om Ander Jansson och Johan Wester från 2008 som verkligen inspirerar! Jag vill också sitta på ett fik hela dagarna och planera stordåd! Ska bara ut i världen först och få lite kunskap om hur man skapar stordåd, sen får vi se! Artikeln kan ni läsa HÄR föresten. Kul att Anna Modéer Wiking också är med i artikeln, en förebild för mig när det gäller att leda en organisation, hon är duktig och professionell men gör allting med en glimt i ögat och med oerhört mycket glädje. Dessutom har hon familjen med på ett hörn (ofta ett ganska stort hörn) och det gillar jag. Det var så vi drev fälttävlan på Övedskloster och det var urkul!
Jag vandrat i minnenas allé och hittade lite bilder från Agardhspex och Karnevalsfilm, mycket nöje!
 |
| Calle spelar livvakt, gillar att Jakob är inne i rollen trots att han inte är i bild! |
 |
| Vi har hämtat den fina filmflaggan från min kompis Hugo som var på tåget på väg till Malmö |
 |
| Regisserar Agardhspexet med de två gästregissörerna Jakob och Olof (typ andra gången jag träffar Olof) |
 |
| Filmfolk på iskall inspelningsplats, gänget höll alltid stämningen på topp! |
 |
| Agardhspexets ensemble! Bra gäng! I det gänget har vi faktiskt fem framtida Boelister! |
 |
| Filmgänget kollar på vår Lipdub (undrar vad som hände med den föresten, jag återkommer!) |
Gick hem efter en liten tur på stan och tänkte ikväll är det fredagskväll vilket ledde mig vidare in på en melodi som börjar
”Det är fredag kväll och snart är stunden här som du sett fram emot, nu i flera dar.
Det var ju då hon sa vi kanske skulle ta och hitta på nånting, bara du och jag.
Sen dess har du preparerat för allt ska bli perfekt så långt det går.
Diskat, städat och möblerat, till och med tatt på dig underkläder, med helt nya resår”
Ja, ni kanske vet vilken låt det är. Kanske inte. Den är från Lundakarnevalens revy 2002 och heter Munnen full med hår. Nej, det blev kanske ingen klassiker men jag gillar den. Heja Ola Bergstrand och den fantastiska refrängen ”Badibedidodam tam dobidajdaj, badibedidodam dabidobidam” (ungefär). Ibland undrar jag om jag, om tio år kommer möta någon crazy 18-åring som vet exakt vilka Boelspex jag var med i och vad jag gjort i Karnevalerna (för ja, jag tänkte göra någon till, Olof har gjort tre och jag bara en så jag ska åtminstone göra en till) och om jag i så fall kommer tycka att den 18-åringen är knäpp och borde skaffa sig ett liv eller om jag kommer minnas hur jag var som 18-åring och hur häftiga jag tyckte att alla spexare var när jag var då. Missförstå mig inte nu, jag tycker fortfarande alla många spexare är häftiga men jag känner väl kanske inte att vi har en idol-fan-relation, snarare en kompis-kompisrelation. Och jag har slutat berätta för de ”gamla” spexarna vilka spex de var med i när de inte själva minns, insåg att det var lite väl nördigt. Och så har jag ju Olof som jag kan nörda mig med, han blir aldrig trött på spex-snacket. Men om jag någonsin möter någon som känner igen mig från scenen eller studentlivsengagemanget så ska jag banne mig uppskatta den personen som tusan och bjuda henne/honom på en öl (om personen har åldern inne förstås).
Det slog mig nu att vi faktiskt hade ett par fans framme vid scenen efter Boelspexet och alla scentjejer i närheten fick skriva sin autograf. Tjejerna som frågade var kanske 9 år gamla och vi blev alla oerhört smickrade. Vi kommer nog att minnas dem längre än vad de kommer minnas oss. När de är 22 kommer de skratta åt sig själva för att de frågade ett gäng spexare om deras autografer. Men när vi är 89 kommer vi fortfarande tänka tillbaka med glädje på de två tjejerna som tyckte att vi var häftiga som superstjärnor (det kommer vi inbilla oss i alla fall).
För alla er potentiella fans kommer här en bild på Amanda, mig och Karin från årets Boelspex: Henry VIII.
Ha en trevlig helg!
Okey, efter mååånga mail (som inte lett någonstans) och överläggande snack har vi nu bestämt oss. Vi ska läsa en heltidskurs istället! Olof kommer ta en skådespelarkurs på 8 veckor och jag en Filmmaking- kurs på 8 veckor. (skulle skrivit på svenska men det låter inte alls så coolt – filmgörarkurs…) Så vi mailade en av alla de som kontaktat oss från skolan (vi mailade såklart fel person men de skickade snabbt vidare så vi fick svar från båda två) för att förklara att vi ändrat oss och nu j-klar händer det grejer. Direkt skickade de papper som vi ska fylla i för att sedan äntligen få vårt I-20 certifikat som vi sedan behöver för att få vårt VISUM! Äntligen, lätt som en plätt, nästan. Och det här känns faktiskt också mycket bättre. Det är roligare att ta en ordentlig kurs och verkligen jobba när man är där och sen kommer vi ha några veckor på oss att turista ordentligt i New York. Så nu ska vi bara ta tag i lite pappersarbete, boka om lite flygbiljetter, hyra ut lägenheten, hitta en lägenhet i New York och sen är vi på gång!
Vill ni föresten läsa mer om New York Film Academy så kan ni göra det här –> NYFA
Olof & jag har bestämt oss för att åka till New York till våren, vet egentligen inte när vi bestämde oss men vi var båda oerhört sugna efter att ha varit där i våras och vi skulle gärna vilja stanna lite längre. Dessutom tipsade Christian mig om New York Film Academy (New York Film Academy) för ungefär ett år sedan. Jag kollade upp skolan och tänkte att det hade varit asball att gå på en filmskola i New York men det skulle aldrig jag kunna göra, lilla jag som gillar mysiga hemmakvällar med min kille & vovve i Lund, skulle jag kunna åka till New York? Jo, ta mig tusan, det skulle jag kunna, tänkte jag, och nu har jag bestämt mig för det. Men jag tar med mig min kille för säkerhets skull.
