Engelsk trendspaning

Man fryser inte i England. Eller jo, det gör man kanske men man låtsas inte om det. Man går gärna i shorts fortfarande och låter gärna sina barn gå i kjol utan strumpyxor och jag tror inte att jag har sett ett enda barn med mössa.

 Så här ser Beata och Walter ut när vi är ute och det inte är strålande sol, det är ändå november. Men jag har sett flera barn som har varit barfota (eller i strumpläst) i parkerna också, BARFOTA! Hallå!? De har inte så tjocka fönster heller. Jag kan inget om hur man bygger hus och just det huset vi bor i är ganska vindtätt men vad vi hör från våra engelska vänner är att de gärna har enkelglas. Enkelglas, dålig isolering och heltäckningsmatta (för att det ger lika mycket värme som golvvärme tydligen…) ger rätt kalla hus. Men en stor del hus är väldigt gamla och istället för att riva och bygga om har man sparat och byggt på. Det var tydligen också så att, insprängt i de finare kvarteren kan man plötsligt springa på lite ruffigare kvarter och enklare hus. Detta var (har jag hört) för att de rika ville ha sitt tjänstefolk nära till hands. (kul fakta, om det nu stämmer!)

Vad kan man göra i London?

Alla frågar mig vad vi gör här borta i London, om jag nu har sett alla museer, varit i alla parker och sett alla sevärdheter (inte för att man skulle kunna hinna det på tre veckor men ändå) men faktum är att vi har inte hunnit med så mycket. Jag har nog precis börjat komma i rutinerna med barnen och börjat få in snitsen på hur man snabbast klär på dem när vi ska gå ut. Men vi har mest varit på små utflykter. Vi har ioförsig varit i en del parker och på Londons akvarium och så där men jag tänkte att jag ska hitta på lite mer grejer nästa vecka. Kanske åka till Natural History Museum, det verkar väldigt barnvänligt, de har en hel sida som heter Kids Only och en speciell flik som heter ”Parents’ survival guide”, så de är nog vana vid barn. Sedan måste vi nog åka till Diana Memorial Playground som många pratar om och som lär vara fin. Den ligger i Kensington Gardens och där finns bland annat en jättestor båt som man kan klättra i. Om det inte skulle passa W kan vi säkert mata ankor i närheten eller något. Jag har också precis upptäckt att det finns en City Farm bara några minuter från oss, de har gratis inträde och verkar ha kor, hästar, alpackor med mera. Det är visserligen samma djur som finns hemma men jag tror att W & lilla B kan tycka att är kul ändå!

Det finns några grejer som jag och Olof har planerat att göra sen när han kommer hit också. Bland annat ska vi gå på musikal, det måste vi liksom, det är bland det bästa vi vet. Så vi ska gå och se Wicked. Jag har hört massor om den och har velat se den hur länge som helst. Och så tror jag att vi ska åka Speedboats på Thames. Tror att Christian och Ika också vill göra det så vi får nog turas om att passa barnen då. Jaja, det finns massor mer vi vill göra och vi får väl se om vi hinner med allt!

Indiskt i London!

Innan Chrille och jag kom till London med barnen bodde Ika hos Bella och Olli (Bella är en gammal familjevän till oss). Idag åt vi lunch med Bella, Olli och Susanne (Bellas syster som också bor i London) på en indisk restaurang som heter Rasa. Den var helt vegetarisk och maten var riktigt god (och då är jag inget big fan av indiskt egentligen). Men Bella beställde in lite olika rätter som vi delade på och det var som sagt, väldigt gott. Den ligger i Ikas gamla hoods lite längre norrut i stan så vi fick åka både tunnelbana, overland (alltså vanligt tåg) och buss till Walters stora glädje! Här kommer som vanligt ”the best från mobilen”
Det är rätt härligt höstväder för tillfället! 

Ute och leker i parken!

Hoppar i vattenpölar!

Hemma igen, W försöker ringa Olof 

Som riktiga turister sitter vi överst och längst fram i bussen

Var bara tvungen att få med den här fantastiska (eller?) prinsesstårtan!  

A moo point

Detta är ett av mina absoluta favorit-vänner-ögonblick

Och för att avslöja en riktigt nördig sak så kan jag berätta att jag har en t-shirt med just A moo point-citatet! (det är en av mina favorittröjor)

Vägen till New York är lång

Olof & jag har bestämt oss för att åka till New York till våren, vet egentligen inte när vi bestämde oss men vi var båda oerhört sugna efter att ha varit där i våras och vi skulle gärna vilja stanna lite längre. Dessutom tipsade Christian mig om New York Film Academy (New York Film Academy) för ungefär ett år sedan. Jag kollade upp skolan och tänkte att det hade varit asball att gå på en filmskola i New York men det skulle aldrig jag kunna göra, lilla jag som gillar mysiga hemmakvällar med min kille & vovve i Lund, skulle jag kunna åka till New York? Jo, ta mig tusan, det skulle jag kunna, tänkte jag, och nu har jag bestämt mig för det. Men jag tar med mig min kille för säkerhets skull. 

Vi har hittat var sin kurs på skolan som vi verkligen vill gå, jag en producentkurs och Olof en skådespelarkurs. Vi har gjort vår första anmälan och nästa steg är att skicka in påskrivna papper, bevis på att vi har ”highschool diploma” samt en depositionsavgift. Dessutom har vi fått mail från tre olika människor på skolan angående visa, betalning samt en person som är vår egna kontaktperson och som tydligen kan hjälpa oss med allt (förutom det som de andra två mailade om tydligen). De är oerhört tillmötesgående och trevliga och jag har redan haft kontakt med en fjärde person som dessutom visade oss runt på skolan när vi var där i våras. Vårt enda (förhoppningsvis) lilla problem för tillfället är att vi förmodligen behöver ett studentvisum men skolan kan inte hjälpa till med I-20 formuläret eftersom vi endast kommer läsa en kvällskurs och inte heltidsstudier. I-20 formuläret behöver vi först för att sedan boka tid hos Amerikanska ambassaden i Sverige för att sedan få ett studentvisum – alltså inget I-20 formulär – inget studentvisum. Olof mailade då Amerikanska ambassaden och frågade om hur vi skulle lösa detta men de svarade helt enkelt att vi behöver studentvisum om studierna är vår huvudsysselsättning när vi är där. (detta får mig att tänka på några repliker från Lundaspexet Beethoven: Beethoven: Hur kommer jag ut härifrån? Baltzar: Tja, du måste bevisa att du är frisk. Beethoven: Hur gör jag det? Baltzar: Tja, du måste bevisa att du fungerar ute i samhället? Beethoven: Men jag sitter ju här inne!! Baltzar: Tja, det är ett problem såklart!) (förlåt, det var ett litet sidospår, jag tenderar att göra sånt) Frågan är i alla fall, är studierna vår heltidssysselsättning? Det är ”bara” en kvällskurs och vi kommer inte vara i landet längre än 90 dagar (vilket är max innan man behöver visum om man ska turista) vilket innebär att vi kanske kan hävda och vår huvudsysselsättning är att vara turister och därför behöver vi inget visa, eller? Man vill ju inte heller riskera att bli utkastad ur USA (för alltid!). Då jobbar vi hellre lite extra för att få ett studentvisa, om vi nu ska ha det. Men hur får vi då tag på ett I-20 formulär? Det är rörigt helt enkelt. Men vi jobbar på det och Olof har nu mailat Svenska Konsulatet i New York istället, eftersom amr. ambassaden i Sverige inte svarar i telefon och inte gav oss något bra svar på mail. Så fort vi har löst visumfrågan kommer vi ta tag i allt det där med skolan och sen gäller det bara att hitta boende och fixa med lägenheten hemma i Lund som vi ska hyra ut också. Samtidigt håller jag på att söka stipendier och förbereda mig inför nytt sjukgymnastjobb i december, men det är andra historier, de kommer! 

Bilduppdatering!

Fick lite fina bilder på barnen idag!

W läser sin bok som han fick av farbror Henrik och faster Katta

Ute och lekte i löven i förmiddags!

Springa i löven – kasta löven – ge lilla B lite löv
På eftermiddagen lekte vi i Battersea Park, W tycker det är roligare att putta än att åka

Lilla B gillar att åka