Saint Patrick’s day

Publicerad av fannytomen

17 mars är det Saint Patrick’s Day och även om det inte är en officiell helgdag i USA så är det helt klart en dag man gärna firar så pass mycket att det känns som om Grodan Boll, The Grinch eller The Green Lantern har spytt på hela stan, fast på ett trevligt sätt så klart. Allt är grönt! Plötsligt är varenda amerikan halvirländsk och alla springer runt med lustiga hattar och gröna klövers i öronen (som örhängen alltså). Det är en väldigt härlig och gemytlig stämning på stan, fram tills man springer på ett gäng high school elever som äntligen ser sin chans att dricka offentligt och då tappar all förmåga att umgås bland vanligt (nyktert) folk. Olof hade lektion men jag begav mig ut och kollade på paraden (amerikanarna är verkligen bra på att fira ordentligt). Jag såg den första två timmarna ungefär och det var superkul, härligt väder och glada människor. Här kommer ett axplock av mina bilder från dagen och kvällen, vi gick så klart ut och firade. Ingen av oss är från Irland, men vi ville visa vår support…

Först i tåget kom ett gäng militärer. Jag tog tunnelbanan upp till East 86st och gick och mötte tåget uppifrån. Det gick alldeles utmärkt att gå nästan hela vägen ner förbi Central Park, sen svängde jag av. Det var otroligt mycket olika militärer i paraden, allt från olika regementen till Ubåts-veterander eller Vietnam-veteraner. Och folket älskar dem, där märker man verkligen den amerikanska stoltheten och patriotismen som man inte ruckar på så lätt.

Lite mer färgglada militärer… (alltså, jag har tyvärr ingen aning vem som är vad, så mina kommentarer kommer vara allt annat än informativa, ledsen)

Ett gäng gröningar på trappan utanför Metropolitan Museum of Art.

Hattar

Det var många high school-orkestrar i paraden också, de var nästan bättre än de vanliga orkestrarna, spelade roligare låtar och var fler till antalet så det blev maffigare liksom.

Fler hattar…

…

Och en hel massa poliser också ”New Yorks finests”

Kul hatt

Söt hund

Kul kille

Flaggor

Det här gänget var bäst på att marschera och ”drilla” med sina gevär, oerhört imponerande!

Grön barnfamilj

Ännu en hund som inte förstår varför den måste vara med om detta…

”If you’re lucky enough to be Irish, then you’re lucky enough”

Söt liten tjej som dansade för alla som ville titta

Den inte så söta, äldre versionen av den lilla tjejen, hon dansade inte. Inte än i alla fall.

Ett gäng hästar, men inte militärer, snarare en ridskola.

… och efter dem kom rengöringen

… hatt igen

Nu är det kväll och eftersom vi inte kom in på den första klubben, hamnade först jag och Olof på ett litet, uppenbarligen mycket populärt ställe mitt i the Village. Det var så mycket folk att vi nästan inte kom in någonstans, men så såg vi att den här puben hade Happy Hour – få en öl och en burgare för $5, perfekt tänkte vi. Men tydligen hade happy hour slutat och vi fick betala $30 för två öl + burgare. Förbannade (okey, det var mest jag som var arg) och uppenbarligen lurade, kastade vi oss vår mat, blev på bättre humör och tog den här bilden som egentligen inte visar någonting av stället men vi (jag) är glada igen i alla fall.

Vi mötte upp vårt vanliga gäng, Crystal, Espen och Jess uppe i Upper West istället, där var det betydligt mindre folk men fortfarande fest. Vi hittade en irländsk pub som både hade liveband och jukebox så vi var nöjda.

Vi hängde i samma hörn som Henke Larsson.

Här är vi!

Så gröna vi kunde (jag har grön ögonskugga…)

Första gången jag spelar på en jukebox.

Så slutade en bra dag!

Härlig helg i NYC

Publicerad av fannytomen

Jag får lov att ha helg! Det är fantastiskt! Det är intensiva dagar och snart kommer helgerna också gå åt men förra veckan var helgen verkligen helg. Lördag-söndag har jag helg (som vilken arbetande människa som helst) och söndag-måndag har Olof helg, måndagarna är väl klassiskt kulturfria så det är bara för skådisarna att vänja sig.

I fredagskväll åkte vi över bron, lämnade Manhattan och flyttade in i vår lilla etta i Williamsburg. Den är mysig och fin men iskall. Och taxifärden hit var otroligt lång och långsam då vi så klart skulle lämna hotellet vid halv sex en fredagskväll. Men det gick!

Hungriga och trötta efter veckans slit åt vi sushi framför tvn och däckade tidigt.

Vi hade också handlat de godaste flingor jag vet, nämligen Reese’s puffs! Så nu äter jag frukost med glädje varje dag! Och så har vi köpt klassisk amerikansk ost, ni vet sådan där varje skiva är inpackad i ett eget litet plastfodral. Det är fantastiskt och dumt på samma gång. (jag hade en bild på en ostskiva, men det blev ju så sjukt mycket bilder i det här inlägget ändå, så ni får själva tänka er osten!)

Sedan begav sig Olof till skolan (på en lördag!) och jag begav mig ut på stan.

Detta är brandstation 8, brandmännen som jobbar här spelade en stor roll under 9/11. Och så verkar det som om de spelade in delar av Ghostbusters här utanför. Föresten: det ryktas om att de spelar in Ghostbusters 3 i New York nu, men under falskt namn (vilket är ett vanligt trick), tydligen kommer Bill Murray eventuellt att vara med (…som spöke).

Ni vet så fort någon föder barn i amerikanska filmer så kommer det alltid någon med en ballong där det står ”It’s a boy” eller som ser ut som en bebis eller något ditåt. Jag har alltid undrat var alla dessa ballonger kommer ifrån, nu vet jag! Hittade en Ballongaffär på West Broadway och jag kunde inte låta bli att gå in och titta. Två, av de tre killarna, som jobbade blåste upp nya ballonger under hela den tiden jag var inne i affären. Ja, det är ju också ett jobb.

Sedan gick jag ut på östsidan av Manhattan och gick längs med kusten och rundade sydspetsen.

Stannade vid båtarna i solen och tog en kaffe. Jag säger alltid att jag heter Christina, för de fattar aldrig ”Fanny”.

Gillar den här kontrasten i New York, ett gammalt hus insprängt mellan två skyskrapor.

Smet in på det Indiansk – amerikanska museet, det var tyvärr ganska tråkigt och det visade sig att det framförallt var en samling av indianska saker som någon amerikan hade samlat under ett antal år. Så det var inte så mycket indiansk historia, som en uppvisning och ett lexikon över alla olika prylar och klädnader de har, vilket var spännande i sig men jag ville ha mer historia på ett lättillgängligt sätt. Men jag antar att amerikanarna kanske inte gärna delar med sig av just indianernas tragiska öde…

Jag fortsatte upp på Broadway och gick förbi The Charging Bull som väldigt mycket symboliserar Wall street och The Financial District.

Wall street

Trinity Chruch, en av de äldsta kyrkorna i New York

New York Stock Exchange

Tiffanys, vilket var roligt för igår såg vi också Breakfast at Tiffany’s för första gången.

En klassiker avprickad!

På kvällen gick vi ut med Olofs kursare, här har vi Espen från Norge igen.

Och här till höger har vi Crystal också.

Söndagen var en lugn dag i naturens tecken, vi gick helt enkelt till Central Park och hängde där. Och skådade fågel så klart.

Och så var vi och kollade in ett rum som vi nu har bestämt att vi ska hyra från och med den 26 mars när vi måste lämna vår nuvarande etta. Jag kommer att återkomma till historien kring det här rummet, men jag kan bjuda på utsikten redan nu:

Musikalinspiration

Publicerad av fannytomen

En av Olofs uppgifter är att hitta en monolog att framföra och nu sitter vi och letar en massa klipp och roligheter på nätet, det ena leder till det andra och nu har jag fastnat i musikalträsket. Dessutom gick Phantom of the opera på tv, vilket slutade med en allsång här i vår lilla studio (dit vi nu har flyttat) i Williamsburg.

Vi har sett en del musikalen innan, både i Malmö på Slakthuset, i Stockholm, London och New York. Den stora skillnaden tycker jag faktiskt är bemötandet på teatern, amerikanarna är duktiga på att snabbt se till att man hittar vart man ska, att man får handla det man vill och att man ändå känner sig välkommen. Men självklart är musikalerna olika också. Min favorit är nog fortfarande Joseph and the Amazing technicolor dreamcoat. Den var fantastisk, jag var inte så gammal när jag såg den men lyssnar fortfarande sönder låtarna på Spotify.

Nästa musikal vi ska försöka se är The Book of Mormon, den har fått väldigt bra kritik och skulle vara kul att se en modern musikal, som vi inte har någon koll på sen innan.

En klassiker som vi skulle vilja se (eller i alla fall jag) är Lejonkungen. Mamma och pappa pratar alltid om hur bra den är och den är ju känd för fantastisk kostym, scenografi, koreografi och för att de är så fantastiskt många på scen och musiken så klart! Så den verkar ha bra förutsättningar.

I höstas när Olof kom och hälsade på mig i London, såg vi Wicked, vilken ju också var fantastiskt men där var det snarare historien och karaktärerna man blev förälskad i. De hade egentligen bara ett riktigt stort nummer och det var Defying Gravity. Följande klipp är från 2004 års Tony Awards, det framförs av Idina Menzel och Kristin Chenoweth och Idina vann en Tony för rollen som Elphaba samma år.

När vi var i New York förra gången såg vi både Billy Elliot och Anything goes. Billy Elliot hade oerhört kreativ och kul koreografi, vi satt på läktaren vilket var perfekt för att se hur välrepeterade de var. Anything goes känns som en klassisk amerikansk feel good musikal, lite som de amerikanska filmerna från 30-talet, ni vet den käcka känslan?! Det är liksom seglartema, tvåfagra killar och tjejer som sticker ut hakan. Men jag gillar ju det också, man behöver inte gräva så djupt och man blir glad.

Förstår att jag verkar oerhört positiv men so far har vi nästan bara sett musikaler som redan fått strålande kritik (och som också varit toppen!), jag lovar att vi ska försöka gå på lite fler okända musikaler och pjäser för den delen. Det finns ju en del att välja på! Tills sist kan jag ju säga att vi också är lite sugna på att se Wit, en pjäs med Cynthia Nixon. (ni vet Miranda från Sex & the City). Den har också fått bra kritik! Men sen ska vi se något som inte har fått så mycket kritik, det kan också bli spännande! (och hemskt dåligt så klart… vi får se)

Första dagen på NY Film Academy

Publicerad av fannytomen

Så är vi nu lite lugnare, första dagen på NYFA är över och vi har lite mer koll på vad vi har gett oss in i. Med betoning på lite, jag är fortfarande inte säker på att vi fattar vidden av det hela. Men vi har fått väskor och tröjor och registrerat oss och fått Student IDs, vilket känns väldigt häftigt. Olofs lärare pratar om att man inte får ha mobiler på, då de suger ut energin i rummet och min lärare är som en 12årig 43åring, om ni förstår vad jag menar. Han är superhäftig och kan allt om alla filmer, känns det som.

Först registration, lite papper att fylla i och sen fick man en fin pärm med sitt schema.

Sedan hade vi några timmar att slå ihjäl innan orientation, så vi gick på stan. Jag blev väldigt sugen på att köpa de här fina skorna till min brorsdotter Olivia, hon gillar rosa. Fina va?

Vi gick i Washington Park, tittade på fåglar och folk som spelar schack.

Även Olof spelade schack (och vann 2 gånger)

Sen åt vi lunch på en trevlig liten Italiensk restaurang och jag fick min första doggybag

Fikarummet på NYFA, här filmas det mot en green screen

Nu ikväll käkade vi på ett ställe som heter Latitude Bar & Grill och som var riktigt nice, vi har bestämt att det är vårt nya inneställe. I alla fall så länge vi bor här, vilket är till på fredag. Men ändå!

Den fina tröjan

Det har varit väldigt roligt att äntligen komma igång och det känns görbart, även om de hela tiden poängterar hur tufft det kommer bli och hur hårt vi måste jobba för att det ska bli bra. Det är en utmaning helt enkelt!

En dag på språng

Publicerad av fannytomen

Vi har gått och gått och gått och gått och gått och gått och gått, vilket får mig att nynna på den där Jesperkupletten ”och ju mer vi gått dess längre kom vi fram”, sen säger Olof att det är fel och det är det så klart. För ”gått” rimmar inte på ”fram” (i själva verket går den ”och jag sam och sam och sam och sam och sam och sam och sam, och ju mer jag sam dess längre kom jag fram. Och ju längre fram jag kom dess mera verkade som om, att ju mer jag sam dess längre fram jag kom”) (det är en bra bit och en sjukt lång lång). Hur som haver, vi har gått. En massa. Och vi har väl ändå bara gjort knappt hälften på vår lista, men desto mer som inte stod med på listan. Dagens bästa köp var helt klart en ny klocka till mig (eftersom jag glömt min andra klocka hemma).

Vi har bestämt oss för att det inte är töntigt att ha en klocka som det står New York på i New York, och framförallt är det inte turistigt, det är coolt.

Sen har vi varit och skådat fågel vid Naturhistoriska, en liten söt kolibri lockade många fågelskådare. Olof lägger nog upp filmen på sin blogg om någon är intresserad.

Starbuckslatte!

Älskar att de har små miniketchupflaskor, så underbart onödigt men roligt.

Vi har också hittat en liten rolig affär som heter Pylones, som har en massa coola, roliga och onödiga grejer. Bland annat en Phoneograph, som ökar ljudstyrkan på iPhonen. Den är helt i gummi, enkelt att sätta på och funkar faktiskt riktigt bra!

Imorgon börjar skolan och vi har väl slutat gissa vad vi ska förvänta oss, det ska bli väldigt väldigt spännande helt enkelt!

Bye bye Lollon!

Publicerad av fannytomen

Nu är vi hemma igen. Olof efter fem dagar och jag efter sex veckor. Förutom julskyltningen som plötsligt drabbat Lund är det mesta sig likt. Visst Domkyrkans museum (eller vad det nu är) är färdigt och invigt och Saluhallens nybyggnad börjar också ta form. Och granen har visst ramlat på Mårtenstorget på grund av någon liten storm igår. Stormen Berit tydligen. Det låter ju skräckinjagande… Varför dessa namn för övrigt? Jaja, det är ett så kallat sidospår, glöm det. London har sammanfattningsvis varit underbart! Vi har haft härligt väder i stort sett hela tiden, människorna är trevliga, maten är ganska god, pundet är billig, staden är trevlig och barnen, dessa fina barn som jag lyckligtvis fått mysa med i sex veckor, shit vad jag saknar dem. Redan? Ja, jag saknade dem redan imorse när vi smög upp utan att väcka någon, annars brukar det vara Walter som väcker mig med ett ”gå upp!” och stort leende. Sen vill han ha ”vide” (välling) och ”titta tede” (titta på barnprogram på tvn, helst Nicke Nyfiken och hans ”pappa”). Beata vaknar även hon, ofta med ett leende. Och även om hon inte snackar ännu så kan hon klappa, vinka och snart krypa! (inget av detta kunde hon innan vi åkte). Måste visa en liten fin film på barnen tillsammans, för de gillar verkligen varandra också. (herre gud, jag börjar låta som skådespelarna som ska marknadsföra sin film och som bara måste berätta hur underbart de har haft det tillsammans med hela crewet och att de alla är som en familj och att ingenting är dåligt. Men vi är redan familj och visst det var jobbigt ibland och ibland var alla arga och ibland regnade det, men oftast inte.) Så här kommer filmen i alla fall. (W höll på att byta om till pyjamas, därav har han inga byxor. Och det är mitt diadem han har på sig, om någon undrar…)

Och London var barnvänligare än vad jag först trodde, jo man kan i stort sett inte åka tunnelbana själv, eller man kan men man vill inte, men i övrigt har vi hittat en massa roliga barnaktiviteter. Army museum (det hette inte War museum, som jag har trott hela tiden) var helt klart bäst. Science museum var också bra men fruktansvärt mycket barn, trots att vi var där på en vardag, då var nämligen alla skolbarn där. Men Walter älskade att leka med vattnet! Och så finns det ett helt gäng parker så klart!

Olof och jag har hunnit med lite mer vuxna grejer som shopping och musikal också men vi ville båda hänga med både barnen och Christian & Ika så vi var inte jätteaktiva vad gäller museebesök och sevärdheter, tvärt om, vi såg Lord Nelson, Big Ben och Westminister Abbey, c’est tout. Men vi har gått en massa och bland annat varit på Winter wonderland i Hyde Park och tittat på julmarknaden och karusellerna. Det var mysigt men kanske lite väl mycket folk. När man känner att man bli slussad fram av folkmassan och inte kan stanna för att titta på saker, då är det några personer för mycket. Men åker man dit en vardag så är det inga problem!

Vattenlek på Science Museum, Ws kompis Grace till höger

Lilla B med ett klistermärke, så nöjd för så lite

På army museum

Somnar i cykelaffären

Åker tåg på Winterwonderland

Mys på musikal

”den här vill jag ha i julklapp!”

På sushirestaurang med Zhaklina (som inte kan använda pinnar)

På Piccadilly cirkus

Turistigt på stan

På väg att laga en punkterad vagn

Följa John i St James’ Park

Sushibuffé sista kvällen

Bagaget vi fick med hem, 3 stora väskor+4 handbagage

That’s it! Nu blickar vi mot nya utmaningar och nya städer. Först Lund ett tag, börjar jobba på onsdag och pappersarbetet inför USA fortsätter, men mer om det senare. Tack Christian och Ika för fantastiska sex veckor och två fantastiska barn! Och som Walter säger ”Bye Bye Lollon”!

Barnvänligt Warmuseum!

Publicerad av fannytomen

Walter och jag har hittat var sin kompis, nannyn Zhaklina från USA med rötter i Grekland och Grace, 18 månader från Grekland med rötter i Österrike. Grace pratar både tyska, grekiska och engelska vilket innebär att hon inte pratar så mycket alls ännu men hon är himla söt. Vi har hängt med dem i några dagar och nu har vi varit på War museum, inte så mycket för krigsutställningarna utan för att de har en himla fin lekavdelning för små barn. I stort sett allt är i skumgummi och det finns en massa leksaker och grejer att klättra på. Man kan säga att Walter och Grace sprang och lekte konstant i två timmar. Man fick betala 2,5£ per barn över 1 år och sen fick man vara där inne i en timme. Anledningen till de två timmarna spring var att vi var där tidigt för att få plats, de tar bara in 30 barn per timme, så vi fikade lite innan och då sprang barnen också runt och lekte med en traktor som man kunde åka i. Well, det var egentligen en stridsvagn men i Walters ögon är alla stora maskiner på 4 hjul en traktor så vi kallade den för det. Jag kan verkligen rekommendera War museum om man är i London med små barn, deras fik har god latte också! Igår när vi också var där, men inte kom in för att det var fullt, gick vi på en utställning som heter War Horse som också var väldigt trevlig. Kan vara värt ett besök, alla utställningarna är gratis.