Bröllopsinbjudningar

Det börjar bli dags att planera säger de. 9 månader är tydligen ingen lång tid när man ska förbereda ett bröllop. Nu ska jag ju inte låtsas som om vi inte har planerat någonting. (De jag umgås med vet att så inte är fallet). Vi har bokat datum och präst. Och påbörjat en del listor, till exempel tidsplan, att göra, inbjudningslista och så klart ett inspirationsdokument (det är snarare en power point, men jag är inte fullt så nördig som jag låter, bara effektiv. Tror jag.)

Nu är i alla fall mitt fokus på inbjudningarna. Det är svårt och jag har letat efter inspirationsbilder i en mängd olika forum. De bästa jag hittat har jag i pappersform (från tidningar) men idag hittade jag faktiskt en blogg av en tjej som heter Lina som gör jättefina inbjudningar på beställning, Lina kan ni hitta HÄR. Hon verkar vara så där härligt pysslig och kreativ som jag också önskar att jag var. Men trots min okreativa sida tänkte jag försöka pyssla ihop våra inbjudningar själv. Jag har ju tiden i alla fall. Det finns ju två sidor av detta, antingen vill man att det ska se professionellt ut eller så uppskattar man tiden som den blivande bruden (och hennes alltid så stöttande blivande make) har lagt ner på detta och kan ta att inte varje kort är identiskt. Föresten så får man ju bara ett kort, så hur man vet att det inte är identiskt vet jag inte. Men det verkar som om vikningen är det som kan göra att det ser ut som om man gjort det på bildlektionen i fyran, så det ska vi försöka lösa på något sätt. Och så kan man med ganska små medel få det att se proffsigt ut, därför ska vi beställa en stämpel  med vårt monogram och sedan embossera korten, vi får väl se hur det blir. Jag håller er uppdaterade och framförallt tänkte jag börja att berätta det för Olof som fortfarande sover. 

 

Frukost på avstånd tillsammans!

Något av det roligaste jag vet är när mina tre bröder med familjer är hemma samtidigt. Då är det en sån där avslappnad, skämtsam och familjär stämning som man bara kan koppla av i. Vi pratar alla lite om vårt eget men lägger in inlägg om varandras historier här och där och barnen turas om att kräva uppmärksamhet hos olika personer hela tiden. Vi gör inte så mycket annat än sitter i mamma och pappas kök och dricker kaffe, första frukosten börjar vid 7 (då är mamma uppe) och sen varar den ungefär fram till 11.30, då vi alla är samlade och då är det dags att börja tänka på lunch, som sedan övergår i fika, kanske en promenad och sen middag. Det är underbart och inträffar bara några få dagar om året, någon gång på sommaren och så till jul. Men idag lyckades vi faktiskt, trots att en familj är i Värnamo och en i Frankfurt, att skypea allihopa på samma gång. Vi fick igång ett tre-video-samtal och pratade och åt frukost ihop i drygt en halvtimme. Det fungerade riktigt bra, man pratar lite i mun och barnen visar upp olika färdigheter (en visar upp sina bilar, några andra sin utkarvade pumpa och en tredje att hon har börjat ”äta” gröt) så det är precis som vanligt. Jag håller på att längta ihjäl mig till julen när vi alla kommer ses på riktigt igen.

20121103-230205.jpg

Vi som är hemma!

20121103-230220.jpg

Gänget i Tyskland

20121103-230231.jpg

Underbar teknik!

Höstlov!

Denna vecka är det höstlov. För oss kulturarbetare spelar det ingen som helst roll, varje mån-tors är höstlov för Olof och jag kan i stort sett ta höstlov när jag vill. Eller kanske snarare aldrig… Men de som går i eller jobbar med skolan har höstlov nu, så därför har vi passat på att träffa min gamla lärarkompis Karin i veckan (hon var ju så klart inte lärare när vi blev kompisar, det är alltså inte min gamla lärare jag umgås med. Ni fattar!) , vardagsmiddagar när man inte behöver gå upp tidigt nästa dag är så himla trevligt.

Sen har Olof och jag haft FF med mina brorsbarn en kväll. Vi hade varken föräldrar eller farföräldrar på plats såvi kunde gör precis som vi ville. Det var mycket mysigt, barnen fick välja var sin film som vi skulle titta på, sen åt vi hemmagjorda hamburgare och gjorde en koja i tv-rummet med en massa madrasser och så fick de sova där hela natten. Stor succé och vi hade himla kul. Dagen efter gjorde vi scones och var ute och lekte en massa. Det är så gött när man känner att man har energi och bara kan skämma bort sina brorsbarn lite.

20121102-122931.jpg

Här sitter vi och käkar hamburgare framför Askungen, kojan skymtar lite i bakgrunden.

Utmaning

Min bror Christian har utmanat mig. Vi ska producera en låt. Hep. Man måste ju underhålla sig trots att man inte är anställd någonstans just nu. Eller, jag har ju eget företag, så jag är väl snarare ”in between projects” som det heter. Det är ju lite på gång med den där julmatmässan som vi ska ha och nu då med den här låten. Till siste november tycker han att den ska vara färdig. Jo då så att… Olof har redan blivit delegerad att skriva texten, så check på det (nästan, den är ju inte färdig än). Anledningen till att jag skriver det här är för att då måste jag ta tag i det. Precis som det var med vår USA-resa i våras. Det gällde att berätta för så många som möjligt om att vi skulle åka för då blev vi liksom tvungna att börja fixa med allt, för sen kommer folk fråga hur det går och då gäller det att ha ett intressant svar. Så, vi ska göra en låt. Ball. Jag håller er uppdaterade.

Myrorna lanserar take away-kaffe i riktiga koppar

Nu ska man tydligen kunna köpa take away kaffe på Myrorna, i riktiga koppar. Resumé: Myrorna lanserar take away-kaffe i riktiga koppar. Ganska rolig idé. Espresso House försöker ju också minska engångsmuggsanvändandet (bra ord) genom att sälja termosmuggar (KeepCups) som man sen ska ha med sig och be om att få sitt take away kaffe i. Varje gång man gör det skänker dessutom Espresso House kostnaden för motsvarande engångsmugg till att göra miljön eller tillvaron bättre hos deras kaffeodlare.

 

 

Skype – något för alla!

Det är inte lätt med lånddistansförhållanden, men just nu har vi ett med min min bror, svägerska och två brorsbarn (Walter och Beata) som bor i Frankfurt. Då är det tur att skype finns! Så vi kan se dem växa lite (nu tänker jag i första hand på barnen) och så att de inte glömmer oss så klart. Idag är det Walters treårsdag så vi skypeade lite. Barnen var inte så intresserade av oss för det hade tydligen varit full fart hela dagen, men när vår katt Zeus dök upp i rutan blev det plötsligt väldigt spännande. Zeus var inte lika entusiastisk, men han spelade med ett tag.

20121028-201344.jpg

Om tre veckor ska vi åka ner och hälsa på dem, som vi längtar!!