KAL P DAL – PREMIÄR

Vilken fantastisk kväll det var igår. Rockmusikalen Kal P Dal var verkligen så rockig, rolig och full av energi som man hoppades på. Nu är jag jävig i frågan men Olof var fantastisk på scen, stolt som en tupp blev jag och när han river av Stad i Ljus kan jag nästan inte sitta stilla, så bra var det. Men mycket är bra i den här musikalen. Energin från Nic Schröder (som spelar Kal P Dal) sätter liksom tempot i hela föreställningen och det gör att man inte har en lugn stund (på ett bra sätt). Sen är ju de andra skådisarna klockrena också och bandmedlemmarna från The Ark är otroligt imponerande. Jag är nog för nära produktionen för att kunna ge en uppriktig recension men igår var föreställningen riktigt häftig och även om jag inte direkt är ett stort Kal P Dal-fan, så hade jag väldigt roligt och rycktes med i de flesta låtarna.

Om ni vill ha lite mer seriösa recensioner så finns den bästa här:

Det Händer Betyg: 6/5

De andra recensionerna (som inte direkt var dåliga de heller)

Skånskan

Sydsvenskan

Aftonbladet

20121028-172357.jpg

Efter applådtacket kom de tre som är kvar från Pedalens Pågar upp och spelade en låt. Publiken hade redan gett stående ovationer och skanderade redan ”en gång till” till ensemblen så efter att Pedalens pågar spelat, kan man nog säga att stämningen var magisk och även jag (en, i sammanhanget, novis vad gäller skånsk rock) rös.

20121028-172413.jpg

Stolt fästmö väntade på Olof på premiärminglet. Och vilket mingel sen, det är svårt att återberätta allt som hände men eftersom det kändes som om föreställningen blev en sådan succé så var ju också glädjen översvallande bland alla som varit med så vi hade roligt helt enkelt. Gå och se Kal P Dal, så kommer ni också ha roligt!

Idag har Olof premiär!

Ikväll är det premiär för Kal P Dal på Slakthuset i Malmö och Olof är med på scen. På premiärdagar (när man själv ska stå för underhållningen) vill både Olof och jag ta det lugnt. Vi tar oss extra tid för allt så att man inte behöver stressa, vi försöker komma ut och gå lite, äta god, mättande och vanlig mat (man vill ju inte riskera några ovälkomna toabesök sådär 10 minuter innan ridå för att man just idag skulle prova på ostron för första gången) och sakta men säkert börjar man fokusera och ladda så att man har maximal energi när det väl gäller. Och oj vad roligt det är! (På boelspexets premiärdag lyckades jag ioförsig klämma in ett produktionsmöte, men det var väldigt trevligt och avslappnat och jag fick äta hur många kanelbullar jag ville (totalt 4).) Men, innan en premiär kan man nästan ta på den magiska stämning som uppstår på teatern, framförallt om man känner på sig att föreställningen har potential för att bli bra. Och till och med jag känner att kvällens föreställning har potential för att bli riktigt bra. De fick tydligen stående ovationer av genrepspubliken igår, Olof verkade nöjd när han kom hem och biljettförsäljningen verkar gå strålande. Så även jag börjar ladda inför ikväll, trots att jag bara ska sitta i publiken.

Ny blogg – ny inspiration

Japp, det var dags för något nytt: en ny blogg med ett eget namn. Nice. Nu kommer förhoppningsvis också inspirationen att flöda (jag är naiv, jag vet) och jag ska försöka bli bättre på att uppdatera här. Det är ju dumt att jag slutar blogga när jag väl har något att blogga om. Nu ska jag också ha fått rätt på min bildhantering, nästan. Så här kommer lite fina bilder: Se det som en hyllning till hunden (vår hund alltså. Sulli.) eller till Olof för den delen, han är också fin.

Sovandes i soffan

 

På promenad och fågelspaning i Botan

 

Nu har vi tappat bort husse, men han syns också i bild

 

 

Njuter av lite pianospel på vårt nya fina piano

 

Vackra löv i Botan, nu är det höst!

 

 

och en kul bild

All denna teknik som man måste ha…

För tillfället har jag lite svårt att lägga in bilder i min dator. Min telefon och dator pratar inte riktigt med varandra och iPhoto har ballat ut. Jag hittade någon slags bildinsamling men eftersom jag inte kan hitta de bilder jag ”samlat in” så gör jag nu helt enkelt det enda konstruktiva och ignorerar problemet på obestämd tid. Ja, jag vet att jag ska uppdatera allt och fixa iCloud med tanke på hur mycket bilder jag tar, men jag tror också att ett första steg är att försöka tömma telefonen på de 5000 bilderna som ligger där. Vet inte hur jag ska göra det på ett smidigt sätt heller tyvärr. All denna teknik, man blir ju tokig.

I alla fall. Plötsligt insåg jag att jag var i stort behov av Photoshop. Jag har aldrig haft det på min egen dator men kände att ”jo, nu har du ett produktionsbolag, nu är det dags att du skaffar Photoshop. Tror jag.” Jag håller på att ladda ner en testversion nu som jag får ha i en månad. Jag hinner nog lösa de mest akuta behoven på en månad och sen får vi se. Två andra program som är bra att ha om man jobbar inom kulturbranschen är 1. Ett bra manusprogram & 2. Ett redigeringsprogram. Som manusprogram har jag för tillfället Celtx, som också går att ladda ner gratis. Det funkar okey men man stör sig på en del saker som inte är så smidiga, lite layoutgrejer bland annat. Men Celtx är bra om man bara behöver det för att skriva enstaka manus ibland. Annars har jag hört att Final Draft är bra, men jag har ingen erfarenhet av det. Det känns mer som om det ligger på Olofs bord och jag tror att han är på väg att köpa det. Det kostar runt 200 dollar så det kan det ju vara värt om man jobbar mycket med manus, annars funkar Celtx också, som sagt. Celtx har dessutom också någon betalversion och då får man lite fler möjligheter och funktioner tror jag. Men jag har ju som ni förstår inte den heller.

Ett annat bra program, om man jobbar med film, är Final Cut Pro (kostar 2300 kr). Det jobbade vi mycket med på New York Film Academy men då hade vi inte senaste uppdateringen (som heter X eller något sånt) för de sa att den var kass. Vet ni vad? De hade rätt. Den är kass. När jag nu skulle köpa Final Cut Pro så gick det bara att köpa senaste uppdateringen och jag tycker inte om den. Jag hoppas på en ny uppdatering snart som återgår lite till den gamla. Sen hjälper det väl att ha en stationär dator, en bättre mus med en massa specialfunktioner och ett större tangentbord, om det ska bli riktigt bra. Så fort jag tjänat lite pengar i företaget ska vi köpa det. Sen kan vi börja klippa på riktigt. So far har jag klippt en liten ansökningsfilm till Olof och en familjefilm till mamma, Olof fick inte jobbet (vad vi vet) men mamma älskar familjefilmen, fast jag är inte säker på att det har så mycket med klippningen att göra, snarare innehållet, det vill säga fokus på de sex barnbarnen. Så jag får nog öva upp klipptekniken lite, tänkte klippa en showreal till Olof. Får väl se hur det går…

Får man skoja om allt?

Läste en intressant artikel i DN som handlade om hur snart man får skoja om en tragedi. En komiker i USA hade skojat om massakern i Denver och blivit totalsågad och fått jättemycket kritik. Det finns självklart inga färdiga regler men på något sätt kan de flesta människor ändå känna om det är ”tillåtet” eller inte, är det ”to soon?”. Några av komikerna de intervjuat i artikeln menar att det mer handlar om skämtets utförande och kvalité än tid efter olyckan. Men får man verkligen skoja om allting? Och vem bestämmer det? Olof och jag har haft många diskussioner om detta och själv är jag blyg och vill inte trampa någon på tårna. Jag vill inte att någon ska bli obekväm eller ta åt sig. Detta kan så klart bli ett problem då man plötsligt inte ens kan skoja om namnet Gun-Britt eller om att man äter ostmackor med kaviar utan att någon tar åt sig. Vad blir resultatet då? Just det, inte så roligt. Olof däremot menar att man måste kunna skoja om allt, annars låter man det sorgliga eller hemska ta över (nu talar jag om värre saker än ostmackor med kaviar) men det ska ju också självklart ske med en viss smakfullhet (alltså kvalité på skämtet). Och jag antar att det väl är ett sätt att hantera situationen eller få distans till den. Dessutom, om man skojar om allt, så kanske inte Gun-Britt tar åt sig, för att det just är hennes namn som drabbas. Har man också skojat om 15 andra personer i lokalen + Estoniakatastrofen+ massmördare och basketspelare (varför det nu skulle vara roligt), då är man plötsligt inte så utmålad längre. Man försök ju inte vara elak när man skojar, man vill ju bara att folk ska skratta. Olof säger att man inte får ha någon skam i kroppen om man ska vara en bra komiker. Det är nog sant. Sen är ju Olof specialist på att känna av publiken, det är nog också viktigt. Jag vet många publiker som vikit sig dubbla åt saker som inte skulle varit politiskt korrekt om det blivit citerat i en tidningsartikel. Då handlar kvalitén på skämtet om utförande, tajming och omständighet, vilket gör det svårt att återberätta (alltså ett klassiskt ”you should have been there-moment”). Snart är det Humorfestival i Lund. Där är det verkligen högt och lågt i humorn med allt från stand up till clowner, samhällssatir och trams. Det finns något för alla och det mesta brukar bli väldigt uppskattat. Men det är väl också som Henrik Schyffert säger, i den där artikeln i DN, att det måste få vara tillåtet för komiker att göra bort sig. Han menar att det är en förutsättning för humorn att utvecklas. Precis som med allt annat, helt enkelt, man testar gränserna. Är det ”to soon” kommer publiken låta en veta det, och så lär man sig till nästa gång, förhoppningsvis utan att ha trampat någon på tårna för mycket.

Läs artikeln i DN: Hur snart får man skoja om en tragedi?

Filmen är färdig!

Men ni får inte se den än, i morgon är det världspremiär och skulle man vara i New York får man gärna komma och titta. Vi är två klasser som har tagit den här 9-veckors kursen Film Making och därför är det också två screeningar i morgon och sedan ska vi ut på någon pub tillsammans med de skådisarna som är kvar. Det kommer nog bli roligt! Det är ganska många i vår klass som åker hem nästa vecka så denna helgen är fullproppad med saker som vi inte har ”hunnit” göra innan. Vi ska till Coney Island (jag vet inte riktigt vad man gör där, men det ska tydligen vara kul), till en kyrka i Harlem, till Bronx Zoo och sedan åker Olof, jag och Crystal till Niagara Falls på måndag. Så från och med i morgon klockan 19 ungefär, är vi inte längre studenter i New York, utan turister, som vi ha längtat!

Ikväll var Olof och jag och såg The Raven med John Cusack (som är strålande som vanligt). Den var väldigt bra och spännande, som en otroligt bra deckarserie med bara ett avsnitt. Hela atmosfären, stämningen och miljöerna känns väldigt mycket som Sherlock Holmes, men det gör inget, jag älskar ju Sherlock Holmes. Sedan är ju filmen otroligt snyggt gjord (som de flesta filmer idag så klart) och nu när man kan lite är det kul att sitta och fundera på ljus och kameravinklar, även om man mest är fascinerad av historien och också måste blunda lite då och då för att det blir lite för spännande. Men utan en utförligare recension än så här, får The Raven 5 av 5 fjäderfän av mig, så se den!

Inspelningsdag 1

Så var första inspelningsdagen förbi. Det är lite som första dagen i skolan. Även om vi alla redan känner varandra, så måste man liksom hitta sina roller på något sätt. Eugênia blev min DP, jag känner henne bäst och dessutom använde vi hennes kamera för att filma med istället. Mest för att hon känner sig mer bekväm med den och den är i stort sett lika bra som skolans. Eftersom jag inte har koll på kameratekniken tillräckligt bra så är jag osäker på om det var ett smart drag. Men so far verkar bilderna bli jättefina, så det ska nog gå bra. Förutom Eugênia och jag, så är John, Alex och Dan H med i mitt crew. Jag gillar verkligen allihop och vi är alla taggade för att komma igång och filma men ingen tar det på allt på stort allvar. Så vi har kul ihop, vilket känns viktigt.

Det gick bra igår, Olof och jag hade scoutat platserna kvällen före och jag hade ett ganska detaljerat shoot schema som vi följde och blev klara en halvtimme tidigare än planerat. Det fanns några småsaker bara som kanske kan bli problem nämligen: det var stålande sol (problem 1 = kommer det att vara det nästa gång vi filmar, om drygt en vecka?) och sedan filmade vi några grejer i skuggan (problem 2 = kommer det att se ut som att det plötsligt blev kväll?). Förmodligen inte men vi får vänta och se helt enkelt. Jag är i alla fall oerhört nöjd med Olof och Crystal, som jag tycker verkligen fattade rollerna direkt. De hade ju så klart läst manus i förväg och vi har pratat om det en del, men sånt vet man ju aldrig förrän man väl börjar filma och det är inte helt enkelt när man inte har någon dialog att förlita sig på.

Skådisarna läser in sig på sina roller

DP & AC ställer in kameran (Alex och John tittar på)

Alex blev första tejpare (eller Second AC)

Sen blev han Första Bouncingboardhållare (det är ett bra ord)

Är mycket spänd på hur det här klippet kommer se ut, 
Olof är nog välexponerad men det finns en risk att bakgrunden kommer bli jätteljus vilket kanske kommer se konstigt ut. 

”we’re rolling”

”and cut!” söt hund distraherar Crystal