Jag har ropat på vargen så många gånger…

Men nu, NU, är vi äntligen verkligen på gång, med i alla fall en bunte papper som ska till det där Amerikat. Jag har gjort färdigt ett kuvert med adress OCH frimärke med våra betyg. De måste nämligen ha dem i pappersform av någon anledning. Olof ska få dubbelkolla papperna, sen ska det slickas igen och skickas. (anledningen till att han ska dubbelkolla våra två olika betyg är att jag upptäckte innan att jag råkat lägga ner två exemplar av mina betyg, så nu tar jag inga risker). Och i samma veva som vi skickar betygen ska vi betala in depositionen. FÖR när vi har gjort dessa två punkter, på min alltid så oändliga att-göra-lista, så har vi BOKAT våra platser på våra respektive kurser. HEJA! Så det ska vi göra i kväll och då ska vi dessutom passa på att skicka iväg var sitt mail med vars fyra bifogade dokument för att vi ska få vårt I-20 certifikat och sen ska vi bara ta oss till ambassaden och sen har vi vårt VISA. Ni fattar att hjulen verkligen rullar nu. Men att det går trögt och det var tur att vi började för någon månad sen och inte två månader innan som Matthew på NYFA tipsade oss om först. Men han kunde ioförsig inte veta att vi inte är helt snabba. Fick föresten svar på första stipendieansökan idag, från Swedbank. Jag fick inte det stipendiet, vilket var en stor besvikelse, det var det jag trodde mest på. Men men, bara att ta nya tag!

Lyssnar för övrigt på musikhjälpen som började idag. Jag har önskat en låt så nu kommer jag lyssna tills de spelar den. Hoppas att de spelar den! In och önska låtar och bidra med 50, 100 eller 200 kr!
Musikhjälpens hemsida

Boven i bloggdramat….

… är Zelda. Jag är hemskt ledsen att behöva säga det men ”hej, jag heter Fanny. Jag är en sjukgymnast som informerar patienter om att vikten av att undvika stillasittande, men jag älskar att spela tv-spel.” Senast inköpet heter Zelda och det är fantastiskt! Både jag och Olof är fast och spelar så mycket vi hinner (när vi inte packar lägenhet, skriver papper till USA och jobbar). Vi försöker att inte spela utan varandra så egentligen har vi umgåtts mycket mer sedan vi började spela, innan satt vi bara med våra datorer i var sitt knä men nu måste samarbeta och vara vi för att få lilla Link att hitta sin älskade, det känns oerhört fånigt och romantiskt. Det är i alla fall därför som jag inte har bloggat de senaste dagarna. I kväll är jag barnvakt, hos mina andra brorsbarn än de ni hört talas om i London (de är nämligen fortfarande i London), och wii-spelet är hemma, så i kväll blir det inget Zelda. Men jag har fått mysa och tramsa en massa med Otto, Jakob och Olivia istället, tre små charmtroll, så jag är rätt nöjd ändå!

It’s meant to be!

Alla som känner mig, har pluggat med mig, har jobbat med mig eller på något sätt träffat mig vet att jag gillar choklad (well, ”gillar” är en underskattning kan man säga). Alla som känner Olof på något liknande sätt eller har läst hans blogg (yep han har också en blogg nu: Doktor Olsson) vet att han känner på samma sätt för ost. Idag gick jag förbi det här:

Till vänster en ostbutik, till höger en chokladbutik

Visst är det gulligt? Det här ligger i våra kvarter ungefär och gissa om vi kommer shoppa där sen när Olof kommer!

Munnen full med hår

Gick hem efter en liten tur på stan och tänkte ikväll är det fredagskväll vilket ledde mig vidare in på en melodi som börjar

”Det är fredag kväll och snart är stunden här som du sett fram emot, nu i flera dar.
Det var ju då hon sa vi kanske skulle ta och hitta på nånting, bara du och jag.
Sen dess har du preparerat för allt ska bli perfekt så långt det går.
Diskat, städat och möblerat, till och med tatt på dig underkläder, med helt nya resår”

Ja, ni kanske vet vilken låt det är. Kanske inte. Den är från Lundakarnevalens revy 2002 och heter Munnen full med hår. Nej, det blev kanske ingen klassiker men jag gillar den. Heja Ola Bergstrand och den fantastiska refrängen ”Badibedidodam tam dobidajdaj, badibedidodam dabidobidam” (ungefär). Ibland undrar jag om jag, om tio år kommer möta någon crazy 18-åring som vet exakt vilka Boelspex jag var med i och vad jag gjort i Karnevalerna (för ja, jag tänkte göra någon till, Olof har gjort tre och jag bara en så jag ska åtminstone göra en till) och om jag i så fall kommer tycka att den 18-åringen är knäpp och borde skaffa sig ett liv eller om jag kommer minnas hur jag var som 18-åring och hur häftiga jag tyckte att alla spexare var när jag var då. Missförstå mig inte nu, jag tycker fortfarande alla många spexare är häftiga men jag känner väl kanske inte att vi har en idol-fan-relation, snarare en kompis-kompisrelation. Och jag har slutat berätta för de ”gamla” spexarna vilka spex de var med i när de inte själva minns, insåg att det var lite väl nördigt. Och så har jag ju Olof som jag kan nörda mig med, han blir aldrig trött på spex-snacket. Men om jag någonsin möter någon som känner igen mig från scenen eller studentlivsengagemanget så ska jag banne mig uppskatta den personen som tusan och bjuda henne/honom på en öl (om personen har åldern inne förstås).

Det slog mig nu att vi faktiskt hade ett par fans framme vid scenen efter Boelspexet och alla scentjejer i närheten fick skriva sin autograf. Tjejerna som frågade var kanske 9 år gamla och vi blev alla oerhört smickrade. Vi kommer nog att minnas dem längre än vad de kommer minnas oss. När de är 22 kommer de skratta åt sig själva för att de frågade ett gäng spexare om deras autografer. Men när vi är 89 kommer vi fortfarande tänka tillbaka med glädje på de två tjejerna som tyckte att vi var häftiga som superstjärnor (det kommer vi inbilla oss i alla fall).

För alla er potentiella fans kommer här en bild på Amanda, mig och Karin från årets Boelspex: Henry VIII.

Ha en trevlig helg!

Visum på gång – nu händer det grejer!

Okey, efter mååånga mail (som inte lett någonstans) och överläggande snack har vi nu bestämt oss. Vi ska läsa en heltidskurs istället! Olof kommer ta en skådespelarkurs på 8 veckor och jag en Filmmaking- kurs på 8 veckor. (skulle skrivit på svenska men det låter inte alls så coolt – filmgörarkurs…) Så vi mailade en av alla de som kontaktat oss från skolan (vi mailade såklart fel person men de skickade snabbt vidare så vi fick svar från båda två) för att förklara att vi ändrat oss och nu j-klar händer det grejer. Direkt skickade de papper som vi ska fylla i för att sedan äntligen få vårt I-20 certifikat som vi sedan behöver för att få vårt VISUM! Äntligen, lätt som en plätt, nästan. Och det här känns faktiskt också mycket bättre. Det är roligare att ta en ordentlig kurs och verkligen jobba när man är där och sen kommer vi ha några veckor på oss att turista ordentligt i New York. Så nu ska vi bara ta tag i lite pappersarbete, boka om lite flygbiljetter, hyra ut lägenheten, hitta en lägenhet i New York och sen är vi på gång!

Vill ni föresten läsa mer om New York Film Academy så kan ni göra det här –> NYFA

Tiden går fort!

Dagarna går fort här borta och de fylls både med rutiner och nya intryck. Igår var vi på en CityFarm och tittade på höns, kor, hästar, grisar och alpackor. Förvånansvärt nog var Walter mest rädd för tuppen som gol. Det är väl i stort sett det enda han inte har stött på förut men han vande sig snabbt och ville sen inte lämna hönsen. Här kommer lite bilder från vår stund på Vauxhall City Farm

Walters närmaste möte med en ko

… som tappade intresset ganska fort

Här var vi inne hos hönsen (det var tillåtet)

Walter ser till att Beata inte ramlar ner (men sen gjorde hon det ändå…) (men hon slog sig inte)

En ovanligt närgången höna som precis snott en knapp från mannen vars ben man ser upp i bilden

I tisdags hade vi en riktigt misslyckad dag. Vi skulle åka till en park vid Ikas skola och leka. Åkte buss ett tag, hoppade av och sen gick jag fel. Och ännu mer fel och fattade inte alls hur jag skulle gå. Till sist ringde Ika som var klar på skolan och förklarade att parken bara låg 50 m från busshållplatsen, för jag hade väl hoppat av på rätt busshållplats? Eh nej, det hade jag såklart inte. Men till sist efter mycket frustration kom vi fram och W fick leka! I 15 min, sen var det ”dusk” och parken stängde. Hep. Men idag gjorde vi ett nytt försök och lyckades komma fram till parken i alla fall 45 min innan de stängde, W var mycket nöjd! Jaja, vi kanske inte åker dit så många gånger till, det är mycket bussåkande för 45 minuters lek, men W gillar att åka buss också, så det var okey. I morgon blir det kanske Natural History Museum, om det går någon buss dit. Det är så oerhört besvärligt att åka tunnelbana med vagnen.

Även om tiden går fort så känns det som en evighet innan min kille kommer, det är helt otroligt hur mycket man kan sakna någon! Men idag är det faktiskt mindre än två veckor kvar! Wii! Nu ska jag boka musikalbiljetter till oss!

Vad kan man göra i London?

Alla frågar mig vad vi gör här borta i London, om jag nu har sett alla museer, varit i alla parker och sett alla sevärdheter (inte för att man skulle kunna hinna det på tre veckor men ändå) men faktum är att vi har inte hunnit med så mycket. Jag har nog precis börjat komma i rutinerna med barnen och börjat få in snitsen på hur man snabbast klär på dem när vi ska gå ut. Men vi har mest varit på små utflykter. Vi har ioförsig varit i en del parker och på Londons akvarium och så där men jag tänkte att jag ska hitta på lite mer grejer nästa vecka. Kanske åka till Natural History Museum, det verkar väldigt barnvänligt, de har en hel sida som heter Kids Only och en speciell flik som heter ”Parents’ survival guide”, så de är nog vana vid barn. Sedan måste vi nog åka till Diana Memorial Playground som många pratar om och som lär vara fin. Den ligger i Kensington Gardens och där finns bland annat en jättestor båt som man kan klättra i. Om det inte skulle passa W kan vi säkert mata ankor i närheten eller något. Jag har också precis upptäckt att det finns en City Farm bara några minuter från oss, de har gratis inträde och verkar ha kor, hästar, alpackor med mera. Det är visserligen samma djur som finns hemma men jag tror att W & lilla B kan tycka att är kul ändå!

Det finns några grejer som jag och Olof har planerat att göra sen när han kommer hit också. Bland annat ska vi gå på musikal, det måste vi liksom, det är bland det bästa vi vet. Så vi ska gå och se Wicked. Jag har hört massor om den och har velat se den hur länge som helst. Och så tror jag att vi ska åka Speedboats på Thames. Tror att Christian och Ika också vill göra det så vi får nog turas om att passa barnen då. Jaja, det finns massor mer vi vill göra och vi får väl se om vi hinner med allt!